Etikett: skratt

RockStone

Av , , Bli först att kommentera 3

 

Vad snopen jag blev då jag hörde en reklamsnutt igår kväll, om däck som har namnet RockStone, men du, hallå, vi heter ju som team, RockStoneRacing. Och däck är en väsentlig del i tävlandet. Då fick jag ju naturligtvis sätta mig ner och skriva ett litet mejl till Däckia och fråga om dom inte skulle kunna tänka sig att sponsra oss och vårt tävlande. Väntar med spänning på svar, men jag vet också att få en sponsor, är inte så tvärenkelt. Många företag har dessutom en avsatt slant som ska gå till reklam och då har dom kanske redan gjort sina val om vart dom pengarna ska gå.
 
Jag är hemma idag också, har fruktansvärt ont i halsen och jag var uppe inatt och trodde att jag skulle måsta koka mig en kopp te, kändes som en öken i halsen och det gjorde hur ont som helst att försöka svälja. Det kliar i halsen och upp mot öronen så man kan bli galen. Nå, jag överlever säkert detta, precis som allt annat.
 
Jag och Nicco fick oss ett skratt igår då vi satt vid middagsbordet. Åke var klar och gick i vanlig ordning ut på balkongen för att få i sig lite frisk luft…eller nä, han skulle ju röka, så var det. På sista tiden har han ofta fått sällskap därute, det är för det mesta Enya som vill ut och se vad han håller på med och det låter lika roligt varje gång han ska gå in. Han försöker nämligen med kommandot –Nu går vi in, nu går vi in…nu går vi in…NU GÅR VI IN!!!
 
Jag har ofta funderat, om det skulle råka gå förbi någon därnere och se Åke samt höra vad han säger, så skulle dom lätt kunna tro att han blivit stollig och försöker övertala sig själv om att det är dags att gå in. Katten ser dom ju förmodligen inte. Nu har vi hört den där ramsan så många gånger att vi kunde ta orden ur munnen på honom då han öppnade dörren, och det var det som blev lite roligt.
 
Nu ska jag ordna frukost, och eventuellt se på wife swap, som jag spelat in. Ha en fin dag!

Vem liknar du?

Av , , 4 kommentarer 3

Helena bloggade bland annat om likheter mellan barn och föräldrar igår och då poppade detta upp i mitt huvud.

Har ni någon gång tänkt på att vem barnen liknar beror på vem du frågar? För att ta ett exempel. Våran Theresé, har många gånger fått höra att hon är så lik Åke, men det är Åkes föräldrar och kompisar som sagt det, sedan träffar man min släkt och mina vänner så säger dom att hon är så lik mig.
 
Detta beror nog på ansiktsuttryck man har eller hur man säger vissa saker. Barnen tar ju efter för att lära sig och saker man säger och gör, fastnar hos dom i tidig ålder. Jag vet när Nicco var nyfödd, varje gång jag lutade mig ner över henne så höjde jag mina ögonbryn, det tog inte lång stund innan hon gjorde exakt samma sak, hahaha, det såg för roligt ut.
 
Vi har alltid sagt att om Theresé och Nicco bara skulle ha varit född med ett års mellanrum så hade nog folk kunnat tro att dom varit tvillingar. Dom var otroligt lik varandra. Nu ser man en stor skillnad i utseende men många gånger lyser Theresé igenom hos Nicco, inte bara i skrattet utan också uttryck och läten.
 
Därför kan ju även adopterade barn, faktiskt likna sina adoptivföräldrar. Ansiktsuttryck gör en hel del, och skratt.
 
Nu över till ett litet mysterium. Jag hade solfjädrar längst upp på väggen i tv rummet, som jag nu plockade ner i all städiver. Detta satt bakom solfjädrarna ovanför dörren.
 
8 stycken tavelkrokar, 5 stycken just ovanför dörrfodret och 3 stycken längst upp. Vad tusan har vi haft där? Nicco som brukar ha koll kommer inte ihåg det och absolut inte Åke eller jag. Det stämmer som inte, vem vill ha något hängande nedanför dörrkarmen?
 
Nä, vi får *klura* på det och se om det dyker upp något minne från någonting som kan ha suttit där. Jag går då bet på det…just nu.
 
Ni får ha en underbar fredag och se, än så länge så ser man solen, jag som fått för mig att dom lovat surväder idag. Hoppas det håller i sig.