Precis samma ord som i rubriken yttrade Tor Kangas som är driftchef vid Tågkompaniet i samband med en artikel i VF angående tågtrafiken och nedläggningen av den sista turen varje dag mellan Umeå och Örnsköldsvik längs Botniabanan.

Att det han säger är helt korrekt har jag framfört mycket länge så jag har full förståelse för korrektheten i det uttrycket och tycker precis som Tor Kangas att den typen av trafik ska sköta via upphandlad tågtrafik för att kunna säkerställa att samhällsmedborgarnas intressen möts upp vid alla tillfällen.

I det aktuella fallet rör debatten främst konsekvenserna för de passagerare som bor i Nordmaling men arbetar i Umeå alternativt Örnsköldsvik och deras möjlighet att fortsätta bo i Nordmaling och arbeta i någon av sagda städer utan att överge det kollektiva resandet till förmån för reande med egen bil.

Redan när bygget av Botniabanan var uppe till diskussion – Dvs. innan beslutet att bygga densamma togs lyfte jag frågan om det vansinniga i att bygga tågtrafik främst strukturerad för passagerare snarare än för gods i glest befolkade områden – Då ur perspektivet att kostnaderna för ett sådant bygge aldrig kommer att kunna återbetala sig oavsett hur man räknar.

För den tågtrafik som nämnts ovan tittar därför Norrtåg som är trafikhuvudman över möjligheten att lösa den uppkomna situationen med hjälp av att upphandla sagda tågtrafik – Detta så att samhällsmedborgarna slipper komma i kläm om det visar sig att ett stort samhällsbehov av en kvällstur föreligger.

Med det sagt så är jag säker på att Nordmalingsborna strax har en lösning på sitt problem som alla parter kan acceptera vilket innebär att vi lämnar den delen av debatten för att övergå till det som är mitt egentlig syfte med detta blogginlägg.

Att med facit i hand – Ett facit upprättat som ett resultat av verkligheten, eventuella felbeslut och erfarenheter från bygget av och den hittillsvarande driften av Botniabanan låta bli att använda dessa erfarenheter i beslutsprocessen runt den nu tilltänkta Norrbotniabanan är vansinne och i mina ögon densamma som ett politiskt självmord.

För mig är det självklart att vi ska lära av de erfarenheter som vi gjort i och med bygget av Botniabanan och driften av densamma – Detta genom att säkerställa att Norrbotniabanan i stället för att likt Botniabanan struktureras för persontrafik i första hand struktureras för godstrafik med möjligheten att utföra persontrafik som en extra bonus.

Att förändra synsättet och fokusera på godstrafik snarare ön på persontrafik gör en enorm skillnad – Inte minst i den i Umeå mycket omdiskuterade frågan om Norrbotniabanans sträckning på sträckan Umeå till Sävar samt i frågan om hur många stopp som persontågen ska göra på sträckan Umeå till Skellefteå.

Läggs huvudfokus om från persontrafik till godstrafik är det självklart att välja en sträckning som innebär att Norrbotniabanan passerar Norrskogs sågverk i Sävar som för övrigt är Europas största sågverk snarare än att välja den lösning som vissa politiker anser vara bäst för persontrafiken mellan Sävar och Umeå och omvänt.

PÅ samma sätt blir det helt plötsligt uppenbart att ett minimum av stopp underlättar för godstrafiken och att Trafikverkets ursprungliga plan på att inte ha något stopp i bland annat Bygdeå är helt korrekt.

För de som bor i Bygdeå samt för de som bor i Ånäset med omnejd löses detta lämpligast genom kompletterande busstrafik som tar de passagerare som önskar resa med tåg norr- eller söderut till Resecentrum i Robertsfors där de kan kliva av och på tåget.

Som slutord säger jag därför följande!

Låt oss ta till oss både Tor Kangas konstaterande att kommersiell tågtrafik inte fungerar i glest befolkade regioner tillsammans med de erfarenheter vi dragit som en konsekvens av bygget av Botniabanan genom att tänka om och tänka rätt och säkerställa att Norrbotniabanan blir strukturerad för godstrafik i första hand.

Gör i så kan vi inom en relativt kort tidsrymd påvisa att Norrbotniabanan var en mycket god samhällsinvestering vilken snarast möjligt bör följas av liknande investeringar för att förbättra vår miljö, vårt klimat och flytta godstrafik från väg till järnväg.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dagens webbupplaga av tidningen Arbetet går det att läsa hur fackföreningen genom dess ordförande Tobias Baudin ryter ifrån och ställer politikerna i pensionsgruppen mot väggen och ifrågasätter varför de efter valet försöker smita ifrån sitt ansvar för att få ordning på pensionsfrågan.

För den som är intresserad går artikeln att läsa på följande ställe – https://arbetet.se/2018/12/06/kommunal-ryter-ifran-om-pensioner-politikerna-smiter/

Kommunals kritik gentemot de politiska partierna och mot de politiker som är inblandade i pensionsgruppen består i att kommunal likväl som många andra LO-förbund och LO centralt upplever att politikerna efter valet gör allt de kan för att undvik fortsatta samtal i pensionsfrågan.

Uteblivna samtal riskerar att leda till en situation där parterna – Dvs. arbetsgivarorganisationerna och fackföreningarna i närtid tvingas ta huvudansvaret för pensionerna vilket vore katastrofalt för alla Sveriges nuvarande och kommande pensionärer och därför aldrig kan utgöra ett alternativ.

Att som politikerna försöka springa ifrån sitt ansvar för pensionerna genom att hoppa bock över frågan kommer aldrig att accepteras av Kommunal och LO och att lösa pensionsfrågan för alla pensionärer – Framförallt de med klena allmänna pensioner på ett hållbart sätt är ett måste.

Därför har Kommunal sagt ifrån ordentligt och ställt politikerna mot väggen så att denna fråga där lösningen dessutom ligger ganska nära kan avgöras snarast möjligt och definitivt innan tidsgränsen för när parterna måste ta över inträffar.

Jag håller med Kommunal och Baudin helt och hållet i denna fråga. Sveriges pensionärer ska ha en pension på minst 70% av sin slutlön med årlig indexuppräkning oaktat vad som inträffar då allt annat är att se som ett stort samhälleligt misslyckande.

Med det sagt uppmanar jag alla politiker att ta sitt ansvar och se till att inte svika Sveriges pensionärer mer än de redan gjort fram tills idag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har under lång tid sagt att den stora vattendelaren i svensk politik är kärlek och girighet. Gränsen går vid är den punkt vid vilken politiska beslut och dess inverkan på samhällsbygget uppenbart påvisar för alla och envar huruvida det är kärlek eller girighet som styr det förslag som läggs eller den politik man avser driva.

I de nu pågående förhandlingarna om huruvida centerpartiet och liberalerna ska stödja Stefan Löfven som näste svenske statsminister framgår detta klart och tydligt för den son analyserar saken djupare.

Att det är stor skillnad på en politik byggd på kärlek respektive på en politik byggd på girighet framgår klart och tydligt av de kravlistor som C och L lämnat till Löfven för att acceptera honom som statsminister.

Vissa av förslagen på kravlistorna andas en enorm girighet medan andra är betydligt mer kärleksfulla och det är detta Löfven nu måste väga in när han bestämmer vilka krav han kan acceptera och vilka han inte kan acceptera.

Förhandlingarna är således allt annat än lätta men min övertygelse är att Löfven genom att titta på kraven enligt den metod jag anfört ovan kommer att kunna navigera sig fram mellan kraven och hitta en kompromiss samtliga inblandade partier kan acceptera.

Med det sagt är jag som alla säkert förstår oerhört optimistisk vad gäller regeringsfrågan och full av övertygelse om att vi någon gång under nästkommande vecka kommer att få se installationen av Stefan Löfven som näste svenske statsminister ackompanjerad av en ny regering som består av en blandning av gamla och nya statsråd.

Här nedan följer en ytterligare förklaring från min sida på varför jag anser att politik och dess inverkan på samhällsbygget har en kraftig koppling till kärlek och girighet och därför bäst mäts på en skala som har dessa två som ytterligheter på var sin sida av den politiska skalan. 

• Där vi rödgröna säger att en aktiv politik för att få fart på bostadsbyggandet löser problemen säger alliansen att sänkta skatter och ett införande av marknadshyror är lösningen på bostadsproblemet.
• Där vi rödgröna säger att det behövs mer resurser och fler lärare i skolan för att få ordning på problemen i skolan säger alliansen att sänkta skatter och fria skolval är lösningen på problemet.
• Där vi rödgröna säger att en personalförtätning inom offentlig sektor är lösningen på problemen med ständigt ökande sjukskrivningar och utbrändhet säger alliansen att sänkta skatter, utökad privatiseringstakt och ett fritt vårdval är lösningen.

Kort kan man säga att alliansen snöat in på en enda lösning – Den lösning som stavas sänkta skatter.

Att alliansens lösning på problemet bevisligen bara gynnar de redan välbeställda och innebär att sänkta skatter som politiskt verktyg använt på det sätt alliansen använder det på är ett mycket girigt politiskt förslag bortser man från helt och hållet.

Alliansens exempellösa omfördelning av samhällets resurser från arbetarklassen till högavlönade via sänkta skatter och den försämring av välfärden som detta lett till innebär att Sverige idag har de snabbast växande klassklyftorna i hela OECD.

Att detta är skadligt för demokratin och tillväxten i vårt land uppmärksammade OECD den förevarande alliansregeringen på när de såg sig nödda och tvungna att varna alliansregeringen och be dem stoppa den utvecklingen i välfärdslandet Sverige.

Att ha sänkta skatter som den enda lösningen på hur samhällets problem ska lösas har nått vägs ände. Samma sak gäller den taktik SD använder som handlar om att skylla alla samhällsproblem på invandringen – Att ingen av de ovanstående är lösningen på problemen i samhället tror jag att svenska folket insett sedan en tid tillbaka.

Stefan Löfven träffade precis rätt då han öppet anförde att det inte går att höja skolans värde och samtidigt sänka skatterna med 60 miljarder. Det enda sådana satsningar leder till är ökade klassklyftor och en verklighet där de högavlönade kan köpa en högkvalitativ privat utbildning till sina barn samtidigt som kvalitén på utbildningen för de med låga löner sjunker.

Anna Kindberg Batra beskyllde på sin tid oss socialdemokrater för att vara ett skattefixerat parti när det i själva verket är moderaterna och alliansen som är skattefixerade i och med att alla samhällsproblem ska lösas genom sänkta skatter.

Därför är konfliktlinjen i svensk politik tydlig – Det är kärlek mot girighet som utgör konfliktlinjen i svensk politik. 

Sänkta ingångslöner för de lägst avlönade skapar inte fler jobb – Det enda sänkta ingångslöner gör är att över tid sänka lönen för alla samtidigt som det ökar företagens vinster – Vinstökningar som de dessutom skatteplanerar bort så att staten går miste om skatteintäkterna på de ökade vinsterna.

Samma sak gäller bostadsmarknaden där alliansen vill luckra upp strandskyddet och införa marknadshyror för att lösa bostadsbristen – Åtgärder som om de genomförs skapar ännu större klyftor på bostadsmarknaden och gynnar den som är köpstark och kan betala för sig på den svages bekostnad.

Därför upprepar jag på nytt det jag redan sagt en gång i detta inlägg – Sänkta skatter löser inga problem – Sänkta skatter skapar större problem.

Det är därför du som väljare ska tänka efter en extra gång nästa gång du går till valurnan för att rösta och även nu när du ska försöka värdera vem som har rätt krav i de pågående regeringsförhandlingarna. Vilken sorts samhällsbygge vill du se framvart – Vill du se ett byggt på en kärleksfull politik eller vill du se ett byggd på en girig politik?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sent i natt lyckades EU:s transportministrar efter långa och hårda förhandlingar med många kompromisser med konststycket att sluta en överenskommelse om ett nytt regelverk för alla lastbilschaufförer som kör tillfälliga inrikestransporter i ett annat EU-land än det de är bosatta i.

Tanken med regelverket – Existerande likväl som det kommande är att reglera hur och hur länge en chaufför från ett annat RU-land tillfälligt ska få vistas i det landet och vilken sorts trafik denne ska ha tillstånd att utföra.

Det största skälet till ett regelverk är att säkerställa att den framtida cabotagetrafiken inte skapar osund konkurrens, lönedumpning och skadar de företag som verkar i det EU-land transporten utförs i.

Sålunda är den ändring som man nu kommit överens om ett resultat av att det fuskats storligen på området därför att man kringgår dagens regler och lönedumpar och prisdumpar på ett sätt som gör att t.ex. svenska åkeriföretag har svårt att överleva.

Ett annat skäl att förändra regelverket beror på det nya utstationeringsdirektiv som EU kom överens om för en tid sedan och som klart och tydligt stipulerar att det är respektive lands regler för att arbeta i det landet som ska styra bland annat löner och övriga arbetsrättsliga regler såsom anställningstrygghet mm. för alla som arbetar i landet.

Att åkerinäringen behöver ett eget kompletterande regelverk beror på att den verksamheten rullar på hjul och att man därför med relativt enkla åtgärder kunnat runda dagens regelverk på området är glasklart.

Problemet med att få till ett nytt avtal på området bottnar i att många östländer inom EU-gemenskapen har åkerinäringen och transportindustrin som en oerhört viktig inkomstkälla för sina medborgare samtidigt som resten av EU ser cabotagetrafiken som ett stort problem.

Alla EU-länder förutom vissa östländer ser cabotagetrafiken som en företeelse som skapar osund konkurrens, lönedumpning och utslagning av nationella företag – Därtill som något som gör att de måste förändra sig till östländernas sätt att arbeta genom att flagga ut sina lastbilar och bemanna dem med chaufförer som har samma arbetsvillkor och löner som de chaufförer som är mantalsskriven i ett östland.

Att detta leder till lönedumpning och försämrade arbetsvillkor i bland annat Sverige och Tyskland och de flesta andra EU-länder förstår nog de allra flesta – Att det leder till en kraftig lönedumpning bland nationella chaufförer som vill fortsätta att jobba som lastbilschaufför behöver man inte vara professor för att förstå.

Därför tycker jag att denna överenskommelse är bra och vädjar till beslutsfattarna att verkligen inser att vi inte har råd med någon halvmesyr på detta område om den nationella åkerinäring ska överleva i alla EU-länder i framtiden.

Som en extra bonus får det nya regelverket även stort inflytande på vem som ska räknas som anställd från ett annat EU-land. I dag är reglerna för arbetstillstånd alldeles för lätta att runda och att vi i vår del av världen ska ha filippinska chaufförer som innehar arbetstillstånd och övrig dokumentation för att få köra från Makedonien måste stoppas.

Det återstår fortfarande att få igenom detta med EU-parlamentet men har man baxat ärendet hela vägen hit tror jag inte att man kommer att ge upp på mållinjen utan säkerställer att även den överenskommelsen sluts så att det nya regelverket kan sättas på pränt och införas i hela EU snarast möjligt.

Med det sagt hoppas jg att vi kan stoppa den lönedumpning och de kraftigt försämrade arbetsvillkor som redan är verklighet för chaufförer från östländer inom EU och hotar att bli det för övriga EU om inget görs.

I Sverige ska vi inte ha chaufförer som betalas med en lön på 50 kronor/timme eller mindre och som bara har betalt för den tid lastbilen rullar med lastning och lossning samt raster som helt obetald tid – För mig är den sortens löner och arbetsvillkor slaveri och slaveri har vi inte haft i Sverige på åtskilliga år vilket innebär att vi inte ska införa slaveri 2019.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att Stefan Löfven sökt mer tid hos riksdagens talman för att förbereda de sista detaljerna inför omröstningen om honom som näste svenske statsminister och att talmannen utan omsvep godkände Löfvens begäran är goda nyheter 

Den nyheten har jag väntat länge på och den nyheten betyder om jag får gissa något att förhandlingarna med C & L flyter på bra och att Sverige snart har en ny regering på plats.

Att framför allt C & L fram tills dess mörkar genom att officiellt vidhålla samma krav som de ställt initialt betyder inget i sammanhanget – I vart fall inte för mig då de fortlöpande rapporter om än mycket vaga som jag erhållit säger att förhandlingarna flyter på som förväntat.

Går dessa förhandlingar går i lås vilket jag är övertygad om att de kommer att göra kommer det att bli till en stor triumf för alla inblandade ur minst två perspektiv.

Till att börja med påvisar det att det är framgångsrikt att förhandla utifrån den uppkomna situationen snarare än utifrån föråldrade principer om en svensk blockpolitik som överlevt sig själv med råge.

Att ge och ta fungerar även inom politiken så länge de parter som förhandlar fokuserar på den situation de befinner sig i för tillfället.

Den andra triumfen av framgångsrika förhandlingar och en påföljande överenskommelse är att det trots ett massivt mediadrev och trots allt som pågår runt ikring går att föra intensiva förhandlingar bakom lyckta dörrar utan att omvärld och journalister förstår att förhandlingar pågår.

Med det sagt så har jag framfört det som är kärnan i det budskap jag ville framföra med detta inlägg – Den kärna som lyder ”Ingenting är omöjligt” eller om du hellre föredrar det ”Where there’s is a will there’s is a way”.

Kärnan i budskapet är att så länge parterna är beredda att ge och ta mer eller mindre fullt ut och så länge parterna träder in i förhandlingarna utan låsningar så går det att nå framgång.

Av någon outgrundlig anledning – Måhända som ett tecken någonstans ifrån så sammanföll skrivandet av detta inlägg med en intervju av Ebba Busch Thor i Nyhetsmorgon i TV4 – En intervju i vilken hon som svar på frågan om hon vet om C & L förhandlar med S sa att hon inte vet vilket i sin tur talar för det jag anfört i detta inlägg.

Därför ser jag fram emot omröstningen om Löfven som näste svenske statsminister med tillägget att min tro är att Sverige inom kort har en ny statsminister som heter Stefan Löfven.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Jag har många gånger anklagat SD för att i grund och botten vara ett utpräglat enfrågeparti  – Något jag baserar på att SD:s lösning på alla problem är att stoppa eller kraftigt begränsa invandringen till Sverige.

Den enda område SD kan sägas ha en politik för är migrationspolitiken eller snarare för halva migrationspolitiken – Detta baserat på att SD oavsett vad som debatteras skyller invandringen för alla problem trots att det påståendet är en ren lögn.

SD:s lösning på alla problem är att minska eller allra helst stoppa all invandring till vårt land. Ovanpå detta vill SD skicka tillbaka många som möjligt av de som redan invandrat och redan har permanent uppehållstillstånd i Sverige.

Om SD:s politik följs till punkt och pricka får man enligt SD lösningen på alla problem i Sverige – Både nuvarande och framtida.

Nu var det inte SD:s politik detta inlägg skulle handla om – Precis som rubriken säger är ämnet för inlägget moderaterna och deras politik.

Skärskådar vi moderaterna ordentligt så ser vi precis samma mönster som hos SD men då i en annan fråga. För moderaterna är det skatterna som är det stora problemet och orsaken till alla de problem som enligt dem finns i Sverige.

Moderaternas lösning på alla problem är att sänka skatten för de med de allra högsta inkomsterna – Detta samtidigt som man sparkar på de svaga i samhället genom neddragningar som innebär att livet blir ännu hårdare att leva för dem.

Att man lyckades med konststycket att lura många människor med normala och låga inkomster att sänkta skatter är lösningen även för dem lyckades rätt bra under de 8 år Reinfeldt var statsminister i Sverige.

Även om det tog 8 år för svenska folket att  inse sitt misstag och ersätta alliansregeringen med en socialdemokratiskt ledd regering i samband med valet 2014 så har jag svårt att tro att väljarna kommer att gå på samma fint ytterligare en gång.

Att med resultatet av det misslyckandet fortsätta på inslagen väg och på den linje som moderaterna valt att kalla arbetslinjen är huvudlöst och bevisar att moderaterna i grund och botten i likhet med SD är ett utpräglat enfrågeparti.

Den nuvarande partiledningen med Kristersson och Svantesson i spetsen fortsätter på inslagen väg – Oavsett vilken fråga om är uppe till debatt stavas lösningen enligt moderaterna och de två personer jag nämnt sänkta skatter.

Moderaternas skiva har på samma sätt som SD:s hakat upp sig på ett och samma ställe – Lösningen på alla samhällsproblem är enligt moderaterna sänkta skatter då svenska skatter enligt moderaternas är höga och/eller skadligt höga.

Att den sortens politik inte fungerar i det långa loppet behövs bara en portion sunt förnuft för att förstå. Att sänka skatten för de redan välbeställda och samtidigt straffa de mest utsatta i samhället löser inga problem – Om något skapar det nya problem som blir ännu svårare att lösa i framtiden.

Bevisen för att så är fallet kan vi hämta från alliansens 8-åriga regeringsinnehav där Sverige var det land där inkomst- och förmögenhetsklyftorna växte mer än i alla jämförbara länder och till och med så snabbt att OECD kände sig nödda och tvungna att påtala för den svenska alliansregeringen att detta är skadligt både för landet och för dess medborgare.

Det samhälle moderaterna i grund och botten vill bygga är ett vi och dem samhälle där inga medel skys för at säkerställa att de redan rika får en ännu större bit av kakan på svagas bekostnad.

Allt detta säger jag för att skapa tankar hos dig som följer min blogg eller hos dig som gör så sporadiskt alternativt läser den för första gången någonsin.

Lösningen på Sveriges problem stavas inte sänkta skatter, ökad ojämlikhet och ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor.

På de områden Sverige har problem stavas lösningen en bättre fördelning av vinsterna av allas arbete – Något som för de allra flesta innebär mer kärlek och solidaritet, ökad jämlikhet och minskande inkomst- och förmögenhetsklyftor.

Därför är min uppmaning till er alla att tänka över och analysera det jag anfört i inlägget och då gärna genom att kommentera och skapa en ordentlig debatt om moderaternas politik och deras egentliga position som ett av Sveriges två enfrågepartier.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frågan i rubriken måste bara ställas efter att ha läst och begrundat Riedels motion i riksdagen om att införa RUT-avdrag för taxiresor – Detta samtidigt som klyftorna ökar och vårt kära Sverige slits isär.

Att Edward Riedel’s åsikter och politiska gärning ligger oerhört långt till höger inom moderaterna har nog de flesta insett sedan länge.

Att han skulle gå så långt som till att motionera om att RUT-avdrag för taxiresor är nödvändigt för att stärka taxis position inom kollektivtrafiken övergår sannolikt förståndet och det sunda förnuftet hos de allra flesta.

Låt mig därför börja med att en gång för alla fastslå att taxi aldrig kan anses vara en naturlig del av kollektivtrafiken – Detta så länge taxiresor inte är styrd av en tidtabell offentliggjord till alla i samhället och/eller är anropsstyrd och endast omfattar resor som utförs fler resande än en passagerare per transporttillfälle.

Såsom taxiresor är utformade idag är de inte kollektivtrafik utan snarare att jämställa med privat resande i egen bil utförd av en egenanställd chaufför.

Det förslag som Edward skrivit ihop på vad som säkert är en av hans sämre dagar är inte skrivet av omtanke om de som jobbar i taxinäringen och ej heller av omtanke om svenska folket. Om något är förslaget skrivit av den enkla anledningen att RUT-avdrag på taxiresor gynnar honom själv och hans gelikar.

Därutöver kommer taxiresande aldrig att bli tillgängligt för alla i samhället på lika villkor av den enkla anledningen att den fattigare delen som redan idag har problem med att få sin vardag att gå ihop ekonomiskt aldrig kan njuta av den förmån som Riedel nu föreslår i form av RUT-avdrag för taxiresor.

Att lämna sådana förslag samtidigt som vi vet att landets kommuner skruvat åt tumskruvarna ordentligt för sjuka, handikappade och andra svaga grupper genom att avslå eller begränsa deras möjlighet till färdtjänst och mobilitet är en skymf mot samhället och mot vår demokrati.

Ännu värre är läget för alla som på grund av alliansens skadliga arbetslinje blivit utsparkade ur sjukförsäkring och a-kassa och därmed är hänvisade till försörjningsstöd för att ha tak över huvudet och mat att ställa på bordet.

För dessa stackars människor tittar landets kommuner på varenda krona och ifrågasätter varje krona – Något som gör att den gruppen aldrig kan utnyttja det RUT-avdrag Edward Riedel föreslår rakt av utan att skämmas.

Nej Edward Riedel – Även om du råkar vara moderat är detta ett oerhört själviskt, egoistiskt och girigt förslag.

Att det är rätt och riktigt samt helt legitimt enligt dig att slå mot svaga grupper och försämra för dem för att kunna sänka skatten för de som redan har tillräckligt så att den delen av befolkningen kan överföra än mer av sina privata levnadsomkostnader på samhället är inget annat än ett skamfullt angrepp på välfärdslandet Sverige.

Mitt förslag till dig Edward Riedel är att du går ut officiellt och drar tillbaka ditt förslag om RUT-avdrag för taxiresor med förklaringen att du beslutade dig för att skriva den motionen på en av dina riktigt dåliga dagar som riksdagspolitiker.

I Sverige ska politiker inte lägga förslag som ökar klyftorna och sliter i sär samhällsbygget – Ska förslag läggas bör dessa sträva efter att minska klyftorna och öka jämlikheten i vårt land så länge som behovet av att göra så kvarstår.

Med allt detta sagt och anfört vill jag härmed påminna om att det är den sorts egoistiska och giriga politik som Edward Riedel (M) ger uttryck för i detta förslag som kommer att bli verkligheten varje gång M får stort politiskt inflytande och Gud förbjude makten att regera vårt land.

”Hemligheten till an framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”