Skit i jul-feng-shui

Hade tänkt ha en ytterst sparsmakad jul med bara lite fräscha julsaker framme. Men när jag botaniserade i mina julkartonger och hittade den ena avskavda ängeln, tomten eller ljuslyktan efter den andra från det fornstora 80-90talet då barnen ännu var små, så slogs det an en nostalgisk sträng i mammahjärtat. Julkrubban och hela gänget änglar – fina och fula, svarta och vita, guld och röda – liksom viskade åt mig ur det gulnade silkespapperet: Låt oss få komma fram i år.

Sagt och gjort. Nu är köksbänken klassad som "förbudsområde" för skruvdragarladdare, pappershögar och skruvpaket.  Det är ett ord som R förstår innebörden i.  Här härskar nu änglaimperiet, de små nötta ljusstakarna och plötsligt översköljdes jag av julstämning, minnen och nostalgi. Jag drabbades av en akut längtan efter mina barn med familjer.  Jag minns de där hektiska och sanslöst fartfyllda småbarnsåren, med renoveringar livstävlingskrav och julhysteri. Fast såhär på lite avstånd ser jag mest en fin liten familj som gjorde vad den kunde av det som fanns. Jag minns först och främst  – glädje skratt och kärlek.

Nu är alla stora  och utflugna med  livsryggsäckarna fyllda med egna julminnen, bra och dåligt i en mix. Förhoppningsvis överväger ändå det fina varma och ljusa från barndomens jular.  Släktkalas och kusiner, gunghästar och  pepparkaksbak.  Det blir spännande att se vilka traditioner de tar med sig eller nyskapar i sina egna familjer. Till julklapp för oss alla önskar jag  hälsa och kärlek. Vad mer kan man önska.