Dags för lite djävlar anamma

Ska man tro på reportagen från förra matchen mot AIK så var det mycket illa. Visst kan man tro att det skulle bli en reaktion efter det som hänt men att det skulle fara åt det hållet var för mig oväntat.

Jag har sagt det flera gånger i bloggen att rädslan att förlora är större än viljan att vinna. Jag har ännu inte träffat en person som haft en annan uppfattning i detta fall vilket jag tar som intäkt på att det i alla fall inte är fel.

Nu går allt ut på att svartmåla än den ena än den andra men det är ett lag som tillsammans måste ta ansvar för det som händer och det är hela truppen inklusive ledare.

För mig är ishockey numera och tyvärr mera en kampsport än en sport för lirare och det har jag saknat helt i årets upplaga av Björklöven. Vad det beror på är svårt att säga från läktarhåll men ett tecken är ju att det är få riktiga tacklingar man sett denna säsong.

Jag hoppas och tror att det finns spelare som kan ge en just tackling utan att hamna i båset men varför kommer den aldrig. Det gäller ju att få igång lite kämpatakter.

I kväll vill vi höra att ni gett järnet och hoppas att det räcker men vi vill se lite vilja och det är många spelare som presterat långt under sin förmåga, men jag ska avhålla mig för att hänga ut dessa utan nu gäller det att först och främst ge järnet och titta framåt