Tittar med ambivalens lätt frustrerad på min bokhylla som är full av böcker. MÅNGA pocketböcker. Mitt förnuft säjer mig att de flesta böckerna läser man en gång och aldrig mer. Hur ofta lånar jag ut en bok? Svar: 1-3 gg/år. Den stora frågan om jag ska slänga eller försöka sälja är aktuell idag. Stora gamla skrymmande böcker som uppslagsverk om skogsbruk och liknande har redan fått sin dom, medans Einar Wallqvists vackra inbundna böcker har en given plats hos oss i bokhyllan i lappmarken. Mina udda men roliga stora böcker från 40-talet som "Kvinnans bok, Mannens bok och liknande, de kommer jag inte heller att kunna skiljas ifrån. De är historiska dokument som en gång var handböcker för den "moderna" kvinnan/mannen, men är nu komiska och verklighetsfrämmande handböcker där gammalmodiga och stelnade könsroller är satta på pränt, förstärkta med svartvita bilder. Ändå räknar jag dem till min skatt. men – åter till pocketböckerna. Många bra, tänkvärda och roliga. Ska man spara? Vad säjer du?
Min fina svärdotter
Tittar stolt på bröllopet och spanar efter min fina svärdotter Britta just nu i Romeo Julia-kören.:)
Finfrämmande framöver?
http://brollopshalsningen.expressen.se/alla-halsningar?search=gunnel
Vem vet? Vi kanske får finfrämmande nångång framöver när vi tagit över Sandvikens Fjällgård. Nu är de i allafall högaktningsfullt inbjudna;)
Kärlek
Vilken fin dag. Inte kan man hålla sig från TV:n. Säja vad man vill men de är ett fint par, som lyser av kärlek. Snacka om att sprida en "god känsla". Man blir lite rörd och varm inombords.
Om en väääldigt guldblond bad-hair-weddingday
Kvällen före prinsessan Gunnel skulle gifta sig 7 dec 1979 så var det dags för storrengöring och diverse skönhetsbehandlingar. Jag hade köpt en tub hårbehandling med den lovande texten: Fördjupa din egen hårfärg – Guldblond. För att fördjupa den maximalt lät jag den sitta i en kvart längre än rekommenderad tid. Detta var den första i raden av de vådliga hårexperiment jag återkommande skulle ägna mig åt under de efterföljande 20 åren. Sedermera lugnade jag ned mig och ungefär samtidigt blev det omodernt med permanent så jag sansade mig något på hårfronten.
Åter till kvällen före dagen D. När jag sedermera uppsteg ur det väldoftande badskummet och torkade imman från badrumsspegeln mötte mig en fasansfull syn i spegeln. På min hjässa tornade en svintotrasslig och orange formation. Den blivande maken infann sig snabbt när han hörde mitt fasansfyllda utrop. Han drog häftigt efter andan, flackade med blicken och skojhotade för en sekund att anullera hela kalaset. Nu var goda råd dyra. Gästerna var på gång, kyrkan bokad, bullen i ugnen och på Sävargården förbereddes all den goda maten. Ingen återvändo fanns.
Efter en orolig natts sömn ringde jag Sjöbergs damsalong direkt på morgonen och beskrev det katastrofala resultatet av min hårfärgsfördjupning. Kvinnan i luren lugnade mig så gott det gick och utlovade att vi nog skulle kunna hitta tillbaka till en naturlig nyans, vilket också blev fallet. På bröllopsbilderna syns jag något mer guldblond än vanligt men för övrigt intakt och i normalt brudskick.
Risk för risgrynsgröt
Jag undrar hur hon har sovit inatt – Vickan alltså….För att inte tala om hur mamma Westling ska känna sig inför denna dag. Tror ni att hon fått handla en finklänning på sin vanliga butik, gå till sin vanliga frissa eller skoaffär? Tror ni att Lindex sortiment duger åt kungahuset eller att hennes uppsydda sidenthaiblåsa från semestern duger? Skulle icke tro det. Tanken på att bli tvungen att "göras om" få instruktioner för hur man ska se ut, prata, äta, vad man ska säja, vilket håll man ska titta åt gör mig handsvettig.
Handsvett är nog bara förnamnet på känslan att hälsa vinka och krampaktigt le mot all världens blickar och grumlar troligen svärmorslyckan en aning denna bröllopsdag. Kungahuset är ju vana att klistra på sig professionella fasader men man nog inte fått samma publicitetsträning på sträckan mellan konsum och hemma i Ockelbo. Att hålla in magen en hel dag och akta sig för att råka göra fel min verkar i min värld ytterst betungande och jag ska verkligen sända henne varma tankar idag.
Här i Sörfors är det regnigt och grått. Det är som gjort för en innedag med diverse göromål. Väntande sådana finns det i överflöd – tro mig! I sanningens namn ska jag faktiskt låta TV:n gå i bakgrunden. Inte är jag någon royalist, men jag har faktiskt trevliga känslominnen i maggropen från tidigare kunglighetsbröllop, och kärlek är det väl alltid fantastiskt att se oavsett vem som gifter sig.
Mitt allra första TV-minne var när prinsessan Desirée gifte sig. Det var stort! Vi gick till grannarna för att se – mamma och jag. Själva TV-tittandet i sig var nog mest fantastiskt, men jag minns också hur mitt lilla barnahjärta snördes ihop av rörelse och hur vacker jag tyckte att hon var.
Det är oundvikligt denna dag att inte minnas sitt eget bröllop. En decemberdag 1979 stod jag brud. Jag minns mig sjäv med ömhet – egentligen bara ett barn fast jag var 20 år och hade "inbyggd" brudnäbb. Jag minns hur kort Helena Elisabetkyrkans gång var i relation till Mendelssons brudmarsch, hur kallt det var ute, och hur mina späda axlar darrade av köld , men mest av spänning under mammas rävboa när jag steg ur bilen och gick in i kyrkan. Idag unnar jag Vickan en fantastisk minnesvärd dag och sol över sitt bröllop och över sin framtid med Daniel. Sol är bra . Då slipper man få ekologisk risgrynsgröt i brudkronan.
Min lysande härliga förebild
.jpg)
Ikväll har vi varit på fest och firat min kära mentor Anki som fyllt jämnt. Hennes fina familj, vänner och bekanta var samlade för att njuta av god mat dryck, musik och underhållning i en häftig fabrikslokal och fick njuta av god mat och dryck samt fin underhållning av olika slag. Födelsedagsbarnet var självlysande i all sin positiva kraft – precis som vanligt – och när jag ser henne fylls jag av värme och tacksamhet för att våra vägar korsats och jag fått ta del av hennes visdom, värme och erfarenheter. Hon har gett mig den korallröda färgens kraft och glädje, både på in och utsidan.
Utan hennes vägledning hade jag nog aldrig vågat ta steget till att pröva mina vingar för att hitta ett nytt sätt att leva och verka. Jag önskar henne fortsatt livslust, kraft, hälsa och kärlek, samt hoppas att hon nyttjar sin present – en veckas vistelse och välkomstmiddag hos oss vid Sandvikens fjällgård någon gång framöver. Där tänker jag för övrigt bära hennes lysande röda färger vidare – men nu i form av en gammal kär Helly-Hansen. Bara jag tänker på den , så känner jag hur den ger mig kraft.
Tankens kraft
I dessa dagar så här strax före midsommar så påminns jag om förra årets stora fest – vår 110-årsfest. Den blev lyckad och ett fantastiskt fint minne att bära med sig. Jag kan också minnas ruschen och allt jobb inför den. Om jag då hade vetat vad som skulle vara i görningen ett år senare så hade jag nog inte trott mig ha kraft att genomdriva allt praktiskt som vi står mitt i nu. Men man orkar mer än man tror,
Nu minns jag min stategi för förra våren och försommaren, när både jobbet, hemmet och festförberedelserna tornade upp sig. Jag gjorde ett medvetet och aktivt val att tänka på positiva, fina och bra saker medans jag gjorde att det träliga. Fast jag var slut efter arbetsdagen och inte riktigt hade ork att ställa mig att baka eller greja så bestämde jag mig för att rent konkret tänka på hur rolig festen skulle bli, hur fint väder det skulle vara och på våra snygga och glada gäster som var inbjudna. Jag tänkte på min rikedom – inte guld eller pengar, men på mina friska barn, goda vänner, familj och hur livet varit så generöst mot mig, men också på hur jag själv påverkat mitt liv i positiv riktning.
Genom att göra på detta sätt, var jag inte dränerad när sommaren och allt det roliga men också jobbiga var över. Tvärtom så kände jag mig uppfylld och tacksam. Den här strategin använder jag även inför denna hektiska sommar och jag missionerar för fullt till R att anamma min teknik. Jag tror på den.
Sakta men säkert
Sakta men säkert så artar sig den nya uppfarten, och tomten däromkring. Robban o Alex har jobbat hårt idag med att snygga till slänten och lägga på matjord. Framtida ägare kommer att ha en helt annan "framsida" med fina förutsättningar att göra något vettigt av istället för den sneda kilremsa vi haft med vägen korsandes vår tomt. Det kommer att bli jättefint.
Bra karl reder sej själv
Provsmakning av norgefisken har ägt rum först idag. Torsk och sej i ugn med brytbönor och en dutt Keldas fisksoppa över serverad med en klick keso. Smidigt och enkelt för att inte tala om jättegott! Något som t o m R skulle kunna ha tillagat. Jag vitsade till det här och pikade honom just om det: Bra karl reder "sej" själv;) Han som är luttrad och van vid mina ordvitsar log lite rart och gjorde sedan en strålande heder åt anrättningen.
Senaste kommentarerna