Etikett: fiskarkompis

Det var en gång en rävkapuschong. Del 1

Av , , Bli först att kommentera 24

 

Varsågoda, här kommer en önskerepris av hur vi träffades R och jag.
För snart åtta år sedan så ramlade jag och R helt oförhappandes över varandra och idag ska jag berätta om den allra första fjällresan tillsammans med ripjägaren till hans fjällparadis i Gautosjö. 

Det hade gått hela 3 omtumlande dagar sedan vi först träffades, sedan hans ripmiddagsförförartrix som i bästa dammsugarförsäljarstil och mot alla odds hade lyckats och jag visste fortfarande inte vad som var upp eller ned på mig själv.

Visserligen var jag, i sanningens namn, aningen betuttad, men ännu fast besluten att inte "sylta in mig" och hade fällt ut skepsisens sylvassa broddar i vårkänslornas halkiga terräng för att hålla mig på fötter. Då visste jag ännu inte att jag hade mött min överman.

Den här morgonen fick jag så frågan om jag ville följa honom den kommande helgen till fjälls för att jaga ripa.

Det enda jag kände till om ripjakt vid den här tiden, var boken jag läst om ripjägaren Stenmark som drogs med av en lavin och mirakulöst överlevde flera dygn under snön. Jag hade även sett den vackra gamla tavlan i R:s vardagsrum där fyra vitklädda ripjägare skidar i lågfjällsterrängen medan eftermiddagssolen silar sitt guld över björkriset. (Sedermera förstod jag att motivet var hämtat från finska vinterkriget och att ripjägarna egentligen var soldater:)
Den något kaxige R skämtade och menade att detta var ett utmärkt tillfälle för honom att se om jag uppfyllde de fyra kriterierna som han förväntade sig att en kvinna skulle uppfylla:
1.Att kunna köra skoter.
2. Att jaga själv/alternativt kunna vara tyst under jakt.
3. Att kunna fiska
4. Att kunna bugga.
Jojo, han visade redan där och då på tendenser som var frestande att försöka kväsa….
Jag nappade i alla fall på fjällresan som oavsett utgång lät som ett lockande äventyr. Inte sedan den där enda gången jag följde pappa till Ammarnästrakten och fiskade röding någon gång i barndomen hade jag sett fjällen vintervid.
Det bar iväg till återvinningscentralen för att hitta ett par pjäxor för kabelbindning, och hittade ett par svarta 35:or för 20 kr. Ringde därefter mor och bad henne ta ned mina gamla Edsbyns skidor från hövinden. Därefter packade jag lite smått och gott och förstås lite gomat att äta (för att imponera på karl´n) vilket visade sig vara klokt då fjällskafferiet enbart innehöll försvarets urgamla frystorkade samt pulverblåbärssoppa med bäst-före-datum från tidigt 90-tal. 

På vägen upp skulle vi passera hos min gamla mamma och jag presenterade då R som en "fiskarkompis" (jo tjena) vilket jag i det skedet fortfarande hyste en illusion att han var.

Lilla mor som genom decennier har sett ett antal olika mågämnen passera revy vid köksbordet hyste ett sunt och välgrundat mått av skepsis. Hon var korrekt om än något korthuggen när vi anlände.
Jag var inte alls förberedd på att "fiskarkompisen" skulle ta min hand inför hennes åsyn vilket fick till följd att hon vid vår avfärd viskade i mitt öra med en lätt kärv ton: Börj int å tappå dra på dä nån gammstut som du ska böre pass opp!
Detta har därefter blivit ett bevingat uttryck som vi skrattar gott åt ännu i denna dag.

Jag hade noterat att det första man möttes av i hallen hemma hos R var yviga pälsmössor, björnspjut, sälskinnsbyxor och vederhäftiga knivsamlingar, så när vi hamnade i bakhasorna på en järv i höjd med Nalovardo, så såg jag hur det lyste av "potentiell pälsmössa" i hans blick. Järven som turligt nog var fridlyst, kände nog hotet och lyckades slutligen ta sig över plogkanten.

Jag började ana att vi hade en spännande helg framför oss. Mörkret hade lägrat sig över nejden där vi körde genom inlandets mjuka snölandskap.
Vita snöharar korsade vägen då och då. Vid min sida satt en härlig man, som visserligen körde i fortaste laget med sin enda fria hand, men verkade trygg och rolig och hans andra stora hand vilade varm i min lilla.

Fortsättning följer….

Lillebror orkar inte

Av , , 6 kommentarer 38

För er som följt våra öden och äventyr så vet ni ju att i familjen ingår både "Lillvännen L70:n och "Lillebror" den lilla blå televerksgrävaren. Både den gula och den blå tilldrar sig blickarna och får gubbar i alla åldrar att utstöta smäktande suckar. Jag har till och med fått mail från okända män i vårt avlånga land som sett den lilla blå och bett mig förmedla kontakt med R ifall den blir till salu. Otaliga är de timmar han tillbringat med att gräva vare sig det har behövts eller inte. Jag börjar förstå att det inte bara handlar om arbete utan kanske även det som motsvarar handarbete för oss kvinnor, emedan vi oftast nöjer oss med virknålar och mindre verktyg.

Nu får iallafall Lillebror semester för nu är R på väg för att hämta vårt "sommarbarn" en något större grävmaskin som ska underlätta den planering av gården som återstår. Lillebror har ju alltid varit lite klen av sig. Det räcker inte alltid med att vara söt som ni vet.

Själv går jag i rymningstankar idag. Längtar mig sjuk efter lite ledighet, fisketurer längre än 14 minuter och en riktig fiskarkompis som man kan vara alldeles tyst ihop med. Om detta skulle bli verklighet så har jag en stark känsla av att jag kommer att "råka" glömma inte bara tid och rum, utan även mobilen hemma.

Min fiskarkompis

Av , , 2 kommentarer 40

Gladare och trevligare fiskarkompis än Leo får man leta efter. Han tycker bäst om när matte delar med sig av en och annan småfisk.

2 kommentarer
Etiketter:

Härvelkors on ice

Av , , 6 kommentarer 47

Idag kom så den efterlängtade fiskepremiären på första isen. Ca 4cm blåsvart och fläckvis transparent is täcker sjön. Seg och stabil med bara en lätt svajighet kändes den hal och fin under mina fötter då jag i gryningen stegade ut i min madrasserade gamla omoderna men ljuvligt sköna skoteroverall. Med tanke på den statistiskt troliga annalkande benskörheten så tog jag sparkstöttingen till hjälp så jag inte vips skulle ligga där som ett härvelkors i byggsats. Man måste vara rädd om gammskelettet. I brist på maggots fick Melkers korv duga som agn och fungerade utmärkt. 6 rödingar fick följa med hem och kokades till dagens lunch. Mandelpotatis och tunnbröd till detta och lyckan var fullständig. Nu ser jag fram emot många fina fisketurer med min nya fiskarkompis Leo.

6 kommentarer
Etiketter: , ,

Morgonpuss och morgonstånd

Av , , 14 kommentarer 46

Att hålla stånd mot en gosig och ytterst kelsjuk liten valp och inte släppa upp honom i den oäktenskapliga sängen – det är ingen lätt match. Han sover duktigt nästan hela natten i sin egen bädd och kommer med sin supermjuka fina lilla nos, pussas och säjer ett kärleksfullt "Gomorron Matte" när han hör att man börjar famla efter glasögonen.

På kvällen är det än svårare. Han har gjort ett par karaktärstester vid sängdax. Kommer farandes som en turbin, och trots sin ystra och ganska kompakta valpighet så lyckas han med konststycket att ta ett fjäderlätt horisontalt, blixtsnabbt och ljudlöst hopp, landa som en mjuk boll i mina knäveck. Under den bråkdel av sekund som han hinner känna min tvekan så utstrålar hela hans organism ett övertydligt: Snällasnällasnällapleasepleaseplease!!!! Låt mig få ligga här hos dig, jag känner ju hur mjukt och gosigt täcket är. Men han lyder när man genast lyfter ner honom på golvet.

Gårkvällen korta fisketur i båt, var inte direkt populär, han gnällde och ville ur, for som ett härvelkors innan han äntligen kunde stilla sig. Inte förrän han fick sig en egen fisk så var alla bekymmer som bortblåsta. Jag hoppas ju att Leo så småningom kan bli min trofaste fiskarkompis och sitta där i fören stilig och lydig - i stället för R som ju mest är stilig.

Bjällerklang

Av , , Bli först att kommentera 19

Dagens fisketur resulterade i en riktigt god fisklunch. Fisken i den här sjön är otroligt god, och pinfärsk röding med mandelpotatis och Släppträskbröd, går inte av för hackor. Min fiskarkompis Marietta har små bjällror som hon klämmer fast på spötoppen, och kan därför fiska med två spön samtidigt. Ljuv musik när bjällran skvallrar om att det är fisk på kroken. Jag ska minsann också införskaffa egna bjällror:)

R börjar så sakteliga återhämta sig i revbensspjällen och är faktiskt på benen småpysslandes med lite av varje. Med lite tur så kan vi åka som planerat och besöka föräldrar i morgon. Dessutom som bonus får jag träffa Siggeliten, min lilla tomtenisse och mitt nyaste barnbarn. Ja vi får ju träffa hans föräldrar med förstås:) Håll nu tummarna för att gubben kryar på sig så han orkar åka bil . Jag ska köra SÅ mjukt och försiktigt.