Etikett: tåget

Ajajaja…

Av Maria Lundmark Hällsten, 31 december 2016 kl 08:35, 6 kommentarer

Vi gjorde lite allt möjligt igår, jag, Sally, Nicco och Adam åkte upp till mamma och Bosse en sista sväng för i år. Då vi kom hem var Staffan här, Åkes kusin. Han ville, som han sa i telefon, nörda ihop sig med Theesé litegrann. Han är ju lika intresserad som hon, av våra rötter, släktforskning etc. Staffan har ju själv jobbat på DAUM, där dom bland annat hade ett jättestort arkiv med berättelser från förr.

Efter middagen kom Anders med tåget, och vi övade allihop, litegrann inför kvällens event. Vad vi övade på, kan ni få klura på 😀

Anders visade upp en skadad tumme, och där hade det kunnat gå riktigt illa. Han klämde sig i nån slags press och hela tumnageln, fastnade och gled av fingret…ajajaj…

Och där kom vi in på sånt som kan göra riktigt ont. Och ja, jag drog mig till minnes en händelse, för kanske 25 år sedan. Vi bodde på Mariehem, på den tiden och Theresé var väl runt 6-7 år. Åke var borta på nån firmafest i Östersund, och han ringde där på kvällssidan.

Jag håller i luren, rundar soffan och formligen kastar mig ner i soffan, och med ett lätt skrik, är jag uppe, lika fort, med en blyertspenna, inkörd mitt på baksidan av låret. Theresé hade stoppat ner den där, med spetsen uppåt…inte med något ont i sinnet utan hon gjorde väl bara nåt då hon satt där och glömde bort att den var där.

Nå, jag överlevde även om det kändes aningens obehagligt.

Ja, sa Nicco, jag visste att det var nåt mer än det där om pilen du fick i benet. Mm, sa jag, ehh, det är inte heller den enda pilen jag fått i mig. Jag hade för bråttom fram till piltavlan en gång och fick en pil mitt i ryggen också…jaja, det är sånt som händer och det som inte dödar en, härdar…eller hur man nu säger 😀

Ser ut att kunna bli en fin dag, den här sista för detta år, så då hoppas vi att det nya året, får fortsätta lika bra som detta kan sluta. Och med dom orden så önskar jag er alla ett Gott Slut och en God fortsättning det nya året!

Bild lånad från pinterest

Rondelldjur och andra saker…

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 december 2016 kl 09:38, 2 kommentarer

Vi började gårdagen med lite handling på Stor Coopen, och titta vad jag såg, på vägen dit, precis utanför Vk huset:

Den vandrande rondellbocken, jag passade på att fota den på hemvägen.

Theresé hade gjort en liten släktbok till kusin Anna, jättefin med bilder och lite annat smått och gott i den. Den överlämnades igår, då vi var dit på en Swedish fika, med prat och skratt.

Anna fotade sin bok

Jag kan här tillägga att på väg till kusinen, så passerades rondellen vid brandkåren och där står plötsligt ett nytt rondelldjur, såg dock väldigt suspekt ut, flathuvad sak, typ. Den hann jag inte fota, utan ni får måla upp en egen bild i era huvuden på hur den ser ut.

Nu håller huset på fyllas på, Nicco och Adam kom igår och idag kommer Anders med tåget och då är vi fulltaliga. Det märks…på platsen i soffan, disken i diskhon, det fulla kylskåpet och alla ljuden.

Och imorgon…finalen på detta år och sedan början på ett nytt. Jag har kollat vädret och det ser väl rätt ok ut, inget regn i alla fall. Och det passar alldeles utmärkt på hur vi lagt upp nyårsaftonen med promenader mellan husen 😀

Winstone väntar nu på morgon promenaden så det är bara att göra sig redo för utgång, och sen får vi se vad det blir av den här dagen. Önskar er alla en bra sådan!

En femte semestervecka

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 maj 2016 kl 09:14, Bli först att kommentera

Vi åt frukost och lunch ute på gården igår, gick in lagom till middagen, det är minsann inte varje dag man kan göra det, även om man får tjuras lite, för det var väl inte någon övervärme, precis 😀

Brälla och Lena kom förbi lagom till eftermiddags fika. När vi var där på lördagskvällen, diskuterades semester, och hur man lägger upp den på ett bra sätt. Brälla tyckte att Theresé och Anders var smarta som tagit en ensam vecka var, för att täcka upp Sally, då dom har stängt på förskolan.

Hm…ja då ska jag också vara smart, tänkte jag, och ta ut en femte vecka då Åke börjar jobba igen så kan han få en mjukstart på jobbet, och jag kan lugnt skola in honom för tidigare mornar och sånt där…hahaa…

Åke,förresten, tillbringade en del av dagen i garaget, där motorn till junioraren kom på plats. Ska justeras lite idag:

Har nu skjutsat iväg NIcco till tåget och Theresé till GE på Mariehem, där hon ska tillbringa dagen. Sally är med mig och ska sedan följa med till mitt jobb, en stund, och sedan kommer morfar Åke och hämtar upp henne.

Nu har mamma Norum till salu, är ni sugen på havstomter kan ni kika på lite bilder här, och sedan är det bara att lägga ett bud 😀

Norum/Norra Sandåsen

Ha en fin måndag, allihop!

S som i salt, eller svarteppar

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 maj 2016 kl 09:43, 2 kommentarer

Vi trotsade dom småkalla vindarna igår och tjurades med att sitta ute ändå. Och visst, vi överlevde, och mellan varven, kunde man känna att solen gav lite värme.

Vi gjorde återigen en rockad på gården, då Camaron skulle lossas, men detta blev av mindre skala, Amazonen stod redan i garaget, den andra Camaron i tältet, junioraren in i garaget och nu, min Camaro bredvid bussen. Jeepen och Mazdan på sina ordinarie platser.

Den startade också, utan några hjälpmedel…precis så ska det vara 😀

Som belöning åkte vi på Sandahöjdens pizzeria och käkade middag, jag och Nicco tog en kebabtallrik och Åke en lövbit, Man är ju dum, sa jag, då man äter på en pizzeria, då skulle man ju egentligen äta pizza, för det är ju på plats, då den är rykande färsk, som den kommer till sitt rätta jag.

Nå, kebabtallriken var god, dessvärre fick jag ju lämna jättemycket av den, men jag blev ju mätt och det är väl det som är grejen. Även om hjärnan skulle vilja nåt annat.
Åke skulle peppra på sin lövbit lite, men fick skruva av hela locket…ja sa han, det funkar dåligt med svartpeppar i saltkaret:

Hahaa…skrattade jag, dom kanske trodde att S:et stod för svartpeppar 😀

Theresé är nu i Florida, genom hennes jobb på GE Health Care. Dom landade någon gång i natt, ska tillbaka på torsdag, landar på fredag morgon, sen ska hon hämta Sally på förskolan klockan 13 för vidare färd till tåget och Umeå…dom ska ju fira mammas 70 årsdag, blir tufft med allt resande.

Hon frågade om jag önskade nåt från ”landetlångtbortistan”, skulle vara en ny race tröja då, sa jag, som jag kan tävla i. Men det kan ju vara svårt, eller kanske lika lätt att hitta nåt på Wheels. Jag googlade i alla fall på race tröja, Camarostuk, och då man googlar får man ju upp allt möjligt konstigt, eller vad sägs om detta:

Min bil, då den lossades från containern den kom i, från staterna, februari 2008 😀 Jojo! Och Mats Alfredsson stod och fotade.

Önskar er alla en trevlig måndag!

Helt nykter, men ändå…

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 oktober 2015 kl 07:39, Bli först att kommentera

Jag böjer mig för överheten och bekänner att det var mitt fel, att Nicco missade förmiddagens lektioner, igår. Det började med att hon stod och letade efter en smörgås, jag gjort i ordning till henne att ta med på tåget.

Jag grävde i kylskåpet den fanns ingenstans, och vi började skylla på att Åke måste ha fått den med sig då han åkte på morgonen. Men så gluttade jag på skafferidörren, och vad tror ni, jo, jag har alltså lagt in den färdiga mackan i brödkorgen. Nå, mysteriet löst.

Klockan tickar på och det håller på vara lite bråttom, så hittar jag inte Jeep nycklarna. Alltså hallå, helt befängt, jag VET att jag plockade ner dom från hyllan, då det plötsligt blev koncentration på macksökning, så nycklarna kunde ju inte ha försvunnit så långt, tyckte jag.

Men dom fanns inte, jag lovar, jag fick göra en djupdykning i kylskåpet igen…sedan skafferiet, lyfta på papper, tidningar, gå på ställen dit jag aldrig varit, leta i fickorna tjugo gånger, inga nycklar. Och där gick tiden ut, för att hinna ned till tågstation, och då, mina vänner, fann jag nycklarna, hahaa…

Ja, jag hade dom på fingret, heeela tiden, alltså och betänk också att jag inte ens tagit något morfin eller annan tablett, smuttat på whisky som kan ge lite sidoeffekter, eller slagit i skallen :D. Jaja, det hjälps inte, man kan ju vara lite snurrig i kupan ibland, och att jag höll i nycklarna utan min vetskap, kanske inte var så konstigt, jag höll ju samtidigt i väskan, och kände därför inte av dom.

Vi fick då starta dagen med ett gott skratt, så där, nästan så tårarna började rinna 😀

På eftermiddagen for vi på MIO och hittade en vit, snygg hylla, jag hade fixat 2 kortare tavellister och sedan kom Nicco ned med en svart tavellist, som tydligen stått parkerad i hennes garderob, ja, då finns det nåt att arbeta med.

Bastun är numer förflyttad till ”hemma hos oss alla”, och började igår hos Monika. Vi passade på att fira Birgitta som fyllt jämt. Vi blev kvar där till efter nio, nästa sväng blir hemma hos Laila, och då med triss lott.

Winstone visade vem som bestämmer…eller så ville han bara ha uppmärksamhet, jag vet inte, de är Åke som sitter där.

Avslutar med ett coolt gitarrspel, eller vad tycker ni? Ha det gott, allihop!

Kunde ha gått riktigt illa

Av Maria Lundmark Hällsten, 25 maj 2015 kl 08:17, 2 kommentarer

Nu har det hänt, flertalet gånger, att jag fastnat med stroppen som sitter i jackan, i bilen, i sätet, utvändigt, i kofångare och så vidare. Det verkar inte ha så stor betydelse, heller, vilken jacka jag har, finns det en stropp, så hakar den i någonstans.

Nå, när jag skjutsar Nicco till tåget, och har släppt av henne, så dubbelcheckar jag alltid att hon är någon meter eller två, från bilen, innan jag gasar iväg, och detta kommer sig nog av mina egna erfarenheter att kunna fastna, men också av vad jag fick höra för över 30 år sedan.

Det var ett gäng kompisar från Bräntbergskolan som drog iväg till England, där hade dom haft det jättekul, men det kunde ha gått riktigt illa. En av kvällarna skulle dom ut och hade tagit Taxi, dit dom skulle. Glada och uppspelta, betalar dom för resan och hoppar ur taxin, men en av tjejerna får inte med sig hela jackan innan dörren smälls igen och taxin drar iväg.

Hon springer jämsides, det hon kan, och lyckas rycka loss jackan från dörren, där hade hon väl enorm tur, att den inte satt hårdare än så, Men det blev en skräckupplevelse för henne.

Nu är jag ett steg närmare att hyra ett loppis bås på Mariedal. Jag har skrivit in mina uppgifter och tänkte kika in där idag, och se om jag kan boka upp mig på ett bås, senare i veckan. Dom har ju båskundernas timme, men den är förlagd på kvällen och då jobbar jag. Måndag har dom dock en timme på förmiddagen, så det funkar ju.

Ja, allt går ju så länge dom inte hyr ut måndag till söndag, utan som jag förstått det så tar man en dag som passar. Nu gäller det väl hellre att börja stöka och böka i alla saker man har och prismärka, så det är klart tills man ska dit igen och ställa upp alltihop. Ska bli kul att se om det kommer att bli någon förtjänst.

Önskar er alla en toppen måndag! Bilden till trots 😀 Jag har ju egentligen inget emot måndagar, det blåser ju bara till så är det fredag igen.

Bråttom som tusan!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 april 2015 kl 07:36, Bli först att kommentera

Lite lätt stressad morgon igår. Jag brukar ju skjutsa ner Nicco till tåget, och med tiden så har man ju väntat in i det sista innan man åker, man kommer ner dit med 1-2 minuter tillgodo. Ja, det är ju inte så långt bort, och så länge brandkåren inte har utryckning, så har det funkat bra.

Igår tyckte jag att Nicco tog gott om tid på sig…jag ropade upp och frågade om hon verkligen hade koll på tiden…ja, svarar hon…jag rycker på mig jackan och stoppar ner fötterna i skorna och ropar upp igen att jag inte har tid att skjutsa ner henne en gång till, eftersom jag är hundra på att hon kommer att missa tåget.

Sedan smäller jag igen dörren och går ut och startar Jeepen. Hon kommer ut 2 minuter senare, men går fortfarande väldigt långsamt, jag tittar på klockan och tänker att här kommer det inte att bli att hålla hastigheterna om vi ska hinna.

Hon går runt och öppnar min dörr och frågar om Winstone ska med…och hon ser verkligen ut som ett frågetecken. JAMEN nu kommer du att missa tåget, säger jag med ”lätt till mellan” irriterad röst, då säger hon försiktigt: Men jag har praktik idag! Haha…ojoj, praktik, innebär ju en 3 minuters promenad bort till Brällas verkstad, ingen tågresa, direkt.

Jag var så inställd på vanlig skoldag, så jag tror till och med att det tog några sekunder innan ordet praktik sjönk in i skallen. Lite skratt blev det ju av detta, fast det hade nästan varit mer humor om hon inget hade sagt, utan bara hoppat in i bilen så hade vi åkt ner till bangården i 120…typ 😀

Sen förstår ju jag att mitt beteende gjorde att Nicco kanske också började tvivla på vad som var rätt eller åt skogen, hon fattade nada och tänkte att jag kanske hade ett möte och skulle skjutsa henne till verkstaden, fast hon tyckte det var otroligt onödigt, förstås.

Nu håller vi alla en tumme eller två på att solen fortsätter skina hela dagen, då blir det grillning på eftermiddagen och en inplanerad Irish coffée till efterrätt, inte så pjåkigt. Vad jag däremot har missat är att Åke jobbar, där gissade jag fel igen, det är ju en afton men i dom flesta fall räknas det som en halv dag, så jag räknar kallt med att han hinner hem innan grillen startas upp.

Ska också se om kanske Preem säljer björkved, för då ska vi elda lite också…för värmen förstås 😀 Önskar er alla en trevlig valborg!

Han såg hotfull ut

Av Maria Lundmark Hällsten, 29 december 2013 kl 09:30, 6 kommentarer

Vi kom in på ämnet husdjur, i förrgår, vi har ju hunnit haft både fiskar, grodor, katter och hundar, kaniner och 2 hamstrar hade jag i min ungdom. Min kompis, hade både papegojor och vandrande pinnar, dom där pinnarna var inga favoriter hos mig, hurvas.

The big one, var stor och han ställde upp sig på… ehh, bakkvistarna och såg lätt hotfull ut, det såg ut som om han skulle hoppa upp på mig, det var otäckt, jag dessutom, med min dåvarande spindelskräck. Att ha ett djur är ju kul, men det följer alltid med ett ansvar som är rätt stort, och det är aldrig utan ett visst arbete också.

Städningen i källaren har fortsatt och ”nya” saker har poppat upp. Översta raddan på tavellisten inhyser nu 2 objekt som inte stått där förut:

Fotot på Åkes storebror, Ove och en tavla i trä som Nicco gjort på slöjden… och det är ju Winstone som är modell, den hittades inte i källaren dock, men fick en plats på listen 🙂

En bok om Sörfors har också hittats och i den finns en liten ordlista… och den var ju rolig att gå igenom, här ska ni få ett smakprov.

Glepa = Ofrivillig öppning, en springa hahaa… ofrivillig dessutom, jaja 🙂

Gillrut = Ostadigt

Grillrut = Otydligt, oklart

Hommel = En som skräpar ner … och mina föräldrar sa alltid hommelkuse, och det var någon som inte lyckades med sin uppgift på ett korrekt sätt.

Idag är vi bortbjudna på fika till Åkes moster och ikväll kommer en Anders med tåget. Jag hoppas min tand håller ihop… fyllningen har nämligen farit på bägge tänderna, och jag fick lätt panik igår, eftersom det ilar i den stora tanden, där det är en spricka ner till roten.

Så jag ringde tandakuten, som förövrigt utlovar en tid antingen samma dag, eller dagen efter. Nice tänkte jag och ringde. Får ett inspelat svar att telefontiden är slut och att jag kan återkomma på måndag, hm… då tycker jag inte att deras löfte håller, eller vad? Tur då att jag har en tid hos min tandläkare imorgon och det gör fortfarande inte så ont, så jag klarar mig utan dom.

Annars på västerslätts-fronten intet nytt. Snart är det väl dags för frukost, Sally är på benen och leker för fullt med sina Barbies, Åke tittar på tv och jag sitter här, dom andra två, Theresé och Nicco, sover än. Önskar er alla en fin söndag!

Den resan hade kunnat bli kort

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 april 2012 kl 08:38, Bli först att kommentera

Jag (och Nicco) fick en present av Theresé och Sally, då dom kom hit i påsk, ja, inte bara dom orangea tärningarna som ska sitta i Camaron utan också världens förkylning. Ont i halsen så det jag koncentrerar mig mest på, är att andas och att svälja, vilket inte är så lätt. Huvudet känns just nu som en betongklump, men det kan ju också bero på att jag vaknat med en timmes mellanrum, hela natten.

Jag köpte en tablett på apoteket som skulle bedöva det onda i halsen, perfekt tänkte jag, en sån tar man ju då man går och lägger sig, men på mig funkade den då inte. Jag kan känna en viss bedövning längst in i gommen men thats it, och det är inte där jag har ont.

En av gångerna då jag vaknade, så hörde jag ett knäppande ljud, tänkte först att det var katterna som provade på ett utbrytningsförsök, men då jag klev upp så hörde jag att ljudet kom från matrummet, och vet ni vad jag tänkte… tänk om det är någon som försöker ta sig in via balkongen.

Jag gick in där och lokaliserade ljudet till takdropp som studsade mot rutan, ingen inbrottstjuv. Det mest knepiga var ju nu, då jag läste på vk.se om inbrottstjuven på Grisbacka, inte alltför långt härifrån, som försökt ta sig in via altandörren, jojo.

Åke har ju sin transporttidning och den brukar jag läsa ibland, i nummer 4 stod det om den farliga järnvägen, när dom i början på 1800 talet, resonerade kring frågan om järnvägens vara eller inte vara. En läkare klargjorde i medicinska termer att människan inte skulle överleva i det lufttryck som uppstår då ett tåg rör sig med en hastighet av 30km/timmen.

I Sverige diskuterades tåg mellan Stockholm och Uppsala men hur skulle det kunna bära sig när det räcker med två hästdilligenser för att klara hela passagerartrafiken, fnyste skeptikerna. Ja där ser man, jag undrar vad dom skulle ha sagt om dom levat idag, och fått se vad som hänt med utvecklingen.

Min första tågupplevelse var vid 12 årsåldern och jag och min klasskompis Annica, skulle åka tåg till Gällivare, för att sitta barnvakt till mina två ohängda kusiner, som bara var några år gamla. Ja, inte enbart för att vara barnvakt, utan även för äventyrets skull.

Den resan kunde ha blivit jättekort. Tåget stannade i Vännäsby och då trodde ju vi att det var Vännäs, där vi skulle hoppa av och byta tåg, vi greppade våra resväskor och var på väg mot dörrarna då tåget startade igen med ett ryck. Vi stod där med långa näsor och visste inte riktigt vad vi skulle göra. Men vi fann oss i våra öden och tänkte att vi får se vart vi hamnar, och det blev ju rätt i alla fall. Vilken tur att vi inte hann hoppa av, för då hade vi fått vänta i evigheter på tåget till Gällivare 🙂

Önskar er alla en fin onsdag, för min del blir det nog till att kurera sig… ordentligt.

Snopet, snopet och nervöst

Av Maria Lundmark Hällsten, 30 september 2011 kl 07:23, 2 kommentarer

Gjorde inte mycket igår, innan jobbet, var upp på kvantum och handlade sedan fixade jag till middagen och bara var.

Chefen och hon som jobbade igår förmiddag, hade tänkt göra sig en utflykt till Övik, dom tog sig till tågstationen och inte en meter till…hissen dit ner, funkade nämligen inte. Vad snopet det blev för dom.

Visst kan man gå runt hela alltet men då ska man ju också ha tid till det. Jag som höll en tumme för att tåget nu verkligen skulle gå, för det var ju det som var grejen, så går tåget men man tar sig inte ner dit…dåligt.

Jag blev då uppringd på jobbet igår eftermiddag, det var jourläkaren på ögonmottagningen. Han undrade om jag kunde komma dit till veckan. Inte så att han kommit på att det var ett fel på ögat utan han ville läsa på om det här med rosacean och hur det kan påverka synen, samt berätta lite om grön starr och dessutom ville han utreda lite om mina vaglar och vad man kan göra med dom.

Där fick jag bli snopen, inget jag hade förväntat mig, men jag tycker ju att det är jättebra, även fast jag redan innan var nöjd med vad jag fått veta. Vilken uppassning och engagemang, tumme upp!

Chefens fördetta berättade igår om en bil dom haft då äldsta sonen var liten, det var en Opel (veteranare) och chefen körde den för allra första gången. Givetvis blir hon stoppad av polisen och där skulle det helt plötsligt utföras en flygande besiktning.

Hon kom sedan hem med två sidor, fullskrivna av fel på bilen. Hennes man tittade på papperet och gick i taket, inget av dom fel, polisen skrivit, stämde med verkligheten, så han tog det och åkte upp till polishuset, där avskrevs sedan alla fel, vet ni vad dom berodde på?

Chefen hade i sin nervositet, gjort allt han bad om, helt fel. Skulle hon slå på blinkersen så slog hon istället på vindrutetorkaren, skulle hon blinka höger tog hon vänster osv, och ju mer fel det blev, desto nervösare blev hon, stackaren. Till och med sonen i baksätet hade blivit nervig och pipit fram ett litet, ynkligt –Mamma! Han kanske trodde att hon skulle åka in i finkan 🙂

Nu återstår det bara att önska er alla en fin fredag!

Etikett: tåget

Ajajaja…

Rondelldjur och andra saker…

En femte semestervecka

S som i salt, eller svarteppar

Helt nykter, men ändå…

Kunde ha gått riktigt illa

Bråttom som tusan!!!

Han såg hotfull ut

Den resan hade kunnat bli kort

Snopet, snopet och nervöst

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten