Etikett: Åska

Mäktigt…

Av , , 4 kommentarer 34

Gårkvällens mäktiga oväder är idag som bortblåst och solen strålar från en klarblå himmel på spegelblank sjö. Det är gudomligt vackert. Men det var även mäktigt att känna sin litenhet inför åskans tordön och kraft. Mäktiga skådespel på himlen som vittnar om naturens storhet.

Lite fler gamla minnen

Av , , Bli först att kommentera 9

I morse vaknade jag till ett kraftigt åskväder och en ordentlig knall följt av ett strilande ösregn. Det är något visst med åskväder. Man känner sig ganska liten när naturkrafterna slår till.

Om det berodde på byns läge i dalgången intill Vindelälvens vatten eller andra orsaker vet jag inte, men åskvädren var både kraftfulla och frekvent förekommande i min barndoms minnesvärld. Ofta kom dessutom mullrer ifrån överljudsplanens lekstuga ovan trädtopparna. De lyfte från det nu nedläggningshotade flygfältet i Gunnarn och gjorde mig vettskrämd varje gång de drog in över grantopparna och sprängde ljudvallen.

 
I min fantasifulla  barnatillvaro tycktes var ljudet vara snarlikt det tordön som beskrevs i Uppenbarelseboken om den yttersta tiden, och jag gick som barn mestadels omkring och förberedde mig för den yttersta domen om dagarna och väntade på att få rätt. Nämligen att Jesus skulle hämta hem alla – utom min lilla förtappade existens förstås. Endast mörker och evig förtappelse återstod för min räkning.
 
Med tanke på att jag förmodligen var ett alldeles vanligt och ganska oskyldigt flickebarn, blir jag lite bedrövad idag när jag inser vad mycket av min barndoms tid som gick åt till att vara rädd och känna mig dålig och förtappad. Så onödigt! Kombinationen av den kristna förkunnelsen och min ovanligt livliga fantasi var alls ingen uppbygglig kombination.
 
När åskan gick fann vi på råd! In under köksbordet kröp vi barn iförda gummistövlar. I handen höll man företrädesvis något föremål av plast eller gummi. Ett durkslag eller mammas plasttillbringare Mia. Ett åskväder tillbringade jag i Sixten Erikssons Vauxhall i domängaraget uppe i Kronbygga. Vi kände oss säkra eftersom bilen stod på gummidärck.Ur telefonjacket hemma så flög eldklot och blixtar mellan varven. Där kan man snacka om spänning i ordets rätta bemärkelse.
 
Från Robbans hembygder berättas om en gubbe som i elektrifieringens linda gick ut till husknuten och reste en stege för att klättra upp och kontrollera ”tjukan” vid husknuten. Byborna samlades runt omkring i spänd förväntan. Gubben hade munderat sig i gummistövlar, regnrock, sydväst och gummihandskar. Innan han påbörjade klättringen upp – vände han sig till folket och sa allvarsamt: Om ji nu se i som ”schtiven å” då jär i dö!
 
Man ska inte leka med elen!!
 

 

Från ett annat håll kom han in….

Av , , 2 kommentarer 13

Helt otippat drabbas vårt skonade avlånga land av naturens oberäkneliga konsekvens. Vulkanutbrott!! Vem hade i sin vildaste fantasi trott att vi skulle hamna i dagens situation med askmoln och lamslagen flygtrafik? Inte jag i alla fall! Med spänning följer vi det fortsatta förloppet på nyheter och väderrapporter. Domedagsprofeterna drar genast igång konsekvensanalyser och själv ser jag framför mig en fjällvärld med svart snö…vilket låter trist som bara den. I morgonbitti när det ljusnar får jag se hur det faktiskt ser ut:)

2 kommentarer
Etiketter: , , ,

”Den dubbla strömmen”

Av , , Bli först att kommentera 15

 

Dagen började med ett strömavbrott. Vi hann bli riktigt nervösa där ett tag med tanke på alla frysar. Dessutom var det just idag sotaren skulle komma, så vi fick inte elda oss till varmvatten. Aldrig trodde jag väl att det skulel bli aktuellt med torrschampo igen, men idag hade nöden ingen lag. Vattenfall löste dock problemet och vi kunde bege oss mot Arjeplog och det stundande frukostmötet där med näringsliv och politik. Det känns därför lite aktuellt med en bloggrepris om elektricitet ström och kraft i största allmänhet.
 
”Den dubbla strömmen" – var ett av alla de kryptiska andliga begrepp från min uppväxt som jag aldrig riktigt förstod innebörden av. Eftersom det var vanligt att man talade i liknelser så satte detta uttryck förstås igång mina spirande tankebanor.
 
Ett tag trodde jag att ”den dubbla strömmen” nog kom ut ur stickkontakten som ju helt riktigt hade dubbel uppsättning hål. På den tiden var kontakterna inte barnsäkra och det var nog mera tur än gott omdöme som gjorde att jag inte medelst strumpstickor utforskade den dubbla strömmen på närmare håll.
 
Ström, elektricitet, energi är begrepp som idag ligger helt rätt i tiden. Hela tiden läser vi om jakten på nya energikällor. Energibolagen skinnar oss på vår sista sekin, samtidigt som vi fortsätter att sukta efter iögonenfallande trädgårdsbelysningar och köper elektroniska hushållsapparater i parti och minut.
 
Kartongerna med julbelysningar ligger där i garaget och väntar på att fram i november få lysa upp den Sandvikska vinternatten. Elektriciteten har en livsviktig roll även i människokroppen, i kroppsvätskorna, i överförande av signaler och impulser mellan nervceller.
 
Under tiden när jag först skrev detta inlägg sträckte jag mig ut för att pilla lite på R som satt vid min sida och laddade ned bilder från kamera till dator, fick jag läskiga elektriska sensationer när jag nuddade vid hans arm. Bzzzzzzzzzzz……
 
Om detta berodde på hans kraftfulla utstrålning, den laddade energin mellan oss, eller min strålande närvaro är ännu höljt i dunkel. Osynliga energier verkar i allafall finnas i luften runt omkring oss hela tiden. Man talar om currylinjer, kraftfält och strålning. Detta för mig osökt in på minnen av Vindelgranselska naturkrafter.
 
Om det berodde på Vindelälvens vatten eller på andra naturliga orsaker vet jag inte, men åskvädren var både kraftfulla och frekvent förekommande i min barndom. Ofta förekom dessutom muller ifrån överljudsplanens lekstuga ovan trädtopparna när de sprängde ljudvallen. Viggenplanen som lyfte från flygfältet i Gunnarn, smög in över barndomsbyn och gjorde mig vettskrämd. De påminde mig om kriget som jag läste om i boken Flyktingflickan.
 
I min  tillvaro tycktes var ljudet dessutom vara snarlikt det tordön som beskrevs i Uppenbarelseboken i förebådelsen av den yttersta tiden, och jag gick som barn mestadels omkring och förberedde mig för den yttersta domen om dagarna och väntade på att det som hela tiden predikades skulle slå in. Nämligen att Jesus skulle hämta upp alla till himlen – utom min lilla förtappade existens förstås. Endast mörker och evig förtappelse återstod nog för min räkning. Det var min fasta och hemska övertygelse.
 
Med tanke på att jag förmodligen var ett alldeles vanligt och ganska oskyldigt flickebarn, får jag idag lite ont i magen när jag inser vad mycket av min barndomstid som gick åt till att vara rädd och känna mig dålig och förtappad. Så onödigt…. Kombinationen av den kristna förkunnelsen och min livliga fantasi var ingen bra kombination.
 
När åskan gick fann vi syskon på råd! In under köksbordet hemma kröp vi barn iförda gummistövlar. I handen höll man företrädesvis något av plast eller gummi. Det kunde vara ett durkslag eller mammas plasttillbringare. Vi satt där och räknade åvståndet mellan blixt och dunder. Jag minns att ett åskväder tillbringade jag i Sixten Erikssons Vauxhall i domängaraget uppe i Kronbygga tillsammans med några kamrater.
 
Ur telefonjacket hoppade eldkulor och blixtar mellan varven,och överhörning har varit ofta förekommande. Detta resulterade i att vissa i byn än idag talar i kryptiska kodade ordalag, man vet liksom aldrig när man blir flera på tråden och vem som lyssnar. Det var som ett slags lotteri: Vem pratar jag med nu? Spänning – i ordets rätta, ja i flera bemärkelser.
 
Från Robbans hembygder berättas om en gubbe som i elektrifieringens linda gick ut till husknuten och reste en stege för att klättra upp och kontrollera ”tjukan” – ni vet bakelitmackapären som var fäst vid husknuten. Byborna samlades runt omkring honom i spänd och något skeptisk förväntan. Gubben hade munderat sig i gummistövlar, regnrock, sydväst och gummihandskar för att skydda sig mot elektriciteten. Innan han påbörjade klättringen upp – vände han sig mot folket och sa: Om I nu se I som ”schtiven å”….. då jär i dö!
 
Man ska inte leka med elen!!
 
För egen del idag så rekommenderar jag den förnyelsebara energikälla som heter Powernap. Prova får du se att batterierna laddas av en liten tupplur.