Herreminje, jag har ju tagit steget in i paradiset! I alla fall när det gäller internetkapacitet. Det stavas förstås Bredband. Ett av de program  jag numera kan njuta av är Lyxfällan, som jag bara sett något enstaka avsnitt av tidigare. Det är ju bra och väcker alltid en viss förundran MEN kanske det är rätt att ibland ifrågasätta det framgångsrika förhandlingsresultat som de uppnår. I avsnittet jag tittade på igår fick paret loss 20 000 i ett bilbyte. Och försäljaren var så överens med dem om värden på bilar att det rann smör och sirap ur datorn.

I verkligheten är det så om du kommer in och vill prata byten att den bil du äger råkar vara ett exemplar av den minst attraktiva modell som någonsin tillverkats. OM försäljaren av ren nåd tar emot den är det bara av oändlig människokärlek, trots att han eller hon är plågsamt medvetna om vilket ekonomisk katastrof för företaget det kommer att bli. Om du däremot kastar en blick på en bil som är till salu är allt på den bra och vackert, allt från färgen till att den har en unik historia av extrem pedantskötsel. Och dess tidigare öde är alltid unikt, i alla fall hos mindre handlare. "Du förstår det är ju en folkskollärare som ägt den, petig  och noga, du vet".

Att som i Lyxfällan få en snabb värdering som innebär att man får en kanske rentav lite finare bil och 20 000 emellan – it will never happen…

Och att banken smått älskade det havererade paret och trodde på utfästelser om framtida skärpning – visst, den dag Fredrik Reinfelt visar sig vara marsian och Björklöven vinner elitserien, whatever comes first.

Jag gillar programmet men här tror jag nog att mediak-ta företag gett VIP-behandling.

Ja, mer var det inte…

En söndagmorgon ska inte tillbringas i stress. Jag har gjort mitt bästa för att leva upp till det idag. Njuter av Smartskallarna, ett program för ungefär elvaåringar och undrar varför det känns så utomordentligt passande för mig. Idag testar de bland annat vilken mat som går att äta under vatten. Underbart!!! Har gräddat en omelett som ska konsumeras efter morgonbestyren. Och blir lite avundsjuk på er. Ni kan ju tilllbringa någon timme eller så med att botanisera runt bland mina bloggar, vilket jag, av naturliga skäl, inte finner så spännande för mig.

Gräv på i mina arkiv. Eftersom jag är grymt ödmjuk kan jag ju tillstå att det även finns andra bloggare. Gunnels guldfynd och Spankywhip Delamorte är två höjdare.

Ja, nu har jag och B raggat runt på stan och känt av kulturtemperaturen.Det var visserligen rätt tidigt men jag kan inte låta bli att tycka att det var ganska  lugnt. Nu är jag visserligen påverkad av en bibba tidigare festivaler, Sweden Rock, Power meet i Västerås och sånt. Men både jag och B hade föreställt oss att folkmyllret skulle vara intensivare. Det var helt ok, inte alls öde, särskilt i stadskärnan och ett pikant problem är ju att det händer så mycket på olika platser så publikgruppen blir lite utspridd.

Alla verkade i alla fall trivas fint. Men hur korta kan kjolarna bli? Nu är de ju typ en piprensare runt den diminutiva tjejmidjan. Tja, inte för att jag direkt klagar men visst måste det bli lite kallt ibland? Usch, samma kommentar har gammgubbar kommit med sen typ 40-talet så den är inte särskilt orginellt…

Åt andra hållet är inte heller populärt. Då något som kalldes Maxi look alltså jättelånga kjolar gick i graven lyckades till och med någon få in en dödsannons i en respekterad engelsk tidning för Max I Look…

Suck!! Nu dör snart Nip/tuck. Det är bara några avsnitt kvar. Vi har avverkat alla säsonger med stor glupskhet. Ja, alltså som med Sopranos, i viss mån Sex and the city, Rena rama Rolf med mera. Och Nicole har deponerat några hundra avsnitt Dark Angel hos mig så jag vet nog vad vi kollar på nästa gång hon jobbar om vi får tid. Och några hundra andra filmer. Allt från Cigaretts and Romance som krävde två genomtittningar för att jag skulle begripa nåt till PS I love you som gav vissa huvudvärk när de tog i för att inte visa hur mycket de glädjegrinade. He…alltså INTE jag som är känd som okänslig och skoningslös, men det händer ju att även vissa assistenter kollar på film…

Kan ju bli som med en tjej jag känner som är psyksyrra. När andra gråter över den galne psykopatens offer snyftar hon för att han är feldiagnostiserad.

Tja, jag har än en gång lyckats bli ostukturerad och förvirrad märker jag. Och om ni inte är snälla kan jag fortsätta med det hur länge som helst! Smaskig Söndag på er:)).

…ja, för er alltså. Tillbaka efter ett dygn i grannstan, fulltankad med jubileumsyra. I går njöt vi av Lasse Eriksson i tre timmar då han med utgångspunkt från en uppsättning gamla levnadsregler kåserade runt nutidsmänniskan. Med massor av roliga stickspår bland annat då han berättade hur Lillbabs hjälpte honom att bli synlig hos granntjejerna. Väldigt lyckat.

Det har också åter obseverats hur fullkomligt värdelösa vi är på att samåka. Inte av mig och C denna gång men av andra.

Som det känns med ledning av vad jag sett och hört kan vi gott utfästa ett stort penningpris som inkluderar en natt med Sandra Bullock  eller valfri draculaskådespelare (som jag förstått är liite hett bland tjejer:)). Det är ändå ingen som vinner eftersom ingen verkar kunna hitta en åkpartner.

Men Umeå kommun får väl starta ett projekt. Om att åka tillsammans eller "i lag" som vi brukar säga dialektalt. SAMLAG 2010 blir väl ett bra namn? Och tänk så många som åker ensamma i rymliga, bränsleslukande SUVar…Där ryms många. HA ALLTID SEX I BILEN, kunde bli en slogan! Usch. Börjar jag med tilltagande ålder förvandlas till en äcklig snuskgubbe? Kul tyckte jag i alla fall att det var…

Ja det är inte lätt med namn. En klasskompis gjorde en tidning som han döpte till AVESTA vilket väl betydde "Hör upp" eller något i den stilen på Kurdiska. Ny i landet som han var hade han inte noterat att vi hade en stad med det namnet bara några mil från Ludvika…

Allvarligt talat så är vår oförmåga att samsas med andra i samma bil rätt svårbegriplig. Varje pendlare kan tio bra argument  till varför det nog fungerar för andra men inte just honom eller henne.

Trist både för miljö och plånbok.

Idag bryter Kulturnatta ut. En grej som sticker ut bland alla hundratals evenemang är gitarrtrashning. Att mosa en gura så snyggt som möjligt. Det blir säkert kul och jag hoppas att någon av tidningarna bevakar. För i rullstol tror jag knappast det är någon idé att försöka komma i närheten. Nu ska jag faktiskt inte gnälla på arrangörerna. Jag vet att det kommer att locka massor av gitarrälskare varav många kanske druckit för mycket hallonsaft. Och i såna miljöer är det svårt att åka stol. Men jag kanske tittar förbi och kikar på metalscenen i Döbelns park lite senare i alla fall…

Lyxig Lördag, på er…

Åtminstone ett dygn gör jag uppehåll i bloggandet nu. I det här vädret känns lilla goa datorhörnan med halogenlampan från helvetet (jag svär, den kan värma upp en hel lägenhet…) liite avlägsen. Jag ska dessutom till Skellefteå ikväll för att fira Medlefors Folkhögskolas 60-årsjubileum. Jag satt i styrelsen för skolan tills stroken kom och strulade till det. Och dessutom gick jag mitt livs viktigaste utbildning på en annan folkhögskola, Brunnsvik utanför Ludvika. Så jag gillar folkhögskoleidén, det kan man lugnt säga.

Måste säga att jag njöt lite igår kväll när GW tog heder och ära av Leif Silberski i Efterlyst på tv3. Jag har alltid haft en känsla av att det varit mest varmluftproducerande munväder han tillverkat och det bekräftade herr Persson. Titta på det om ni missade det. Det är en delikatess i det lilla formatet.

Njöt av att få bilen tvättad alldeles gratis gjorde jag också. Tack vare J:s lokalkännedom. Men var eller hur berättar jag inte! Alla Umeås 18-åringar med stajlade BMWar får vackert fortsätta tvätta nånannan stans. Ja, med undantag från de typ 4 678 som redan känner till det här.

Bilvård och bilfinnish kan ju ha olika dimensioner. En god vän som mycket troligt läser detta ägde en gång en Oldsmobile. Då jag slank in i garaget en dag visade han glatt hur kromade plåtar lagts in i hålen i rambalkarna. Du kunde alltså i princip ligga under bilen och spegla dig!

Medan andra goda vänner ägde en bil i många år utan att vare sig tvätta eller serva. Samtidigt som den gick tusentals mil fullastad och med gasen i botten på så dåliga vägar att dragkroken slog i backen så ofta att den nästan slipades av. Då var det nog tur att det satt en stjärna i nosen, en SAAB eller Opel hade knappast överlevt.

Lustigt nog gick den som en dröm ända tills en trött chaufför avverkade en grov björk på fyra meters höjd…

Tjoig Torsdag på er (kom inte på nåt annat…)

…så hade jag tänkt börja mina rader idag. Vi ser hur de unga hamnar på en arbetsmarknad där de – systematiskt vill jag säga – på olika sätt misshandlas och luras. Men jag släpper ämnet just nu. I skrivande stund har jag för lite bevis för att lägga fram egna slutsatser och då är det lika bra att vara tyst. I alla fall just i kväll.  Men något roligt som väldigt nära sammankopplas med det här är skolinformation på de program som utbildar för "våra" yrken i IF Metall. I alla fall här i avdelning 4 Södra Västerbotten och det är vad jag pratar om för resten av landet har jag ingen koll på.

Det är åratal seda jag i princip slutade grotta i det här ämnet. Trots att jag övergripande är studieorganisatör. Orsaken var att jag hade ett gäng unga (ja, allt är ju relativt..) IF Metallare som av allt att döma, främst genom den av mig noga studerade kurskritiken, fick ut mycket information och diskussion på ett bra sätt. Jag nöjer mig i princip med att boka hotell och kurslokaler runt om i länet.

Och där nånstans har jag väl en liten poäng. Vi kan slita det lilla hår vi har kvar vi äldre i facket. Men ingen föds med en fackgen som ovattnad växer utan någon måste sätta plantan och vattna den.

För som det håller på nu i Sverige kan det inte få fortsätta. Vi är på väg att få minst en förlorad generation som maktlösa ser hur arbetsgivare och dess politiska företrädare flyttar om gränsmarkeringarna till ett läge där den enskilde verkligen står ensam. Och våra utbildningar och den insikt de väcker är ovärderliga. Så är det något område där vi måste vässa våra verktyg så är det just diskussion med unga. Och då gärna på högstadiet redan. Men jag tror att  det är på gång.

Ja, det blev ingen nostalgi idag. Men det kommer nog kanske nåt i morgon.

Tills dess, i sann facklig anda, onskar jag er en Organiserad Onsdag…

Ja, idag åker jag till tant doktorn för att ge underlag för en ansökan om sjukersättning 75 %. Det känns som en vettig nivå, för det är fullkomligt obegripligt för den som inte är i situationen själv, vilket tid allt tar med en bibba funktionshinder. Plus att jag ska hinna träna två dagar i veckan. I går bestämde vi oss att skola in en ny assistent, som då blir T här på bloggen. Och även nattpatrullen skolar in en ny tjej. Och i kväll sitter vi som ljus och lyssnar till ett föredrag om de nya assistantregler som är på gång. Det kan verka tidigt men vi måste nog hålla oss framme. För alla tiffare (ja, Tillfälligt Icke Funktionshindrade, alltså) struntar i allt som påverkar funktionshindradegruppen. Som de/ni ju aldrig kommer att tillhöra tror ni i djupet av ert hjärta även om läpparna säger annat. Så var det även för mig. Före 4 juli 06 fanns detta inte på kartan för mig.

Det blev ju inte någon miljon som jag hoppats på i helgen. Jag börjar undra om kusarna verkligen hittar till de olika travbanorna eller kör de fel hela tiden? Eller springer de åt fel håll?

Nå vi provar några gånger till innan sommaruppehållet.

Nu får ni snart den riktiga bloggen som ska ramla in 7.30. Håll till godo med den här tills dess…

Ja, då sjunger alltså Ronnie James Dio någon helt annan stans än på hårdrocksscenerna. Det var lite överraskande han var ju bara 67 och verkade vara i fin form , den lille typ 55 kilos gubben.

För mig var han nästan mer Black Sabbath än Ozzy Osbourne med sin välartikulerade och starka stämma. När jag såg honom på Sweden Rock Festival var det ett av de volymstarkaste framträdandena med samtidigt väldigt bra.

Annars har vi som gillar tung rock hyfsad tur, eftersom många är alive and kicking. Men det är kanske som Lemmy Kilmister från Motörhead sa en gång: "Om jag hade levt upp till min egen myt hade jag varit död för länge sedan".

En hel del journalister har funnit ett nöje i att sjösätta ogrundade rykten. Men visst har det funnits täckning ibland. Nyss nämnde Lemmy berättar om hur trummisen, som då hette Phil Taylor, tidigt en morgon under en turne ringde honom och beklagade sig att han inte tog sig ur sitt hotellrum. Och de skulle ju repa, eller hur?

Även det var ju lite förbryllande runt fem på morgonen. När Lemmy, med hjälp av polis tog sig in i trummisrummet visade det sig att Taylor försökt ta sig ut…via badrumsskåpet!!!

Han hade nog tagit något starkare än Magnecyl…

Allt enligt Lemmys självbiografi "White line fever".

Annars var det en bra dag att vara politiker på idag. Det var intressant att höra lite om framtidens IT strategi i skolan. Och vi fick bland annat lära oss att det varje minut laddas ner ungefär 24 timmars ny video på You Tube. Så att hinna med att se allt är en totalt omöjlig uppgift.

Hur kommer det sig att Leif Silbersky med flera namnkunniga advokater dras med magnetism till uppmärksammade mål?  Han är ju nu i Landskrona och försvarar killen som är anklagad att ha slagit en gammal kvinna och orsakat hennes död. Där vill jag inte föregripa domen men lyckas de fastställa att han överhuvudtaget slog är det solklart att han är skyldig. Slår du ner en dam i 80-årsåldern kan det helt enkelt inte vara förmildrande att hon hade en svaghet som brast…:((.

Gissa vilken reklam som basunerar ut:"jag hade väntat mig ett riktigt norrländskt mottagande MEN de visade sig vara riktigt trevliga…" Det är alltså motsatser, trevliga och norrlänningar…

Nej, nu ska jag Googla fram rätt identitet på Audin vi såg igår. Se där, visst blev det lite IT även där. Jag ska följa upp vissa tips jag fått av J som i väntan på BMW X 6:an som är drommen är audiinriktad…

Trevlig Tisdag!

Jag kom nyss hem från ett gruppmöte med mina partikamrater inför nämndsmötet i morgon. Det var idylliskt tack vare att vi undvek mörka konferensrum i stadshuset och drog ihop några bänkar utanför i stället. Sol, milda vindar, söta blommor. Ja det var lite av en idyll. Vad vi pratade om får ni som vanligt inte veta, i alla fall inte förrän vid eventuell presskonferens som alltid brukar genomföras efter sammanträdet.

Det är full farrt till veckan. Ska lämna prover på kemlab, ha nämnd, åka till Skellefteå och fira Medlefors Folkhögskolas 60 år. Och säkert en del annat. Till exempel fundera över vad det var för Audi vi såg för en stund sedan. En grym kupé vars like jag aldrig¨skådat. Måste försöka Googla fram nåt. Nu mullrar det av annat än bilmotorar så jag tror det är lika bra att tvärsluta. Men jag kommer snart med nåt mer gediget.

Magnifik Måndag på er…

Vi har nyss dragit runt på stan som osaliga andar, B och jag. Grilloset ligger som londonfog över Umeå denna första sommarkväll.

Vår resa tog oss till många områden där jag inte satt min fot tidigare trots över 30 år i staden. Det finns alltså mycket oupptäckt att se i Umeå där vi har kanske 80 000-90 000 människor i själva stan. Och innan någon börjar klaga på det – kom ihåg att även Hörnefors, Holmsund med flera orter ingår i de 112 000 som är officiell siffra MEN poängen är att om jag upplever vår stad som ganska stor och utbredd, hur f-n ska det inte vara i till exempel Miami? Som den i övrigt urgulliga Kat von D  flyttade från för att det var i minsta laget? Hur många miljoner bor där? Inte ens i mina hemtrakter finns täckning för att man "känner alla". Infödda umebor med gravt storstadskomplex brukar hävda att "däruppe i byn känner du väl varenda människa…"Visst kan jag träffa en hel del bekanta en fredag utanför OK, men till namn kände jag kanske 5 – 10 % av vilhelminaborna. För några år sedan då jag hade som bäst kontaktnät, alltså.

Vart syftar jag med denna lätt förvirrade blogg??? Tja, gräv där du står, kanske. Den riktiga superkompisen eller drömtjejen kanske bor i grannbyn – du har bara inte träffat dem än:-)).

Snuskig Söndag (ja, DET får ni tolka precis som ni vill…) på er.