Med jämna mellanrum skriver jag om kollektivtrafiken och om arbetsvillkoren för de arbetstagare som jobbar där och om branschens utmaningar – Kollektivtrafik är för mig både busstrafiken och den spårbundna trafiken och nu varnar arbetsgivarsidan än en gång om läget i branschen och svårigheten att rekrytera personal.

Kan inte problemen lösas kommer kollektivtrafiken att stanna vilket vore en samhällelig katastrof och ett kollektivt misslyckande.

Läget för stunden är alarmerande och växer dessutom i takt med tiden:

• 40% av bussförarkåren är 55 år eller äldre.
• 20% av bussförarkåren är 60 år eller äldre – Detta jämfört med 5% år 2000.
• Andelen bussförare 30 år eller yngre har sjunkit från 10% till 6 % under samma tidsperiod.

Det enda positiva är att utvecklingen bland utrikesfödda bussförare uppvisar en positiv utveckling där andelen utlandsfödda idag utgör hela 46% att jämföra med 25% 2005.

Den utvecklingen är bra då den visar att kollektivtrafiken är en bransch som hunnit långt när det kommer till integration av invandrare för att säkerställa att de kommer i arbete och egen försörjning.

I övrigt ser arbetsgivarsidan ut att vara mer eller mindre blind och oförstående till varför det är så svårt att rekrytera och attrahera yngre till yrket – Detta mer eller mindre intryckta i det mörkret av politiken som vägrar inse att kravet på samma eller utökad trafik till samma eller lägre kostnad leder till en situation där ingen vill arbeta i branschen.

Jobbet i sig är både trevligt och ansvarsfullt och samtidigt rätt fritt – Därtill relativt välbetalt jämfört med andra yrken med motsvarande krav på utbildningsnivå.

Att få unga sökers sig till yrket beror på att man ofta får arbeta långa dagar – Upp till 13,5 timmar och då utan att få betalt för 8 timmar därför att branschen via kollektivavtal säkerställt att man kan komma undan med att bara betala för 15 minuter av varje timme en anställd sitter på en påtvingad rast på borta eller hemmaort.

Nästa del av problemet handlar om mycket helgarbete och därtill om stor variation av start och sluttid för arbetspassen – Något som innebär att man en dag kan börja vi 04.00 på morgonen för att en annan dag samma arbetsvecka börja vid 18-tiden för att sluta långt efter midnatt.

Utöver det så finns det problem med minuträkneri från arbetsgivarsidan vilket sänder felaktiga signaler till de anställda liksom det faktum att minuträkneriet innebär att det blir svårt att inrymma de kisspauser mm. som avtalet stipulerar.

Ska kollektivtrafiken fungera i framtiden måste både politiken och arbetsgivarsidan ta sitt ansvar och se till att arbetsvillkoren och arbetstidsförläggningen blir dräglig och attraktiv även för den som är småbarnsförälder.

Därtill måste politiker och arbetsgivare se till att kollektivtrafikens arbetstagare får betalt för all den tid de tillbringar på jobbet förutom avdrag för gängse mat- och fikarast.

Genomför vi förändringar som löser det ovanstående är den framtida rekryteringen till branschen säkerställd – Det törs jag garantera utan att frukta att jag lovat för mycket.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”