När jag skrev inlägget om unga i politiken och om hur jag ser på saken med åldersdiskriminering mot äldre så var en av tankarna med inlägget att väcka riktig debatt i ämnet vilket nu ser ut att ha blivit fallet.

Peder Westerberg saxar vilt från inlägget och klipper och klistrar för att påvisa något annat än det inlägget faktiskt säger – Detta om man läser och begrundar det noga. Jag bjuder på det Peder då huvudsyftet med inlägget var just att skapa debatt i ämnet.

De som känner mig vet att jag både bott och arbetat utomlands under många år och det är bland annat utifrån de erfarenheter jag gjort under dessa år som jag skriver som jag skriver.

I mitt arbete som bankman gjorde jag affärer med både regeringsföreträdare och höga chefer och ägare i en mängd företag och i många länder på alla kontinenter. Det som är den röda tråden vad gäller de frågor jag nästan alltid fick om Sverige och läget i Sverige därför att jag är svensk under dessa år är följande fråga:

• Kan du som är svensk förklara för mig/oss varför det sitter så många ”barn” i Sveriges riksdag?

Självfallet ställde jag en motfråga där jag bad dem förklara vad dem menade med frågan och vad de anser vara ett barn i politiska sammanhang och i beslutsfattande position i stora företag.

I vissa Europeiska länder så la man ribban vid 40-års ålder medan man i största delen av Asien, Afrika och Latinamerika och även i stora delar av USA angav gränsen för detta vid 50-års ålder när det gäller politik och höga chefspositioner i stora företag.

När jag frågade varför de anser att man ska ha passerat den ålder de gav som svar på motfrågan jag ställde är svaren alltid mer eller mindre samstämmiga – Det behövs livserfarenhet för att fatta kloka beslut och det finns bara ett sätt att skaffa sådan och det är att leva och bli äldre.

Tittar vi oss runt bland världens ledande politiker så är det ganska lätt att se att det svar de gav även avspeglar sig i de valda församlingarna vilket bevisar att de lever som de lär. Runt om i vår värld är medelåldern på ledande politiker betydligt högre än i Sverige.

Peder – Jag har aldrig förespråkat åldersdiskriminering på något sätt – Däremot är det helt rätt att jag faktiskt tycker att det ligger en poäng i det svar de som ställde frågan ger mig – I vart fall om vi som land vill göra affärer och/eller sluta politiska överenskommelser med dem såsom vara betraktade som jämlikar.

Relationsbyggande handlar om att skapa ömsesidig respekt och tillit och om att se till att möta förväntningarna hos de man möter för att skapa detta. Att vara ung är således att börja på minus i detta relationsbyggande  i t.ex. Asien och USA och den sitsen tycker jag inte att vi ska sätta oss i om vi kan undvika det.

Vad jag hoppades lyfta med denna debatt är just debatt i ämnet. Hur ser omvärlden på oss svenskar och hur väl stämmer omvärldens syn på oss med den faktiska situationen i Sverige?

Nästa fråga är given – Hur kan vi förbättra omvärldens syn på oss? Och om det är möjligt, vilka förändringar behöver vi göra för att åstadkomma detta?

Mitt svar på dessa frågor är att vi måste bli bättre på att förstå hur stora delar av världen ser på oss svenskar. Vi bör i den processen även bli bättre på att förstå hur människor i andra länder tycker och tänker och det är utifrån den insikten och inte för att försöka åldersdiskriminera som jag skrivit inlägget om vikten av livserfarenhet bland politiska beslutsfattare.

I Sverige har vi åldersdiskriminering åt andra hållet  – Mot de som är äldre. Själv är jag på inget sätt är lastgammal men däremot gammal nog för att inse att livserfarenhet gör en enorm skillnad när man ska fatta beslut.

Enligt mitt sätt att se på saken är det vi gör när vi ersätter äldre med yngre i den takt som skett på senare år att försämra Sveriges chanser till ett bra anseende utanför landets gränser och det är för att undvika detta jag vill ha debatt i ämnet.

Den som likt jag jobbat mycket utomlands känner säkert igen det jag försöker beskriva och även ni får mer än gärna hoppa in i debatten.

Peder – Jag tycker visst att unga ska ägna sig åt politik och allt jag vill är att ge dem bästa möjliga förutsättningar för att bli framgångsrika och tongivande politiker.

Som jag ser saken och då byggt på egen livserfarenhet och egna iakttagelser och lärdomar skaffade runt om i världen så görs detta bäst genom att ta in de som kliver in i politiken vid unga år på mer juniora positioner – Detta så att de genom att arbeta jämsides med de som är äldre får tid att skaffa den livserfarenhet som i stort sett resten av världen förutom de nordiska länderna anser är nödvändig för att räknas som en politisk jämlike i internationella sammanhang.

Därutöver har jag skrivit mycket om hur länge man bör sitta som heltidsarvoderad politiker och min åsikt på det området har stor bäring på vad jag skriver om unga och politiska uppdrag.

Min bestämda uppfattning är att man ska tillåtas sitta som heltidspolitiker max 3 mandatperioder under sitt liv och då med sammanräkning oavsett av om man delar dessa mandatperioder mellan riksdag, landsting och kommunalpolitiken.

Dessa 3 mandatperioder ska dessutom vara uppdelade så att man kan sitta maximalt 2 mandatperioder i rad för att sedan finnas utanför politiken eller som fritidspolitiker 1 mandatperiod innan man kan sitta den 3:e och sista mandatperioden.

Börjar man mycket ung – Säg vid 18-års ålder betyder det i sådana fall att rollen som heltidspolitiker är över senast vid 34-års ålder (18 + 4 x 4 år) vilket jag ser som ett stort slöseri därför att det är vid den åldern man har uppnått den livserfarenhet som sannolikt leder till mer eftertänksamma och välgrundade beslut.

Att jag vill ha begränsning på hur länge man ska sitta som heltidspolitiker är enligt mitt sätt ett måste för att undvika att skapa ”politiska broilers” som ser politik som ett aktivt yrkesval och som en karriärväg.

Ska Sverige och svenskarna få de politiker som landet förtjänar ska man som politiker drivas av att man brinner för sin ideologi för och för de förändringar i samhällsbygget som den ideologin vill skapa.

Med många yngre i politiken ökar chansen att politik blir just ett karriärval och inte ett kall och det är det jag främst vill undvika genom de förslag jag lagt i frågan.

Därför säger jag följande till dig Peder Westerberg – Jag räds på inget sätt att ta debatten om detta och jag står rakryggat upp för det jag skrivit och anfört. Den stora frågan Peder är dock om du vågar ta den debatten med mig och då med alla fakta på bordet?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”