Stoppa satsningen på höghastighetståg

Stoppa satsningen på höghastighetståg. Jag tror inte på denna satsning inte minst att de ska lösa bostadsbyggandet. För det behövs andra åtgärder. Först och främst bör man se till att nuvarande järnväg fungerar och att man bygger ut det nya signalsystemet som ökar kapaciteten på nuvarande järnväg. Sedan är det alldeles för dyrt.

Den största invändningen jag har beror på att man flyttar Nordens centrum ännu längre söderut än det är idag. Centrumet kommer att flyttas från Stockholm till Malmö och Köpenhamns området och det är inte alls bra för resten av Sverige. Tänk om tänk rätt när det gäller järnvägen i Sverige

En kommentar

  1. Lars Flemström

    Det kan aldrig bli för sent att satsa på höghastighetståg. Det är däremot för tidigt. Kommunerna längs den tilltänkta sträckningen försöker driva igenom ett förhastat beslut, innan man ens har utrett alternativa sträckningar. Den nya järnvägen kommer att vara hopplöst föråldrad samma dag som den är färdigbyggd. Kommunerna har satsat på sina flygplatser, och vill inte ha tågkonkurrens.

    Beslutet om Bottniabanan kom också för tidigt, och resultatet ser vi nu. Men Bottniabanan är dock en genväg till både Umeå och Luleå, från Sundsvall och orter söder därom. Den nya s.k. Europakorridoren kommer däremot att bli nästan tio mil längre än Södra stambanan mellan Stockholm och Köpenhamn – detta för att tillgodose diverse regionala resemarknader – som kan betjänas lika bra med de befintliga järnvägarna – längs vägen.

    Den restidsförkortning, som man har kalkylerat med, kan uppnås genom ombyggnad av de idag sämsta delsträckorna av Södra stambanan, till en väsentligt lägre kostnad. Södra stambanan har under årens lopp blivit kraftig ombyggd, men de ombyggda sträckorna håller en varierande standard beroende på när ombyggnaden skedde. Generellt håller Södra stambanan en mycket hög standard.
    Som exempel är medelhastigheten på den 185 km långa delsträckan Nässjö-Hässleholm (byggd under sent 1960-tal) hela 163 km /h från start i Nässjö till stopp (stillastående) i Hässleholm, inkl uppehåll (tidsåtgång c:a 4 minuter) i Alvesta. Senast jag åkte, låg vi dessutom 2 minuter före tidtabellen redan i Alvesta.

    Vad som behöver göras, förutom anskaffning av nya tåg, för att hastigheter på uppemot 300 km/h ska medges på denna sträcka är byte av några broar, för att de ska klara högre dynamiska påkänningar. Denna utmärkta järnväg vill man ersätta med en helt nya järnväg i ett helt annat läge, vilket skulle ge en kraftig omväg. Det skulle dessutom bli ideliga konflikter med bebyggelse, vilket kommer att kräva antingen ideliga inbromsningar, eller omfattande rivningar av gamla stadskärnor, eller nya stationslägen utanför bebyggelsen, vilket allvarligt skulle försvåra pendling.

    Om man ser långt framåt i tiden, skulle man kunna åstadkomma en linjeförkortning med 10 mil jämfört med Södra stambanan och 20 mil jämfört med den nu föreslagna ”höghastighetsbanan” med en ny järnväg öster om Södra stambanan. Med exakt likalydande motioner till den senaste S-kongressen ville motionärerna tvinga fram ett förhastat beslut om ett västligt läge, när det i själva verket behövs en nationell järnvägsplan, som skiljer mellan snabb regionaltrafik och verkliga höghastighetståg.

    Det hördes kraftiga glädjetjut från de motionsskrivande lobbyisterna sedan en utredare under senvåren utlovade att den framtida Skandinavien-Parisexpressen kommer att stanna för att släppa av pendlare i både Vagnhärad och Vaggeryd. Det behövs en rejäl avkylningsperiod för de överhettade hjärnorna, innan några beslut tas. Det kan aldrig bli för sent. Genom att skjuta besluten framåt i tiden, kommer vi att ha bättre grepp om vilka farter, som kommer att vara möjliga om 20, 50 och 100 år.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.