Idag ska vi ha sommaravslut med nätverket av sjuksköterskor och paramedicinare. I sin hand får de varsitt ex av Demensriktlinjerna i en behändig bokform, samt en usb-sticka med olika färdiga bildspel kring demens. Jag hoppas att alla tar emot stafettpinnen och känner sitt ansvar i att som ringar på vattnet sprida den här viktiga kunskapen till såväl medarbetere, ledare som anhöriga och allmänhet – receptet på en riktigt god demensvård. Men som med allt annat – ett recept blir bara en pappersbit om den hamnar i en pärm. Receptet måste bakas, serveras fint och helst avnjutas i gott sällskap för att det ska bli riktigt bra. Är inte mottagaren intresserad av att baka så hamnar det lätt i en låda.

Här har vi inget val. Vi måste ständigt förbättra oss för att förstå och möta. Du som på något sätt har en ledande funktion inom äldreomsorgen – använd riktlinjerna som ett fantastiskt instrument för utveckling, kompetenshöjning de närmaste åren. Vi måste kämpa vidare för att förändra attityder  och se oss själva i spegeln: Hur låter jag, hur ser jag ut, hur  känns det att ledas av mig, att tvättas av mig, att bo här hos oss på livstid och att vistas i just min närvaro?

All sommarns alfaltarbeten och breda transporter är visst i farten ikväll. Nu är vi i Sundsvall. R är inne på ett traktorställe där han har en dejt med en försäljare. Hemlängtan känns svår! Aldrig har väl den egna sängen hägrat så som ikväll. Hem ljuva hem. Jag hoppas verkligen att jag inte efterlämnat smitta till dem vi mött, och värst vore det förstås om lille O skulle bli sjuk!

Kröp nöjd isäng igår kväll efter fina dagar med släkt och vänner. Somnade som en stock och vaknade ett par timmar senare med akut magsjuka, frossa kräkningar och diarré. Snacka om olägligt med tanke på att vi tidigt i morse skulle bege oss hemöver. Framåt lunchtid haxde det värsta lugnat ned sig och vi kunde påbörja hemresan med täta toastopp inbokade.Mitt efterlängade besök hos storasyster ställdes in och vi klarade av en minirunda på Ikea i Örebro, men jag känner mig riktigt spak och kraftlös. Nu håller jag bara tummarna för Alex så att han inte insjuknar under bilresan. Håll tummarna du med!

Varbergs fästning – ett imponerande byggnadsverk. Idag stod jag och tittade ned genom hålet där de hällde kokande tjära på inkräktare. Hårda bud på den tiden. Nu har vi dukat och förberett inför morgondagens festliga event så det är bara att göra sig fin och ta med sig sitt bästa gåbortshumör. Strax middag hos Bengt o Lena på Getterön vid deras sommarställe. Alltid trevligt att träffa dessa härliga människor.