Liberalerna kluvna och i fritt fall klarar Sabuni detta

Det är inte underligt att det går utför för Liberalerna. Man är ju inte ett parti längre och det finns många tunga liberaler som har blivit irriterade över partiledaren uttalande om migrationspolitiken. Det har kommit starka reaktioner mot partiledarens agerande. Det finns högerkrafter i partiet som vill lämna januariöverenskommelsen men även de som står för de grundläggande liberalerna som alla människors lika värde, frihet och jämlikhet. För den gruppen är det helt otänkbart med ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det har till och med varit ett stort upprop mot att ha med SD att göra. Jag har svårt att se hur ett parti ska kunna hålla ihop med de åsiktsskillnader som finns. Jag tror att Sabunis tid som partiledare kan var över fortare än vi tror

Jag lägger här ut en ledare från lördagens Aftonblad som gjort en bra analys av Liberalerna som kommer här

Polarisering är ordet på modet. Vad man än tycker om det begreppet illustrerar det vilka poler den politiska debatten står mellan: högerpopulismen och motståndet. Det borde alltså vara lättare än någonsin att vara liberal. Att inse att nu är tiden att stå upp för den liberala demokratin, de liberala grundvärdena om alla människors lika värde, frihet och jämlikhet.

Men i Sverige famlar bisarrt nog Liberalerna i blindo.
Sannolikt bävar partiets medlemmar inför varje väljarmätning: sist visade den på bottenrekordet 2,2 procent (Demoskop). Var sjunde medlem lämnade partiet 2020. Vid årsskiftet var medlemssiffran 12 179. Snart är det väl bara liberala ledarskribenter kvar.
Upprop mot ett samarbete med SD
I torsdags skrev 152 liberaler under ett upprop i det liberala nyhetsmagasinet

NU mot att Liberalerna ska ”rida på den populistiska tigern som nu ryter”. Dessa liberaler vill se ett tydligt besked om att partiet inte kommer att ingå i ett regeringsunderlag med stöd av Sverigedemokraterna. Tidigare har vi sett mindre upprop där partikamrater krävt det motsatta; att L ska lämna Januarisamarbetet med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Liberalerna är förvisso individualisternas högborg, men någon jävla ordning får det ändå vara i ett parti, för att citera Vänsterns CH Hermansson.

Trampar snett gång på gång
Nyamko Sabuni har inte bara misslyckats med att sätta ned foten i regeringsfrågan, hon har till och med trampat snett. Gång på gång.
I en intervju med Expressen i veckan krävde Sabuni att regeringen skulle dra tillbaka sitt migrationspolitiska förslag om en ny humanitär skyddsgrund. L-ledaren hotade med att lämna januariavtalet om inte regeringen backade. Det skulle innebära att Sverige kastas ut i en regeringskris.

Vilken förankring har Nyamko Sabuni i Liberalerna?
Stefan Löfven sa kort och gott nej: regeringen kommer inte att backa. Men även internt gjorde Sabunis utspel tunga partikamrater ilskna. Både EU-parlamentarikern Karin Karlsbro och Luf-ordföranden Romina Pourmokhtari riktade skarp kritik mot sin partiledare.

I ett panelsamtal med stiftelsen The Global Village i oktober tog Sabuni också starkt avstånd från avskaffandet av värnskatten, sitt partis hjärtefråga i januariavtalet. Det föranleder frågan: vilken förankring har Nyamko Sabuni i Liberalerna?
Svaret är kanske att det inte är Liberalerna som ska lämna det nuvarande regeringssamarbetet, utan Sabuni som bör kliva åt sidan som partiledare. Slut citat av Aftonbladets ledare Jonna Sims