VK,s ledarskribent Ola Nordebo hade en mycket bra och läsvärd ledare i gårdagens tidning. Läs den här

VK,s ledarskribent Ola Nordebo hade en mycket bra ledare i går dagens VK (11 juli) som jag tycker var mycket bra. Jag delade den på Facebook men glömde bort att ha den som blogg och därför lägger jag ut den här ordagrant. Nordebo är ju en liberal skribent som står på fast mark i sina liberala värderingar. Han har berört detta med det politiska läget på höger kanten. Om du inte läst den ta och hör det här. Så här lyder hans artikel

Nordebo: Ett experiment som väljarna gör klokt i att hålla borta från makten
Publicerad idag kl. 07:15 – Uppdaterad idag kl. 13:51
Historien lär att när en process av anpassning väl inletts, när tidigare regeringsdugliga partier börjar vänslas med extrema krafter i hopp om att kunna tämja och instrumentalisera dem, kanske nå makten med hjälp av dem, så är det nästan alltid ytterkanterna som får debatten och sakpolitiken dit de vill. Det är det vi ser hände i det konservativa blocket, skriver Ola Nordebo.

Hyckleriet har nog skavt inom den moderata partiledningen de senaste åren: Att systematisk anpassa sig politiskt och retoriskt till sverigedemokraterna världsbild, men samtidigt fortsätta markera distans till samma partis förflutna – till slut måste det ha känts för sjabbigt.
Skulle det inte förenkla saker att bara säga som det är? Att det konservativa blocket är ett regeringsprojekt som bygger på bedömningen att nästa val går att vinna på främlingsfientlighet, högerpopulism och auktoritära utspel. Alla kan ju se vad som pågår och förbereds.

Kanske var det därför som Ulf Kristersson i sitt Almedalstal förra veckan beslutade sig för att ta steget fullt ut och inte bara ursäkta, utan lovorda, Sd:s mångåriga syn flyktingar och invandrare. Han framhöll den som en förebild.
Det hade varit otänkbart för bara en halv mandatperiod sedan att moderaternas partiledare öppet skulle försöka tvätta en rasistisk tradition ren.
Men det är dramatiska saker som händer i svensk politik.
En liten, medveten historieförfalskning kostade Kristersson på sig också när han talade om att Sd skulle ha varit något slags föregångare i integrationspolitiken – ett påstående som snabbt tillbakavisades av de flesta som ens har en hum om ämnet.
Därmed har moderaterna på riksplanet inte bara bundit sig vid sverigedemokraterna som nära samarbetsparti utan också specifikt vid det som i Sd:s historia har med en även i europeisk jämförelse extrem främlingsfientlighet att göra. Med sådana lojaliteter går man till val. Det sista av frihetlighet kastas bort.

Så tar det konservativa regeringsunderlaget gestalt.
Fortsätter att binda sig vid allt märkliga saker gör också Liberalerna. Efter att ha bytt sida till det konservativa blocket, lämnat de liberala anspråken och byggt en valstrategi på förhoppningen att moderata stödröster ska räcka till fyra procent, tas nu nästa steg.
Partiledaren Johan Pehrson gjorde i Almedalen klart att L även vill budgetförhandla med Sd om högern vinner i september. Tidigare besked om motsatsen sopas bort lite i förbifarten. I hopp om att en ny ledares charmig, obekymrade sätt ska kunna dölja åt vilket håll det faktiskt barkar.
Så tar det konservativa regeringsunderlaget gestalt.
Skulle Sd, M, Kd och L få en majoritet av riksdagsmandaten slutar det troligen med att moderaterna och kristdemokraterna inledningsvis bildar regering. De säkrar upp sitt stöd genom att ge en stark vetorätt för Jimmie Åkesson över den förda politiken och välkomna tjänstemän från Sd på regeringskansliet.
Hur L:s funktion som litet stödparti skulle se i ut i sammanhanget är mer oklart, men uppgifterna nyligen om att moderaterna redan bestämt sig för att hålla L utanför regeringen verkar sannolika.

Sverigedemokraterna ges nu också gott om tid och vindskydd att bygga upp sina nätverk och sidoorganisationer. Tråd för tråd knyter man övriga högern till sig på person- och idénivå. Underskatta inte den långsiktiga betydelsen av det.
Då ligger det ju närmare till hands för Ulf Kristersson och Ebba Busch att ge ministerposter till det tongivande Sd.
Att göra sverigedemokraterna till en del av regeringsunderlaget har trots allt varit huvudmålet för högerns breda opinionsbildning i flera år.
Det ger givetvis Jimmie Åkesson – som ideologiskt samlat det konservativa blocket kring sig och vars parti är jämstora med moderaterna – en långt starkare position än Johan Pehrson vars sargade parti anslutit i sent skede efter att ha gett upp viktiga delar av sitt idéarv.
Åkesson kan säkert lugnt vänta på att bli statsråd. Han får ju makt och kontroll över regeringen ändå, sätter dagordningen och bestämmer nivån.
Sverigedemokraterna ges nu också gott om tid och vindskydd att bygga upp sina nätverk och sidoorganisationer. Tråd för tråd knyter man övriga högern till sig på person- och idénivå. Underskatta inte den långsiktiga betydelsen av det.
***
Underkastelsen äranmärkningsvärd.
Om valrörelsen fortsätter som den börjat kommer det inte att finnas någon enkel reträttväg ut ur Sd-experimentet för M, Kd eller L. De kommer med sina mandat att stå i en farlig skuld till främlingsfientliga, antiliberala drev. Och för mycket kommer att ha blivit sagt i närtid som inte går att bortförklara.
Hela ledningar måste bytas ut, och ordentlig självrannsakan ske, innan något av de partierna kan tas på allvar igen ur ett frihetligt perspektiv. Medlöperiet har gått för långt.
Historien lär att när en process av anpassning väl inletts, när tidigare regeringsdugliga partier börjar vänslas med extrema krafter i hopp om att kunna tämja och instrumentalisera dem, kanske nå makten med hjälp av dem, så är det nästan alltid ytterkanterna som får debatten och sakpolitiken dit de vill.
Det är det vi ser hände i det konservativa blocket.
Sverigedemokraterna hånar ohämmat sina samarbetspartiers historia och gapskrattar åt regeringar där M, KD och L tidigare har ingått, medan Kristersson i Almedalen med genomskinliga omskrivningar ger beröm åt Sd:s rasistiska förflutna.
Underkastelsen är anmärkningsvärd. Väljarna gör klokt i att hålla det konservativa blocket borta från regeringsmakten.
Ola Nordebo

2 kommentarer

  1. Sixten Jonsson

    En läsvärd artikel men varför skriver inte vk eller framförallt Folkbladet sanningen om det brutala mordförsöket och våldtäkten på den 9 åriga flickan i Skellefteå.normalt hänger man ut namnen offentligt om det gäller att kritisera offentliga människor i olika sammanhang men i det här fallet undanhålls det viktigaste. Vad vill medierna skydda?Svensk och rysk media är inte oberoende!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.