Indien de kör hårt med att vaccinera sina medborgare. De gör det mycket bra och har godkänt Astra Zenicas vaxin. Tidigare har Storbritannien gett ett nödgodkännande. Dessutom har man lagt ut produktionen till ett företag som heter Serum och de ska tillverka en miljard doser. Jag tror säkert Astra kan finna medicinproducenter som kan tillverka ännu mer och fortare om EU vill. Jag hoppas det så att inte EU låst fast sig för mycket med det Amerikanska bolaget som gör att det finns hinder för att vaccinera så mycket folk som det bara går och att man inte glömmer bort de fattiga länderna. Gör man inte det kommer man aldrig att kunna ta död på denna pandemi

Mycket intressant artikel där det med fog analyseras om man följer Behovsprincipen enligt hälso-och sjukvårdslagen. Jag tror inte det när jag har läst artikeln. Det är nog ställt utom allt rimligt tvivel att ska man följa hälso-och sjukvårdslagen är det de som har störst risk att dö som ska vaccineras först och det är de äldre. Här nedan kommer artikeln från Dagens Arena som tar upp turordningen av vaccineringen

COVID-19 Regionerna vaccinerar sjukvårdspersonal och allt fler grupper vill nu få gå före i kön. Men samhällsnyttan kan ifrågasättas och dessutom frångår man behovsprincipen i hälso- och sjukvårdslagen.
Det menar läkaren och epidemiologen Marie Holmqvist som efterlyser tydligare evidens för avstegen som görs. 

Det är tre veckor sedan vaccinationerna mot covid-19 drog igång. De som prioriteras först är boende på äldreboenden och gamla människor som har hemtjänst, personalen som arbetar nära dessa personer, samt vuxna som lever tillsammans med någon som tillhör denna riskgrupp.

De senaste veckorna har dock flera fackförbund höjt sina röster för att den grupp de organiserar ska stå näst på tur för att få vaccin. Regionerna har redan börjat vaccinera all sjukvårdspersonal.

– Det är inte konstigt att alla vill ha vaccinet nu. Det finns många samhällsbärande grupper som vill bli prioriterade, men ska man argumentera för det så måste man kunna förklara hur behovet eller nyttan är större för en grupp jämfört med en annan och jag har inte sett någon presentera data på att det är så. Var har regionerna presenterat underlagen för att motivera att man frångår individperspektivet till förmån för populationsperspektivet? säger Marie Holmqvist, läkare och epidemiolog vid Karolinska institutet i Stockholm.

Olika prioriteringar
Hon har funderat mycket kring prioriteringsordningen av vaccinet och säger att det finns argument för olika strategier. Som epidemiolog är hon van vid att tänka i insatser och åtgärder ut ett smittspridningsperspektiv och tar som exempel att om det är smittspridningen som man vill begränsa så kanske det framförallt är unga personer som ska vaccineras först, eftersom de tenderar att driver smittan. För samhällets skull borde kanske grupper som upprätthåller samhällsbärande funktioner vara bland det första att skyddas.

Men hon är också läkare och behöver då gå ifrån ett populationsperspektiv till ett individperspektiv. Perspektiv som inte alltid harmoniserar.

– Det som är bäst för ett samhälle behöver inte alltid vara bäst för de enskilda individerna. I hälso- och sjukvårdslagstiftningen är behovsprincipen överordnad andra principer man kan argumentera för i sammanhanget. Förenklat innebär det att enligt lag ska vi prioritera att ge vaccinet till de som behöver det mest – alltså de som har högst risk att bli väldigt sjuka och dö av sjukdomen. Vilken funktion du har i samhället ska inte vägas in alls enligt hälso- och sjukvårdslagen och behovsprincipen.

– Det finns grupper där covid-19 spridits mycket under våren och hösten, exempelvis verkar smittspridningen varit stor bland förskolepersonal och unga vuxna, men då måste man ha med sig att de väldigt sällan blir allvarligt sjuka. Än mindre dör.

Ålder är dominerande riskfaktorn
I flera länder utöver Sverige är vaccinationsordningen ett hett ämne.  I USA har landets kongressledamöter varit bland de första att vaccineras. I andra länder har liknande krav ställs. Argumentet är att ett lands regering är så viktig eftersom det vore problematiskt om ingen längre kunde styra.

Samma argument användes av ledningen för NU-sjukvården i Västra Götaland som gått före i kön. Till Dagens Nyheter säger Björn Järbur, sjukhusdirektör för NU-sjukvården att beslutet fattades eftersom att »ledningen är viktig för att vi ska kunna fungera i det här utsatta läget. Precis som det skulle vara olyckligt om vissa delar av iva blev sjuka samtidigt vore det olycklig om ledningen slogs ut, för då skulle vår förmåga i den här situationen inte vara lika hög.«

Det argumentet köper inte Marie Holmqvist. Bland annat för att den utan konkurrens mest relevanta riskfaktorn för att drabbas av svår eller dödlig covid-19 är hög ålder.

– Hur troligt är det att regeringen eller NU-sjukvårdens ledning blir så allvarligt sjuka att vi inte har något styre? Den är nästan obefintlig. Och vad skulle det i så fall ha för konsekvenser?

Hon köper heller inte argumentet att vaccinering av andra än aktuell priogrupp sker parallellt, och inte på bekostnad av någon. Initialt, i ett par veckor eller någon månad framöver, är vaccindoserna begränsade, all logistik, inrapportering och dylikt är inte på plats.

– Det är bara ett sätt att rättfärdiga sina beslut, för det är klart, att eftersom vi för tillfället har en begränsad mängd vaccin så ger man en så är det en annan som blir utan.
Fler frågetecken

Covid-19 är redan ett av världens mest utforskade virus. Trots det finns det fortfarande en del frågetecken. Ett sådant är om vaccinet skyddar mot att smitta andra, säger Marie Holmqvist som vill lyfta problematiken kring ifall vaccinerad sjukvårdspersonal, eller andra samhällsbärande yrkesgrupper, verkligen ger de förtjänster som kan ligga till grund för argument varför de ska prioriteras.

– Det vi vet om de vaccin som är godkända hittills är att de har ett otroligt gott skydd, mot symptomatisk och PCR-verifierad covid-19 och död. Det vi inte vet är om personer som fått vaccinet inte längre kan smitta andra, ovaccinerade. Jag är inte säkert på att vaccinerad personal kan vara på jobbet i så mycket större utsträckning än vad de är idag. Eftersom de ändå måste vara hemma vid minsta lilla symptom, så länge så här få är vaccinerade i samhället. Eller så länge vi inte har vetenskapligt stöd för något annat.

I takt med att allt fler blir vaccinerade kommer ett tillräckligt stort skydd uppstå på populationsnivå för att kunna återgå till ett liv bortom restriktioner, men där är vi inte än på ett tag menar Marie Holmqvist. Slut citat Omni

Det är på tiden att vi får ett godkännande av Astra Zenicas vaccin godkänt. Jag tror på det för de har tidigare tillverkat säkra produkter. Det finns stora fördelar med deras vaccin då man slipper förvara det i minus 70 grader. Det kan förvaras i kylskåp och det måste vara bättre och säkrare. Nu lär det vara på gång i slutet januari
I dag säger man på EU-kommissionen att EMA:s beslut om AstraZenecas och Oxfords vaccin väntas den 29 januari. Då blir det klart om vaccinet kan godkännas för EU-länderna. Jag tycker Sverige ska trycka på att få ett godkännande så fort som möjligt och jag tror även att de har börjat producera sedan länge sedan då flera länder redan använder det. Se till att komma till skott nu och köp in så mycket det går.

Nu tycker jag att det går alldeles för långt inom region Stockholm. Nu har det kommit fram att bolaget Kry köper företaget som idag driver 1177. Det måste vara en omöjlighet då bolaget driver både vårdcentraler och sjukvårdsrådgivningen men även nätläkarverksamheten. Det system som det blir måste vara förbjudet. Det här är högern i ett nötskal att man inte driver något i egen regi. Så gör man i stort sett i hela landen nämligen att driva detta i egen regi. Jag tycker detta belyses bra i en ledare i Dagens Arena

LEDARE I måndags blev det känt att Kry köper företaget som driver 1177 inom Region Stockholm. Att denna tjänst nu tas över av en aktör som också driver såväl vårdcentraler 
som nätläkarverksamhet bäddar för intressekonflikter.

I så gott som hela landet drivs sjukvårdsrådgivningen 1177 i offentlig regi. I Region Stockholm är det annorlunda. Där är tjänsten sedan många år upphandlad av företaget Medhelp.

I måndags blev det känt att nätläkaren och vårdcentralsoperatören Kry köper Medhelps verksamhet avseende just 1177. Det är en affär som som kan få stora konsekvenser och politiken i Stockholm måste ta vara på möjligheterna att nu se över avtalet.

Det är frågor som också privatiseringsivrande borgerliga politiker har anledning att stanna upp och fundera på.
*
1177 fungerar som en ingång där patienter och medborgare slussas vidare till olika vårdnivåer. Att den tjänsten nu tas över av en aktör som också driver både vårdcentraler och nätläkarverksamhet bäddar för intressekonflikter. Vad händer när företaget som svarar i telefon på 1177 kan slussa en olistad patient vidare till en av sina egna vårdcentraler? Ska de kunna rekommendera sin egen nätläkartjänst? Vad innebär det för trovärdigheten om sjukvårdsrådgivningen sitter på dubbla stolar? Det är frågor som också privatiseringsivrande borgerliga politiker har anledning att stanna upp och fundera på.

Så, vad kan regionpolitikerna göra? Det finns ju ett gällande avtal med ett privat företag. Svaret finns i förfrågningsunderlaget som politikerna själva fastställda inför upphandlingen i april 2018:

Väsentliga förändringar avseende ägarförhållandena hos Vårdgivaren eller hos Vårdgivarens eventuella moderbolag, ska utan dröjsmål skriftligen anmälas till Beställaren. På begäran av Beställaren ska Vårdgivaren lämna ytterligare information om de nya ägarförhållandena och om Vårdgivarens framtida möjligheter att uppfylla Avtalet. Beställaren ska därefter pröva om Avtalet ska fortsätta att gälla eller om Avtalet ska sägas upp.

Det privata företaget ska visa att de nya ägarförhållandena inte påverkar verksamheten och politiken ska avgöra om avtalet ska fortsätta gälla eller sägas upp. Det är ytterst ett politiskt beslut.

Vilka risker finns det med att det företag som ska utföra opartisk sjukvårdsrådgivning nu också driver kommersiella vårdcentraler och nätläkarverksamhet?

Är det politikens avsikt att privata företag ska kunna blanda sådana roller?
Det är frågor medborgarna måste få svar på. Det är frågor där politiken måste bekänna färg. Vi har sedan länge ett förbud mot att läkare äger apotek, men vi saknar fortfarande möjlighet att förhindra apotek att äga vårdcentraler. Till listan med olämpliga, men tillåtna, intressekonflikter läggs nu företag som äger både sjukvårdsrådgivning och vårdcentraler.

Också rikspolitiken behöver kliva fram.
Avsikten med att handla upp en tjänst i konkurrens är att kunna sålla fram den bästa och billigaste av flera konkurrerande leverantörer. På områden där det saknas konkurrens blir upphandlingar sällan effektiva. Det är en annan läxa av upphandlingen av 1177. Region Stockholm fick in två anbud. Det ena ströks omgående på grund av att flera formella krav inte var uppfyllda.

Det återstod sedan endast ett anbud – Medhelp.När det bara finns ett anbud råder ingen konkurrens och ett viktigt skäl till att upphandla faller. Politiker som ändå går vidare gör det antingen för att de av principskäl vill lägga över verksamhet på privata företag, eller för att de är för sent ute för att hinna få igång verksamheten i offentlig regi.

Läxan för alla politiker som vill återta privatiserad verksamhet i offentlig regi är att börja tidigt. Om processen startas för sent finns ofta inga andra praktiskt genomförbara alternativ än att genomföra en ny upphandling.

Kanske är det den viktigaste lärdomen för oppositionen i Region Stockholm. Om inte avtalet kan sägas upp nu måste förberedelser startas i god tid innan avtalet går ut 2023. Att börja efter valet 2022 är för sent. Slut citat

Kan man inte upphandla ska man inte göra detta och ytterst ansvarig i regionen är Irene Svenonius (M). Hon var inte med i Agenda special i söndags och det var märkligt eftersom hon är ytterst ansvarig i Stockholm där det var ett totalt misslyckande i sjukvärden på äldreboenden där dödstalen var så enormt stora. Hon om någon borde fått stå till svars för de höga dödstalen.

Hur många har egentligen dött av Covid. Ni som läst min blogg vet att jag ifrågasatt siffrorna redan i våras. Orsaken till detta är att jag vet att de som bor på särskilda boenden är många gånger mycket sjuka. För att få komma till vad man felaktigt har kallat äldreboenden är man så illa däran att man inte klarar sig själv och med hemtjänst. Där lever man inte så länge. Nu har man i Stockholm granskat 228 journaler och där har man i 8% av fallen sett andra orsaker än covid varit orsaken till dödsfallen. Det tror jag blir bra om man försöker rätta till orsaken till alla dödsfall i Sverige. För att man varit smittad behöver det inte betyda att covid var orsaken till dödsfallen.

Moderaterna ångrar nu en del som de ställt till med. Det är detta med friare arbetskraftsinvandringen som de är boven bakom och införde. Man gjorde man upp med miljöpartiet om detta och det stod hela alliansen och även vänsterpartiet bakom. Nu vill de ändra på detta när man avslöjat detta med importer av folk med behov av LSS. När man förändrade reglerna för arbetskraftsinvandring var det nog för att få bort fackens inflytande på arbetskraftsinvandringen. Det har ju tidigare kommit fram att många som kom hit mer eller mindre var en form av slavhandel och man tog hit folk för att jobba på McDonalds och med kontrakt som gjorde det svart med den låga lönen att betala tillbaka kostnaden. Det ska självklart kunna finns en arbetskraftsinvandring men det ska vara till kvalificerade jobb. Det är M som är boven till de regler som finns om arbetskraftsinvandring och som måste ändras och inte bara där det fuskas med assistansersättningen

Så här skriver Aftonbladet om detta vilket jag tycker är helt korrekt. Den som gjort detta konstaterande är Anders Lindberg .

Tyvärr, SD har aldrig varit demokrater
Stormningen av Kapitolium är en vändpunkt. Precis som 11 september var en annan slags milstolpe, eller finanskrisen.

Eller pandemin.

Efter Berlinmurens fall levde västvärlden länge i villfarelsen att resten av världen nu skulle bli som oss. Att demokrati och mänskliga rättigheter skulle spridas och att underbara dagar låg framför oss.

Det fanns skäl till det. Den liberala demokratin hade krossat fascismen på 40-talets slagfält och kommunismen i Östeuropa erstattes av fria länder som i många fall även blev medlemmar i EU.

Men det var samtidigt naivt.

2016 rasade mycket av den världsbilden ihop. Donald Trump valdes efter en kampanj byggd på lögner till USA:s president och Brexitomröstningen gjorde ordet ”postsanning” till årets ord i Oxford Dictionary.

Överallt vädrade auktoritära krafter och särskilt extremhögern nya möjligheter. Så även Sverigedemokraterna.

Och, överallt försökte den etablerade högern låtsas att allt var business as usual.

När bland annat Aftonbladets ledarsida varnade för vad Donald Trumps eller för den delen SD:s makt skulle innebära möttes vi av en flodvåg av kritik och anklagelser om att ”brutalisera” eller ”polarisera” debatten.

När jag jämförde med historiska exempel på högerns misslyckade försök att kontrollera extremhögern angrep Ebba Busch mig från riksdagens talarstol.

Budskapet var entydigt: av historien fanns inget att lära, nu skulle dörrarna öppnas på vid gavel för samarbete med SD.

Nu har historien återupprepats, igen.

Mainstream-republikaner som trodde att de kunde kontrollera Trump fick gömma sig i bänkarna när en mordisk mob stormade kongressen.

Enligt uppgift från åklagare kan det ha funnits planer på att mörda ledamöterna och även vice president Mike Pence.

I vissa delar av svensk höger spelas försöket till statskupp ner. Vissa vill inte ens kalla det ”statskupp” utan använder olika förskönande omskrivningar. Och moderater och kristdemokrater är mycket upprörda över att deras samarbete med Trumps systerparti SD nu ifrågasätts.

Jag tycker det är dags att plocka av skygglapparna. SD grundades av fascistiska och nazistiskta grupper. Partiets företrädare har hela tiden hyllat Trump, Viktor Orban och andra auktoritära ledare.

Vad talar för att de inte skulle mena vad de säger?

Mitt svar är: absolut ingenting.

SD har aldrig varit ett demokratiskt parti. Om de får makt kommer de att använda den som Trump har gjort. Att tro något annat är utomordentligt naivt.

Detta har Aftonbladets ledarsida sagt i flera år. Efter stormningen av Kapitolium verkar allt fler i samhällsdebatten ha kommit till samma insikt. Det är glädjande.

Men det finns ett före och ett efter 6 januari.

Före stormningen kunde man försvara sig med att man inte visste eller förstod vad extremhögern är beredda att göra.

Efter 6 januari kan man inte det längre. Den som idag vill bjuda in dessa krafter till maktens smörgåsbord gör det med öppna ögon.

Eller så har man värre motiv.

Högerpopulister byter järnrör mot offerkofta
En liknande historieförfalskning som ”The Lost Cause” har redan inletts om stormningen av Kapitolium. Den som lyssnade på debatten i representanthuset i torsdags om riksrättsåtalet mot Trump fick höra att stormningen av Kapitolium beror på polarisering och därmed att båda sidor är lika skyldiga.

”Robert De Niro sa att han ville slå presidenten i ansiktet och Madonna funderade på att spränga Vita huset”, sa Ken Buck, republikan från Colorado upprört. Slut citat Aftonbladet och en bra analys av SD och extremhögern

I morgon är det två år sedan januariavtalet kom till. Kom ihåg att det kom till för att hålla Sverigedemokraterna utanför. Centerpartiet och Liberalerna anslöt sig till regeringen i ett budgetsamarbete och januariavtalet och dess punkter som skulle gälla för resten av mandatperioden. Jag tycker Anders Lindberg en bra ledare om detta i Aftonbladet där han går tillbaka i tiden och tittar även på de mörka krafterna som både Bildt och Reinfeldt inte ville ha att göra med. Han har även flera gånger tagit avstånd från det höger som styr i USA och för jag tror när man läser det som händer försöker hitta ett sätt att straffa de som inte fullföljt valfusket

Så här börjar ledaren i Aftonbladet Tyvärr kuppade M, KD och Sverigedemokraterna en budget som kom att gälla för 2019. Januariavtalet ger SD den makt de förtjänar
”Det här betyder krig” skrev Åkesson. Var tror ni det slutar?

I morgon har det gått två år sedan januariavtalet ritade om den politiska kartan i Sverige. Överenskommelsen syftar till att ställa SD utan politiskt inflytande och värktes fram av en ovillig riksdag.

Ingen älskar januariavtalet.
Men alla alternativ var sämre.
”Det här betyder krig, i riksdagen och i kommande valrörelse.” skrev Jimmie Åkesson på Twitter när S och MP presenterade sin nya migrationspolitik i oktober.
Vart sådan retorik kan leda såg vi i veckan från Washington.

Nu vill Åkesson bli justitieminister, med makt över polis och säkerhetspolis, i en M-ledd regering.
Men vi börjar från början.
Fascismen krossades på slagfältet 1945, men idéerna dog inte. Och i takt med att människor glömt har ytterkantens höger förnyat sig. Stövlarna och uniformerna lades undan. Hånet av demokratin ersattes av retorik mot ”korrupta eliter”. Tyska begrepp som ”Lûgenpresse”, lögnpress, byttes ut mot ”Fake news”, fejkade nyheter.

Hatet mot judar och homosexuella har kompletterats av förföljelser mot nya minoriteter, inte minst muslimer. Och de urgamla myterna om judiska konspirationer kallas idag rätt och slätt ”George Soros”.

Men kärnan är den samma: en världsbild där ett nationellt definierat ”vi” har större rättigheter än ”dom”. Föreställningen att makt är rätt, ett förakt för svaghet och en nostalgisk dröm om hur folkets svunna storhet och renhet ska återupprättas.

Fascismen har inte stått stilla sedan 1945. Dagens arvtagare, högerpopulismen, säger sig acceptera demokratins yttre former. Men som vi såg i USA är detta bara bluff. Fascismens språk är – nu som alltid – knytnävarna.

Sverigedemokraterna grundades av män som SS-Rottenführer Gustaf Ekström som tjänstgjorde i SS högkvarter i Berlin under kriget. Partiet är en sammanslagning av vrakgods från öppet nazistiska Nordiska rikspartiet och fascistiska Nysvenska rörelsen.

Detta vet vi.
Liksom att partiets förste riktige partiledare Anders Klarström dömdes för att ha hotat underhållaren Hagge Geigert.
”Vi ska bränna dig ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin. Passa dig! Vi ska komma och döda dig!” ringde han och sa, anonymt.

I dag använder SD:s svans sociala medier istället. Men de anonyma rösternas budskap har inte förändrats.
När dagsljuset sipprat in i SD:s hat och hot-maskin på nätet har det visat sig att partiföreträdare på alla nivåer fortfarande låter ungefär som Anders Klarström.

Med januariavtalet fick denna rörelse precis det inflytande som den förtjänar: inget alls.

I dag pratar vi sällan om orsaken till att januariavtalet skrevs. Två år av strider om LAS, marknadshyror och diverse bisarra skattesänkningar har gjort att många till vänster har börjat hata det.
Men alternativet var att Ulf Kristersson skulle ha bildat regering med Sverigedemokraterna som stödparti.

Tänk om vi mitt i coronakrisen haft en regering på Jimmie Åkessons nåder?
Till för sex år sedan höll även Moderaterna rågången. Fredrik Reinfeldt (M) markerade stenhårt och höll SD på armlängds avstånd under sin regeringsperiod.

Inför valet 2014 skrev Carl Bildt (M) på DN-debatt:
”De flesta som överväger att rösta på Sverigedemokraterna gör det nog som en missnöjeshandling, snarare än att de delar det nästan fascistiska idéarv som ytterst finns i delar av botten av detta parti.”

Men idag är tongångarna annorlunda. Ulf Kristersson gör allt vad han kan för att närma sig Sverigedemokraterna i hopp om att sno deras väljare. På sociala medier är det idag inte längre så lätt att se vem som är moderat riksdagsledamot och vem som är ett anonymt SD-troll.
Kristdemokraterna har gjort ungefär samma politiska resa, om än med något vulgärare retorik.

Ett Sverigedemokraterna för tjejer, som Veronica Palm (S) uttryckte saken.
Vinsten med januariavtalet är att vi slipper detta gäng i Rosenbad under fyra år.

Att Alliansen har upplösts är bra, blockpolitik är i grunden inget att sträva efter. Istället är det bästa om man kan samla breda och långsiktiga majoriteter i riksdagen. Först då är det möjligt att sjösätta reformer som håller över tid och som verkligen kan förändra i grunden.

Men dagens moderater är inte kapabla till denna typ av kompromisser. Istället tänker de försöka ta chansen att bilda en konservativ regering. Risken att de lyckas är uppenbar, särskilt som Liberalerna sannolikt kommer att åka ur riksdagen under nuvarande ledning.
Nackdelen med januariavtalet är stora delar av politiken.

Den har inte lett till ökad jämlikhet. Haveriet med marknadsskolan fortsätter. Välfärdsbolagen roffar fortfarande åt sig. Skatterna för de med högst inkomster har sänkts.
Arbetsmarknaden blir otryggare och arbetsmarknadspolitiken är en centerpartistisk lekstuga.

Men går man igenom dess 72 punkter finns det även bra saker. Som stora satsningar på välfärden i regioner och kommuner, politik för utveckling i hela landet, utbyggnad av järnväg och en påfallande radikal klimatpolitik.
Januaripartierna är och förblir ett resonemangsäktenskap. Men summerar man plus och minus så har Stefan Löfven trots allt lyckats. Under sin första mandatperiod som statminister fick han hantera både en flyktingkris och ett terrordåd mitt i Stockholm.

Den andra har präglats av pandemin och av den värsta ekonomiska krisen sedan 1930-talet.
Kanske ligger en tredje mandatperiod trots allt inom räckhåll. I valet mellan Stefan Löfven och ett konservativt block där SD kan vara största parti lär många borgerliga väljare att tänka sig noga för.

Efter två år älskar fortfarande ingen januariavtalet. Få har nog lagt champagne på kylning inför morgondagens jubileum.
Men medan bilderna från ett sönderslaget Kapitolium rullar förbi i TV-rutan kanske man borde göra det. Slut citat Anders

Det är inte underligt att det går utför för Liberalerna. Man är ju inte ett parti längre och det finns många tunga liberaler som har blivit irriterade över partiledaren uttalande om migrationspolitiken. Det har kommit starka reaktioner mot partiledarens agerande. Det finns högerkrafter i partiet som vill lämna januariöverenskommelsen men även de som står för de grundläggande liberalerna som alla människors lika värde, frihet och jämlikhet. För den gruppen är det helt otänkbart med ett samarbete med Sverigedemokraterna. Det har till och med varit ett stort upprop mot att ha med SD att göra. Jag har svårt att se hur ett parti ska kunna hålla ihop med de åsiktsskillnader som finns. Jag tror att Sabunis tid som partiledare kan var över fortare än vi tror

Jag lägger här ut en ledare från lördagens Aftonblad som gjort en bra analys av Liberalerna som kommer här

Polarisering är ordet på modet. Vad man än tycker om det begreppet illustrerar det vilka poler den politiska debatten står mellan: högerpopulismen och motståndet. Det borde alltså vara lättare än någonsin att vara liberal. Att inse att nu är tiden att stå upp för den liberala demokratin, de liberala grundvärdena om alla människors lika värde, frihet och jämlikhet.

Men i Sverige famlar bisarrt nog Liberalerna i blindo.
Sannolikt bävar partiets medlemmar inför varje väljarmätning: sist visade den på bottenrekordet 2,2 procent (Demoskop). Var sjunde medlem lämnade partiet 2020. Vid årsskiftet var medlemssiffran 12 179. Snart är det väl bara liberala ledarskribenter kvar.
Upprop mot ett samarbete med SD
I torsdags skrev 152 liberaler under ett upprop i det liberala nyhetsmagasinet

NU mot att Liberalerna ska ”rida på den populistiska tigern som nu ryter”. Dessa liberaler vill se ett tydligt besked om att partiet inte kommer att ingå i ett regeringsunderlag med stöd av Sverigedemokraterna. Tidigare har vi sett mindre upprop där partikamrater krävt det motsatta; att L ska lämna Januarisamarbetet med Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Centerpartiet.
Liberalerna är förvisso individualisternas högborg, men någon jävla ordning får det ändå vara i ett parti, för att citera Vänsterns CH Hermansson.

Trampar snett gång på gång
Nyamko Sabuni har inte bara misslyckats med att sätta ned foten i regeringsfrågan, hon har till och med trampat snett. Gång på gång.
I en intervju med Expressen i veckan krävde Sabuni att regeringen skulle dra tillbaka sitt migrationspolitiska förslag om en ny humanitär skyddsgrund. L-ledaren hotade med att lämna januariavtalet om inte regeringen backade. Det skulle innebära att Sverige kastas ut i en regeringskris.

Vilken förankring har Nyamko Sabuni i Liberalerna?
Stefan Löfven sa kort och gott nej: regeringen kommer inte att backa. Men även internt gjorde Sabunis utspel tunga partikamrater ilskna. Både EU-parlamentarikern Karin Karlsbro och Luf-ordföranden Romina Pourmokhtari riktade skarp kritik mot sin partiledare.

I ett panelsamtal med stiftelsen The Global Village i oktober tog Sabuni också starkt avstånd från avskaffandet av värnskatten, sitt partis hjärtefråga i januariavtalet. Det föranleder frågan: vilken förankring har Nyamko Sabuni i Liberalerna?
Svaret är kanske att det inte är Liberalerna som ska lämna det nuvarande regeringssamarbetet, utan Sabuni som bör kliva åt sidan som partiledare. Slut citat av Aftonbladets ledare Jonna Sims

Nu börjar det bli kärvare tider för republikanerna och dess ekonomi.. Det är stora donatorer som drar sig undan på det sätt republikanerna betedde sig när det gäller valfusket som Donald Trump kallade det. Man har fått problem för att sex senatorer ville avvisa elektorsrösterna i sex delstater. Jag tycker det är bra att man reagerar och gör det kraftigt.

Så här beskrivs detta av Omni
Oron över att inte få tillräckligt med donationer för att kunna säkra senaten via kampanjarbete vid nästa val sprider sig i det republikanska partiet, rapporterar AP.

Att sex republikanska senatorer röstade för att avvisa elektorsrösterna i vissa delstater, efter att Kapitolium stormades av Trumpanhängare, ses som problematiskt.

Flera företagsgiganter, som exempelvis Nike och Walmart, gick snabbt ut och sa att de kommer att hålla tillbaka donationer till republikaner som inte erkände valresultatet i Arizona och Pennsylvania. Slut citat