Etikett: googla

S som i salt, eller svarteppar

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2016 kl 09:43, 2 kommentarer

Vi trotsade dom småkalla vindarna igår och tjurades med att sitta ute ändå. Och visst, vi överlevde, och mellan varven, kunde man känna att solen gav lite värme.

Vi gjorde återigen en rockad på gården, då Camaron skulle lossas, men detta blev av mindre skala, Amazonen stod redan i garaget, den andra Camaron i tältet, junioraren in i garaget och nu, min Camaro bredvid bussen. Jeepen och Mazdan på sina ordinarie platser.

Den startade också, utan några hjälpmedel…precis så ska det vara 😀

Som belöning åkte vi på Sandahöjdens pizzeria och käkade middag, jag och Nicco tog en kebabtallrik och Åke en lövbit, Man är ju dum, sa jag, då man äter på en pizzeria, då skulle man ju egentligen äta pizza, för det är ju på plats, då den är rykande färsk, som den kommer till sitt rätta jag.

Nå, kebabtallriken var god, dessvärre fick jag ju lämna jättemycket av den, men jag blev ju mätt och det är väl det som är grejen. Även om hjärnan skulle vilja nåt annat.
Åke skulle peppra på sin lövbit lite, men fick skruva av hela locket…ja sa han, det funkar dåligt med svartpeppar i saltkaret:

Hahaa…skrattade jag, dom kanske trodde att S:et stod för svartpeppar 😀

Theresé är nu i Florida, genom hennes jobb på GE Health Care. Dom landade någon gång i natt, ska tillbaka på torsdag, landar på fredag morgon, sen ska hon hämta Sally på förskolan klockan 13 för vidare färd till tåget och Umeå…dom ska ju fira mammas 70 årsdag, blir tufft med allt resande.

Hon frågade om jag önskade nåt från ”landetlångtbortistan”, skulle vara en ny race tröja då, sa jag, som jag kan tävla i. Men det kan ju vara svårt, eller kanske lika lätt att hitta nåt på Wheels. Jag googlade i alla fall på race tröja, Camarostuk, och då man googlar får man ju upp allt möjligt konstigt, eller vad sägs om detta:

Min bil, då den lossades från containern den kom i, från staterna, februari 2008 😀 Jojo! Och Mats Alfredsson stod och fotade.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Vi fortsätter i en positiv anda

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 februari 2016 kl 07:53, 2 kommentarer

Vad mysigt med lite snö…skrev hon och snörpte på munnen som om hon hade svalt, en halv citron, och samtidigt fick brain freeze.
Nå, jag fortsätter ändå att försöka hålla en positiv anda och tycker man är lyckligt lottad som har tak över huvudet, så jag ska inte klaga på snömodd, svårgått, blöta tassar och ”bad hair day” (varje dag). Det finns dom som har det värre.

Här sitter man ibland och är lätt avis på dom som har en öppen spis hemma, det hade varit mysigt. Vi har ju förutsättningarna att fixa en sådan, men den blir malplacerad med tanke på att vi inte har vårt tv rum, där man egentligen ska ha det. Och i så fall finns 2 val, antingen en öppen spis i köket, med risk att man bränner sig då man ska in i tv rummet, det är som tight, just där.

Och andra alternativet, i matrummet, men vart tusan skulle man då placera möblerna, hm? Nä, det får nog vara. Men visst hade det varit kul att kunna göra sig ett pinnbröd 😀

Och där kommer jag osökt ihåg just detta med pinnbröd. Som vi fick testa på, nån gång under en utflykt i skolan. Det var ju som en bröddeg. Sedan skulle vi utveckla detta recept då vi var uppe i stugan, och inte ville vi ha en brödbit, vi ville ju ha nåt i kakstil. Så det slutade med en mördeg av något slag, som vi försökte kladda fast på en pinne…gick väl si så där.

Såg en rolig bild på FB igår, tydligen har dom särskrivning på andra språk än svenska också 😀

Hahaa…illa!

Och i förrgår låg jag och läste en Knasen, ibland får dom ju till det, alldeles utomordentligt bra, eller vad sägs om den här, en riktig knäpp på näsan 😀

Idag ska jag hem till blogg vännen Helena, det var ett tag sedan vi sågs nu, det brukar alltid vara lika trevligt att träffas. Dessförinnan ska jag dock ut med hunden, kanske börja röja lite inför morgondagen.

Då har jag nämligen en liten middagsbjudning på gång. Funderar över efterrätten, men har inte kommit på nåt lämpligt…än. Ska ju helst vara enkelt, och framför allt, gott. Men det lär väl poppa upp nåt annars får jag googla på saken. Ha en fin fredag, allihop!

Stackars lillkillen!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 november 2015 kl 07:10, 2 kommentarer

I torsdags, då jag kom hem från triss skrapet ”hemma hos” Laila, så var inte Winstone på topp. Han betedde sig annorlunda, ville inte lyfta på svansen, och satt sig ner med jämna mellanrum. Ropade ner Nicco och sa att nåt är fel. Vi gjorde en liten rutin check, klämde på magen, kände på benen, ryggen, ja, allt vi kunde tänka oss att han skulle kunna ha ont i, men hittade ingenting.

Nu har han aldrig varit sån att han sagt till då han vill ut…så vi drog en gissning på att han kanske var dålig i magen vilket resulterade i att han fick gå ut, 3 gånger i snabb följd, men det hände ingenting.

Nicco googlade på analsäcksinflammation, och det var då någonting man kanske skulle kunna misstänka.

På fredagen, studsade han runt som vanligt, god och glad, ville busa, ja, inga problem, som det syntes. Sen kom söndag kväll och vi hade bestämt att han skulle få bada/duscha. Jag bar upp en stor balja och vi satte igång. Så hittade jag en hård, grej som satt fast i baken och den var omöjlig att ta bort, hur mycket vi än spolade.

Så, igår, ringde jag veterinären, fick komma dit klockan ett, och dom konstarerade att han hade en brusten analsäck med inflammation i den andra. Så det blev spolning och medicin. Ska tillbaka om en vecka, och sedan efterkontroll om en månad. Stackaren, han ville inte gå, överhuvudtaget igår.

Jag frågade veterinären om detta kunde komma så där snabbt, och oh ja, det kan komma väldigt plötsligt och det är inte heller alla hundar som visar det. På Winstone, med all sin päls, är det inte heller lätt att se. Nå, från och med nu, kan det väl bara bli bättre, hoppas vi.

Inget nät eller telefon i huset än, undrar just vad dom pysslar med, dom som skulle komma i fredags eller igår, ingen har varit hit eller hört av sig. Så dåligt! Gissa om jag kommer att ringa dom idag.

Det finns mer som ska göras idag, om en timme ska jag vara på akuten och klockan 14 är det återbesök i Lycksele, så nog vet jag vad jag har att göra.

Vi firade syrran i söndags, men hennes egentliga födelsedag är idag, så vi grattar henne ännu en gång och hoppas du får en bra dag. Bilden har jag lånat från hennes FB sida 😀

Önskar er alla en trevlig tisdag!

Vilken väg ska man ta?

Av Maria Lundmark Hällsten, 1 augusti 2015 kl 08:50, Bli först att kommentera

Jag tog mig an Winstones päls, förra veckan, och jag lovar, han har päls så det räcker och blir över:

Han skulle borstas varje dag, känns det som, men det är inget han är galet förtjust i, fast han går med på det, en stund.

Ja idag öppnar Nolia och jag hoppas solen börjar lysa, det är lite småkul att sitta ute i trädgården och se på alla som vandrar dit ner.

Apropå vandring, titta hur det ser ut vid strandpromenaden, två vägar, vilken väljer ni? Den breda hårda eller den smala mjuka.

Den smala stigen kommer av alla som joggar därnere, dom vill ha mjukt under fötterna. Jag tycker Umeå kommun kunde kosta på sån där gummering som finns på lekplatser, under ställningar, det skulle väl se roligt ut, lite färg så där 😀

Och sedan, när vi snackar om att titta på folk. Någon som verkligen blivit uttittad är ju vår Lennart. Igår pratade jag med Ulla på telefon, tittar ut genom köksfönstret och ser två kvinnor inne på vår gård. Jag undrar vad som nu är på gång, ser att dom är intresserad av själva gården, så kommer dom upp på bron och plingar på.

En av kvinnorna är uppenbart intresserad av döskallar, och ville höra vart vi hittat Lennart och om jag visste vart man kunde få tag på ett skelett. Njae, sa jag, du får nog hem och googla, Lennart, han stannar då kvar hos oss 😀

Theresé, Anders och Sally, är idag i Aspen— i Grand Junction, Colorado. Och Anders fyller år…hela 40 stycken också. Så vi skriker ett stort och högt GRATTIS!!!, så det hörs over there, och önskar dig en toppen dag, fast jag gissar att era 4 veckor där borta är toppen, alla dagar.

Den övre bilden snodde jag från Theresé FB, den har hon knäppt. Och den undre, är tagen av Sebastian Öhman, och sittandes bredvid varandra, faktiskt 2 stycken som fyller år idag, det är inte bara Anders alltså, utan även Helena Jonsson, så vi skickar ett grattis till henne med. Från oss alla till er alla!

Ha det gott allihop, och må solen skina på era huvuden!

Emil Örn…ni vet

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 juni 2015 kl 09:00, Bli först att kommentera

Apropå det jag skrev om igår, människors sätt att faktiskt kunna manipulera sin egen hjärna att må bättre, eller givetvis tvärtom, men vem vill det, egentligen. Jag har egna erfarenheter, och jag kan sätta en slant på att allihop har det, men kanske inte tänker på det.

Jag hade som barn, en ständigt återkommande mardröm. Jag gissar på att jag var i 7 års åldern, drömmen handlade nämligen om Emil Örn, ni vet, den där elake uppfinnaren i Kalle Anka.

Emil örn

Han stod och lurpassade under bron, då man gick hemifrån oss på Mariehem, och upp på centrum. Där fälldes det ner tjocka pansar väggar, då man var mitt under bron, och man var fångad i fällan. Jag kommer ihåg att jag inte ville gå och lägga mig, drömmen var jobbig.

Men så utarbetade min alldeles egna hjärna, ett sätt att bli av med Emil. Jag gick och la mig, blundade och spelade upp hela drömmen i huvudet, men med en annan version, där jag hade hjälp från andra, att överlista Emil och den fejkade drömmen slutade med att polisen kom och knep honom…jag drömde aldrig mer, den där mardrömmen.

Jag ändrade någonting negativt, till positivt.

Samma sak kan jag nog säga om min spindelfobi, som jag hade. Den blev ju bara värre och värre, och till slut tyckte jag att det var jättejobbigt att åka upp till stugan. Där finns det spindlar, säkert jordens alla arter. Tänk er då att gå in i en stuga, med väldigt lågt tak, och panel både golv väggar och tak, fy fasen.

Och nu slutade min fobi med att jag blev förbannad…riktigt arg, för jag var less på att låta mig styras av rädslan över dessa små kryp. Jag sa med hög röst och stora bokstäver, att nästa spindel som dök upp, skulle få skylla sig själv. Och det fick den, han kom tassande över köksbordet där vi satt och jag drämde näven rätt över spindeln så han blev 20 gånger så stor, och jag överlevde.

Där fick jag bevisat att en liten spindel, inte kan göra mig så mycket skada, som jag kan göra den. Och idag, kan jag till och med rädda nån stackare som råkar hamna på mig, man borstar bara ner den. Lite beroende dock, på storleken, jag älskar dom inte, men jag styrs inte av dom, och jag får inte panik då jag ser en.

Synd bara att den fobin övergick till fjärilsfobi, men å andra sidan, för att vara positiv, dom ser man inte varje dag, kanske inte ens en gång i veckan 😀

Och där tänker jag också, att jag ändrade mitt sätt att tänka på spindlarna, och då försvann även rädslan och det negativa.

Mycket intressant, faktiskt, jag var till min ”gammboss” igår, och vi pratade om just det här. Hon hade förövrigt hittat texten på nätet, naturligtvis, men kom inte riktigt ihåg vart, fast man kan googla på hans namn, så dyker det säkert upp en massa skriverier. Nisse Simonsson, heter killen.

Gamlia blev inställt för vår del, jag fick ett arbetspass, men vi åkte ut på kvällssidan och gjorde en sväng på stan, Winstone gillar att åka vildkatten:

Önskar er alla en toppen dag!

Vissa saker går över ens huvud

Av Maria Lundmark Hällsten, 22 mars 2015 kl 06:16, Bli först att kommentera

Jag har sett på film, jag har läst böcker och jag har pratat mycket med människor och lyssnat till verkliga livsöden. Och känner frustrationen, då det finns personer som kör över andra människor utan att ens blinka.

Jag kämpar verkligen med att försöka förstå, hur dom är funtade, men jag går bet, varje gång. Ingen empati, utan man sätter sig främst, i alla lägen, men…man framhärdar att man vet bäst, man ifrågasätter saker, man inte har en susning om, och sist men absolut inte minst, lögner och förtal.

Jag skulle vilja kalla såna personer för manipulativa sociopater, och kan inte låta bli att googla lite:

Kännetecken på en psykopat

Det är mycket svårt att ge någon diagnosen psykopati. Det flesta psykologer klarar inte av att ställa diagnosen på ett korrekt sätt. Psykopaten är mycket manipulativ och kan ofta dupera sin omgivning. Listan nedan kan därför inte användas av en lekman för att ställa diagnos på sig själv eller på sin omgivning. Den kan dock användas för att förstå vilka beteenden som tillsammans kännetecknar en psykopat. Enligt Hare(bok nr 2 i litteraturlistan) så kan en person som får mer än 30 poäng vara psykopat. Varje påstående som stämmer ger två poäng. Påståenden som är fel ger noll poäng. Påståenden som kan stämma ger en poäng. Maximalt kan man få 40 poäng.

Munvig och charmig

Ständigt behov av spänning och nya impulser Bristande ansvar för egna handlingar

Mytomani, ljuger lätt och trovärdigt

Svekfull och manipulativ

Egocentrisk och grandios

Saknar helt ånger och skuldkänslor

Empatistörning (dålig inlevelseförmåga)

Parasiterande livsstil/lever genom andra

Bristande kontroll över beteendet, lättväckt aggressivitet

Promiskuöst och egoistiskt sexualliv

Tidiga beteendeproblem (före tolv års ålder)

Kortsiktigt agerande, bristande långsiktig planering

Impulsivitet

Flackt känsloliv

Frekventa äktenskap och samboförhållanden

Ansvarslöst föräldraskap

Ungdomskriminalitet (före 15 års ålder)

Nya kriminella handlingar under permission. Flera typer av lagbrott bland de följande tio: inbrott, rån, narkotika, olaga frihetsberövande, mord eller mordförsök, olaga vapeninnehav, sexualbrott, grov oaktsamhet, bedrägeri, rymning från fångvårdsanstalt.

Oj…ja tyvärr, så faller vissa inom den kategorin, och man kan inte annat än tycka synd om dom människor som hamnar i klorna på dessa typer, när dom utsatta, inte heller kan värja sig själv. Det är fruktansvärt tragiskt.

Men jag försöker vara optimistiskt, och tänker ändå att synden straffar sig själv, och oftast så gör den det, då man minst anar det. Jojo, jag har inte varit världsbäst alla gånger, heller 😀 men att utnyttja andra människor, njae, där går gränsen.

Och med det sagt, så går jag vidare med en liten cool upplysning, till er alla som har en bil, det här visste ni kanske inte:

Moahaha…tro på det ni, om ni vill 😀 Nu ska jag snart dra iväg på jobbet, och sedan, efter middagen, kommer jag att göra helg, inte så dumt. Önskar er alla en trevlig söndag!

Nicco hade baktankar…

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 november 2012 kl 08:46, 2 kommentarer

-Vi sjukskriver dig i tre veckor, till att börja med, sa jourläkaren på vårdcentralen. När jag kom hem och läste intyget så var det inte tre veckor utan två, men det spelade då ingen roll, jag har en tid hos min ordinarie läkare, dagen innan detta går ut, och är jag bra då så jobbar jag, om inte så får jag ta det med honom istället.

Sen fick jag googla på alla konstiga ord han skrivit, och det han tog upp mest var golfarmbågarna, och sedan detta med höften. Skulle inte det vara bra på tre veckor kan kortisonspruta vara ett alternativ, sa han, Jaja, vi får se.

Och ordinationen är: Vila, medicinera och sedan träna. Ja, det var väl en bra ordination, men promenera lär jag göra, men jag behöver ju inte plåga mig själv utan tar det lite lugnare.

Efter läkarbesöket åkte jag och hämtade mamma, jag skulle på Kupan och se om dom hade kvar julklappen till Theresé och Anders, men tji fick jag, och det hade jag väl nästan räknat med också, att dom skulle vara borta, två vägglampor som suttit inne på Stora Hotellet, pampiga, guldfärgade saker. Jag kom på det försent, men jag tror att jag vet vad vi ska köpa till dom ändå… något helt annat, men något dom använder sig av, dagligen, jajamän.

Tina kom förbi efter hennes jobb så vi hann med en liten 30 minuters promenad runt Nolia, det blev som perfekt.

Efter middagen kom Nicco ned och skulle shoppa loss i vårat skafferi, hon hade tänkt baka, så hon tog fram den svarta bagen för att fylla den med diverse ”bra-att-ha” saker till baket, men blev överfallen av Enya, som genast siktat in sig på bagen.

Och, eftersom vi saknade mjöl så fick Niccos baktankar ge vika, då lade sig Enya i bagen och låg sedan där i 2 timmar, innan jag fick tömma ut henne på golvet för att ordna i säng henne och Eloise, jodå.

Enya gillade inte Eloise avundsjuka blickar, utan hon fräste då Eloise kom i närheten av bagen, det är syskonkärlek det 🙂

Apropå något helt annat, så hörde jag på ett halvt öra på nyheterna i förrgår, där dom sa att blodet från blodgivare här i Umeå skulle kollas upp då flera blivit sjuka, och det skulle gås igenom så inga onödiga dödsfall skulle inträffa. Jaja, ok, dödsfall vill vi ju inte ha, men varför säger man onödiga? Är inte ALLA dödsfall onödiga, då det nu inte handlar om ålder, det tänkte då jag i alla fall. Ha det gott, allihop!

Googla på…

Av Maria Lundmark Hällsten, 27 april 2010 kl 09:32, 2 kommentarer

Apropå delar till bilen så kom jag på igår att det finns en kille i Skellefteå som även han kör dragracing i min klass och med en likadan bil som jag. Jag sa då till Åke att han kanske skulle prova att ringa till honom och höra om han vet av någon som har grejer.

Nu har han ett namn som det fanns några stycken av så jag testade att googla, och se, efter en halvtimmes letande så hittade jag en sida där hans mailadress fanns med. Ganska otroligt ändå, och hade detta varit före internets tid så hade vi nog antingen fått ringa alla med samma namn eller lägga ner projektet med att hitta honom. Vi hade nog knappast hittat någon info i ett uppslagverk 🙂

Etikett: googla

S som i salt, eller svarteppar

Vi fortsätter i en positiv anda

Stackars lillkillen!

Vilken väg ska man ta?

Emil Örn…ni vet

Vissa saker går över ens huvud

Nicco hade baktankar…

Googla på…

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten