Etikett: traktor

Det är värt, varenda minut av trötthet!

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 januari 2020 kl 11:25, Bli först att kommentera

Ser konstigt ut då jag daterar mina inlägg, jag har alltid skrivit i ordningen, år, månad och dag. Och nu blir det då 200103, och min hjärna säger då att det är mars, 2001.

Så vi har backat bandet, rejält 😀

Känns otroligt skönt att det är helg och att jag gjort bort det mesta. Är jätte trött, och nåt larm hade jag ju inte i morse, och hade jag inte haft Winstone, så hade jag bara snott mig om i sängen och fortsatt sova, men eftersom klockan ändå närmade sig 9 så steg jag upp.

Tvärkikade mig i spegeln och tog på mig ytterkläderna och sen gick vi ut på morgonpromenaden.

En vild gissning, fast den är säkert korrekt, är väl att det varit mycket, dom sista 2 veckorna. Det ska förberedas, planeras och samtidigt flyter ju det ”vanliga” livet i vardagen, också på, och kräver sitt.

När sen allt passerat, så varvar man ner och då kommer tröttheten in. Sen ska jag ändå säga att för mig, och för detta firande, så är det ändå värt, varje trötta minut i efterhand. Så trevligt med alla människor runt omkring, och så många minnen vi delar 🙂

Verkar finnas fler än jag som är trött 😀

Skrev ju igår att jag INTE skulle göra nåt, annat än åka och jobba, men nog drogs fjädern upp, lik förbenat, och jag sprang upp och ner med porslin hit och skålar dit, lite tvätt ner i källaren och blommor som ställdes tillbaka på fönsterbänkarna.

Tänker på min pappa, som ALLTID hade nåt för sig. Han var överallt, med hammare i högsta hugg, och spikar mellan läpparna, eller så kom han körandes med traktorn.

Gräsklipparen, ved som skulle klyvas och hus som målades, gräset krattades och fordon skulle in på verkstäder, och sen hade han ju sitt jobb också.
När han sedan varvade ner, då satt han och sov, framför teven. Eller så kunde han lägga sig på andra ställen där det fanns möjligheter till det, här fotade Theresé, Sally och pappa.

En arbetsmyra, var han, och samtidigt undrar jag om han egentligen, hade nån typ av diagnos. Det här att inte kunna slappna av, utan det skulle röras, hela tiden. Sen älskade han ju skogen, så det var ju rätt man på rätt plats, vad gäller hans yrkesliv.

Sin första skogsmaskin köpte han vid 18 års ålder, om jag inte missminner mig, och det med hjälp av sina föräldrar.

Sen jobbade han i skogen fram till den ödesdigra dagen då han dog, vid 67 års ålder. Och det var också ett av alla hans projekt, som tog livet av honom.

Men, ska man nu se något positivt med allt som händer och sker, så var han på en plats som han älskade, och det är inte alla förunnat att inte veta vad morgondagen kommer att ge, om vi ens kommer att vakna. Man vill inte veta, det får komma då det kommer. Och det gjorde det, för hans del.

Han älskade naturen, stjärnor och planeter, och han hade garanterat älskat dom färger himlen bjöd på igår. Och med den bilden, avslutar jag dagens inlägg och önskar er alla en fin fredag!

Helt seriös, rakt igenom!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 februari 2019 kl 09:18, Bli först att kommentera

Idag för 4 år sedan, plockade dom bort snöhögarna här utanför, det poppade upp ett minne på FB, så därför vet jag. Och det var lika mycket snö då, som nu. Lite kul att jag bloggade om det igår 😀

Överlag så finns inget att klaga över då det gäller traktor chaufförerna, dom gör nog så gott dom kan. Inte lätt att vara överallt, samtidigt! Vi får vara glada att dom finns, överhuvudtaget. Det är faktiskt, som jag sagt förut, väderleks kommittén det ska gnällas på, jag menar, vem är så dum att dom bestämmer att det ska snöa som det gjorde?

Och ja, jag är ironisk, inte seriös 😀

Den här lille killen är dock helt seriös, han vill inte träna, och det kan ingen missa 😀

Nu har jag kollat igenom Torpet avsnitten och Farmens avsnitt från igår och kvällens, puh! Gillar inte att sitta och sträck kolla på sånt, faktiskt, känns som om man skulle ha gjort andra saker istället.

Som att fixa dagens middag, gå med hunden, planera kvällen och så vidare. Nåja, det löser sig, jag har koll på vad som ska göras, och det är väl huvudsaken.

Jan A skickade en liten temperatur uppdatering från stugan i Lainejaur, hurven, vilket kallhål, och som jag skrev till honom, dit flyttar vi då inte. Kanske bäst att jag skriver att han inte är där själv, fysiskt, utan fick det på mobilen 😀

Nu ska hunden ut och jag ska sätta lite fart. Har en liten mission innan lunch, så motorvärmaren är påslagen. Ikväll, efter jobbet, ska jag träffa personen som jag kanske blir kontaktperson åt, ska bli roligt att se vad vi tycker om varandra.

Ha en fin dag, allihop! Avslutar med bilder från stugan, men med sommarmotiv.

3 figurer följde med mig hem!

Av Maria Lundmark Hällsten, 23 juli 2018 kl 19:49, 2 kommentarer

Vi bestämde oss för att ta en utflykt till Arvidsjaur, den årliga, kan man väl säga, med första stoppet på Ugglans galleria, jojo, det finns gallerior där med 😀

Lite ÖoB över det hela, men i liten skala, ett fik, nån VVS affär och jaktkläder eller vad det nu var, samt en frisör. Nicco körde bilen dit, hon ville inte hänga med oss hela tiden, så när vi var klar hade hon joinat bakom bussen.

Vi åkte vidare till ett lunchställe, käkade lite och sedan ner på presentbutiken med same grejer och annat skoj. Jag köpte mig en filt med trolltrumman på, ett armband och en och annan present.

Därifrån blev det sedan Ica och en kaffe på Sveas café:

Här är dörrstoppen in till fiket:

Johan hann ringa och ville ha olja till traktorn, så vi fick köra en repa och leta efter en traktorfirma och sedan avrundade vi med det sedvanliga Dollarstore besöket. Ett gäng på tre figurer, fick följa med mig hem:

Renar fanns det gott om, efter vägen…

Sally sa att renen visade rumpan…och ja, visst tusan gjorde den det:

Nu är middag intagen, Nicco har packat och åkt hem till Umeå en sväng, men hon kommer tillbaka, och nu är kaffet kokat, dags för en kopp. Önskar er alla en trivsam måndags kväll!

Var som och när som!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 juni 2018 kl 08:26, 2 kommentarer

Jag fick fortsätta plocka saker som på grund av vinden, inte längre låg eller satt kvar där dom skulle. En plåt som sitter under stuprännan, överdraget till grillen, en blom ampel, en skylt, och växthustaket hade fått sig en dänga.

På tal om växthus, så är det en tjej som är med i Umeå Tipsgrupp på FB, som för några dagar sedan gick ut med en varning. Hon hade avklippta PET flaskor som bevattning, och det vet jag många som har eller tipsar om. Men nu hade så kallade solkatter antänt växthuset (som inte hade tak över sig) och smält ner flaskorna, sidan på växthuset samt en pallkrage hon hade därinne. Fort är det gjort!

Vi gjorde så där hemma i lägenheten om vi skulle bort nån vecka, men å andra sidan så hade vi aldrig nån direkt sol mot blommorna, eftersom vi skulle bort så drogs persiennerna ner, men man ser ändå hur galet det kan gå.

Nu är fönstren torkade, och Dammvippan, hette företaget som utförde jobbet. Snabbt och smidigt. 2 timmar senare, går jag ut med Winstone, och ni har väl alla hört talas om Murphys lag, den där om alltings jävlighet, det skulle jag vilja kallade detta.

Nån, har plötsligt bestämt att det är en bra tidpunkt att börja sopa gräsmattorna, passade på att ta en bild på eländet, pil till vänster, ett stort dyngmoln (traktorn som skapar detta moln skymtar man mellan den röda och svarta bilen, på väg mot vårt hus) och pil till höger, vårt hus:

Och det stoppade inte där…1 timme efter denna bild togs, går jag på affären, kommer ut därifrån och då faller det 100 stora regndroppar, väldigt lokalt på mitt huvud och vårt hus. Är detta bara för att markera, att jag minsann inte ska gå runt och vara nöjd, bara så där…

Nåväl, jag vet att fönstren är putsade, det är rengjort runt fönsterbrädorna, och vi fick lite mer färg, på alla saker utomhus då vi står där och gluttar 😀

Ser ut att vara friska vindar idag med, tråkigt men sant. Det här med lagom och måtta, finns ju inte längre, och vem tusan ska vi skylla det på? Fast det är ju tur att kaffe, kan intagas, var som och när som 😀

Ha en fin dag allihop!

Han kämpade in i det sista…

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 januari 2018 kl 10:26, Bli först att kommentera

Winstone kämpade in i det sista med att försöka hålla sig upprätt, men det gick inte. Då han fått den lugnande sprutan så tog det inte mer än 5-7 minuter innan han blev tvungen att lägga sig ner på golvet, om än, högst motvilligt.

Att vara till veterinären, är inget han tycker är helt fantastiskt roligt, snarare tvärtom. Även fast han fortfarande springer in dit, så vill han lika fort ut igen.

Nå, han hade inte alls så mycket tandsten som dom trott, och i övrigt var han bara fin i munnen, så det var skönt att höra. Och nu glänser hörntänderna ikapp med hans vita päls. Dom passade även på att klippa hans klor, rejält, och det, utan att ta betalt för det, perfekt, kunde inte ha blivit bättre.

Då han kom ut i rummet där jag satt och väntade, så om han först fram till mig en snabbis, sedan direkt mot dörren…och ut…han drog hela vägen till bilen, precis som om han var rädd att jag skulle ändra mig och gå tillbaka in igen. Då vi kom fram till vårt hus och skulle svänga in på gården så grinade han lätt, därbak i baksätet, förmodligen glädjetårar över att pärsen var över.

Nu hoppas vi att det dröjer ett bra tag innan nästa gång man måste dit. Både för hans skull men även om man tänker rent ekonomiskt 😀

Åke kom hem på lunchen igår, och lyckades med konststycket att köra fast, precis i svängen in till Blomstervägen, och där blev han stående, det bara slirade. Jag tog spaden och joinade honom för att se om vi skulle kunna gräva fram lite av däcket, som tur var kom en traktor och körde förbi, tog ett varv i rondellen och kom tillbaka för att höra om Åke ville ha en putt i baken, och det ville han och loss kom han på 3 röda:

Vi har varit ut på morgonsvängen och jag må ju sända ut en varning. Jag var förberedd på halka, men då vi gick iväg kändes det bara bra, det var till och med bra, hela rundan, förutom ett parti, på cirka tio meter, som var en ren isbana, fast det syntes inte, det var lika vitt och fint som överallt annars. Jag hade tur att mina pareringar med armar och ben, gjorde att jag tog mig förbi stället utan att stå på huvudet. Så lita inte på hur det känns eller ser ut…det kan vara lurigt på sina ställen.

Hoppas ni har en bra dag, vart ni än må befinna er!

Tvungen att ropa på hjälp!

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2017 kl 08:52, 2 kommentarer

Jag gjorde inte allt jag skrev att jag skulle göra, igår, men nästan. Svårt att beräkna en tid det ska ta, när man inte vet vad man stöter på, efter vägen. Vi, jag och Nicco, konstaterade i alla fall att det blivit en jädrans massa snö dom senaste dagarna:

Fast, i ärlighetens namn, så är det nog mest plogkanterna som ser hiskeliga ut, mätte man snödjup ute på en åker, blev det inte så mycket 😀

Men jag påmindes ändå om barndomens lekar i dom stora snöhögarna dom på den tiden, skottade ihop, då jag gjorde mig en vända förbi mamma på Mariehem:

Vi grävde ju alltid grottor i dessa högar, förenat med livsfara om dom samtidigt var ute med traktorerna. Vi grävde så djupa hål att vi kände oss nödbedda att ropa på hjälp, för vi inte tog oss upp (fast vi överdrev lite) och se, det fanns hjälpsamma människor som riskerade liv och lem för att dra upp oss ur hålorna 😀

Idag tycker jag inte man ser så många snöberg, dom kanske kör bort det mesta på snötippar, då dom får tid att hålla efter med snöröjningen som är viktigast.

Snön hade lagt sig lite magiskt över träden, då jag skulle gå till mamma, så jag kände mig tvungen att föreviga detta, synd bara att det var en massa fula hus i bakgrunden:

Det enda jag hoppade över igår, var Bo-Lage, men det gör ingenting, dom har ju öppet idag, och hade dom inte haft det, så hade vi ändå inte suttit i sjön. Jag tänkte nog mest bara köpa någon öl till middagen, vi ska nämligen ha matgäster ikväll, 2 stycken Jannes, 1 Ingegerd och 1 Kerstin. Det blir trevligt!

Ska nog göra en semmelkladdkaka, till efterrätt, Nicco var som sugen och det har varit en hel del surr om just semlor, på sistone. Nå, en sån kaka är ju fort att slänga ihop, och god är den också 😀 Önskar er alla en mycket trevlig lördag!

Vi firade big tajm!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 oktober 2016 kl 09:02, 2 kommentarer

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet 😀 Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? 😀

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

Är det ingen som ser vad jag gör? 😀 Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!

Dum som jag var!

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2016 kl 09:35, 6 kommentarer

För några dagar sedan, såg jag 3 träd i 3 olika färger, och precis då jag la märke till dom, såg det ut som om dom stod på rad, en i det gulaste ni sett, den andre på rad, knall orange och den sista röd. Jag tänkte genast på ett trafiklyse, fast utan grönt, då 😀

Dum som jag var, fortsatte jag gå, i tron om att jag skulle få en bättre bild på dom, men döm om min förvåning, då jag såg att dom inte alls stod på rad, utan det var en synvilla, från den plats där jag såg dom först.

Nu var jag ännu dummare, istället för att gå tillbaka, tänkte jag att nu går jag den här vägen imorgon med, så fotar jag då istället.

Mm, nästa dag stod det en traktor i vägen, ja, det är ju en stor arbetsplats däruppe på Sandåkern. Svårt att styra över det!

Tredje dagen, kommer jag där, glad i hågen över att jag inte ser något i vägen, men nåt annat har inträffat…gissa vad…alla löv hade blåst av…tji fick jag 🙁

Apropå arbetsplatser, där det kör runt grävmaskiner, traktorer och dylikt. Nicco sa någon gång att egentligen fick ju dom arbetarna, det absoluta bästa. Tänk att varje dag få hålla på att leka som dom säkert gjorde som barn i sandlådan. Med traktorerna, och dom där mini grävmaskinerna man kunde skopa upp sand med. Fast nu i större skala!

Mja, och ibland kan det nog vara just en lekplats, tänker jag. Överhörde två stycken som stod däruppe på bygget, den ene ropar ner och undrar om han ser till den där borrmaskinen han behöver. Den andre svarar nåt, och sedan börjar dom surra om ”Bosse”, den göken, som målade alla lister och la dom på hög. Smart drag, dom fastnade ju då dom torkade och nu hade dom varit tvungna att bända isär dom där. Hm…jag undrar om dom målade om listerna eller satte dom dit dom, som dom såg ut?

Sen tänker jag ändå att dom är beundransvärda, jag fattar inte hur dom kan veta vad som ska göras och när, och den som samordnar allt på ett bygge, måste ju vara en stjärna på att planera, fördela och leda arbetet. Jag skulle vara glad om jag hittade till min arbetsplats…varje morgon. Tur att jag har en fast punkt där jag ska inställa mig, dom dagar jag jobbar 😀

Jag gjorde en liten uppdatering i matrummet igår, lite nytt på bordet och sedan fick jag till den mindre barhyllan, och tavlorna. Fast Nicco tycker att jag ska ha annat på väggen än Mona-Lisa, och den andra tanten, fast jag vet inte vad det skulle vara, även om vi har tavlor att välja mellan.

Ha en härlig lördag, allihop!

Daga mig hit och daga mig dit!

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2016 kl 09:40, 4 kommentarer

När jag och Winstone var på väg hem efter morgonpromenaden igår, ja, morgon och morgon, förmiddag kanske man säger då vi har turen att ha en hund som chillar i soffan till både 9.30 och 10, utan att vara stressad, på något sätt. Så hade vi bara viadukten kvar, mellan Sandåkern och Västerslätt, kom igenom den och ut på andra sidan, då det blev ett fasligt buller och bång.

Winstone la iväg så jag fick hålla emot det jag hade. Han gör så, då han blir skrämd av höga, metalliska ljud. Såna där som kan komma från traktorer som kör omkring med grejer i skopan, för att ta ett exempel.

Nu var det en stackare som inte fäst sin last ordentligt, och rondellerna har ju en tendens att suga utåt, i svängen, där tappade han förmodligen, av ljudet att döma, en hög med järnbalkar, därav en massa höga metalliska dån, eller hur man nu ska beskriva det.

Ja, tänkte jag sedan, tur att vi inte stod på den andra sidan viadukten, där hade det levt om ännu värre, kan jag tänka, och ännu mer tur att det faktiskt finns räcken då man kör ut från rondellen, annars hade nog dessa saker han tappade, kommit ner rullandes för grässlänten…ojoj! Ingen turdag för den killen, i varje fall.

Apropå dagar, pratade om dessa dagar som ska firas, är det inte kanelbullar så är det dammsugare, kladdkakansdag, internationella toalettdagen, lösenordsbytardagen, internationella musarmsdagen och myggholkens dag, bara för att nämna några. HÄR kan ni kolla in några fler av temadagar som finns.

Nå, så sa personen jag pratade med, att det skulle kunna finnas en skorpans dag. Mjo, varför inte, svarade jag. Och i det ögonblicket, uppfann jag en skorpdoppartång. Ja, det är sant! Hur svårt är det inte att försöka doppa en skorpa i tekoppen utan att antingen fippla så den trillar ner, eller att försöka undvika att doppa ett finger? Jojo, say no more!

Tången ska vara liten och nätt, påminna om en sockertång, typ, nåt i stil med denna:

Nu hade jag ingen skorpa hemma, men ni förstår tanken va:

Fast den kunde få vara mindre…och lite fina mönster på 😀
I jakten på det här exemplaret, så tog jag fram en av många små lådor med diverse ting, kolla bara:

Och däri, hittade jag världens (ja i alla fall i det här huset), minsta sked:

Vad används den till? Kan det vara en saltsked, fanns såna för längesedan, månntro? Jo jag vet, man kan googla, och hade min farmor levt idag hade hon googlat i sin bokhylla 😀 Ha en fin dag, alla mina vänner!

Avsätt hela kommissionen

Av Maria Lundmark Hällsten, 3 december 2015 kl 08:35, 2 kommentarer

Varning för halka är det väl då man ser traktorn utanför kyrkan, då vet man att dom sandar. Och med det regn som föll igår kväll är det inte en sån stor överraskning.

Dom flesta som diskuterar vädret, säger ju ofta, nåt i stil med: Ja, nu får det ju räcka! Det är för varmt, det är för kallt, hur länge ska det regna, när kommer snön, varför kan det aldrig…och så vidare.

Man resonerar precis som om det är några som bestämt, att det ska se ut som det gör. Väderkommissionen har idag bestämt att det ska regna, heeela dagen. Nämeh, vad tänkte dom nu, smartskallarna. Visst är det väl bättre med snö och kyla…typ. 😀

Nja, vi får nog lov att ta det som det kommer, inget vi kan göra åt det. Att avsätta alla i kommissionen, går nog inte heller 😀

Jag hittade den här prylen i en av kökslådorna och fattade inte vad man skulle ha den till.

Tur att Åke visste. Det är en grej att slipa knivarna med, och det är precis vad man behöver göra, med alla våra knivar.

Nu har jag tagit dom, vartefter jag ska använda dom, och vilket litet arbete, men så stor skillnad, otroligt. Nu är det som att skära smör, med en varm kniv. Det får nog bli älgskav till helgen. För att skära den klumpen, vill man gärna ha en vass, tunn kniv, jag brukar använda en filékniv till det. Går alldeles utmärkt, bara den är vass.

En människa som är vass som tusan, är Robert Gustavsson. Jag och Nicco pratade om dialekter, så jag gick in på youtube för att vi skulle lyssna lite och där föll jag över detta klipp, med just Robert, där han framför olika dialekter…kul!

Ha det fint, allihop och ta det lugnt därute!

Etikett: traktor

Det är värt, varenda minut av trötthet!

Helt seriös, rakt igenom!

3 figurer följde med mig hem!

Var som och när som!

Han kämpade in i det sista…

Tvungen att ropa på hjälp!

Vi firade big tajm!

Dum som jag var!

Daga mig hit och daga mig dit!

Avsätt hela kommissionen

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten