Etikett: cykel

Ogilla går bort

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 december 2014 kl 09:23, Bli först att kommentera

Jag hade ju besök igår, av bastugänget, och bakat hade jag också:

Jag kunde inte låta bli att komma och tänka på spelet coronné då jag såg dom vita kakorna. Det var ett typiskt julspel för oss, då vi hade ett uppe i stugan, och julen firades ju alltid i Malå så då kom spelet fram. Jag tyckte det var rätt så kul, faktiskt 😀

Och snö kom det för att höja stämningen, special for us, eller hur det nu var.

Man kunde läsa igår, på vk.se om Facebook grundarens svar om en ogilla knapp. En kort förklaring till er som inte har Facebook, där finns en tumme upp knapp, man kan klicka på, för att gilla någons inlägg eller annat som poppar upp där, och nu har det alltså varit tal om en ogilla knapp, tummen ner.

Svaret som Mark Zuckerberg gav, var och jag citerar: – Gilla-knappen är värdefullt för att det är ett snabbt svar på ett positivt innehåll. Vissa människor har frågat efter en ogilla-knapp så att de kan säga att något inte är bra, men vi tänker inte göra det. Jag tror inte att det är bra för nätverket. Slutcitat

Jag kommenterade inlägget och min åsikt är att hans beslut, förmodligen är rätt. Vad skulle inte en ogilla knapp komma att användas för. Inte bara snälla saker, det tror jag inte, utan den skulle klickas på för att retas, till exempel då någon byter en profilbild, fort var det gjort att klicka på ogilla för att vara rolig, men om personen som bytt sin profilbild tyckte att det var så kul, tror jag inte.

Däremot har jag själv saknat en knapp att klicka på för att visa att man läst ett inlägg, kanske ett öga, hade kunnat vara något? Det finns ju saker man läser som inte alls är roliga, men man gillar inlägget och detta enbart för att visa att man läst, men det känns inte alla gånger rätt. Jaja, jag brukar i alla fall skriva att jag gillat, bara för att markera, inte för att gillar vad som skrevs…funkar också men är mer tidskrävande 😀

Min ”gammboss” Annika, fyller år idag, så jag skickar ett stort GRATTIS till Luciabarnet och önskar dig en supertrevlig dag!

Och till er andra…ja, samma sak, egentligen, ha en fin Lucia, det tänker vi ha, och om ni får sladd (gäller även cyklister) släpp gasen (sluta trampa) och styr i vägens riktning!

Fräcka tjuvar nå så jä…

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 september 2014 kl 08:12, 2 kommentarer

Jag såg några kommentarer på FB igår, det var min kusin som tydligen blivit av med sin cykel som sedan återfanns hemma hos en kompis, undanställd, i tro om att det var hennes cykel…fast hon hade tagit fel, hahaa…ja, även den bästa kan göra fel.

Jag kom ju osökt ihåg den gången vi hade förlorat en av våra cyklar, en gammal antik sådan som Åkes farmor hade haft. Den brukade ju stå därnere i cykelkällaren (vi bodde i lägenheten då), men nu var den spårlöst borta.

Men så en dag, noterar Åke en cykel därute i cykelstället…nämen fy f-n vilka fräcka tjyvar, stjäla den från källaren och sedan ställa den uppe på gården, precis som om man inte skulle se den. Kanske hade dom hoppats på att någon hade flyttat och glömt cykeln där…ja, vad skulle man tro.

Först blev jag tvärförbannad, hur kunde dom…sedan slog vi våra ”kloka” huvuden ihop och knåpade ihop en lapp, som sedan sattes fast på cykeln, jag kommer inte ihåg vad vi skrev, men vi skräda nog inte orden, utan skrev lite ironiskt så där och dumförklarade säkert, cykeltjuven.

Sen stod vi däruppe i lägenheten, gömd bakom gardinerna i hopp och tro om att få se tjuven läsa våran lapp…det kom aldrig någon. Så råkade vi väl fråga Theresé, om cykeln, hon hade ju haft den där då hon var hem och hälsade på, och då kröp det fram, hon hade aldrig ställt ner den i källaren igen, utan lämnat den uppe…ja det var den tjuven det 😀

Jag sitter nu och väntar på samtal från min läkare, jag hade önskemål igår, om att vara fortsatt sjukskriven och få en utredning gjord, men så ändrade jag mig…sedan, jag tänker åka och jobba, utredas kan jag göra ändå, och sen får vi väl se vad som händer…

Ingenting har blivit bättre, trots medicin, utan jag har fått mer problem, det roliga i kråksången är att man aldrig kan komma med två saker till en läkare, det ska tas en sak åt gången. Och jag fick det bekräftat igår då jag pratade med en sköterska, som snäste fram hundra frågor utan att vänta på svar, där en fråga var: Vad söker du för? Ja…ryggen…och nu foten. Jaha…ska jag skriva ryggen…suck, vad ska jag nu skriva…samma som förut, eller jaha, då får jag väl göra så här då…suck och stön.

Sedan ville hon att jag skulle säga vad jag ville att läkaren skulle göra, det är väl så vanligt, jag trodde dom jobbade för att dom skulle komma med hjälpen, inte tvärtom.

Ponera nu att jag fått en spik i foten, och hoppla, sen råkade jag få en i handen också, då ska jag väl välja vilken dom ska ta först…eller? Ja, nu var jag lite ironisk…jag vet 😀

Önskar er alla en toppen tisdag!

Nu så…

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 juni 2014 kl 09:05, Bli först att kommentera

Ska börja med att berätta vad som hände i fredags, efter vi varit ut och käkat på West-side. Åke körde Buicken och jag åkte, vi tog ett varv, eller två, nere på stan. Kommer runt grön eld och åker gatan ner, där man passerar Mecka.

Jag noterade redan uppe vid övergångsstället en mamma på cykel och hennes son, gissningsvis i 4 årsålder, på en egen cykel. Dom åker upp på trottoaren och ligger snäppet före oss. Det står fullt med bilar, parkerade på högersidan…som vanligt.

Rätt var det är kommer mamman utsusande mellan två parkerade bilar, jag hinner se pojken som givetvis hakar på, säger åt Åke med lätt panik: Passa pojken, han kommer att komma ut på vägen!!!

Och det gör han…mitt på vägen, för han har inte sin mammas talang att snudd på, smeka bilen med sin cykel då hon svänger i färdriktningen. Åke tvärnitar så det skriker i bromsarna (och där rök min axel än en gång).

Jag blir seriöst…så j-vla förbannad, vad tänker mamman med??? Ingenting, eller? Hur kan hon ens tro, att sonen skulle fixa det där, och ut på en trafikerad gata. Vi säger ingenting, utan försöker smälta vad som precis hade kunnat hända, och där hoppas man att mamman kanske skulle lärt sig något, att hon fick hjärtat i halsgropen, men nä…tyvärr.

Vi kommer ännu längre ner, ska göra en högersväng nere vid Lottas och där kommer första gänget på cykel som ska rakt fram, nu är det lite roligt men efter så många år i stan, så vet man vid det här laget att 99.99% av alla som passerar precis där, tror att det är ett övergångsstället…men det är det INTE.

Men i alla fall så stannar Åke, släpper förbi dom där cyklisterna, jag ser i ögonvrån att pojken kommer utför, jag säger till Åke stå still nu, för han kommer igen. Hör mamman ropa: Stanna…Stanna…Bromsa!!! Och pojken får stopp, precis vid kanten, och mamman kommer efteråt.

Varför? Hade det där nu varit jag så skulle jag tagit mitt barn, redan vid första incidenten, och pratat allvar (fast jag hade skämts ögonen ur mig eftersom jag hade vetat att jag felade först, ingen ska komma ut mellan två bilar på det där sättet). Sedan hade jag aldrig släppt iväg barnet igen, utför och hör och häpna, nu var dom ju uppe på trottoaren igen. Jag hade allt vackert gått och lett cykeln till säkrare ställe att prova mina barns kunskaper på. Usch, vilken hemsk upplevelse!

Igår var det i alla fall en trevligare upplevelse, jag fick min eldstad 😀

Vi åkte som sagt var till Blå Eld i Tavelsjö, och hoppades att vi skulle hitta vad vi letade efter, men inte. Dom har mycket fina grejer men inte dom där betongplattorna jag skulle ha. Vi tog ett sista varv och då ser jag en stor, tjock, kruka, Åke säger nåt om att han såg den där då vi kom, men han trodde inte att den var intressant.

Vi kikar närmare på den, och ser att botten har släppt, det har väl stått vatten i den under vintern och den har frusit sönder. Åke ropar på Bosse, som äger stället (eller om det är hans fru som gör det) och frågar efter ett pris. Och jag kan säga så mycket, att priset var så bra att vi inte ens kunde pruta på det, tack så mycket, Bosse med fru, vi kommer garanterat att komma fler gånger 😀

Vidare upp till ett plantage, där Åke dealade med ägaren om hagtorns buskar, han köpte 20 stycken och fick hämta dom här i Umeå.

Så hemma igen planterade han häcken eller rättare sagt fyllde ut där det såg halvdåligt ut. Sen preppade vi eldstaden med grus och sand, lade lite fint runt botten och vips, en eldstad att koka kaffe på!

Lite kul också att en granne kom och gick förbi då vi tänt upp, hon stannade och sa att ni har nog missförstått det där, det ska vara blommor i krukan 😀 Jo, vi vet, svarade vi, men vi har det som grill/eldstad. Hon tyckte det såg mysigt ut, även vår andra granne som gick förbi och godkände projektet.

Sen plockades kaffepannan ut och det kokades kaffe, och ”Kul-Janne”, Ingegerd, Jan A och Kerstin kom hit för att dricka det med oss…och lite annat 🙂 En trevlig lördagskväll, med andra ord. Önskar er alla en fin söndag!

En ny dag…

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 mars 2014 kl 06:14, Bli först att kommentera

God morgon! Sitter och laddar inför arbetsdag, med en stor kopp kaffe för att vakna till liv, snart frukost för energin och sedan är det bara att gasa iväg. Ja, jag ska väcka Åke också, innan jag far, han ska på kurs idag, via jobbet, det är nåt intyg som krävs för att få köra lastbil.

Jag och Winstone gick runt Umestan igår, igen, och nu håller dom på sopa gång och cykelbanorna där borta, för fullt, så knepigt egentligen…jag som brukar få trava runt i snön för att fjäderbekläda vår syrenbuske till påsk, men i år kanske jag till och med får gå på grön gräsmatta, runt busken.

Någon som saknar en barncykel? Såg att dom fiskat upp en ur ån, igår:

Fattar inte varför det ska vara så kul att slänga ner dom där? Ja förmodligen dom som stjäl cyklarna och gör sig av med dom på det sättet, men att stjäla är väl nog elakt, varför måste man sedan slänga bort den, bättre då i allt det elaka och bara ställa cykeln, väl synligt, så den som förlorat den, kan få en chans att hitta igen den.

Kolla vad jag ska försöka mig på för middag ikväll:

Bacon & Onion Foil Packet Potatoes

2 to 3 sheets of heavy-duty foil

1 packet onion soup powder

10-12 baby red potatoes, thinly sliced

12 slices of cooked and crumbled bacon

1 small onion thinly sliced and diced

1 cup cheese (optional)

Salt and pepper to taste

3 tablespoons butter

Sour cream for serving (optional)

Spray each sheet of foil with cooking spray. Top each piece with equal portions of potatoes, bacon, 1 packet onion soup powder and mix. Add salt and pepper to taste. Add 1 tablespoon of butter to each serving. Wrap securely.

Grill for 20 to 30 minutes. Or you can bake it in the oven, at 350° for about 35 minutes or till done. Let stand 10 minutes before serving. Serve in foil, topped with sour cream if desired

Jag tror jag vet vad dom menar, och det såg ju inte alltför svårt ut…hoppas jag. Önskar er en toppen lördag!

Bill känner jag igen… men Robin Hodd?

Av Maria Lundmark Hällsten, 26 januari 2014 kl 05:53, 1 kommentar

Ja så satt man här igen, i denna okristliga timme, men givetvis av en anledning, jag ska ju iväg och jobba. Vet ni hur skönt det känns att veta att man efter den här dagen är ledig i 3 dagar… otroligt härligt, måste jag erkänna.

Varför det egentligen känns så, torde väl bero på att alla andra man känner och umgås med, sin familj och så där, är hemma och lediga…helgen har i alla år varit helig på något sätt, men inte nu längre. Fast det gör som sagt var inte så mycket idag, när man väl är på plats så rullar dagen på och innan man vet ordet av, är man hemma igen.

Vi åkte till Umeå museum igår, där vi strosade runt och kollade på gamla bilder och saker. Här en gungtupp eller kan det vara en höna, jag är osäker (apropå gårdagens skrivande om tuppjuck):

En gammal barncykel, och chefen sa att det barnet måste ha varit lycklig, som fått den där, och det tror jag också, det var nog inte alla förunnat att ens ha en cykel, däremot har jag aldrig sett en pojkcykel utformad som en herrcykel…men det fanns då tydligen:

Titta på dom gamla ciggpaketen, Bill känner jag igen men Robin Hood…nä, har aldrig sett eller hört någon tala om dom:

Efter rundvandringen tog vi oss en fika på caféet, det var trevligt, jag funderade vad stackarn det var som hängde i fönstret, men efter en stund såg vi ju vad det var, kaffekoppar:

Sedan gjorde vi en sväng på den lilla butiken och avslutade dagen där med att se på den lilla bildvisningen dom har nere i entrén, vi såg varvet runt och sedan var det faktiskt dags att åka, perfekt planering av tiden 🙂

Idag får vi se vad det blir, det behövs som vanligt att göras en del hushållsarbete, och kanhända vi kan göra bort lite sånt också, beror på dagsformen och idérikedomen hos chefen, you never know! Jag önskar er alla en toppen söndag!

Som en båt utan bottenplugg

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 december 2013 kl 09:26, 2 kommentarer

Varnar för extrem halka

Publicerad idag kl 19.19 (uppdaterad idag kl 19.29)

Umeå Polisen varnar för extrem halka i Västerbottens kustland på grund av regn på kalla vägbanor.

Polisen manar lördagskvällens bilister till att ta det ytterst försiktigt i trafiken.

Jo, den rubriken läste jag allt på vk.se vid ett tiden i natt, hemkommen från familjen Jonssons, det enda jag undrade över var, varför dom varnade bilisterna…jag kan tala om att det var halkigt för dom gående också, och det var något man blev varse först då man kom ut på gångbanan.

Vi bestämde oss i sista sekund, att gå hem till dom, det är inte så långt, jag gissar på en kvart i tid, och det hade slutat regna. Vi kom ut till vår brevlåda och där höll Åke på vurpa och dra med mig i fallet, men vi klarade oss.

Gick 20 meter och skulle över stråvägen, då föll jag på sidan, nu gick det bra, slog i höften litegrann och är glad att jag inte tog knäet den här gången, det gör fortfarande ont där. Sedan slirade vi vidare 20 meter till och då sa jag stopp, ska vi gå hem till dom så kommer det att ta 2 timmar, i den här takten, så vi halkade oss över bilvägen till centrum, och där stod vi pall till Mats Karlsson kom och hämtade upp oss…lycka!

Det hann även passera en cyklist på vägen och hon la ikull sig på sidan där, det var så halt, och man såg det inte. Det gick bra för henne med, hon hoppade upp, precis så där som man gör, snabbt… borstade av sig och trampade iväg igen… jag skulle dock inte ha satt mig på en cykel igen.

Det blev en trevlig kväll, vi testade en Tegnér glögg, den var kan rekommenderas, och sedan den där Whiskey glöggen vi hade köpt, som jag skrev var så söt. Efter det blev det kaffe och cognac… lite grogg och sånt där, jag gjorde en första test ever, att hälla upp ett glas vin till Helena från en bag in box, det har jag aldrig testat förut, och det tyckte hon kul, hon fick instruera och jag utförde ordern 🙂

Brälla, Lena och Jitte var också där. Samtalen varierade från skola till förskola, musik, bilar, tvprogram till djur och böcker.

Lena jobbar ju på förskolan och där är det ju som vanligt, stora barngrupper och lite personal, även fast skolpolitikerna lovat att dom inte ska vara större än 15 barn, jo tjena. Jag berättade att jag själv aldrig gått på någon förskola eller fritids eftersom mamma alltid var hemma, däremot på den vanliga skolan. Och där hade vi 33 lärarvikarier, mellan ettan till trean, vår ordinarie lärarinnan fick cancer och åkte in och ut på behandlingar.

Inget hon kan rå för, men jag undrar ibland om det är anledningen till varför jag aldrig fastnat för skolan? När man hade vikarier så gjordes sällan något seriöst, man flamsade på och den stackars vikarien visste inte ens vad man hette, jättekul, halva dagarna gick åt att försöka lura personen ifråga, till allt möjligt som vi sa att vår fröken minsann gjorde.

Och egentligen är det väl under dom där första åren som man borde tycka att det är roligt att lära… och där kommer grunderna ifrån, har man inte dom så blir det tufft att hänga med sedan. Alltså röstar vi för mindre barngrupper på förskolorna och mindre skolklasser, alla måste få synas och höras, och alla har rätt till lika behandling, men måste få ses som olika individer som behöver få göra en del på sitt sätt.

Oj, nu kom jag på vad jag drömde, jag skulle till Finland och åkte världens minsta finlandsfärja, och där skulle jag stå och tala inför deras politiker om vad och hur dom skulle behandla pensionärerna. Hahaa… jag fick 500:- av en pensionär där på båten, för hon tyckte att det jag skulle framföra betydde så mycket… det värsta var att det var först då, jag fick veta vad jag skulle till Finland och göra. Jag vet att jag tänkte: Vad har jag nu hittat på? Vilken tur att det var en dröm 🙂

Nu ska jag strax ut och testa mina nya skor, var tvungen att åka på skokanonen igår, eftersom mina gamla vinterkängor (köpta ifjol) tog in vatten som en båt utan bottenplugg, vid minsta blöta utomhus. Nu blev det nåt med inbyggda broddar, det visste jag inte ens, jag frågade hon i kassan om hon trodde att skorna var halkiga, och då visade hon att man kunde fälla ut dom där broddarna. Ja jag vet, kunde jag ha gjort igår, men Åke hade inga broddar på sina skor och jag hade aldrig ställt mig där ute på ett ben och försökt få ut dom… vi visste ju inte om halkan, innan vi for. Önskar er alla en fin fjärde advent och tackar Jonssons för en trevlig glöggkväll!

Flera avhandlingar

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 januari 2013 kl 09:19, 2 kommentarer

Dom pratar just nu med en läkare som tydligen ska bli ”den arge doktorn” på tv. Han har varit på tv förut och hade då upptäckt hur skitigt det är på lasaretten och städning som är under all kritik. Så är det ju än idag, det vet alla som suttit på en lasaretts sal och tittat runt golven.

Men jag tror mig också kunna tala om varför det ser ut som det gör, åtminstone till viss del. Tid… det handlar om tid som ”sanitetsteknikerna” får för att utföra sitt arbete. Jag har ju nämligen en gång i tiden jobbat som städerska och vet, by fact, att det var så, även då.

Jag hade 40 kontor, 2 matsalar, 13 toaletter, 2 omklädningsrum och jag kommer inte ens ihåg hur många korridorer, som skulle städas och det skulle göras på 4 timmar. När jag varit där några månader skulle städet utökas till ytterligare ett omklädningsrum, 2 toaletter, en korridor och 2 kontor, och min tid skulle minska med 20 minuter…räkna på det ni som bestämmer hur det ska se ut.

Jag vet att jag frågade hur stackarn dom hade tänkt att jag skulle kunna fixa detta, och fick till svar, det du inte hinner får du strunta i att ta. Och hur kul är det, på en skala? Vem får skulden för att det inte är städat och snyggt, ja inte är det kontorsfolket eller städfirman heller, utan fotfolket, som går med skurhinken. Jag är glad idag, att jag inte har ett sånt jobb, även fast jag vet att utan dom, så skulle ingenting fungera, och därför är det ju också skrämmande att dom inte ska få den tid som behövs för att hålla det rent.

Så, det var morgonens lilla avhandling om städning, som det för övrigt ser ut som det är dags att ta itu med här också, *suck*. Tur att man har en snabeldrake, som tar det mesta och kanske man skulle börja plocka med sig lite julsaker också, varje gång man går ner i källaren, så blir man av med julen lite pö om pö.

Jag hade även en liten avhandling på café Nybro igår, med Tina, vi blev sittande där i timmar, hade mycket att prata om och tiden bara flög iväg. Hade även hunnit med några ärenden med mamma på förmiddagen.

När jag kom hem var det plogat här utanför, Åke har tumme med en traktorägare som offrade en stund på att hjälpa oss att bli av med den tunga blötsnön. Senare på kvällen kom väghyveln, kan in gissa vart det slasket hamnade… jomen hos oss förstås.

Då hade Åke sån tur att Rickard var här så han tog snösläden och ordnade bort värsta strängen ut mot vägen det går ju bra om man får ta det med en gång. Men nu räckte ju inte allt det heller. Den där väghyveln har tydligen passerat flera gånger för det ligger saker därute nu också, så j-kla slött när dom inte kan ta bort skiten dom lägger upp… åtminstone någon gång. Nu är ju det där dessutom fastfryset. Inte underligt att man får tankar om att smälla en spade i skallen på nån.

Men men, vi får väl ta cykel och gångbanan ut då, funkar också, och blir det böter skickar vi den till Umeå kommun. Skrev hon med en ondskefull min, men vet innerst inne, att det aldrig skulle gå, det heller. När någon gång på en skala, skulle dom erkänna fel och stå för det.

Önskar er alla en fin torsdag!

Självtestare

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 oktober 2012 kl 06:35, Bli först att kommentera

Åke sitter här och testar sockret, han har fått en sån där apparat där man kan se vad blodsockret ligger på och som han ska använda två gånger om dagen. Nu då han stack sig själv i fingret, kom jag helt osökt ihåg… att det där gjorde faktiskt jag och Annica (en gammal klasskompis till mig), hemma hos henne i deras kök, men vi använde oss minsann av en kökspryl, jojomensan. En potatisprovare, haha…

Det var en orange cylinderformad sak, med en avtryckare längst upp. Och fråga mig nu inte av vilken anledning vi gjorde detta… jag har faktiskt ingen aning, förmodligen hade vi inget bättre för oss, och ville testa gränserna och hur mycket smärta vi skulle härda. Vi var väl inte mer än tio-elva år heller, men ändå. Den nål liknande saken var dessutom betydligt längre än vad det är på nål/hålstickare, så det var inte utan att man var lite nervös över att hålla fingret där, men testa skulle man.

Min morbror, Börje, hade diabetes, men han fick den redan som nio åring, och på den tiden var det inte så vanligt. Mamma har berättat att han fick en, vuxen cykel av Lions, och det var just för att han hade diabetes, och skulle väl få det som någon tröst.

Han hade en stor fyrkantig, rutig väska med alla grejer han behövde för sitt insulin. Och den där väskan tyckte man var så spännande. Sprutan han gav sig själv i magen var gigantisk i mina ögon så det var som spännande att se när han skulle ta sitt insulin. Och vilken skillnad det är mot idag, då alla saker ryms i en mini necessär, och om man tar insulinsprutor så är det ju bara som en penna.

Igår var det inte roligt att jobba, då vi skulle upp på vårdcentralen, som ligger på andra sidan Ålidhem, med tanke på vilket underlag det var ute. Fy fasen, säger jag, snacka om att gå på skridskobana, vid assistentbytet sa jag att det är ju sk-t halkigt ute, och sen kliver jag ut genom dörren och precis allting är borta. Mm, hon, arbetskollegan, trodde säkert att jag skojade med henne 🙂

Idag får jag frukost besök, jodå, och sedan ska vi åka från jobbet till Procurator och titta ut några arbetskläder vi ska få. Jag är ju ledig men två av oss gör detta på vår fritid, vi träffs där borta, allihop. Och i eftermiddag kommer ju Theresé och Sally hit, så resten av den här veckan kommer ju bara att susa till och försvinna.

Ska också förbereda vårat lilla skelett, som ska sättas ut idag, han har fått en halloween mask som han kan klä ut sig i, mjodå, kort kommer sedan. Önskar er alla en fin dag!

SPRING!!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 mars 2012 kl 08:23, 2 kommentarer

På tv4 sport, visas det poliser, fyllskallar och andra trafikförseelser, snudd på, för jämnan. Vi såg en snutt igår, men då tror jag att det var på 6:an, och programmet cops. En sedvanlig biljakt som resulterade i 4 punkterade däck på förövarens bil, han fortsatte köra så långt han kunde, han fick till och med backa på motorvägen för han hade hamnat på sniskan.

Det var ju som kört, för hans del, men ändå fortsätter han försöka komma undan. Han har ju bara typ, tio polisbilar efter sig och han VET, att bilen inte går att köra med längre, men varför försöker han då??? Jag fattar det inte, en sån gång måste människorna gå på enbart adrenalin, hjärnan töms på allt som finns där, och det är bara överlevnad som blinkar framför ögonen.

Ni vet, då Åke kraschade med Camaron, och jag stod på balkongen och såg alltihop… när han fått stopp på bilen, den gången, efter att ha knäppt två andra bilar, så hör jag ju hur han gasar, visserligen en kort sekund, men jag hinner ändå svära och säga högt: VAD GÖR HAN???

Jag trodde faktiskt, att han hade tänkt sticka därifrån, och jag vet att när en människa reagerar så, så är det för att man är i chock, och då vill man bara fly. Likadant är det om du varit med om en olycka, inte nödvändigtvis med en bil inblandad, många gånger flyr personerna i fråga ut i skogen och polisen får leta rätt på dom.

Nu var det inte en flykt, som Åke försökte sig på, utan gasen hade ju hängt sig, och det var förmodligen det motorljudet jag hörde, även fast Åke säger att han inte uppfattade det så. Men jag hörde ju hur bilen varvade, nå, det spelar ingen roll, vi upplevde saken från två olika perspektiv.

Jag cyklade omkull en gång, rätt ordentligt också, och när jag landade på hakan så det första jag gjorde, och detta kommer jag ihåg som igår, så ställer jag mig upp, stirrar på en mötande cyklist och springer in i skogen och gömmer mig bakom en stor sten. Fråga mig inte varför, jag har ingen aning om vad jag tänkte på.

Jag hamnade i alla fall på lasarettet, sent omsider, och fick ligga inne i två dagar, jojo, så kan det gå om inte haspen är på och ingen hjälm hade man på skallen heller 🙂

Men det knepiga är ju just den där instinkten, att sticka, varför? Man blir ju inte hjälpt av det. Nä, jag lär inte komma på det nu, i alla fall, jag får fortsätta grunna på av vilken anledning vi ska göra det svårare för oss när vi egentligen behöver hjälp. Önskar er alla en fin tisdag, jag fick då nyss veta en av sakerna jag ska göra, åka på Hagaskolan med extra nyckeln till Niccos skåp, eftersom hon alldeles nyss lyckades låsa in den nyckeln hon hade.

Lista ut detta ni!

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 oktober 2011 kl 08:00, 4 kommentarer

Min mamma tillhör en av riskgrupperna som brukar ta influensasprutan och hon vill vara ute i god tid. Nu sa ryktet att sprutan fanns att ta, nere på Ersboda (hon tillhör Mariehems vårdcentral) så hon kastade sig på cykeln och for dit ner.

Väl framme fick hon frågan om hon tillhörde deras vårdcentral, nä svarade hon och fick då veta att om hon ville ta sprutan så fick hon allt lov att lista om sig till dom. Först var hon givetvis väldigt tveksam eftersom hon inte vill byta vårdcentral, men fick då veta att det var bara att lista om sig igen.

Ja, så var det avklarat och hon tog sprutan, 60:- kostade kalaset, då hon noterade att dom enbart tog emot kontanter så började hon gräva i börsen efter pengar, hon lyckades skrapa ihop 59:- men hade sett att mannen före henne betalade tjugor så hon tog då fram en hundralapp. Slängde fram den på disken men då blev det tvärnit.

Hon var tvungen att ha jämna pengar. Jamen hallå, varför då, frågade hon. Det är väl bara att växla??? Nähä, det går INTE, svarade sköterska med hopsnörpt mun, det SKA vara jämna pengar. Men jag vet ju att du har växel, vad är problemet, frågade mamma. Spelar ingen roll, jag ska ha 60:-, och där var det slut diskuterat. Istället skulle nu en faktura skickas men hon skulle slippa faktura avgiften.

Mamma lämnade stället lätt uppretad och kan inte begripa varför hon inte kunde växla pengarna och sen…vad kostar det att skicka ut faktura då, har dom noll koll eller?

Hon cyklade i alla fall upp på Mariehem direkt efteråt och listade tillbaka sig. Nu vet hon också varför hon var tvungen att göra det, det blir annars en kostnad för den vårdcentralen hon tillhör, men man undrar också om inte systemet brakar ihop till slut om alla ska börja listas om, till höger och vänster, och tas inte pengarna i slutändan, från samma pott? Ja jag vet då inte.

Så vi har fått årets första snö i natt. Åke talade om att det ligger snö på bilarna, huvva, jag vill inte…det är tur att det går fort…precis som att dra ut en tand, eller var hon lätt ironisk där 🙂

Idag byter Åke däck på bilarna, så var det gjort, och lyser solen någon gång under dagen så kanske vi kör en sista sväng med Camaron. Önskar er alla en fin lördag!

Etikett: cykel

Ogilla går bort

Fräcka tjuvar nå så jä…

Nu så…

En ny dag…

Bill känner jag igen… men Robin Hodd?

Som en båt utan bottenplugg

Flera avhandlingar

Självtestare

SPRING!!!!

Lista ut detta ni!

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten