Hur är det med våra svalor egentligen

Hur är det med våra svalor egentligen. Jag såg i VK att Torgny Stigbrant var orolig över bristen på svalor i Ersmark.

Om det är någon tröst har jag varit mycket fundersam varför det är så ont om Ladusvalan. I Långvattnet har jag bara sett någon enstaka i den gamla ladugården där det brukar vara hur många som helst. Det kanske blev för kall vår så de for någon annanstans då de inte fann någon mat. Skulle var intressant att få ett svar på frågan

2 kommentarer

  1. Emil Wallin

    Du Lennart!
    Det är väl så att det är människan som orsakat svalornas minskning i vår närhet.
    Själv erinnrar jag mej tiden i fäbodarna där vi kunde ha hundratals svalbon dels i lådugården dels under takutskotten i våra fäbodar. I dag finns inga fäbodar inga hus där svalorna får en chans att kunna bygga sina bon.Men ser allt oftare hur man sätter upp hönsnät under takutskotten för att svalorna inte ska kunna bygga. Till syvende och sist är det människans bekvämlighet som gör att vi inte vill ha svalskit intill våra fina trädgårdar och våra fina utemöbler.
    Detta gör att vi heller inte hör det svalkvitter som så juvligt hördes på mornarna när de satt på telefontråden (som hellre inte finns numera),
    Jag saknar många gånger denna atmosfär oerhört mycket nu för tiden.

    • LENNART HOLMLUND (inläggsförfattare)

      Men det har hänt just i år. Förra året var det gott om ladusvalor i Långvattnet

Lämna ett svar till LENNART HOLMLUND Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.