Etikett: spark

Jag tänkte lite för fort…

Av , , Bli först att kommentera 12

Med julen inpå knuten är det inte så konstigt att man tänker på klappar och paket, hur det var förr och hur det ser ut idag. Jag tycker så som många andra, att jul är för och med barn, och utan barn hemma, jamen, då betyder den inte så mycket för mig, det spelar inte så stor roll.

Och det blev högst uppenbart, då jag och Nicco var uppe på Kvantum förra veckan och jag stod och kollade in julsakerna dom hade på ett bord. Jag skulle precis öppna munnen och säga: Men det här var dåligt, dom har ju inte ens rea på sakerna fast julen redan har varit!!!

Ja där ser man, haha…jag tänkte lite för fort, tror jag :D

På senare år så lägger vi mer krut på nyårsafton, vi har inte små barn, utan det är om Sally kommer, förstås. Det här året kommer dom upp efter julafton, så vi får väl ha lilla jul, efteråt, det funkar, det med.

Jag hade en väldigt snäll farfar, han byggde faktiskt ett dockskåp till mig som jag fick en jul, för längesedan. Han hade pysslat och tapetserat, fixat och målat, jag har många timmar vid det skåpet. En annan jul byggde han en spark till mig, och då jag kommer ihåg den så ja, han byggde ju en sak till som jag fick, min lekstuga…vilken farfar va :D

Här hittade jag faktiskt ett kort från den aktuella julen då jag fick huset, farfar Johan i bakgrunden:

IMG_2718Men jag tänker också på hur mycket man uppskattade dessa klappar, det var inga mängder, men dom betydde något.

Jularna firades hos farmor och farfar, fast vi hade stugan 3 kilometer därifrån. Tänk er, jullovs morgon på tv, det är riktig jul, rikligt med snö, kallt och mörkt. Jag och brorsan sitter som klistrade vid tv:n, farmor kommer med frukost, te som serverades i glasmuggar, nybakt tunnbröd med messmör på, så där härligt segt då man doppade det i muggen och som kronan över alltihop, en liten skiva nougat, att avnjutas efter mackan…det var jul, det.

IMG_2714 IMG_2717Jag hade en trevlig eftermiddag, igår, jag och Sussie tillbringade x timmar på Avion.

15390867_10154747396186585_2765210657930873987_nVi gick ut hårt med en kaffe på Espresso house, jag drämde till med en jul latte och förväntade mig nermald tomteluva i muggen, men det var fel. Den var kryddad med kanel och kardemumma samt grädde på toppen, som en bakelse, den fick klart godkänt.

Sedan ökade vi takten, in och ut på affärer, hittade lite småsaker, kläder provades och framtidsplaner smiddes. Middag avnjöts på Finas, vi valde varsin sallad och på det blev det mera prat…timmarna bara flög förbi och ja, jag var hemma halv åtta, helt otroligt. Jag som lämnade Åke vid halv tre och sa att inte skulle jag bli så länge, man går ju inte där i flera timmar…ehhh, fast jo, det gick, det med :D

Önskar er alla en trevlig torsdag! Notera den ”ren”rasiga hunden vi har…och katten :D

IMG_2709IMG_2702

Jag fick ihop nåt i alla fall

Av , , Bli först att kommentera 6

 

Känns ju som om det vore dags att plocka in dom få blåbären vi nu har i busken… innan det blir frusna blåbärskulor, med tanke på hur kallt det måste ha varit i går natt. Åke fixar och donar ute på gården och tar rätt på barr, klipper buskar och rabatt. Vi håller nog på att vintra, eller hur man nu skulle kalla det… usch, jag vill ju inte ha någon snö.
Annat var det då man var barn, det hade ingen betydelse vilken årstid det var, man hade alltid något att göra och stå i. Man åkte pulka (jo det fick ni ju läsa om för någon dag sedan) man sparkade (på den lilla sparken min farfar hade byggt åt mig), byggde snökojor, kasta snöboll.
På vårkanten slaskade man omkring i pölarna, började tjata om att få ha både träskor och cykel och längtade såklart efter sommarlovet.
på sommaren var det bad, kurragömma, hölass, när sedan hösten kom och skolan startade igen, då var man glad att träffa sina klasskompisar igen och allt vad det innebar.
Idag tycker jag att det har som försvunnit en årstid, men fråga mig inte vilken…hm, ja, ska vi tala om i år, så är det ju definitivt sommaren som inte blev en riktig sommar, den liknade mest vår och höst, alla månader den varade.
Varför jag egentligen blev påmind om vintern, var att mamma pratat om den där serien som går på tv som heter Lilyhammer. Vi har aldrig sett den men i går, då dom som vanligt bara hade dynga på tv:n så kopplade vi in datorn istället och såg dom två första avsnitten via svt play. Och där var det vinter, hurvas!!!
Jag ska inte uttala mig än, om jag tycker den är så rolig… det är mycket tomrum mellan det som ska vara kul och egentligen hade dom två avsnitt vi såg igår kunnat komprimeras till en halvtimme och vi hade varit lika klok för det.
En film som kommit på tal flertalet gånger under den sista månaden är: Vi hade i alla fall tur med vädret, Och nu blev jag så sugen att se den så jag beställde den igår, då vet vi att vi kommer att ha något att se på, någon kväll i oktober, den skulle nämligen inte komma förrän då, men den som väntar på något gott…
Önskar er alla en fin söndag!
ps. detta var inte vad jag egenligen hade tänkt skriva, men då jag öppnade worddokumentet var det lika tomt som min skalle, jag hade totalt glömt bort vad jag kommit på, men… jag fick ju ihop nåt i alla fall :) ds. 

Har ni funderat nåt, då?

Av , , 4 kommentarer 4

 

Då var man ledig några dagar då, det känns som om det varit mycket med det jordiska ett tag nu, så ledigheten, den är välförtjänt. Jag kom hem först tjugo över fem igår och innan middagen var avklarad och kaffet kokat så höll jag på somna i soffan. Lik förbenat är jag uppe nu och det är lätt irriterande, jag har ju sovmorgon… för fasen, men säg det till den där lilla inbyggda saken, i skallen.
Har ni börjat fundera på julklappar än då? Jag har faktiskt klarat av några stycken så jag är en bit på väg. Lättast är nog tveklöst Sally, en tjej på 1½ år, har inte så stora krav, det enda tänkbara problemet är att föräldrarna helst ska få med sig sakerna hem också… till lilla Järlåsa.
En 13 åring däremot, vill ha så våldsamt dyra saker och är dessutom, säkert less på höra, att önska sig saker, kostar ingenting, och sen får dom inte riktigt vad det var dom ville ha.
Jag fick ett hemmasnickrat dockskåp av min farfar, då jag var liten, och det huset gick inte av för hackor, det var verkligen väl lekt innan det gick i graven, inte brydde jag mig om att mina kompisar, fått Lundbys dockskåp, mitt var ju inte som alla andras.
Han var duktig, min farfar, han gjorde även en spark till mig och hjälpte pappa att bygga min lekstuga, som ju faktiskt finns kvar, än idag. Men just dom här små pryttlarna som alla ska ha idag, för att vara någon, det fanns ju inte då, när man fick något så uppskattades det jätte mycket, och man kommer till och med ihåg känslan, då man fick den där grejen.
Fråga era tonåringar idag, om dom kommer ihåg sitt första par örhängen, eller dom där eftertraktade jeansen. Jag tror inte det, man får vara glad om dom tycker att mobiltelefonen dög åt dom, fast egentligen vet man att den nog inte gjorde det för det var inte en mobil i 5000 kronors klassen. Då kan man ju undra vart allt ska sluta.
Nå, julklappar kommer jag i alla fall att fixa fram, och en del kommer också att vara genomtänkta, dom är ju som roligast att få ge bort. Inte dom där man bara köper för att ha något.
Idag ska jag nog bege mig ut på en liten shoppingrunda, mat behöver vi och jag ska först skriva upp några dagars matsedel, sen får vi se vad jag hittar på. Hoppas på en bra dag för er alla!
 
4 kommentarer
Etiketter: , , , , , , ,

Produkten är ingen leksak

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Vi fördrev tiden igår, chefen och jag, med att åka ner på stan. Sen var det lite sedvanliga sysslor, middag, torka golv, och såna där saker som hör vardagen till. Åke roade sig med att tömma cykelförrådet här nere, vi hade ett antal cyklar där…typ tretton stycken, sååå är det någon som är intresserad av att köpa en cykel eller två, kanske en spark om det skulle passa, så är det bara att höra av er, vi skulle ha behövt bli av med lite saker. Vi har till och med en rullstol, men ingen lyxvariant utan egentligen bara en sån där man använder för att frakta en människa från a-b, vi fick ju tag i den då Nicco hade brutit foten, för tre år sedan, sen dess har den ju bara stått där och skräpat.
 
Nå, vi tog oss ett välförtjänat bad efter dagens alla bestyr, jag hittade denna flaska, som jag tror att vi köpt på dollarstore i Härnösand.
 
Det är alltså ett badskum som man kan forma i handen, lite grann som över vispad grädde eller kanske mer likt en hår mousse. Flaskan ser ju lite rolig ut och det står på framsidan att det är kids stuff, crazy soap, bathtime fun soap osv. Det låter väl lockande och kul, eller hur?
 
Men så vänder vi på flaskan och vad hittar vi väl där, ja vad hittar vi där (ursäkta, nu poppade det upp en liten visa i skallen, titta titta här och titta titta där…) ehh, jo, där står följande på engelska, men jag översätter: Användes endast som föreskrivet, den här produkten är ingen leksak. Spraya inte i ögonen, öronen, munnen eller i ansiktet, EXTREMT BRANDFARLIGT.
 
Ja, vad säger man? Inte tycker jag att detta är något för barn, men inte heller för vuxna, men där ser man vad lurad man kan bli om man inte läser vad som står på sakerna. Jag fattar då inte ens hur dom kunde få lov att sälja eller ens ta in det där skummet till Sverige.
 
Idag ska jag gå på banken, nej, inte på, utan till, och ta med mig alla räkningar som hittills har dykt upp till svärfar, så får dom betala dessa. Sen får jag nog gå in på Hp:s och fylla en kasch med diverse varor och fixa middag till både mig, Åke och Nicco, innan jag ska iväg och jobba. Ni få ha en trevlig fredag, allihop!
 
 

Skoter kurragömma

Av , , 4 kommentarer 3

Idag åker vi ut på Teg och införskaffar en ny, racing startmotor, till Camaron. Så var ett problem ur världen. Startmotorn på Capricen, strular också så vi ska (visst ser det fint ut då man skriver vi :-) fast det egentligen är Åke) plocka delar ur Camarons startmotor och sätta in i Capricen så har vi fått oss två ”nya” startmotorer som förhoppningsvis ska funka ett tag.

Kom att tänka på skoter och utflykter man gjorde med den som farsan hade då man var i 12 årsåldern. Kan ha att göra med att det är påsk och många åker ut med sina skotrar. Nå, farsan byggde en skoterpulka, han tog en relativt stor och tung plåt som böjdes upp där fram, precis som på en näbbkänga och sedan satte han en massiv träbänk på plåten så vi kunde sitta en 5-6 stycken bakom varandra på den där kälken. Den funkade fint ute på isen men om man kom upp i en lite snabbare hastighet och svängde, så drog pulkan med sig skotern då den började svänga. Givetvis beroende på tyngden den hade jämfört med skoterns.
 
Han, farsan, var lite av en uppfinnare, eller var, han är väl det fortfarande men har kanske inte riktigt tid med såna saker, numer. En sommar tog han en träskiva av något slag, satte sedan fast en spark på den och böjde skivan längst fram så den följde medarna. Sen fick frivilliga sätta på sig flytvästen och bli dragen efter motorbåten, ståendes på sparken. Om jag inte minns fel så var brorsan en av dom frivilliga och den turen gick bra, sen blev det min kusins tur, han var lite tyngre och när dom kommit ut en bit på sjön så gick repet av och han kämpade för brinnande livet för att försöka hålla fast sparken så inte den skulle sjunka till botten samtidigt som han kämpade febrilt med att hålla munnen och näsan ovanför vattenytan. Det slutade lyckligt men sen var det färdig åkt.
 
Kommer också ihåg då vi var uppe i stugan och vi vid några tillfällen var ett gäng med ungdomar där. Då körde vi kurragömma med snöskotrarna. Jättekul, man brände iväg åt varsitt håll och när man kommit bort en bit från den som skulle leta så släckte man lyset på skotern, man kunde också stänga av motorn för att lokalisera vart ”letaren” var. Sen fungerade det precis som vid vanlig kurragömma, försten till startpunkten var ju friad.
 
Mycket man gjort som liten eller ung, många roliga minnen och en del hyss också. Ni får ha en bra måndag, tyvärr ser solen ut att lysa med sin frånvaro men kolla, det snöar ju lite, vad trevligt!

Skräp eller bra saker?

Av , , 2 kommentarer 3

Nu håller det på dra ihop sig till öppningen av swap meet i klubblokalen på spårvägen. Åke kom precis upp, han har kört iväg ett lass och nu skulle han hämta en mc eller moped ram som stått nere i vår källare. Men nu råkade det vara en smart person som låst fast en spark i ramen…den smartingen heter Maria. Så det blev en liten nyckelsökning, men jag hittade den. Det hör ju inte till vanligheterna, att jag hittar igen saker.

Vad mycket skräp man har hemma egentligen, men man drar sig för att kasta, ge eller sälja dom, bara för att dom påminner om sånt som varit eller att man fått sakerna av en speciell person. Vi håller så smått på att rensa i Niccolinas rum och hon har saker, kan jag lova. Nu har hon gått med på att slänga iväg mycket, ja jag kommer inte att kasta bort det utan ge grejerna vidare till andra barn som kan ha nytta och glädje av dom. Men helst av allt, skulle jag vilja tömma hennes lådor direkt ner i sopsäckar så man slapp se eländet. Då visste man aldrig heller vad som åkte i soporna och rimligtvis borde man inte heller må dåligt över att man slängt iväg något, då man ändå inte visste vad det var för i lådorna.
 
Själv hade man inte så många saker då man var liten. Men man uppskattade nog hellre grejerna man fick. Min farfar hade snickrat ihop ett dockskåp som han tapetserat och gjort fint, ja, i mina ögon var det fint, men dom barn som fick nya Lundby dockskåp, var nog inte speciellt avundsjuka på mitt skåp. Men tiderna har ändrats och så även priser och löner., samt vad som roar barnen.
 
Min morfar snickrade ihop en pinne med propeller, pinnen hade hack i sig och drog man då en annan pinne på dom hacken så snurrade propellern. En sån hade min mamma och hennes syskon att leka med, i början på 50-talet. Det var leksaker det. Vet också att hon berättat om när det var jul. Då hade min mormor kokat knäck, men formar hade dom inte att hälla knäcksmeten i, däremot var det ju snö och kallt ute. Smeten hälldes ut i snön och den stelnade i olika former då den nådde den kalla snön. Litegrann som när man stöper nyårskronor. Ni vet, man smälter tenn och häller i vatten. Det gjorde vi då jag var barn, en av gångerna blev lite mindre lyckosam, min farmor skulle hjälpa mig att hälla ut tennet i vattnet med den följden att det skvätte över kanten och brände fast i min fot. Precis som när dom brännmärker djur, så fräste det samt rök en hel del om foten. Jaja, det gick bra i alla fall, lite smärta får man tåla :-)
 
Näpp, nu önskar jag er alla en fin dag.

På spark i slalombacken

Av , , Bli först att kommentera 3

Jag sa till Åke för någon vecka sedan, att dom inte har uppfunnit en typ av medar som man kan spänna under en vanlig spark så det blev lite mer glidyta. Det finns redan sa han, men han är inte säker på om det går att köpa som tillbehör eller om det är själva sparken som ser ut så vid inköpet.

Att sparka som det ser ut idag, ger ingen större fart annat än i utförsbackarna. Det ska vara riktigt hårt underlag om man ska flyga fram.
 
Annat var det för min ingifte morbror som bor i Malå. Han tog tydligen sin spark, en vinter, och sin hund och larvade iväg mot Tjamstan. Det är en relativt stor skidbacke som ligger nästan mitt i samhället. Upp mot toppen for han, och tyckte väl att hunden skulle få sig en ordentlig promenad med mycket motion. Värre blev det när han snodde om och skulle nedför. Han började väl lite försiktigt, tyckte att det gick bra men jädrar när det blev fart under medarna, då var han ostoppbar. Jag önskar att man fått se hans färd nerför skidbacken i 120. Lyckligtvis slutade resan bra, inga brutna ben vad jag kommer ihåg men en fasansfull resa i minnet, han har inte gjort om den…inte än i alla fall.
 
Jag gjorde en liknande resa för längesedan, typ 27 år sen. En kompis var uppe i Malå med sina föräldrar och dom skulle prompt ha på mig slalomskidor. Jag hade åkt slalom, högst motvilligt, en enda gång tidigare i mitt liv, och det var på en klassresa vi gjort då jag var tolv år, och det var i princip obligatoriskt att åka slalom. Inget jag tyckte var speciellt roligt då, och jag hade knappast ändrat min åsikt nu. Men jag övertalades att få låna hans morsas skidor, och huvva, det skulle vara så lätt att åka.
 
Vi kom helskinnade upp på toppen, väl där instruerades jag hur man plogade med skidorna för att det inte skulle gå så fort och det gick ju alldeles lysande bra. Jag plogade några meter, kände vinden i ansiktet, kände mig odödlig, satte ihop skidorna och brände iväg. Det gick fort, hans morsa stod mitt i backen och applåderade och skrek –Heja, heja!
 
Jo nog stod jag på skidorna men jag visste inte hur man skulle bromsa. Jag passerade hela liftkön och fortsatte uppför en liten kulle som fanns där (kanske var en stopp kulle), sen drattade jag väl omkull där så resan tog slut. Jag har inte stått på ett par slalomskidor sedan dess, och jag tänker inte göra det heller. Jag är så nöjd över att kunna ta mig framåt på vanligt vis, det skulle i så fall vara på en spark, fast inte i någon slalombacke.
 
Ha en bra dag!