Följer med intresse och glädje detta projekt och blir varm i hjärtat vid blotta tanken på de här tjejerna/familjerna som är beredda att avsätta tid engagemang och pengar för en mycket god sak. Det är extra lätt att känna empati och medkänsla när det gäller barn som har det svårt. Jag blundar, tänker mig tillbaka och försöker minnas hur det var när mina egna barn kom till världen för 31, 29, 24, och 21 år sedan.
Noggrannt förberedda, med kunskap om havandeskap, förlossning, hälsofrågor, barnavård, relationer samt ekonomi och sociala förmåner, var vi väl rustade när barnen kom till världen – till Sverige, till den bästa av världar kan man tycka, när man jämför med hur det ser ut runt om i vår orättvisa värld.
Självklart var den lilla korgen bäddad med rena fina lakan. BB-väskan var packad och i byrålådorna låg små fina plagg i väntan på en ny liten världsmedborgare. Vagnen var visserligen begagnad men hel och ren. Skåp, lådor och eluttag var säkerhetsspärrade. Barnbilstolen fick man låna redan på BB. Jag hade fått information om vad man skulle tänka på när det gällde kost, hälsa och hygien. Allt för att den lilla människan som växte i magen skulle få så fina förutsättningar som möjligt, redan i moderlivet. I och med att de föddes var det dags att ställa sig i dagiskö, och anmäla födseln för att barnbidraget skull komma varje månad. Tvättmaskin och torktumlare var självklara i vårt varma rena hem. I samband med förlossningen fick man bästa tänkbara eftervård och eventuella stygn och klipp kontrollerades noga för att inte ge plågsamma efterverkningar. Amningens betydelse underströk noga. Så praktiskt, så billigt och så nyttigt. Om inte amningen fungerade så fick man stöd och hjälp till alternativa metoder.
Aldrig, förrän idag, nu när jag så långt efteråt sitter och skriver detta blogginlägg, har jag på allvar försökt föreställa mig hur det skulle kunna ha varit att föda barn – i ett annat liv, i en annan världsdel med helt andra förutsättningar…..utan tak över huvudet, till en oviss morgondag. I en värld där könsstympning ännu förekommer, där mödravård och barnavård inte hör till självklarheterna. Där man kanske bäddar åt sitt barn i en pappkartong på gatan och inte har varken kläder eller dagligt bröd.
När jag läser om Etiopienprojektet blir jag påmind och uppmuntrad om att jag faktiskt kan få vara med och göra skillnad. Tack till Miriam och dina vänner. Jag önskar er allt gott och lycka till på vägen!
Gunnel Forsberg
Sandvikens Fjällgård
Senaste kommentarerna