Innan jag påbörjar dagens inlägg som handlar om de eskalerande sjukskrivningstalen och orsakerna till dem vill jag börja med ett klarläggande.

Då många av er som kommenterar mina inlägg ståller sig frågande till om jag är socialist eller inte vill jag därför en gång för alla proklamera att jag är både STOLT SOCIALDEMOKRAT och en STOLT DEMOKRATISK SOCIALIST!

Anledningen till att jag är bådadera finns att finna i de trossatser och den ideologi jag tror på. Min stora inspiratör till detta är Olof Palme som i många av sina uttalanden fått mig at förstå storheten i Socialdemokratisk politik och ideologi.

Att jag är socialdemokrat och socialist är lika naturligt som att Olof Palme med sin bakgrund blev socialdemokrat. Förklaringen stavas kort och gott KÄRLEK.

Kärlek för allt och alla!

Den socialdemokratiska ideologin är tveklöst den ideologi som ligger absolut närmast kärleken om man ska tolka vad ordet kärlek faktiskt står för och symboliserar. Just solidariteten och principen om alla människors lika värde bygger på kärlek och omtanke om allt och alla.

Av alla efter förmåga – För alla efter behov är viktiga ideal i min värld.

Några av de trossatser och insikter som väglett mig i mitt ställningstagande är följande:

• Att det i Sverige behövs en stark offentlig sektor i likhet med den som byggdes upp under 1960-talet. En offentlig sektor som är offentligt ägd, skattefinansierad och styrd av av behov, inte av efterfrågan.
• Att behoven av vård, skola och omsorg bara kan mötas genom en organisation som tar sin utgångspunkt i just behoven, inte i lönsamheten, en organisation som kontrolleras av medborgarna och inte av vinstintresset.
• Att offentlig sektor för att fungera fullt ut, och vara en stark samhällelig sektor, alltid ger människor möjlighet att påverka den enbart i kraft av att de är medborgare oberoende av vilka resurser de besitter.
• Att grogrunden till rasism går att finna i människors ekonomiska och sociala villkor.
• Att rasism och främlingsfientlighet bäst bekämpas genom att oförtrutet slåss för full sysselsättning, ekonomisk expansion och social rättvisa.
• Att rasism har mycket svårt att rota sig i ett samhälle där människor vet att de kan få ett jobb, kan försörja sig själva, känna social trygghet och optimistiskt se framtiden an, både för egen del likväl som för sina barn.
• Att KÄRLEK är viktigare än GIRIGHET.

Om man till dessa ställningstaganden dessutom adderar att det faktiskt är precis som Olof Palme sa, nämligen att det är Socialdemokratin som bröt marken för demokratin i Sverige. Att Socialdemokraterna är det parti och den rörelse som lyfte Sverige ut ur fattigdom och arbetslöshet. Ja då är det svårt att bli något annat än en stolt demokratisk socialist, i vilket fall om man hyllar kärleken som ideal.

Efter detta lilla klarläggande vill jag därför raskt övergå till ämnet för dagens inlägg!

I dagens webbupplaga av Dagens Nyheter kan vi läsa en artikel om hur sjukskrivningstalen eskalerar näst intill okontrollerat och med dem samhällets kostnad för sjukförsäkringen.

Artikeln beskriver hur regeringen i vårbudgeten blivit tvungna att anslå ytterligare 2,5 miljarder till Försäkringskassan så att de kan klara kostnaderna för de hastigt ökande sjukskrivningarna. I artikeln görs även uppskattningen att de ökade kostnaderna för sjukskrivningar kan ha ökat med ytterligare 10 miljarder till ofantliga 48 miljarder per år innan innevarande mandatperiod är till ända.

Artikeln belyser även att det är inom typiska kvinnoyrken som sjukskrivningarna ökar allra snabbast. Dessutom är orsaken till sjukskrivningarna för det mesta relaterade till psykosociala orsaker.

Utan att i detalj gå in på orsakerna vill jag ändå fråga mina läsare följande?

Är det någon som är förvånad? 

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Att sjuktalen ökar beror i grunden på en enda orsak nämligen Alliansens införande av ARBETSLINJEN.

Jag vill hävda att alla som tänker lite längre än näsan räcker med lite eftertanke kan inse att företeelsen Arbetslinjen bygger på en i grunden omöjlig ekvation, och inte kan leda till något annat än eskalerande sjukskrivningstal.

Den felaktiga ekvationen ser ut som följer:

Färre medarbetare + Högre produktion + Mer stress + Högre arbetsbelastning + Högre vinster = ARBETSLINJEN

All vetenskap har sedan länge pekat ut stress och hög arbetsbelastning som de enskilt största orsakerna till sjukdom och psykisk ohälsa. Därför är det inte speciellt underligt att vi nu får bära frukten av Alliansens experiment genom att sjukskrivningstalen ökar i hastig takt.

Vi borde ha reagerat redan från början och insett att denna omöjliga ekvation aldrig kan koma fram till en hållbar lösning.

Kort sagt som man bäddar får man ligga.

Vad som nu behövs är att regering, fackföreningar och arbetsmarknadens parter tillsammans sätter sig ner och pratar igenom hur denna stress och höga arbetsbelastning ska lösas.

För egen del ser jag ingen annan lösning än att företag och offentlig sektor inser att en”streamlinad” organisation inte fungerar. Det enda som fungerar är fler anställda och högre personaltäthet på alla arbetsplatser.

Detta tillsammans med en utökad företagshälsovård, arbetsplatsnära rehabilitering och förebyggande åtgärder är den enda medicin som fungerar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag tycker att vi Socialdemokrater ska återuppta och vidareförädla det arbete vår föregående Utrikeshandelsminister Ewa Björling initierade när hon startade Projektet Kosmopolit. Detta projekt strävade efter att använda kompetensen och kunskapen om affärsmodeller i andra länder genom att använda människor invandrade till Sverige som språngbräda och resurs för svenska företag med exportambitioner.

Inom ramen för projektet bildades sedan ett antal Kosmopolitföreningar runt om i vårt land av vilken föreningen i Umeå var den nordligaste. Jag har själv suttit som ordförande i CTN Sweden som föreningen i Umeå heter. Under min tid som ordförande för föreningen genomförde vi bland annat en delagationsresa till Malaysia för att bygga affärsrelationer där.

Projekt Kosmopolit är i dag mer eller mindre dött vilket förklaras av att man från den tidigare regeringen gjorde dåvarande Exportrådet till huvudman för aktiviteterna. Detta i sig skapade en slags konkurrenssituation och medförde även att det mesta av de anslagna medlen för projektet gick rakt in i Exportrådets budget utan att nå de lokala föreningarna.

Jag tycker därför att vi ska återuppta och vidareförädla Projekt Kosmopolit då själva grundtanken om att använda människor invandrade till Sverige och deras kunskaper som verktyg för en ökad export är helt rätt och mycket tilltalande.

Dock måste stora förändringar till vad gäller hur projektet ska finansieras och styras om vi vill få ut maximalt med nya exportmöjligheter ur föreningarnas arbete.

För mig som tillbringat många år med bosättning och arbete utanför Sveriges gränser blir det dag för dag klarare och klarare hur 4-kantiga vi svenskar är i vårt sätt att tycka och tänka.

Om jag ser till min egen verklighet där jag arbetar en heldel med internationell affärsutveckling kan man ibland slita sina gråa hår då man ska försöka få svensken att förstå hur man gör affärer i andra länder.

De allra flesta tycks tro att den svenska modellen funkar överallt, och att alla andra världsmedborgare tänker och tycker som oss svenskar. När man sedan misslyckas med att sälja sin vara eller tjänst tycker man att den tilltänkta köparen är konstig eller avvikande då de inte förstod nyttan av affären.

Hade vi istället gjort vår hemläxa på ett bättre sätt skulle vi i varje enskilt fall kunna anpassa den tilltänkta affärsplanen och nå mycket större framgång på utländska marknader. Det är just här som Projekt Kosmopolit och invandrade svenskars kunskap om sina forna hemländer kommer in i bilden.

Att redan på hemmaplan kunna lära sig hur människor bosatta i andra länder tycker och tänker tänker samt hur affärskulturen och sättet att göra affärer fungerar i ett land är viktiga kunskaper att inhämta för alla företag med exportambitioner. Görs denna läxa på rätt sätt kommer man bättre förberedd till de framtida affärsmötena, dessutom med en affärsstrategi som är anpassad till den marknad man ska göra affärer på.

Författaren har själv med stor framgång gjort affärer i oerhört många av jordens länder och insett att allt går att sälja med framgång överallt, dock bara om man är förberedd och gör på rätt sätt.

Innan man går in på en främmande marknad (läs främmande land) måste man därför lära sig massor av saker om den marknaden.

Kunskapen som behöver inhämtas är följande:

• Kunskap om BNP, befolknings storlek mm. som med fördel inhämtas via internet.
• Kunskap av om den marknad man fokuserar på är mogen för den vara eller tjänst jag vill sälja.
• Kunskap om hur landet/marknadens konsumtionsbeteende ser ut?
• Kunskap om vilka egenskaper som triggar medborgarna i det land man önskar sälja till att köpa just vår produkt.
• Kunskap om hur produkten eller tjänsten ska förpackas för att vara attraktiv för de potentiella köparna. E.g. vilken färg, namn eller numrering som ska användas på produkten och/eller förpackning för att uppnå lyckat resultat.

Vägen till framgång är att undersöka dessa saker grundligt. Man måste verkligen ta reda på hur de tilltänkta kunderna tycker och tänker. Men det slutar inte där, när vi nått så långt måste vi dessutom forska bakåt i deras historia för att ta reda på vad som fått dem att tycka och tänka som det gör. Vad finns det i deras historiska DNA som vi bör bejaka om vi ska nå framgång med det vi vill göra?

Författaren har insett vikten av detta och även hur berikande och lärorikt det är för en själv som individ att sätta sig in i andra människors tankesätt. Det är på detta område människor invandrade till Sverige utgör en avgörande skillnad för om vi ska lyckas eller misslyckas.

Därför är ett återupptagande av Projekt Kosmopolit en viktig beståndsdel för att öka den svenska exporten. Jag har en klar uppfattning om hur detta kan göras på bästa sätt, dock nöjer jag mig med att i detta inlägg lyfta frågan med syfte att skapa debatt runt densamma.

Jag har själv upplevt hur viktigt det varit för mig och min framgång i affärer att göra denna hemläxa ordentligt. Det är därför obegripligt för mig varför inte svenska företag anställer fler invandrare i sina företag.

Om svenska företag vill göra affärer i låt säga Kina så är det sannolikt en styrka att anställa en invandrad kines i sitt företag. Då får man ju gratis den kompetens om tyckande, tänkande och socialt beteende som råder i Kina och således ett stort försprång jämte sina konkurrenter. Man sparar dessutom en massa tid då man slipper de djupstudier man annars måste göra för att lyckas. Man kan till exempel lära sig varför siffran 4 inte är speciellt lyckad på den kinesiska marknaden.

Självfallet kan man uppnå samma resultat genom att anställa en svensk som bott och verkat länge i Kina. Sådana personer växer dock inte på träd och är dessutom sannolikt väsentligt dyrare att anställa.

Därför är det hög tid att vi som förtroendevalda politiker inser vilken resurs alla invandrare är för vårt land. Vårt arbete är att genom olika åtgärder få företagen att förstå detsamma. Invandrare är en stor resurs snarare än en stor belastning för vårt land. Dock verkar det senare vara det gängse tankesättet för oss svenskar.

Jag är helt övertygad om att Sverige och svenska företag skulle kunna öka sina exportinkomster om vi bara insåg detta och tar tillvara den kompetens som redan finns i Sverige. Tänk även hur roligt det blir med etnisk mångfald i våra företag. Jag är säker på att vi alla skulle kunna lära av varandra, finna nya sätt att tänka, och även komma till insikten att det svenska sättet att tänka inte alltid är det rätta sättet att tänka.

Så fram för mer mångfald i vårt samhälle och i våra företag – Återuppliva Projekt Kosmopolit!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att matematik under lång tid varit Alliansföreträdarnas svagaste ämne är ju knappast någon hemlighet. Men att kunskapsnivån är så låg hade jag ingen aning om.

Precis som när det gäller sakfrågor där Alliansen med förkärlek lyfter enskilda sakfrågor ur sitt sammanhang när dessa debatteras verkar det vara med deras kunskaper i matematik och räkenskap. Om man lyfter ut en enskild kostnad ur den totala balans och resultaträkningen går det förvisso att påvisa att just denna kostnad skulle kunna sänkas genom att handla på ett annorlunda sätt.

Dock är verkligheten inte så enkel. För att tillfullo förstå effekterna måste man sätta in dessa förändringar i den totala resultaträkningen för att se hur förändringen ser ut på sista raden i resultaträkningen.

Denna kunskap verkar saknas helt och hållet bland Alliansens företrädare!

Som politiskt engagerad Socialdemokrat läser jag tonvis med ledarsidor och debattartiklar för att följa med de åsiktsyttringar som florerar i vårt samhälle.

I dagens Norra Västerbotten läste jag en ledare skriven av ledarskribenten Mikael Bengtsson med rubriken ”Värna varje skattekrona”.

Artikeln handlar om vilka sektorer inom kommunal service en kommun sköter bäst själva, samt inom vilka sektorer privata entreprenörer kan göra jobbet bättre och billigare.

I artikeln påstås att Skellefteå kommun med skattekronor i ryggen går ut och konkurrerar med privata företag på en öppen marknad när de i själva verket skulle ha låtit ”marknaden” sköta detta. Frågan handlar i grund och botten om när och hur en verksamhet ska drivas i kommunal regi alternativt upphandlas.

Centerpartisten Mona Sandström konstaterade i artikeln att det ”gäller att få ut så mycket som möjligt av varje skattekrona”. Skribenten menar i inlägget att detta borde vara utgångspunkten för all offentlig verksamhet.

Det är på grundval av detta jag vill påstå att Alliansens företrädare är dåliga på matematik. Att som i artikeln påskina att man kan titta på varje verksamhet för sig utan att sätta in resultatet i det totala sammanhanget gör att ekvationen alltid blir fel.

Skellefteå kommun om någon symboliserar resultatet av sund kommunal ekonomi och rätt användande av varje skattekrona.

Skellefteå kommun har till skillnad från många andra kommuner valt att driva det mesta i egen regi utan konkurrensutsättning. Genom att organisera kommunal service i en Aktiebolagsstruktur med bland annat Skellefteå Kraft som vinstgivande motor kan man genom koncernbidrag och andra allokeringar täcka förlustverksamheter med vinster från vinstgivande företag i koncernen.

På detta sätt håller man ner den statliga skatten samtidigt som man undviker att spendera onödigt mycket kommunala skattekronor på förlustbringande lagstadgad kommunal service. Det är helt enkelt så att man genom att använda vinster i vinstgivande verksamheter kan finansiera en stor del av den service som en kommun enligt lagen är skyldig att tillhandahålla sina medborgare.

Resultatet av detta blir att man kan hålla nere den kommunala skattesatsen!

Skulle man i detta läge bryta ut till exempel sophämtningen som i allt väsentligt är en kostnad för landets kommuner och upphandla denna kan det säkert vara så att en privat entreprenör skulle kunna utföra denna billigare vad kommunen på papperet gör. Alldeles specifikt så om man likt Alliansen bryter ut denna kostnad ur den totala resultaträkningen.

Skulle man ha en privat entreprenör för detta uppdrag går dock chansen att tillföra bidrag från vinstdrivande kommunala företag förlorad. Med en privat entreprenör går det inte att täcka kostnader i en verksamhet med vinster från en annan verksamhet precis som nu är fallet.

Med konkurrensutsättning och offentlig upphandling går denna möjlighet förlorad! Skulle sophämtningen upphandlas blir den blott och allena en kostnadspost i den kommunala resultaträkningen.

Konkurrensutsättning och offentlig upphandling skulle därför i Skellefteås fall sannolikt leda till skattehöjningar.

Om du beaktar vad jag skrivit ovan är det lättare att förstå vad jag avser med påståendet att Alliansens företrädare är dåliga på matematik.

I ännu sämre dager framstår deras matematiska kunskaper om vi ovanpå detta adderar övriga konsekvenser och kostnader av konkurrensutsättning och offentlig upphandling av kommunal service verksamhet.

Skellefteå likt många av landets övriga kommuner sysselsätter en stor skar medarbetare som av olika anledningar inte passar in i det privata näringslivet. Konkurrensutsätts och upphandlas dessa verksamheter blir dessa medarbetare arbetslösa och över tid socialbidragsberoende.

Beaktar vi kostnaderna för de ökade socialbidragen som en direkt effekt av dessa privatiseringar blir det än mer uppenbart att Alliansens företrädare är helt värdelösa på matematik.

Därför är min slutsats att Centerpartisten Mona Sandström likväl som ledarskribenten Mikael Bengtson med omedelbar verkan borde söka in till komvux och bättra på sina matematiska kunskaper. Sannolikt gör de rätt i att ta majoriteten av Alliansens företrädare med sig till denna utbildning.

Till mina partikamrater i Skellefteå Kommun med Lorentz Burman i spetsen säger jag – Stå emot alla dumma argument och fortsätt det goda arbetet grundat på Socialdemokratisk ideologi – Det blir bäst så.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att göra Sverige till den cirkulära ekonomins ledande land samt göra Umeå till dess huvudstad är en tanke som snurrat runt i mitt huvud under en längre tid. Jag har bloggat i detta ämne tidigare så den som vill ha ännu mer kött på benen kan leta upp dessa inlägg på min blogg.

Mitt intresse för cirkulär ekonomi väcktes i samband med en resa för ett bra tag sedan. Poletten trillade så att säga ned näst intill genast och allt sedan dess har jag varit helt och fast övertygad om att detta är framtidens ekonomiska modell.

Ju mer jag studerar den cirkulära ekonomin, dess lärosatser och teser ju mer övertygad blir jag om dess förträfflighet. 

Oavsett vad vi tycker, och oavsett hur vi förhåller oss till miljöfrågor och hållbar utveckling går det inte att värja sig från det faktum att det är inom den cirkulära ekonomin som morgondagens företag kommer att växa fram. Det är inom denna sektor vi kommer att hitta de moderna motsvarigheterna till dagens IKEA, Google, Apple, Ford etc.

Dessutom ser jag den cirkulära ekonomin som en stor möjlighet att starta och utveckla morgondagens företagsform. En företagsform som stavas sociala företag, dvs. företag som verkar för nyttan snarare än vinstintresset.

Dagens samhälle är en produkt av den linjära ekonomin med dess lärosatser som grund för levnadssätt och affärsmodeller. Den linjära ekonomin är en gammal företeelse med minst 100 år på nacken. Att vi fortfarande 100 år senare lever i och med den linjära ekonomin kan troligtvis tillskrivas vår aldrig sinande tro på att världens resurser är oändliga, och att global uppvärmning och miljöhot går att angripa med nuvarande affärsmodell.

Personligen är jag övertygad om motsatsen råder och att den linjära ekonomin är en både förlegad och förfelad affärsmodell. I vart fall om vi vill lämna över vårt lära jordklot som en fortsatt beboelig plats till framtida generationer.

Därför påstår jag att vi måste tänka om och byta både filosofi och affärsmodell om vi vill rädda vår miljö. Vi måste finna vägar att drastiskt stoppa den globala uppvärmningen, vägar att bygga ett hållbart, men samtidigt progressivt och utvecklande samhälle.

Många lever i villfarelsen att en övergång till cirkulär ekonomi per automatik innebär att vi stoppar världens ekonomiska tillväxt.

För mig är det snarare tvärt om! Skillnaden är att vi genom att anamma den cirkulära ekonomins affärsmodell får en affärsmodell som står för både tillväxt och miljöhänsyn. Dessutom är den cirkulära ekonomin väl lämpad för nya företagsformer likt sociala företag.

Vad är då skillnaden mellan linjär ekonomi och cirkulär ekonomi frågar sig kanske många?

Himmelsvid skulle jag vilja påstå! Skillnaderna i sättet att tänka och agera är lika stora som skillnaderna mellan dag och natt en stjärnklar vinterdag.

För att gå vidare i ämnet är det därför på sin plats att förklara hur formlerna för linjär respektive cirkulär ekonomi ser ut:

Linjär ekonomi = Råvara + Produktion + Konsumtion + Avfall + Destruktion.

Cirkulär ekonomi = Råvara + Produktion + Användning + Återvinning + Användning.

Skillnaderna består i att vi ersätter konsumtion med användning. Och att vi ersätter avfall och destruktion med återvinning och ytterligare användning i all oändlighet. Detta görs i ett kretslopp som i princip blir oändligt, och där näst intill inget av det vi tillverkar blir till avfall.

För att få detta att fungera måste dagens affärsmodeller byggas om och anpassas till den cirkulära ekonomins formel. Detta innebär att:

• Att de biologiska materialen redan från början är giftfria och enkla att kompostera.
• Att de tekniska materialen likt plast, metaller och legeringar redan initialt är designade på ett sådant sätt att de enkelt kan återanvändas med ett minimum av energiförbrukning.
• Att ett införande av cirkulär ekonomi inte gör avkall på vare sig funktionalitet eller kvalitet hos produkterna.

Att påstå att tankesättet vad gäller cirkulär ekonomi är verklighetsfrämmande och världsfrånvänt är fel och visar bara på att vi som individer inte har vetskap om hur mänsklighetens historia ser ut.

Redan i det gamla bondesamhället praktiserade vi de tankar och principer som den cirkulära ekonomin är byggd på. Dock finns en viktig och avgörande skillnad mellan det traditionella återanvändandet i bondesamhället, och det återanvändande som förespråkas i den cirkulära ekonomins affärsmodell.

Skillnaden består i att vi med en affärsmodell byggd på cirkulär ekonomi får en ekonomi som skapar ett samhälle som blir som på den gamla goda tiden, men utan FATTIGDOM!

Den del av samhället som är yngre än 30 år har redan insett, och är på väg att anpassa sig till detta faktum, emedan alla vi som är äldre än 30 år har en bit kvar innan vi tillfullo inser den cirkulära ekonomins förträfflighet.

Med detta uttalande menar jag att den yngre generationen redan i dag till stor del lever efter devisen att ”less is more”. Detta bevisas inte minst av den kraftiga tillväxten inom delande-ekonomin. Delande-ekonomi innebär som bekant att vi i stället för att äga saker ensam delar ägandet med andra, och att vi sedan betalar en hyra/avgift baserat på hur mycket vi brukar produkten eller tjänsten. I den cirkulära ekonomin kommer detta beteende att växa sig ännu starkare och bli den nya normen i samhället.

Redan nu är funktionalitet och hållbara varumärken långt mycket viktigare parametrar för den yngre generationen än vad eget ägande är. Bygger vi vidare på detta spår ser vi även att den yngre generationens tänkande är den grogrund som behövs för att med framgång bygga vidare på konceptet med sociala företag.

I och med att de redan tänker i tankebanor om att ”less is more” blir en företagsform som främjar nyttan av produkten eller tjänsten som tillhandahålls viktigare än egoism och berikande av den egna personen..

Därför kommer framtidens produkter att utformas på ett sådant sätt att de likt dagens datormjukvara kan uppdateras och uppgraderas snarare än bytas ut. Morgondagens bilar kommer därför att byggas enligt ett modulkoncept som medger framtida uppgraderingar snarare än utbyte av hela bilen.

Pionjärerna och förespråkarna för en övergång till cirkulär ekonomi är många, värda att nämnas är Professorn i Innovation & Miljöstrategi vid Bradford Universitetet i England, Peter Hopkinson och Ellen MacArthur som via sin stiftelse Ellen MacArthur Foundation är drivande i frågan och kämpar för en snar omställning till cirkulär ekonomi.

Professor Hopkinson påvisar via studier att en total övergång till cirkulär ekonomi kommer att innebära att avfall upphör att existera i den cirkulära ekonomins samhällsmodell. Detta ska jämföras med de 10 -20 ton avfall per person/år som Europén av idag producerar. Enligt Professor Hopkinson får avfallsnivåerna inte överstiga mer än 3 ton per person/år för att vi långsiktigt ska klara jordens miljö.

Ellen Mac Arthur Foundation och McKinsey har tillsammans producerat en rapport som visar att en storskalig global övergång till cirkulär ekonomi skulle medföra material besparingar på 500 miljoner dollar, skapa 100.000 nya arbetstillfällen, och 100 miljoner ton i minskat avfall över en 5 års period.

Som tänkande individer, (en skara till vilken jag räknar mig själv) bör vi därför inse att det inte finns någon ursäkt för att vänta med införandet av cirkulär ekonomi.

En övergång till cirkulär ekonomi måste ske snarast möjligt. Därför sällar jag mig med omedelbar verkan till den ständigt växande skaran av förespråkare för den cirkulär ekonomis förträfflighet som varande den enda möjliga vägen för morgondagens samhälle.

Som politiskt engagerad Socialdemokrat ser jag dessutom stora möjligheter för Sverige att ta ledningen på detta område. Att principerna och värderingarna som finns inbyggda i den cirkulära ekonomin appellerar rakt av till våra ideologiska grund värderingar om kärlek – solidaritet – alla människors lika värde är bara ett extra plus i sammanhanget.

Genom att göra Sverige till världsledare vad gäller övergången till, och vidareutvecklingen av cirkulär ekonomi går vi en framtid till mötes där Sverige på nytt rankas högst upp bland världens ekonomier.

Samtidigt som Sverige blir den cirkulära ekonomins kuvös bör min hemstad Umeå ha goda förutsättningar att bli, om inte världens, så åtminstone Europas Huvudstad för Cirkulär Ekonomi.

För detta talar följande fakta:

• Att världen inte har något annat val än en övergång till cirkulär ekonomi om vi vill rädda vår planet från undergång.
• Att cirkulär ekonomi är en positiv affärsmodell snarare än en antikonsumtionsmodell.
• Att cirkulär ekonomi ger en affärsmodell med återkommande intäkter och pengaströmmar från samma material istället för att som idag låta dessa gå förlorade i systemet.
• Att Sverige, som redan hunnit långt i sitt miljöarbete, genom en fullskalig övergång till cirkulär ekonomi kan bli världens ledande nation inom det som är framtidens affärsmodell.
• Att Umeå som stad har alla förutsättningar att ta ledningen i detta projekt. Detta därför att vi har ett av Sveriges ledande universitet tillsammans med fungerande system för att via forskning och inkubatorer, ta projekt från ide till hållbara produkter och tjänster. Dessutom bor i Umeå en sedan länge en ung, dynamisk och miljömedveten befolkning.

Således har vi i Sverige och Umeå alla de beståndsdelar som behövs i för att göra Umeå till den Cirkulära Ekonomins Huvudstad. Allt som behöver adderas är visionärt tänkande och handlingskraft.

Därför kommer jag fortlöpande och enträget att föra en dialog med mina kollegor inom politiken, vinna över dem på min sida, och se till att Umeå blir den Cirkulära Ekonomins Huvudstad och att Sverige blir den cirkulära ekonomins kuvös.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Vårbudgeten är precis som rubriken anger Socialdemokraternas och samarbetsregeringens första steg för att återställa flertalets makt över fåtalet.

Under Alliansens 8 år vid makten har flertalets makt över fåtalet försvunnit och i stället ersatts av en situation där fåtalet i allt väsentligt haft makten över flertalet. Kort och gott har de demokratiska spelreglerna på olika sätt satts ur spel för att få till stånd detta läge.

Några av de metoder som använts för att beröva flertalet makten är:

• Införandet av arbetslinjen med tillhörande försämringar i sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.
• Slopad rätt till vidareutbildning via komvux, yrkesvux samt folkhögskolor för de som redan har en gymnasieutbildning.
• Försämrad arbetsrätt där visstidsanställningar kan staplas ovanpå varandra, något som ensidigt gynnar landets arbetsgivare.
• Fördyrade avgifter för fackföreningar och a-kassa.
• Kraftiga skattesänkningar för landets höginkomsttagare.
• Slopandet av fastighets och förmögenhetsskatterna.
• Utökande möjligheter för företag att göra om fasta anställningar till tjänster som bemannas av personal inhyrd från bemanningsföretag.
• Nedgraderingen av landets pensionärer som får betala högre skatt på sin inkomst än de som arbetar. 

Alla de ovanstående punkterna leder till att flytta makten från folket till företag och företagets ägare dvs fåtalet. För flertalet innebär alla dessa försämringar att deras makt och inflytande över beslut och skeenden kraftigt minskat eller helt försvunnit.

Därför känns det nu tillfredställande att se att det i vårbudgeten finns förslag och åtgärder som gör att vi över tid kan återställa den ordning som rått historiskt och ge flertalet makten tillbaka.

I vårbudgeten finns åtgärder såsom:

• Ökad personaltäthet/bemanning inom äldrevården.
• Satsningar på komvux, yrkesvux och folkhögskolor som får mer pengar för att skapa fler utbildningsplatser.
• Satsningar på extraplatser och traineejobb.
• Nödvändiga förstärkningar av sjuk- och arbetslöshetsförsäkringarna.

Alla ovanstående åtgärder strävar mot målet att skapa fler arbetstillfällen, permanenta likväl som de av mer tillfällig karaktär. Dock är även dessa tillfälliga jobb viktiga. Nästa steg blir självfallet att se till att dessa utvecklas till permanenta jobb.

Alliansens företrädare är självfallet inte sena med sina kritik. Med samma självklarhet som de kritiserar de föreslagna åtgärderna hävdar de även att detta skulle leda till färre jobb.

I Alliansens värld är alla skattehöjningar av ondo, detta alldeles oavsett vem som drabbas av dem. I vår värld är skatt och skattesatser ett instrument för fördelning och ett sätt att uppnå målet om flertalets makt över fåtalet.

Vissa av de skatter som sänkts eller helt tagits bort under Alliansens år vid makten måste återställas eller höjas för att säkerställa att flertalet faktiskt återvinner makten från fåtalet.

Nästa steg måste bli att återställa arbetsrätten. Att återställa fackföreningsrörelsens inflytande över hur anställnings och arbetsförhållandena ska se ut samt hur företagens vinster ska fördelas mellan ägare och anställda är viktiga instrument för att uppnå denna målsättning.

Det kortsiktiga tänkande som rått under Alliansens år vid makten ska därför ersättas med en långsiktig plan ur vilken vårbudgeten utgör det första steget.

Som Socialdemokrater går det aldrig att kompromissa med solidariteten och principen om alla människors lika värde. Jag tror att även Alliansens företrädare innerst inne förstår att en stark välfärdsstat bara kan byggas och fungera om flertalet har makten över fåtalet.

I en värld där fåtalet direkt eller indirekt förtrycker flertalet kommer alltid oro, oroligheter, uppror och främlingsfientlighet att råda.

När gemene man känner sig pressad, förtryckt och osäker om sin framtid kommer denna alltid att först se till sig själv och sin egen situation, detta utan att ta hänsyn till andra.

Kort och gott har denna Alliansens strategi skapat ett kallt och egoistiskt samhälle.  

Därför är vårbudgeten ett steg i rätt riktning. Och till mina partikamrater i regeringen säger jag därför ”Bra jobbat”!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Tanken att använda företagens behov av successioner som ett verktyg för att skapa arbetstillfällen är en ide som funnits i mitt huvud under en längre tid. Därför kommer jag att ägna dagens blogginlägg till att förklara hur och varför jag tänker mig att detta kommer att fungera med gott resultat och bereda många unga och arbetslösa en väg in i arbetslivet.

De underliggande orsakerna till att jag utvecklat denna modell är följande:

• Att vi under de kommande 10 åren kommer att ha stora pensionsavgångar i Sverige.
• Att succession är nödvändig för att slussa in nya arbetstagare på de platser som blir lediga.
• Att en kontrollerad succession med arbete jämsides alltid blir den mest lyckade successionen.
• Att Sveriges företag skulle köpa denna reform med hull och hår.

Utifrån dessa fakta har jag sedan funderat över hur vi som regering kan påskynda företagens anställningar av alla de nya personer som ska ta vid och ersätta alla de som går i pension.

En av utgångspunkterna i mitt tänkande har varit hur vi ska få företag och organisationer att tidigarelägga anställningen och bereda ungdomar och arbetslösa en möjlighet att komma in i arbetslivet på ett bra sätt. Samtidigt som jag vill göra detta möjligt måste jag självklart även beakta företagens situation vad gäller totala lönekostnader och lönsamhet.

En annan viktig beståndsdel i framtagandet av denna modell har varit egna erfarenheter av hur en lyckad succession genomförs på bästa sätt.

I bank och finansvärlden utanför Sveriges gränser där jag tillbringat en stor del av mitt yrkesliv använder man en successionsmetod som innebär att den som ska pensioneras under en tid av 2 till 3 år innan pensionen jobbar jämsides med den som ska ta över arbetet.

Man strävar helt enkelt efter att genomföra en väl kontrollerad succession utan att förlora kunder och affärsvolym.

Genom att successionen görs på ett sådant sätt att både den som ska lämna och den som ska tillträda arbetar jämnsides kan den som ska sluta göra ett värdigt avslut på sitt arbetsliv och dela med sig av de kunskaper, misstag och andra erfarenheter de erfarit under ett långt arbetsliv. Detta samtidigt som kunder och affärsrelationer överlämnas på ett för alla parter bra sätt.

Den som tillträder lär sig i denna process mer än man någonsin gjort i skolbänken. I samband med en succession som följer denna ordning får man verkligen lära sig hur det man tidigare läst om i teorin  faktiskt fungerar i praktisk tillämpning. Att ha en mentor att luta sig emot är ovärderligt.

För företaget där successionen sker innebär denna modell att kund och affärskontakter kan överlämnas på ett smidigt sätt och i de allra flesta fall helt utan att förlora kunden. I alla affärsrelationer är kontinuitet och förtroende A och O.

Ovanstående erfarenheter parade med tanken att hitta vägar att få in unga och arbetslösa i arbete har därför utmynnat i följande löst sammansatta förslag:

• Införande av statliga subventioner i form av sänkta arbetsgivaravgifter för bägge arbetstagarna, alternativt helt eliminerade arbetsgivaravgifter för en av arbetstagarna i successionsprogrammet.
• Statligt lönebidrag med stegvis avtappning för den som anställs som ersättare för den som ska gå i pension. Avtrappningen ska ske under hela successionstiden.
• Att modellen bara ska tillämpas i de fall företagen anställer en arbetslös person eller en person som kommer direkt från skolan.
• Att de statliga subventionerna villkoras på sådant sätt att företagen blir återbetalningsskyldiga om den person för vilket subventionen utbetalas permitteras eller avskedas inom 2 år efter fullgjord succession.
• Att personen för vilken företaget erhåller subvention förbinder sig att arbeta på företaget under minst 2 år efter avslutad succession.

Personligen är jag övertygad om att min modell skulle bli både framgångsrik och effektiv. En kontrollerad succession innebär alltid att värdefull erfarenhet inte går förlorad. Samtidigt innebär den att företagen vid dagen för pensionsavgången har en fullfjädrad medarbetare att sätta in som kan fortsätta arbetet utan förluster i form av förlorade kunder eller lägre produktionsvärde.

Dessutom är jag övertygad om att en modell enligt mitt förslag kommer att sysselsätta långt fler unga än den nuvarande modellen med lägra arbetsgivaravgifter för unga.

Alla företag har behov av att anställa nya arbetstagare för att ersätta de som går i pension. Med min modell kan vi påskynda dessa anställningar och dessutom erbjuda företag och organisationer en morot för att anställa i god tid innan pensionsavgången.

Alla vinner på en sådan reform –  Staten vinner därför att arbetslöshet kan ersättas med ”riktiga” jobb – Företagen vinner därför att successioner kan genomföras utan resultatförlust – De arbetslösa blir vinnare i och med att de får ett arbete och en inkomst – Samhället vinner därför att den samlade köpkraften ökar i och med att löntagarna blir fler – Välfärden vinner i och med att vi får mer skatteintäkter att bygga välfärd för. 

För att finansiera denna reform vill jag riva upp reformen som erbjuder lägre arbetsgivaravgifter för unga anställda. Detta för att i stället använda dessa pengar som delfinansiering av denna reform.

Bestämmer vi oss sedan för att genomföra reformen är jag säker på att vi tillsammans kan finna finansiering för resterande delar.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Det sägs gång efter annan, inte minst i OS sammanhang, att idrott och politik inte hör ihop och att politiken därför inte ska lägga sig i idrottens inre angelägenheter.

Detta är självklart sant på många sätt och vis. Självfallet ska inte politiken lägga sig i hur eller i vilken omfattning olika idrottsliga organ bestämmer och lägger upp regelverken för sina respektive idrotter. Politiken ska inte heller lägga sig i vem som väljs till olika förtroendeuppdrag inom idrotten.

Däremot finns det områden där idrott och politik i allra högsta grad hör ihop!

Barn och ungas idrottande är ett sådant område där politik och politiska beslut i allra högsta grad sätter agendan för om barn ska ha möjlighet att delta i idrott eller inte.

Samma sak gäller även på kulturens område när det gäller barn och unga varför även detta område inkluderas i mitt resonemang.

Vad pratar då denne Anders om? 

Frågan jag vill lyfta upp och skapa debatt runtomkring är hur politiska beslut gjort idrott till en klassfråga.

Jag vill med fog hävda att barn och ungdomsidrott i dag är just en klassfråga, och att idrott inte längre är på lika villkor för alla barn och ungdomar som bor i vårt land.

När undertecknad växte upp på 60-, 70- och 80-talet hade alla som ville möjlighet att idrotta på någorlunda lika villkor. Fanns inte resurserna i den egna familjen vad gällde förmågan att skaffa erforderlig utrustning kunde detta för det mesta lösas genom att för en billig penning hyra denna genom sin idrottsklubb.

Att det gick att hyra till subventionerade priser berodde i sin tur på folkrörelse Sverige och på att kommunerna gav idrottsföreningarna betydande bidrag för inköp av utrustning.

Just det faktum att idrotten fungerade på detta sätt och i allra högsta grad var en folkrörelse är dessutom anledningen till att Sverige idag är en framstående idrottsnation men framstående utövare inom ett brett spektra av sporter.

Hade inte möjligheten att få prova på olika idrotter funnits hade Sveriges position på världens idrottskarta sett annorlunda ut än den gör idag 

Dessutom finns det en ytterligare en avgörande skillnad mellan min uppväxttid och den verklighet dagens idrottande ungdomar möter i vår moderna samtid. Denna skillnad kommer dessutom om inget görs att innebära att Sverige inom en snar framtid förlorar sin position i idrottsvärlden och blir ett slags idrottens u-land.

När jag idrottade var byggande och drift av idrottsanläggningar liksom idag en kommunal angelägenhet – Dock med en avgörande skillnad!

På min tid debiterades aldrig landets idrottsföreningar vare sig plan- eller anläggningshyror för utövande av barn & ungdomsidrott.

Mot detta ska ställas dagens system där i princip alla Sveriges kommuner debiterar hyror för utnyttjande av kommunala idrotts- och skolanläggningar.

I dagens Sverige spelar det inte någon roll om det är barn & ungdomsidrott som bedrivs i anläggningarna. Hyrorna för dessa aktiviteter är lika stor som hyrorna för vuxenidrott, och det är just därför som barn och ungas idrottande i allra högsta grad blivit en klassfråga.

Varför?

Därför att:

• Landets idrottsföreningar oavkortat tar ut dessa hyresavgifter av de barn och ungdomar som idrottar, eller snarare av deras föräldrar. Dessa avgifter debiteras föräldrarna i form av träningsavgifter, säsongsavgifter, planhyror etc.
• Dessa avgifter är betydande och innebär oftast ekonomiska pålagor med 500 – 1.000 kr per barn/idrott/år. Detta utöver medlemsavgifter och kostnader för inköp av idrottsutrustning.
• Matchtröjor, tävlingsdräkter etc. inte som förr subventioneras av landets kommuner vilket innebär att det fulla priset för dessa måste bäras av föräldrarna till idrottande barn.
• Bidragen till idrottsföreningarnas resor till matcher och tävlingar avseende barn & ungdomsidrott tagits bort. 

Ovanstående extra ekonomiska pålagor är det som gör att jag hävdar att idrott i dag är en klassfråga.

För en ensamstående eller lågavlönad förälder med knappa resurser blir det därför näst intill omöjligt att uppmuntra sina barn att idrotta. Detta därför att familjens ekonomi inte tillåter de extra kostnader som barnens idrottande skulle medföra.

Om vi leker med tanken på att en familj har 2 barn, och att dessa barn ägnar sig åt en sommar respektive en vinteridrott var vilket är det vanligaste när det gäller barn & ungdomsidrott medför detta extra kostnader på ca 4.000 kr per år enligt formeln 1.000 kr/barn/idrott/år.

Sålunda är barn & ungdomsidrott en klassfråga i dagens Sverige.

Därför ska vi i detta fall från politiskt håll vinnlägga oss om att se till att politik och idrott faktiskt hör ihop, i vilket fall när det gäller barn & ungdomsidrott.

Därför vill jag att vi genomför följande förändringar:

• Att genom riksdagsbeslut lagfästa att tillhandahållande av idrottsanläggningar för barn & ungdomsidrott ska vara avgiftsfria för landets idrottsföreningar.
• Att ge statliga bidrag till landets kommuner för att klara byggnation och drift av dessa anläggningar.
• Att återinföra kommunala bidrag för föreningars inköp av idrottsutrustning för subventionerad uthyrning.
• Att återinföra statliga & kommunala bidrag för föreningars inköp av tävlingsutrustning för barn & ungdomar.
• Att återinföra resebidrag för barn & ungdomars resande till matcher och tävlingar.

Att som välfärdssamhälle investera i barn & ungdomsidrott via ett tillskjutande av offentliga medel är dessutom att betrakta som en investering snarare än en utgift.

Avkastningen kommer i form av bättre hälsa vilken tarvar mindre sjukvård och därför lägre sjukvårdskostnader per capita. Dessutom hjälper idrotten till att hålla barn och ungdomar borta från destruktiva aktiviteter och annat elände som alkohol och droger vilket även det sparar pengar åt samhället.

Sist men inte minst – Ett Sverige präglat av Kärlek – Solidaritet – Och principen om alla människors lika värde innebär att alla som vill ska beredas samma möjlighet att bedriva idrott – Idrott får aldrig bli en klassfråga.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Precis som rubriken säger är arvet efter 8 år med en i många stycken ansvarslös Allianspolitik ett tungt ok att bära. Under sina år vid makten såg Alliansen till att skära ner de offentliga utgifterna till ett minimum. Många gånger använde de sig av metoden att flytta över statliga utgifter och istället göra dem till kommunala utgifter.

Därför kommer dagens blogginlägg att belysa några av dessa förändringar/försämringar signerade Alliansen.

Att Alliansen bedrivit en politik med syfte att skära ner statliga utgifter med alla till buds stående medel har självfallet sin förklaring i att man med alla till buds stående medel velat genomföra stora skattesänkningar. Resultatet syns i form av alla de jobbskatteavdrag som gjorts.

Dock har priset för dessa skattesänkningar varit högt. Många är de kommuner som idag går på knäna i och med att utgifter som tidigare var statliga numera belastar kommunernas budgetar.

I sin kolumn i DN ger Peter Wolodarski en känga till både Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för genomförandet av de huvudlösa besparingarna på försvarets område. Besparingar som lett till att vi idag har ett försvar som nätt och jämt fungerar. Dessutom kommer renoveringskostnaderna för försvaret att vida överstiga de 3 – 4 miljarder som tidigare sparades på försvarets område.

Därför är jag inte alls förvånad när Magdalena Andersson uttrycker sig i termer om att ”ladorna är tomma”.

För oss Socialdemokrater som aldrig haft för vana att trixa på detta sätt för att blåsa upp stadsbudgeten på bekostnad av kommuner och löpande verksamheter kan därför slutsatsen inte bli någon annan än att Alliansens politik när det gäller stadsfinanserna varit både ansvarslös och förödande för Sverige.

Arvet efter Reinfeldt och de Moderat ledda Alliansregeringarna blir därför tungt att bära. Dessutom kommer det att ta lång tid att reparera skadan och återställa svensk ekonomi till fullgott skick.

Jag lovade inledningsvis att komma med bevis på vad jag anser vara ”window dressing” av svensk ekonomi!

Håll tillgodo med följande punkter:

• Besparingarna på 3 – 4 miljarder på försvarets område gjordes trots att man redan när de genomfördes visste at de skulle bli förödande för den svenska försvarsförmågan på lång sikt. Dock tycks det vara så att målet att genomföra skattesänkningar var långt mycket viktigare än att Sverige har ett starkt försvar.
• Försämringarna i A-kassan och införandet av Arbetslinjen innebär att människor knuffas ut ur systemet och i stället blir föremål för socialbidrag. Socialbidrag är som vi alla vet en kommunal angelägenhet varför denna åtgärd endast syftat till att göra statens utgifter till kommunala utgifter.
• Försämringarna i sjukförsäkringen som infördes som en effekt av arbetslinjen gav precis samma effekt. En i grund och botten statlig utgift kunde i och med detta flyttas över på landets kommuner. Detta därför at även de som blev utknuffade från sjukförsäkringen nu i stället blir socialbidragsberoende. Återigen blir en statlig utgift nu en kommunal utgift.

Jag tror och hoppas att ovanstående 3 punkter är tillräckligt för att få var och en som sätter sig in i ämnet att förstå att allt Alliansen gjorde under sina 8 år vid makten strävade i en enda riktning. – Att via ”window dressing” av statsfinanserna kunna genomföra de skattesänkningar man gick till val på. Detta utan att berätta för svenska folket att det tids nog kommer att finnas ett pris att betala för denna ansvarslösa politik.

Min förhoppning är att vi tillsammans kan lyfta dessa skeenden till ytan och klart och tydligt berätta för svenska folket vad resultatet av Alliansen 8 år vid makten ställt till med.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

Alla ni som följer mitt bloggande vet att jag sällan eller aldrig ägnar mig åt att kritisera andra partier eller dess företrädare. I stället försöker jag bilda opinion och skapa debatt runt de frågor jag skriver om. Detta med hopp om att jag kan driva utvecklingen i den riktning jag anser vara riktig.

Dagens inlägg blir därför ett undantag från denna regel!

Jag tycker det är hög tid att vi Socialdemokrater ställer oss frågan om vi ska fortsätta regera med MP?

Detta gäller både på riksplanet och i Umeå kommun.

Varför kanske du frågar dig?

Det som händer inom MP lokalt i Umeå och även inom Västerbottensdistriktet av MP visar med all önskvärd tydlighet att deras lokala företrädare åsidosätter demokratiska spelregler. Dessutom gömmer de sig från pressen och vägrar svara på frågor.

Tystnad gör sannerligen inte saken bättre. Effekten blir den rakt motsatta och gör skadan ännu större.

Att detta händer i just MP är därför extra förvånande!

MP har i mina ögon alltid varit ett parti där demokratiska spelregler gäller från gräsrotsnivå och uppåt. Därför är det mycket förvånande att inte den centrala MP ledningen reagerar och gör något åt saken.

Hur man från MP centralt stillasittande kan låta detta fortgå utan att sätta ner foten och utreda frågan och kasta ljus på det som hänt är för mig en gåta?

MP i Umeå och AC-län präglas av en slutenhet och maktfullkomlighet av sällan skådat slag. Medlemmar lämnar partiet i protest och blir ”politiska vildar”. Man håller årsmöten och andra möten där det på mötet är förbjudet att nominera trots att jag utgår från att även MP som politiskt parti i sina stadgar följer den demokratiska ordningen och tillåter öppna nomineringar.

Av det som pressen och avhoppade medlemmar rapporterar och skriver om går det att finna en röd tråd.

Alla som på något sätt försöker komma med förslag eller nomineringar som inte gillas av den lokala ledningen motarbetas. Dessutom ser det ut som om dessa avhoppare ska tystas med alla tillbuds stående medel.

Av det jag fått mig berättat, och utifrån det jag läst i ärendet innebär detta tystande av avhoppare även att man är villiga att åsidosätta demokratiska spelregler för att nå sitt mål.

Därför gör den nuvarande situationen inom MP att det är både skadligt och högst olämpligt för oss Socialdemokrater att ha något som helst samarbete med MP.

Vi Socialdemokrater står, och har alltid stått upp för demokratin och alla människors lika värde. Att då samarbeta med ett parti som tycker att vissa människor är mer värda än andra är därför FEL! 

Därför tycker jag att vi på Regeringsnivå med omedelbar verkan ska ställa MP’s språkrör mot väggen och kräva att de tar tag i de problem som finns inom MP i Umeå och Västerbotten.

Saknas den viljan från centralt håll bör nästa steg vara att avsluta regeringssamarbetet med MP.

Jag uppmanar även mina partikamrater inom Umeå Kommun att göra detsamma och med omedelbar verkan frysa samarbetet med MP fram tills dess nuvarande problem är lösta.

Att som demokratiskt parti samarbeta med ett parti som i sitt arbetssätt och i sina nomineringsprocedurer jobbar som en sluten sekt sänder helt fel signaler till alla som betraktar situationen utifrån.

Därför gör något åt saken och gör det NU!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Nu tycker jag gränsen är nådd för hur mycket nonsens vi ska acceptera från friskolornas håll. I dag kan vi höra på nyheterna hur Academedia kommer att lägga ner skolor i Klippan och skicka tillbaka ansvaret för eleverna till kommunen.

Anledning till nedläggningen = För få elever och därmed ingen chans att tjäna pengar på verksamheten.

Finns det någon fler än mig som reagerar på hur illa detta låter???

Denna nedläggning har föregåtts av andra nedläggningar och till och med konkurser på friskolornas område. Alla med resultatet att ansvaret för de inte längre ”lönsamma” eleverna vältras över på landets kommuner som inte har något annat val än att ta emot dem och lösa den uppkomna situationen.

Jag har i en rad inlägg under lång tid kritiserat hela reformen om det ”fria skolvalet” av den enkla anledningen att den innebär en kraftig fördyring för landets kommuner.

Det fria skolvalet innebär bland annat att:

• Kommunerna inte i förväg vet hur många elever de kommer att ha inom ramen för den kommunala skolan trots att det i förväg är känt hur många elever det finns inom varje årskurs och i varje kommundel..
• Kommunen inte vet vart i kommunen elevunderlaget kommer att finnas.
• Kommunen inte vet hur åldersfördelningen bland de som väljer kommunal skola kommer att se ut.
• Kommunerna i och med ovanstående inte kan göra långsiktiga planer för skolornas placering.
• Kommunerna inte i förväg och med god framförhållning kan planera för sina personalbehov.

Jag skulle kunna göra denna lista näst intill oändlig men jag nöjer mig med punkterna ovan. Resten av inlägget kommer att behandla effekterna av ovanstående punkter.

Innan jag går vidare vill jag framföra att det bästa vore att helt förstatliga skolan och se till att skolan på nytt får staten som huvudman. Anledningen till denna ståndpunkt är helt enkelt att jag tror att utbildningen blir rättvisast med staten som huvudman i och med att alla skolor i ett sådant scenario skulle få samma resurser och samma regelverk.

Dessutom tror jag att läraryrkets status kommer att höjas likväl som lärarnas löner. Dessutom kan staten prioritera att rekrytera lärarstudenter på de orter där de framtida behoven kommer att finnas.

Näst bästa lösningen är att rulla tillbaka hela reformen om det fria skolvalet och tillåtande av privata friskolor. Om skolorna ska fortsätta att drivas av kommunen så måste alla skolor ÅTERKOMMUNALISERAS så att skolorna framgent drivs i kommunal regi.

En friskolereform med dagens utformning är skadligt på alla sätt och vis. Blott och allena det faktum att en friskola kan välja att lägga ner när den inte längre tjänar pengar på sina elever är helt fel. Har man tagit på sig ansvaret för att ge elever utbildning borde ett rimligt grundkrav vara att man innan nedläggning tillser att alla elever som börjat i deras skola kan fullfölja sin utbildning.

Att som idag av lönsamhetsskäl lägga ner skolor utan att fullgöra sitt åtagande sänder helt fel signaler både till eleverna och resten av samhället. Hade det funnits någon som helst rim och reson i friskolereformen borde det självfallet vara så att varje friskola för varje antagen elev även påtager sig kommunens ansvar att ge alla de elever man antar fullständig och fullgjord utbildning.

Sålunda borde det redan från början varit så att friskolorna inom ramen för friskolereformen även övertar kommunernas ansvar för fullgörande av skolplikten för alla elever de antar i sin skola.

Dagen situation gör det svårt, för att inte säga omöjligt för landets kommuner att planera för skolan. Inte minst blir det svårt att veta vart i kommunen skolorna ska placeras. Dessutom blir det hart när omöjligt att veta hur många lärare och övrig personal man behöver i varje skola då elevantalet inte blir känt annat än strax före skolstarten.

Dessutom kan elevunderlaget förändras från en dag till en annan.

Därför säger jag ytterligare en gång: Förstatliga skolan och gör det nu – Går inte detta se för guds skull till att rulla tillbaka friskolereformen NU och ÅTREKOMMUNALISERA skolan.

Bara i en värld där skolan drivs i statlig eller kommunal regi kan våra skattepengar som är allokerade till skolan till fullo användas till utbildning i stället  för till vinster i privata skolföretag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”