Jag vet hur man kan roa sig

Av Maria Lundmark Hällsten, 19 februari 2015 kl 08:40, 4 kommentarer

Jag kan allt roa mig om jag är på det humöret. Läser alltid igenom mina blogginlägg och igår så tänkte jag testa att översätta ett stycke , med hjälp av Google översätt. Lite skoj faktiskt, och ja, vi vet väl, dom flesta av oss, att den inte översätter helt korrekt 😀

Jag plockade ut detta stycke:

Åmsele var halvvägs, Rökå vägen, med dom härliga guppen, som vi kallade dom, var roligast under hela resan, pappa gasade på och höll inte den lagstadgade hastigheten därefter, och vi formligen flög över kullarna…det hirade i magen och alla skrattade. Kanske inte mamma då, hon var ju åkrädd 😀

Och det översattes till Engelska och såg då ut så här:

Åmsele was halfway, smoke road, with those lovely bumps, as we called them, was the most fun during the whole trip, Dad stepped on the gas and did not keep the statutory rate thereafter, and we literally flew over the hills.

Och jag kunde ju inte låta bli att sedan ta den översatta texten och översätta den igen, till Svenska, och nu hade dom fått till det:

Åmsele var halvvägs, rök väg, med dessa härliga gupp, som vi kallade dem, var det roligaste under hela resan, pappa klev på gasen och höll inte den lagstadgade räntan därefter och vi flög bokstavligen över kullarna.

Niccolina gjorde miner åt mig och min mobil…och detta var för 2 år sedan…faktiskt! 😀

Haha…japp, och så där brukar ju dessa mejl se ut, där dom lovar en evigt liv, guld och gröna skogar för att man fått ärva en slant på andra sidan jordklotet, men för att få pengarna måste man mejla tillbaka en massa uppgifter.

Likadant med mejlen man får från Nordea, Swedbank, Telia etcetera, med dåligt översatt svenska, man förstår direkt att något är galet, eller har dom möjligtvis festat till lite på kontoret, då mejlet skrevs…njae, jag skulle tro på alternativet, bluffmejl.

Igår var det bjudning hemma hos Marianne istället för nere i bastun, hon bjöd på kaffe och kaka, och lite ostar och kex för den som ville. Triss skrapet inbringade hela 60 kronor på Kerstins lott, Åke frågade då jag kom hem hur mycket vi vann…vann sa jag, är väl en överdrift, man kanske hellre skulle säga 60 kronor mindre minus…typ 😀

Vi blev där i 3½ timme, jisses vad tiden flyger iväg då vi sitter och surrar…trevligt 😀 Önskar er alla en fin torsdag!

Minnen från…förr (ja vad annars)

Av Maria Lundmark Hällsten, 18 februari 2015 kl 08:39, 2 kommentarer

Jag testade en ny maträtt igår, biff av kycklingfärs och riven haloumi, som kryddades med bland annat paprika, vitlök, salt och denna lilla Masala:

Haloumi gör konsistensen något seg, men detta var gott och nästa gång kommer jag att äta ris och sweet chilisås till, lite som chicken nuggets.

Visst är det lustigt att man ibland, får minnen som känns som igår, då man känner en lukt, ser en speciell bil, hör en låt eller ett ljud. Jag skulle leta fram en låt på youtube, och där får man ju upp fler alternativ, och så föll ögonen på Elton John som sjunger Don´t let the sun go down:

Jag hamnade plötsligt i pappas Mercedes, ligger i baksätet (på den tiden det inte var så viktigt att sitta fastspänd) och låten spelas på radion eller bandspelaren. Det är mörkt ute och vi har några mil kvar till stugan i Malå…kändes tryggt, och snart skulle man ut i kylan för att komma sig in hos farmor och farfar för att hämta nyckeln till stugan. Ett fint minne, och jag är glad att jag hade den uppväxt jag hade och med dom minnen jag har.

Vi åkte ju upp till Malå nästan varenda helg, då jag var liten, så det är många resor dit och hem, man varit med om. Lördags godiset fick bli på fredagarna, för att blidka oss barn, så kul att sitta i en bil 2½ timme, var det ju inte, och som barn är ju tiden så lång. Är vi framme snart? Frågade man efter tio minuter.

Ibland fick vi mellanlanda i Åmsele och äta en parisare, det var högtidligt värre, och godare parisare än där, fanns inte att uppbringa 😀 Sen hade man väl sina riktmärken efter vägen. Det var länge jag trodde att det var en hinderbana för hästar, nere vid kyrkan i Vindeln, såg ju ut som det, uppifrån vägen, men det var gravstenarna man såg.

Och sedan var det inte så långt kvar innan man vinkade åt Nilagubben som står längst upp på Tjamstan, då var man nästan framme. Och kännemärkena åt andra hållet, var dom samma fast tvärtom och sist av allt, vattentornet…det var hemma, det.

Önskar er alla en fin onsdag!

Vaaa…är det redan onsdag???

Skapa arbetstillfällen

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 februari 2015 kl 08:45, Bli först att kommentera

Fettisdag, usch då, fast jag har ju redan testat semmel-wrapen och har inga planer på en semla idag, som sagt, jag kan tycka att dom är överskattade, så jag klarar mig utan. En gång eller två, på ett år, är ju alldeles tillräckligt 😀

Tina fyller jämt idag, och henne har jag ju redan firat, men hon ska få ett grattis, här på bloggen också, och en bild på något gott vi åt i Spanien, en hallon cheesecake, och sedan en bild på ett hus, och om jag inte missminner mig så är det en typ av teater, annars får Tina rätta mig, om hon läser detta, jag tyckte balkongerna såg fräna ut, som bakelser, dom med 😀

Jag har en vän som ligger på lasarettet, h*n har genomgått en större ryggoperation, och vi pratades vid i förrgår. Ett av samtalsämnena föll på vården, och att det inte finns folk. Ska man på en avdelning eller upp på en röntgen etc, så får du ju en följeslagare, men finns det bara en att välja på, så får du allt vackert vänta, och en kanske rätt så simpel och snabb sak att göra, kan ta över en timme, på grund av bristen på personal.

Jag tyckte att där skulle man väl kunna placera, snudd på vem som helst, och det kan ju vara en som gått in i fas 2 eller 3, där dom ska ut och praktisera. På lasarettet räcker det väl med att ha empati och vård och omsorg i hjärtat, att du är social, samt very important, lokalsinne. Då h*n på pekade det där sista , så insåg då jag, att jag aldrig kommer att få ett sånt jobb, jag som knappt kommer ihåg om det är vänster eller höger man ska ta då man varit inne på ett rum.

Nåja, det ser ut som det gör, och garanterat är det fler än jag som haft samma tanke eller fler idéer på hur man skulle kunna skapa arbetstillfällen, fast det ska ju finnas resurser till det med. En annan som jag känner lade igår ut en liten mening om att man skulle skippa självscanningen i butikerna. Och detta bidrog till några kommentarer.

Jag kunde inte låta bli att skriva av vilken anledning jag, inte scannar mina varor. Jag vill inte att företagen ska se ett överflöd av kassapersonal, då kunderna själva kan sköta scanning och betalning, ok om dom fortfarande inte kan göra sig av med all kassapersonal, men en neddragning, skulle dom säkert kunna ordna. Och det vill inte jag bidra till. Så tills motsatsen är bevisad, att detta självscanning system inte bidrar till ökad arbetslöshet utan kanske till och med tvärtom, så tänker jag vägra självscanning.

Att spara in på personalens rygg och armar, kan vi ju göra ändå, genom att inte bygga varuberg och att vända koderna åt rätt håll.

Önskar er alla en toppen tisdag!

Suspekt penis

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 februari 2015 kl 08:43, 4 kommentarer

Såg detta på vk.se för ett tag sedan:

Undrar vad bananer har med penisar att göra…egentligen??? Ok, att man kanske inte sätter ut en bild på en penis men behöver man illustrera den, överhuvudtaget…det räcker väl med ordet för dom som är intresserade, och om det var absolut nödvändigt med en bild, varför inte en tecknad sådan då? Gissar att en sån då kunde ha väckt anstöt på nåt sätt, fast hade det handlat om bröst, hade det varit ok och det hade visats ett kvinnligt sådant, vad annars…en manlig bröstkorg säljer nog inte lika bra, ja, det var bara en fundering, så här på måndags morgonen.

Haha…sen kan jag inte låta bli att tänka lite längre, ta nu ett barn (det är väl oftast dom man ska hindra att se och fundera över såna här saker, i en alltför tidig ålder), men ponera nu att ett barn som precis lärt sig läsa, såg denna framsida, ser bananen och ordet…klurar en stund och tror att banan har fler namn än ett…jojo, står därinne i affären vid frukt & grönt, med sina föräldrar och frågar om h*n kan få en…

Nu över till något heeelt annat. Jag skrev ju om fingervantar som man nödvändigt skulle måsta ha för att kunna fippla på med mobilen, och på min mobil, behövs inga speciella vantar, det funkar med fluffiga, vanliga, svarta, vita, tumvantar, ja vad som helst. Och sedan körde vi en test på Tinas mobil, och nej, där gick det inte.

Hon har ju en annan typ av mobil (jag vet inte, kanske en Iphone) och den måste man ha spec vantar för att kunna hantera om man nu vill ha vantar på sig, men varför??? Jag har en Nokia, ni vet, en sån där som klarar att överleva det mesta, inga spruckna fönster eller annat, den är slit tålig, varför kan man inte använda samma sorts glas eller vad det nu är, på andra mobiler då? Som håller…och som det inte behövs special saker för att hantera.

Går ut hårt och ökar, brukar man säga men jag tror jag gjorde tvärtom 😀

Nä, nu ska jag släppa upp katterna och mata alla djuren innan utgång, ha en fin dag, allihop!

Nu är det investerat och installerat

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 februari 2015 kl 08:39, 2 kommentarer

Vi gjorde en investering igår…en ny spis. Den vi hade gick det troll i, slog man igång 1 platta så blev alla 4 plattor varm, och inte så lite heller. Nu blev det en med varmluftsugn, som man då kan stänga av om man vill, och en avlång platta för grytor. Och ett utrymme i lådan därnere, där man kan sticka fast plåtarna, perfa!

Och sen fick vi återigen förundras över kakelsättarens små fuffens han hade för sig, då han var här och kaklade, för 4 år sedan. Jag sa specifikt till honom, att kaklet skulle sitta där det gamla satt, inga konstigheter, och det betydde också att inget kakel skulle sitta bakom själva spisen, och så här blev resultatet av min önskning:

Ser det kakelfritt ut där? Nä, och dessutom, påpekade Nicco igår, varför har han sparat den där gamla listen, längst ner till höger, ja, det undrar jag med, där sparade han in en platta, fult ser det ut också. Vi behövde då inte betala för den där kvadratmetern, jag såg ju nämligen vad han gjort och jag sa att det är bara att ta igen det, men se, det gjorde han ju inte, för det hade blivit ett jäkla jobb för honom, att ta ner kakel är inte så lätt.

Och när vi ändå är inne på ämnet…han sa, kakelsättaren alltså, att det var bättre att sätta kaklet ända upp under överskåpet i köket, då skulle han slippa kapa av kaklet, mm, bra sa jag, du vet ju hur det bäst ska göras, och sedan lämnade jag över till honom. Kolla in nu, att han satt kaklet ända upp, men han var ju tvungen att kapa alla plattor???

Och här, högra sidan, där kaklet går upp en bit:

Och på den vänstra sidan, där han plötsligt, inte alls lät kaklet gå upp:

Oj, nu fick jag ont i huvudet, ska sluta fundera på varför han gjorde så där, och återigen, då man har ett yrke varför sätter man inte sin stolthet i det, och gör ett bra jobb ifrån sig så man får gotta sig i beröm, efterfrågan, och man kan gå hem och känna att man gjort allt så bra man kunnat?

Nå, här är vår nya spis i alla fall, och den blev invigd igår 😀

Avslutar dagens inlägg med en artikel som ”Kul-Janne” hade på sin FB sida, ja här är det ord och inga visor, är det fettisdag så är det på den dagen och ingen annan dag *punkt slut*.

Önskar er alla en trevlig söndag!

I skuggan

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 februari 2015 kl 11:36, 10 kommentarer

Ordlös lördag…i skuggan

Mer skuggor, kolla in här: Ordlös lördag

Gubb…mannen hoppade in

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 februari 2015 kl 09:44, Bli först att kommentera

Jag och Tina började borta på Strömpilen, Tina trodde att det inte hade så stor betydelse, vilken mat jag skulle bjuda på så hon försökte med hennes matpåsar, men se, den gubben gick inte 😀

Så vi landade på Shanghai och intog en lunchbuffé, dom har bra mat där, mycket folk, men det var ju lunchtid, så det var inte så konstigt, dom droppade av efter ett tag.

Jag satt vid fönstret med näsan pekandes upp mot NUS, och jag kom ihåg 1977, gissningsvis i maj, och jag stod utanför panncentralen uppe på Mariehem och spelade tennis med mig själv, mot väggen. Pappa hade parkerat Mercan efter vägen upp mot huset, och själv var han bara upp och skulle göra nåt innan jag och han skulle åka upp på lasarettet och hälsa på mamma, som låg inne efter bilolyckan dom varit med om.

Då dyker det upp en gubbe (sa jag till Tina att det var) men han var nog det i mina ögon, jag var inte så gammal, idag skulle jag nog gissa på en man i 40 års åldern. Han öppnade förardörren på Mercan, kikade in, sedan gick han runt och hoppade in på passagerarsätet.

Jag sprang hem och sa till pappa att det sitter en gubbe i våran bil, pappa trodde inte på mig först men så följde han med ut och såg att det var sant. Han frågade…mannen, vad han ville, jo han ville ha skjuts, men han sa inte vart. Ja det går bra, sa pappa som var klar och vi skulle ju åka iväg.

Han körde fram till entrén på NUS och sa till mannen att nu var vi framme, mannen knorrade men hoppade ut och på vägen så slet han med sig papperen som pappa hade i facken på dörren, bland annat ägarbeviset på bilen. Pappa var snabb som räven och for runt och tog tag i mannen och sa att papperen ville han ha tillbaka, och det fick han, och sedan åkte vi vidare, ner till blomaffären som låg därnere, i ett grönt hus, tycks jag minnas, men jag är inte hundra.

Vi pratade sedan om denna händelse, flera år senare, och pappa trodde att mannen var drogpåverkad, han uppförde sig väl så, jag som barn, hade nog ingen aning om hur en drogpåverakad person, betedde sig. Men därför ville han nog inte skicka ut mannen från början, han ville hålla mannen på bra humör. Och vid lasarettet fanns det många människor runt omkring, om det hade utbrutit något tumult.

Han valde dessutom att släppa av mannen däruppe ville inte ta med honom ner på blomaffären och riskera att inte få ut honom från bilen. Nå, det gick ju bra, och man har nog svårt att veta själv, hur man skulle ha gjort i en liknande situation.

Jag passar på här, att önska er alla en trevlig alla hjärtans dag!

Oh my g-d, hes so fluffy…

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 februari 2015 kl 07:28, Bli först att kommentera

Ja det hjälps inte, detta kommer att handla lite om Winstone. Han är ju så gullig och rar, en liten ulmerkott i sin vita fluffiga skrud. När han var yngre, så slukade han sina matkulor på en minut. Men det gör han inte längre. Nä, allt annat kan han käka, men inte kulorna.

Nu tänker jag att vi skämt bort honom, med hemlagat, jag ställer mig inte och gör enkom åt honom, men ska jag till exempel göra nåt av köttfärs, så tar jag undan lite, kokar det tillsammans med morötter och potatis, använder inga kryddor eller salt, och sedan får han det med sina kulor, mindre kulor och 2 matskedar av den andra maten.

Likadant gör jag om det är kyckling eller annat kött på menyn. Kan variera med pasta, ris eller potatis, majs kan han få i liten mängd och lite kokt vitkål. Så såg jag på Cesar Millan, som sa att en hund ska äta sin mat på 2 minuter, och ja, det gör Winstone, om det är delux i skålen, men inte annars, då skiter han fullständigt i sin mat och går och lägger sig.

Han kan vara utan i 2 dagar, sen faller ju jag till föga, jag vill ju inte att han ska svälta, jo jag vet, jag är manipulerad, garanterat. Nå, Nicco taggade mig i detta kort på FB igår:

Och ja, varför inte testa, han står ju som värsta master chef i köket då jag fixar maten, kan man lura honom, månntro? Haha…

Sedan detta med hans snälla yttre, men jäklar då nån ringer på dörren, jag lovar, han låter så elak och han drar iväg så han sätter dubbelnollor så det bara skriker i parketten, frambenen är det enda som drar då han sticker iväg, bakbenen hinner inte med, hahaha…alltså det är ju helt sjukt.

Men framme i dörren, och när han fått skälla på den som står där, i en sekund. Så är han sitt vanliga gulliga jag, igen…helt otroligt. Ja, vi måste ju verkligen träna bort detta, han kan ju skrämma slag på vem som helst, även om man inte har ett svagt hjärta i grunden.

Idag ska jag bjuda min polare Tina på lunch, hon råkar fylla jämt, om några dagar så detta får bli vårt lilla firande. Det blir Kina buffé, perfekt början på helgen! Så jag önskar er alla en trevlig fredag, det har jag tänkt ha.

Nytt jobb för mig

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 februari 2015 kl 08:12, 4 kommentarer

Vårt internet är tillbaka och jag kan numera ansöka om jobb som felsökare alà apparatnätverksconnections konsult. Finare värre!

Jag skulle ut på nätet och då jag inte tog mig in på det där andra nätverket, och jag var tvungen att trava ner i källaren igen, för att dra ut alla sladdar, funderade på vad jag skulle säga till T3 (jag hatar att ringa om sånt där, jag vet ju inte ens vad sakerna heter) och sedan gå upp och slita ut sladdarna i garderoben, så gick tankeverksamheten för fullt.

Vår bärbara telefon plingade inte till då jag tryckte ihop kontakterna igen, det brukar den göra. Jag höll i sladd dosan, tänkte mig igenom väggen till matrummet. Där finns nämligen 2 sladdar som sitter i ett uttag, och jag frågade Åke om dessa sladdar för några dagar sedan, vart dom gick, men han svarade inte.

Jag har satt dit så jag kan ha en lampa där också, och nu blev jag lite lur…gick in dit och se…alla sladdar låg på golvet. Åke drog ut hela alltet då han skulle släcka lampan, och nu…vet vi varför dom sladdarna måste sitta i väggen 😀 Vilken tur att jag slapp ringa T3, jag hade förmodligen blivit galen…dom också.

Jag och Tina träffades igår och kostade på oss ett finare café besök på Mekka. Och där hade dom semmel-wraps, och vi kände oss tvingade (rent ut sagt) att köpa en och testa. Jag knäppte ett kort på Tina:

Och hon knäppte kort på mig och undrade varför jag såg så dyster ut, när jag tittade ut genom fönstret, nästan som om jag nyss hade givit bort min wrap:

Fast det var ju bara ett skämt:

Nå, dom var goda, men jag hade velat att brödet skulle ha varit lite segare, annars var dom nog perfekt. Jag är ingen större semla älskare, men en gång per år kan man ju få kosta på sig en, och den här var nog bättre än dom vanliga, traditionella, i alla fall för min smak.

Hoppas på en fin torsdag, för er allihopa!

Dagens himmel var lite mer rosa, än gårdagens.

Kunde ha gått riktigt illa

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 februari 2015 kl 08:29, 4 kommentarer

Hittade denna lilla artikel i Transport tidningen:

Och det är ju förmodligen sant, som det står skrivet, ett farligt yrke, och det har vi upplevt på nära håll…mycket nära för Åkes del.

Vi bodde tillfälligt här i huset, på övervåningen, för x antal år sedan då det gjordes ett stambyte på Näckrosvägen. Åke var på jobbet, hoppade ner från en lastkaj och trodde att truckföraren sett honom…truckföraren hade inte sett reklamen för specsavers, (lånade ditt skämt, Nicco) och såg absolut inte Åke där han stod, utan backade rätt in i honom och klämde fast benet på Åke, mot väggen.

Där hade Åke tur, kunde ha gått betydligt värre, nu blev han hemma några dagar med världens största lårkaka, och givetvis rätt så ont, men benet fick han behålla, som sagt, det kunde ha tagit mer illa.

När det händer olyckor, så där, så tänker jag att det mest beror på att folk blir hemmablinda, ingen där, ingen där, men oj, där var det en, det var det ju inte igår, inte heller i förrgår eller förra veckan, men nu… Och givetvis det där att utmana ödet lite, man tror, men man vet inte.

Är det inte lite som när man dukar av ett bord, kan jag ta den, så kan jag ta den och då ryms den där, och till slut tänker man, nä, det här kommer nog inte att gå, men lik förbenat vandrar man iväg och innan man når diskbänken, tiltar man hela högen och något åker i golvet…japp, det var det ödet det. Men hade lätt kunnat undvikas om man inte velat testa lite 😀

Nu är det ju en viss skillnad att bära porslin och att förflytta sig bland fordon som kör både snabbt och gör tvära svängar, där skulle nog inte jag tänka att jag hinner…säkert…tror jag…fast vem vet, är man tillräckligt länge på ett ställe, så blir man, som jag skrev i början, säkert hemmablind.

Och kolla, vårt kylskåp, nu på morgonen, en sak ska bort…apropå hemmablind.

Jag visste redan innan jul, och detta är ju mer regel än undantag, alltid ska det gömmas och glömmas kvar en tomte då man plockar bort julen, och här satt den…gubben, men nu åker den ner.

Önskar er alla en fin onsdag.

Jag vet hur man kan roa sig

Minnen från…förr (ja vad annars)

Skapa arbetstillfällen

Suspekt penis

I skuggan

Gubb…mannen hoppade in

Oh my g-d, hes so fluffy…

Nytt jobb för mig

Kunde ha gått riktigt illa

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten