I somras medans vi fortfarande hade butiken i köket kom det in en trevlig svensk tjej här och sa: Men det är ju du! Hon kände igen mig från bloggen och tittade in här på väg till sitt jobb i Bodö. Idag kom hon igen och tog sig en titt på vår nya butik. Vi fick godkänt och hann med att prata lite om livet, jobbet och om att följa sina drömmar. Tänk så många fina nya bekantskaper och vänner vi fått sedan vi kom hit. Det är en av de allra finaste fördelarna med vårt nya liv.
Etikett: drömmar
Thanksgiving….
.JPG)
Foto : Amanda Björkman
Min trettondag blir en slags thanksgiving. Mätt nöjd och glad summerar jag mitt 2010 ifrån soffhörnet i mitt nya hem.
Tack för barn, barnbarn, mina finaste skatter och juvelerna i livets skattkista. Tack!
Tack för hälsa och krafter, för fred och för frihet. Tack!
Tack för Robert, för kärlek och trygghet, för ett hem, ett skydd när livet stormar. Tack!
Tack för att summan av mitt livs lärdomar, glädjeämnen och sorger gett mig det kurage, den tilltro till min egen kraft som resulterat i modet att bryta upp, byta liv, följa en dröm och ta vara på det snabbt flyende livet. Tack!
Tack för familj och vänner som liksom trygga byggstenar, som livets stöttande och mjuka mashmallows bygger sin trygga ring omkring mig. Ni som gör att jag landar mjukt när storm och ofärdstider kommer. Mitt skyddande nätverk som finns där, fast vi kanske inte har så tät kontakt. Tack!
Tack för mat för dagen, för rent vatten, för kläder och för livets nödvändigheter. Tack!
Tack för humor, för skrattets förlösande kraft, för fria tankar, för skrivandets glädje, för musikens kraft och för böckernas värld. Tack
Tack för naturens läkande kraft, möjligheter och för fiskets oerhörda glädje. Tack!
Tack för att jag får bo och leva där jag kan förverkliga mina drömmar. Tack!
Genom sköna gröna landskap
Genom sköna gröna landskap går nu vår färd söderut. R piggnade till på eftermiddagen och sitter nu bakom ratten trots mina försök att överta styrningen. Dagen blev mycket lyckad, minglet blev en minnesvärd stund som jag tar med mig i hjärtat när jag lämnar detta jobb. Förutom tårtbakelser, kaffe, snacks och cider så bjöds även på musik. K höll i allsången och jag spelade på min fina musikmaskin som jag är så glad och stolt över. En kvinna från demensboendet Aktrisen började spontandansa charleston, och sa med drömmande min och ett brett leende medans hon dansade: Dansen har varit mitt liv!
Det var ett höjdarögonblick som jag aldrig kommer att glömma. Vi tittade på varandra, mina kamrater och jag – i samförstånd – och var så glada för att vi lyckats skapa det som är det viktigaste av allt i modern demensvård – att skapa en fin känsla. Effekten av den känsla man skapar sitter nämligen i längre än en Sobril! En fin känsla – det är grejer det! Vad sprider du för känsla omkring dig? Det är en fråga verkligen värd att ställa sig. Hur ser jag ut, hur låter jag och hur känns det att vistas i min närhet? Vi människor har en fantastisk kraft att förfoga över men vi väljer själva om vi sprider värme och behag eller kyla och obehag där vi går fram.
Arjeplogs marknad
Vi kommer just från en givande dag med många konstruktiva möten i Arjeplog. Som kronan på verket var det marknad just i helgen och vi hann gå en sväng mellan de olika marknadsstånden. Mycket fint i skinn, ull och en del god mat och hantverk fanns att köpa, och jag blev helt kär i en fin pälsmössa som troligen skulle kunna få vilken militant vegan som helst att omedelbart vilja vandalisera en minkfarm, men här fanns även plastigt krimskrams och eldfängda glittriga jumprar som inte riktigt passade in denna nordliga miljö en kall och lite blåsig marsdag som denna. Hur som helst är det alltid mysigt med marknadsstämning och jag införskaffade ett par fina iläggsulor till "storstövlen" som förhoppningsvis ska hålla mina små fossingar varma på fisketuren.
Nu blir det städning och förberedelser innan våra gäster kommer, och därefter god mat dryck och samvaro i en stämning där våra alltmer realistiska drömmar kolsyrefyllda och hoppfulla kan stiga mot horisonten. Trevliga helghälsningar från ett snövitt och vackert Gauto där solen målar dagens sista gyllene och rosa penseldrag längs fjällsidorna.
Om att drömma eller glömma sin dröm…
Ju äldre jag blir desto mer känner jag att livet är här och nu. Tillvaron känns allt krispigare och varje enskilt val blir viktigt allt eftersom tiden går. Hur vill jag leva mina återstående dagar? Vad vill jag jobba med? Hur vill jag bo?
Vi som lever i detta välordnade avlånga land är ju previligerade och har oändliga valmöjligheter om vi bara tänker efter lite. Jag vill inte vara ett suckande offer för omständigheter utan påminner mig ständigt om att det är mina egna val och beslut – på gott och ont – som fört mig dit jag är idag.
Just nu är drömmandet dessutom delat med R och vi smider planer och drömmar för en fantastisk framtid. Om det blir just den dröm som ligger överst i högen just nu eller någon annan dröm, det får framtiden utvisa, men jag kan verkligen rekommendera drömmandet. Drömmar vidgar dina mentala vyer, stimulerar mod och handlingskraft och är dessutom alldeles gratis!
Frukost för själen
Strax bär det iväg. Först av allt nu på morgonen ska jag träffa min kloka och härliga mentor Anki.
Alla människor borde få ha en egen mentor. Se dig om i din omgivning…. Vem skulle kunna vara klok, generös och ärlig nog att dela med sig till dig av sina livserfarenheter, framgångsfaktorer eller strategier i med och motgång?
Vem skulle kunna lyssna när det känns tungt och trixigt? Tänk ut en person med lyssnande öron och hjärta, som kan hjälpa dig att transformera din frustration och spirande drömmar till verklighet och tro – steg för steg.
Någon som har ett försprång i livet, som är stött, blött och kanske lite luttrad, men med guidens klara blick för råd till vägval.
Tänk på någon – och våga fråga chans!
Lucka 3. Smällkarameller och Björnklister
På teckningslektionerna var det dags för julpyssel. Kan ni känna lyckokänslan över två helt nya fina ark silkespapper. Fröken hade en tjock bunt med ark i blandade färger så svårigheten bestod i att välja vilka två färger man skulle kombinera. Lila, rött, grönt, orange gult eller vitt.
Vi hade haft i hemläxa att ta med tomma hushålls och toalettpappersrullar till stommar i de blivande smällkaramellerna. Nu vidtog det kniviga och koncentrationskrävande arbetet med att vika exakta centimeterbreda veck i dragspelsformation. Raka veck var aldrig min starka sida, och i kombination med min otålighet tenderade vecken att bli både bredare och snedare än avsett.
Till sist hade man i alla fall sin karamell klar och fick linda den släta delen runt rullen och slutligen försegla med ett änglabokmärke. Den lite bittermandellika doften från den gröna björnklisterburken sitter som klistrad i minnets näsborrar, och jag kan minnas känslan av björnklistrets konsistens, den lilla röda plastspatelns fransar och det speciellt avsedda hålet i burken just för den, men jag kan faktiskt även minnas smaken!
Nyfiken som jag var så kunde jag visst aldrig låta bli att smaka på saker och ting! Men så här i efterskott tycks jag i allafall minnas att Björnklistret var godare än Vicks salva.
Sist skulle upphängningssnöret tvinnas och sättas på plats innan den färdiga karamellen sattes upp på den långa jutetavlan som täckte hela långväggen i skolsalen. Om man var riktigt snabb kunde det hända att man hann med att göra även en platt karamell som skulle hängas på höjden, med fröll i bara den ena änden.
Sist av allt avslutades lektionen med att vi fick stilla oss och lägga oss över bänklocket för att drömma några minuter. Drömmarna gick i vida skimrande bågar och turer genom fantasi och förhoppningar, genom dikt och verklighet. Mest av allt drömde jag om julen dessa dagar, om allt det roliga, gemenskapen, om syskonen och julklapparna.
Drömliv – Etapp 3
Oj vad många tankar som dök upp när jag började fundera kring mina drömmar.
Jag börjar med att delge er en kort sekvens ur en galen och ganska så absurd dröm. Tror att denna dröm härrör från åren då min dotter Sandra fick tandställning, alltså någon gång i slutet av 80-talet. Den enda minnesbild jag har ifrån den drömmen, är att det verkar vara kväll och jag står framför badrumsspegeln och förbereder mej inför natten. Jag stoppar in tumme o pekfinger i munnen trycker på en liten metallspärr i gommen och vips fälls den metallkonstruktion ihop som uppenbarligen har hållit uppe huden över min skalle och ansikte. I handen står jag plötsligt där med detta nätverk av stag som helt genialiskt fällts ihop till en liten kompakt metallgrej.
Jag står häpen och ser mitt huvud deformeras och sakta sjunka ihop som en suffle, helt tomt tills det slutligen ligger som en basker över halskotpelaren. Den drömmen du!! Det blir något att sätta tänderna i för en hungrig drömtydare! Att några av er redan idag rycker på axlarna och säjer – än sen – det har vi länge misstänkt..får jag helt enkelt stå ut med.
Allra överst på önskedrömlistan står: Att mina kära får ha hälsa och kärlek, samt att jag ska hitta nya vägar att tanka energi. I mina önskedrömmar finns även hela tiden känslan av att det bara är en tidsfråga innan jag kammar hem storvinsten. Frågan är dock hur detta skulle kunna gå till när jag ytterst sällan spelar eller köper lotter.
Egentligen står nog den drömmen för önskan att slippa bekymra sej om ekonomi. Tänk att kunna bo och ha basen i R:s stuga i Gauto 2/3 av året, få fiska och vara nära naturen, men tjäna tillräckligt för sitt uppehälle o framtida pension genom att skriva, göra och framföra musik samt åka runt med några riktigt bra föreläsningar. Att samtidigt kunna ha en liten lägenhet i Umeå med omnejd som knutpunkt för mej och familjen det är min önskedröm, min framtidsdröm. Orealistisk måhända, men drömma är alldeles gratis.
Det dröms, fantiseras och visioneras alldeles för lite. Ta fram din dröm i dagsljuset, fundera över den och ta med den in i en alldeles ny, oskriven morgondag – full av möjligheter.
Vad tror du om drömmar?
Senaste kommentarerna