Volvo i Sverige

Igår besökte vi Volvo i Göteborg för att få en bild över framtiden. Vi hade förvisso bilden relativt klar för oss redan i förväg om att det är mycket stora problem på grund av den globala ekonomiska krisen. Händer inget som gör att försäljningen börjar ta fart finns det självklart risk för uppsägningar runt om i världen.

Som jag tidigare har sagt har de svårt att acceptera att ett av förslaget som låg till grund för investeringsbeslutet, nämligen transportstödet, och att stödområdesgränsen lades utanför grindarna.

När det gäller den framtida montering så ser förhållandena olika ut i olika länder inom EU. Staten i Gent subventionerar när man tvingas dra ner på produktion och köra korttidsvecka, ett system som inte finns i vårt land, vilket självklart är eller kan bli en nackdel för Umeå. Det gör att det kanske blir lättare att lägga volymökningarna där dessa regler finns.

Kollektivavtal kan självklart ha haft olika prioriteringar men inom EU borde det finnas en harmoni om vad staterna kan göra. Det är inte konkurrensneutralt inom EU när staten t.ex. i Gent fattar beslut som gör att företagen lägger produktionen där medan man i Sverige ’SKYLLER’ på EU när man skär i transportstödet. Självklart ser Volvo hur mycket positivare man är i Belgien till bilindustrin än i Sverige.

Nu vill man behålla personalen och kunna vidareutbilda den varslade personalen i väntan på den kommande uppgången. Jag hoppas att staten tar den utsträckta handen för den ser vid anblicken ut att vara helt kostnadsneutral för företaget.

I dessa tider så visst funderar man över om de system som vi har fungerar när det blir så extrema situationer som just nu. Volvo är, precis som vi, rädda över hur det kommer att se ut i början på nästa år med världsekonomin. Och är Sveriges största privata företag med flest anställda oroliga så har vi alla anledning till detta.

Idag ska vi i Kvarkerådet ha en konferens med många experter om vindkraft, en energikälla som fick ett helt annat genomslag än man först kunde tro och som kommer att producera mera el än vad som var tänkt. Men det är fortfarande för mycket krångel och byråkrati när det ska byggas.

I Sverige pågår en förändring men tyvärr gör man det till en fråga för miljöbalken och inte Plan- och bygglagen där markanvändningen självklart är det som ska styra processen.

Volvo hade tänkt göra Tuvefabriken till den första koldioxidfria i världen men en enstaka fågel gjorde detta omöjligt, utan här är det bättre med koldioxidutsläpp än renare luft för en enstaka fågels påverkan. Vad påverkar världen mest i ett bostads- och industriområde och vem tar ansvar för de ökade utsläppen? Problemen känns väl igen när det gäller Botniabanan.