Flottarkärlek. Barndomsminnen om en forsrännare

Av , , 2 kommentarer 32

 Pappa Alvar Hedman och Oskar Borgström ränner den svåra Djupselforsen

Så här i försommartider så minns jag flottningen i Vindelälven och den mystik som omgav dessa intensiva dagar i min minnesbild från barndomen i Vindelgransele. Min pappa kunde ränna den svåra Djupselforsen i en liten likstammig forsbåt! Som barn  var jag omåttligt stolt över detta. Idag är jag fortfarande stolt och väldigt imponerad. Ni som har sett utställningen på Vindelns hotell har kanske lagt märke till en stor svartvit förstoring av två män och en båt i en fors. Där har ni honom, min stora lilla pappa Alvar Hedman, tillsammans med en annan Vindelgranselbo, Oskar Borgström.

Pappa var kort i rocken. Ett litet kompakt muskelpaket som inte riktigt nådde upp till fri sikt i vindrutan på den grå Volvo Duetten. Han såg världen genom glipan i ratten, och fick hela tiden sitta och tänja på sig, vilket kunde se en aning komiskt ut. Det fick ibland barnen som han hämtade upp på rutten till söndagsskolan att fnissa lite. Men han var stark, arbetsvillig, humoristisk, och hyfsat "tjurut", alltså enträgen och envis. Man kan ana vart de generna kommer ifrån i somligt. När han inte var skogsarbetare eller bonde med hemmansägarens alla vedermödor, deltog han i flottningen, i bygdens vackra vilda livsnerv – Vindelälven. Detta slingrande blå band som ger bygden sin karaktär och skönhet, ger liv, fiske, frilufts och skoterliv. 

Det var en speciell stämning runt flottningen. Liksom en otålig väntan i luften när de började närma sig – flottarna. Mina äldre systrars ögon fick en speciell lyster, och nog var deras kinder lite extra rosiga under tiden som älvdalen fylldes av dessa unga män.

Gammal som ung passade på att göra utflykter till rastplatserna längs älven, dessa svala försommarkvällar medan sälgen savade och man ännu kunde göra visselpipor av kvistarna. Längs vägrenarna stod de parkerade med sina Volvo amazoner, Pv:ar, gammsaabar och opel kadetter. De allra första gökropen kunde höras, där man stod i spänd förväntan tillsammans med övriga åskådare och spanade uppströms för att få den första skymten av skådespelet, lyssnande efter ljudet, slamret, ropen, båtmotorernas dunkande och timrets dova dunsande i den strida älven.

Jag kan än idag förnimma doften från eldstäderna. Lukten av fura, kåda och bark från det våta färska timret. Tjärvedens karakteristiska doft och de blå rökslingorna som alltid sökte sig åt mitt håll. Över nejden vilade en air av testosteron, när flottarna – dessa seniga starka män passerade. De var djärva, hoppande på stockarna med sina långa båtshakar. Luften är fylld av hetsiga rop, man häpnar över deras snabba manövrar för att undvika bråtar och så den riskabla forsränningen förstås. Allt sammantaget skapade en återhållen spänning i luften. Nuet vibrerade i denna fascinerande hantering. Hela älvens yta var täckt av timmer som liksom tycktes levai ett myller av vackra starka stockar. Den vackra furun som växt sig lång rak och värdefull i inlandets skogar, och någonstans mitt i allt detta fanns Pappa, och någon gång ibland kunde man urskilja just hans silhuett i en avlägsen båt.

Ett naivt, lite sentimentalt och flyktigt hopp om romantik, eller i brist på detta – ett hastigt ögonkast från någon dessa ynglingar – stämningen smittade av sig från mina äldre systrar till mitt lilla småflickshjärta. Å andra sidan vurmade jag visst för lite äldre män redan då, eftersom jag redan vid 4 års ålder var kär i slaktaren,Göte Lif. Jag sa i förtroende till vår snälla granne Svea: Han är sä snygg när han skär te fläske!!

På några timmar var allting över. Flottarna drog förbi, endast "sladden" återstod. Vattenytan speglades mörk blank och tom. Slingor av ljusblå rök från de falnande eldarna skingrades. Timmerkusarna putsade sina horn i barkhögarna. Man plockade ihop sin fikakorg, plåtburkarna med Nattkorv och Slotts senap, sina essenssaftflaskor och ursköljda skogskaffepannor och återvände sakta hemåt. Endast gökens vemodiga rop intensifierades i den ljuva lite fuktiga juninatten. Längtans ljuva tid. Så minns jag flottningen.

Fjällvinden i min tvätt

Av , , Bli först att kommentera 33

Nej, det handlar inte om att jag har fått en alpin klubb på avvägar intrasslade i min tvätt. Det handlar om den fräscha krispiga och ljuvligt doftande vind som impregnerar varje fiber i den hängda tvätten. Från fjällgårdens vind kommer man ut på en balkong. Där hänger husmodern sin tvätt som torkar på fem röda sekunder och doftar så ljuvligt att man (jag) vill borra in näsan i famnfullen. Den som kunde uppfinna ett sköljmedel med denna doft skulle snart vara en rik kvinna/man. Jag kallar det helt enkelt för måndagslyx, borrar in näsan lite till och suckar av välbehag.

Fjälldrag och motlut

Av , , Bli först att kommentera 33

         

Nu  längtar man till fjället.  Efter gårkvällens skogspromenad med R så kände jag att flåset inte var som det skulle.  Måste  ta och vandra lite i motlut på dagarna så kroppen vänjer sig vid något längre turer än 75 meter.   Bilden togs när vi gjorde "Far o Flyg i Adolfström för några år sedan. Man åker helikopter till en fjälltopp, vandrar ner och äter mat i Bäverholmens värdshus. En lagom strapatsrik, mycket vacker och väldigt prisvärd sommaraktivitet. Kan rekommenderas varmt om den fortfarande körs förstås.

 

Sedan du utforskat Laisdalen fortsätter du givetvis Silvervägen västerut, gör ett kort eller långt stopp här i Sandviken och fortsätter för ett kortare eller längre besök i vårt  vackra grannland. Kör norrut och se Saltströmmen, Nordkap, eller Lofoten, eller kör söderut och kommer in i Sverige igen via E12 , Tärnaby, Hemavan och neröver. Vad tänker du hitta på i sommar?

Maddes Mellis

Av , , Bli först att kommentera 48

 

Ett mellis eller en entrerätt värdigt ett prinsessbröllop, Finn Chris-p med röra på hemrökt egenhändigt fångad röding, creme fraishe, majonnäs och lite peppar. Ägg och lite paprika på toppen, så mår man som prins och  prinsessa i allafall. Funderar lite smått på vad huvudrätten ska bli senare i afton…. Kanske Sessans fläsklägg, Slottsstek eller Bullens prinskorv.? Efterrätten kanske blir – Små söta Bernadotter med Christyr…. Men just ja!  Vi LCHF:ar ju. Det får nog  bli Jänkare m rampfebersås. Blåbär hallon och grädde på ett silverfat.

Lägga en kabel på vattenfall!!

Av , , 2 kommentarer 56

 Usch vad less jag är på dessa ständiga strömavbrott. Eftersom vi är i änden av linjen så är det knappt att vi "räknas" Vi får ideligen övertyga felanmälan om att vi faktiskt är utan ström, då det hos dem ser ut som om felet är avhjälpt, ligger hos oss eller något annat bortförklarande. Det har blivit sämre och sämre för varje år och  vi får lägga ned massor med merarbete  och pengar för att försöka klara frysar och kylar i butiken.  Man är så utsatt när det bara finns en leverantör här. Egentligen har man lust att skita i dem och byta till någon som är intresserad av att ge god service! Bara under tiden jag skrivit detta har strömmen gått 2 gg. Ibland kan den vara borta 5-6 timmar.

Sirap i ådrorna

Av , , 6 kommentarer 58

 Idag flyter blodet trögt i mina ådror, synapserna går på halvfart och kroppen känns tyngre än vanligt. Grunnar på om det är allergi, allergitablett var för sig eller ihop, eller månne latmasken som tagit över.  Den här tiden när björkarna slår ut och allting grönskar brukar vara kännbar för mig. Dessutom fick jag ju beskedet som inte fick vara sant av doktorn förra veckan. Jag är allergisk mot hundar….. Inte nödvändigtvis mot Leo, men en generell hundallergi. Det  vill jag helst varken prata om eller tänka på förutom att jag försöker arrangera om livet så att jag försöker hålla hemmet i hundfria och  hundiga zoner och äter allergitabletter nu över pollensäsongen. Jag köpte Clarityn men vet inte om jag ska pröva något annat. 

Jag har småjobbat inne idag. Tog nyss en långpromenad med Leo och försöker mobilisera kraft att gå ut och jobba. Det finns en hel del tyngre jobb som behöver göras.  I väntan på rekordnederbörden som beräknas anlända hit det kommande dygnet vill vi försöka hinna så mycket som möjligt och vi måste hjälpas åt.

Äntligen har flugsnapparen kommit till vykortet. Nu är det bara ljungpiparen och älgen som jag inte sett till än. Insekterna börjar komma. Vår myggmaskin brummar på men är ännu ganska tom. Fisken vakar allt mer och sommaren känns nära. En härlig tid.

Hur gör du för att få energi de dagar?

 

Nationaldagen 2013

Av , , Bli först att kommentera 73

 Idag firar vi nationaldag i Sandviken, med strålande sol, glada människor, jordgubbar, sill och ett avsked. Vinkade Lillebror farväl på sin färd mot sitt nya liv i Bjurholmstrakten. R bär dagen till ära -som de flesta andra dagar – nationaldräkten för Sandvikens Fjällgård. Rutigskjorta keps och arbetskläder. Själv blåser jag upp ballonger och sätter svenska flaggor i morotsbakelser.  Ute blåser sommarvind, göken gal i lågan fjällbjörk och livet är inte så dumt att leva.