Ett av dagen auktionsfynd. Jag vet att den skall användas vid tunnbrödsbakning, men vad kallas den?
Mor ror!!
Köpte "Första läseboken" från 1934. Som vanligt föll jag pladask för en gammal tummad gulnad bok. Den hade en gång ägts av Ann Märta Höglund, Fröån, Björnänge. Namnet står skrivet med sirlig vacker bläckskrift.
Till min stora glädje står det skrivet: Mor ror – vilket verkar ganska modernt . Det står till och med : O hur mor ror!
I den här boken ser Far en fin-fin fyr.
Jag känner att jag gillar detta. Det är bättre än: Far ror. Mor är en orm……eller hur det nu var
Grönsaker igen
Loppisfynd. Fin fastän den är målad.
Auktionsvärk
Kommer just åter efter en riktigt trevlig auktion i Överboda. Åkte dit med för lite kontanter i pluskan. Där fanns den allra trevligaste gamla gjutjärnskamin som både jag och vännen Annika blev kära i. Tyvärr ropades den in av en stålman med tjock plånbok .
Nyss hemkommen med lite tunnbrödsbakarattiraljer, en grön pianomatta och lite annat smått och gott får jag börja fundera vart dessa ska få plats.
R har hämtat mina beställda Vindelnbär i stan så nu finns det både röda och svarta vinbär att ta hand om innan vårt surströmmingsfrämmande anländer
Åh, vad en liten gumma kan gno
En "never ending" ström av smutskläder passerar tvättmaskin, klädsträck och flinka fingrar som hänger, plockar ned, viker, bär och fördelar.
Är det inte lite överkurs på tvättambitionerna i vårt land? Många gånger tvättar man plagg man använt bara en gång.
Underkläder och strumpor är väl en sak, men annat borde man kanske ta sig en funderare över om man skulle ta och använda igen för att spara både en aning miljö och möda.
Min vän tvättmaskinen står så diskret och vit, gapar och sväljer vad än jag proppar den full med. Jämfört med den på bilden så är min rena rama skönheten:)
Berättelse från en läsare
Häromdagen fick jag ett tänkvärt mail från en sjuksköterskekollega i anslutning till mitt blogginlägg-"Vilken effekt har du". Jag väljer att dela det även med er läsare. Berättelsen om Kalle.
Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid
på gott humör och har alltid något positivt att säga.
När någon frågade honom hur han mådde svarade han:
"Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar".
Han var en naturlig inspiratör. Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: ’Hur lyckas du?’
Kalle svarade: ’Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.’
Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.
Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet.
’Säkert, men det är inte fullt så enkelt’, protesterade jag.
’Det är det’, svarade Kalle. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen.
Du väljer hur folk skall påverka ditt humör.
Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör.
Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.
Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det.
Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen.
Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: ’Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?’
Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan.
’Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter’, svarade Kalle. ’Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva’.
’Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?’ frågade jag
Kalle fortsatte: ’Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: ’Han är döende’. Jag visste att jag måste göra något.
Vad gjorde du då?’, frågade jag.
Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig’, sa Kalle.
Hon frågade om jag var allergisk mot något.
Ja’, svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar.
Jag tog ett djupt andetag och ropade: "Tyngdkraften".
Genom deras skratt sa jag till dem: ’Jag väljer att leva. Operera mig som om jag var levande, inte död’.
Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning.
Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut.
Inställningen är, trots allt, allt.
Gör er därför inga bekymmer för morgondagen. Den får själv bära sina bekymmer. Var dag har nog av sin egen plåga’. Matteus 6:34
Egentligen är dagen idag den morgondag som du bekymrade dig för igår.
Nu har du två valmöjligheter:
1. Radera detta
2. Vidarebefordra det till människor som du bryr dig om.
Jag hoppas att du väljer alternativ 2. Det gjorde jag.
Subject: När det känns för j-ligt, tänk så här…..
Jag är tacksam…… för tonåringen som gnäller för att han måste diska för då är han hemma och inte ute på gatorna.
….för skatterna jag betalar för det betyder att jag har ett jobb.
… för att jag måste städa efter en fest för det betyder att jag har vänner.
….för att kläderna är lite trånga för det betyder att jag har mat på bordet.
… för att gräsmattan behöver klippas , fönster tvättas och hängrännor som måste rensas, jag har ett eget hem.
…för skuggan som bevakar mitt arbete, det betyder att jag är ute i solen.
… för alla klagomål på politiker för det betyder att vi har fri yttranderätt.
… för att parkeringsplatsen är längst bort för det betyder att jag har råd att ha bil.
… för min höga elräkning, den betyder att jag har det varmt.
… för kvinnan i bänken bakom mig i kyrkan som sjunger falskt för det betyder att jag kan höra.
… för tvätthögen på bordet för det betyder att jag har kläder att ta på mig
… för trötthet och värkande muskler i slutet av dagen – jag har kunnat arbeta hårt.
… för väckarklockan som ringer på morgonen, jag lever.
… och sist men inte minst för att jag får många mail, för det betyder att någon tänker på mig.
Ett nalta eljest fönstertittarminne
Året är 1980. Scenen utspelas på Historiegränd i stadsdelen Ålidhem, Umeå. Vid det nästan nya lilla furuköksbordet i vår tvåochenhalva sitter jag 20 år gammal, nygift, nyförlöst och pumpar ur bröstmjölk i en liten plastkopp. Denna tidiga aprilmorgonsnatt hörs ljudet av den ljusblå elektriska bröstpumpen monotont och dovt surrande. Det är plågsamt men nödvändigt.
Gryningsljuset börjar försiktikt smyga in mellan de tegelfärgade huskropparna. Jag kan konstatera att det är mörkt i alla fönster där jag sitter på min stol vid köksfönstet. Mina späda vita axlar kontrasterar mot de ömma blårutiga mjölkspända brösten och jag använder ännu den elastiska brynja som jag fick på BB för att hålla fetvadden på plats. Mjölkstockningen är ständigt bara minuter bort.
Min ljuvlige lille mjölkdoftande son har redan ätit sig mätt, rapat, fått en torr blöja och jag har lagt honom hos den unge fadern under det sköna täcket och återvänt till köksbordet för den något mer oromantiska hanteringen av den stora elektriska bröstpumpen. Det är nödvändigt att tömma det andra oätna bröstet på mjölk innan det spricker. Mjölken ska komma någon annan liten bäbis från prematuravdelningen tillgodo.
En rörelse i ögonvrån fångar mitt intresse och jag lyfter blicken och tittar ut, snett ned mot huskroppen som står i vinkel mot vår. Ett ljus har tänts och där – i ett likadant köksfönster, vid ett likadant furubord, med en likadan pump, sitter en annan ung kvinna och pumpar mjölk ur sina stinna bröst i denna tidiga timma.
För en sekund möts våra blickar, först häpet generat, men sedan ett litet leende en nick i det samförstånd som bara kan upplevas i en situation som denna. Livet pågår ständigt runt omkring oss överallt. Människor föds, lever och dör. Vi har alla kommit till på samma sätt. En cykel som ständigt är i rullning.
Vi har alla liknande mänskliga vedermödor på agendan, och vi är inte så unika som vi ibland kan tro. Vi är alla människor på samma jord och som gör vårt allra bästa i det svåra och underbara som kallas för Livet.
Jag vill ha spö!!
Apropå hemkokt sylt!
Ja ett nytt kastspö alltså! Bröt av toppen på mitt teleskopspö idag – det som jag fiskar lax och havsöring med. Usch! Som kompensation kom jag hem med lite andra små skatter som t ex en påse lingon, och lite guldgula kantareller. Som grädde på moset ett par dl hallon till efterrätten. Vilka rikedomar det finns i naturen! Dessutom är jag blå om fingrar och mun efter lite blåbärsmumsande under resans gång.
Nu ska det smaka bra med en kreolsk gryta med gott ris och sallad därtill!
Har du sett Herr Kantarell?
I såfall vill jag förstås gärna veta vart;) Svampställen är väl som bärställen – de är man rädd om och håller gärna lite hemliga. Nåväl, nu beger jag mig ut i terrängen på jakt efter Kantarell, Smörsopp och Karl-Johan. De enda sorter som jag är bergsäker på.
Wish me luck!
Överraskningsbesök!
Vips kommer två små prinsessor invirvlande på överraskningsbesök- R:s son Johan tittar in och vilken tur att det finns nykokt rabarbersoppa och mackor denna sommarens kanske sista ljumma dag.
Senaste kommentarerna