Etikett: mandelpotatis

Herr Ögonfransson och rödingen

Av , , Bli först att kommentera 30

En härlig midsommardag rullar på. Varvar blomplantering med butikskunder, småprat med gäster och köksarbete. Just nu förbereds en mycket liten middag till en alldeles speciell liten person. Det vankas pressad mandelpotatis/morotsmos kokt röding och en smarrig smörklick. Till detta serveras givetvis plockbitar av mandelpotatis. En liten gourmet  – Herr Ögonfransson och hans föräldrar kan nu komma hem från dagens fjällvandring. Själva tänker vi äta lite senare, något mera påvert: Grillad renfilé och kycklingfile med klyftpotatis, Daniels mumsiga tsatziki och en fräsch sallad till. Med Björntoppen i solljus som fond bänkar vi oss och ämnar njuta av livet. Men först lite mera arbete!!

Ripa Black and White

Av , , 2 kommentarer 28

Idag bjuder jag på ett härligt matrecept. Igår testade jag nämligen för andra gången mitt eget recept Ripa Black and White.  Det blev verkligen jättegott och definitivt något jag kommer att testa igen. Ripan har ju ett riktigt mörkt kött, är ganska mager om bena – tillika om vingar och hals, så det är inte särskilt mycket mat på fågeln. Men skrovet har otroligt mycket  mustigt tryck i smaken och smakar verkligen ripa.

Stek ripan/riporna, bryn skrovet ordentligt och späd sedan med 2 dl rött vin och soya, svartpeppar, viltkrydda en klick vinbärsgele och salt och låt koka ihop.Tag upp bröstköttet efter stund så det inte blir torrt, Bryn bitar av kycklingfile i en annan panna, salta och krydda. Sila ripfonden över kycklingen, lösgör allt kött som går från den mörka ripan och lägg tillsammans med det vita kycklingköttet. Späd såsen med 3-5 dl grädde. Serveras tillsammans med t ex pressad mandelpotatis, tunnbröd med västerbottenssmör och en fräsch sallad med oliv/citronolja.

Smaklig måltid!

Himlen runt hörnet

Av , , 2 kommentarer 19

Kvällens gourmetkick tagen direkt ur naturens gudomliga skafferi blir nykokt Tjaktjaureröding med citronpeppar, skivad kall mandelpotatis och bregott på Stenbergs mjuksega tunnbröd. Till detta något kallt och sprattligt. Det ger oss en välförtjänt försmak av himlen efter  en intensiv men lyckad arbetsdag. På en skala från1-10 av njutbara saker, bli detta en klar 12:a. Gokväll gott folk!

 

 

Köttsoppeväder

Av , , 6 kommentarer 16

Idag är det typiskt köttsoppeväder. Kallt grått regnigt och blåsigt. Det är skönt att vara inne i spisvärmen. Om jag hade haft lite köttben så tror jag bestämt att det hade vankats köttsoppa med klimp till middag. Dammar därför av mitt gamla köttsoppeinlägg som härstammar från mammas kök i mitt barndomshem. 

Köttsoppa och höst hör ihop för mig. Jag kan om jag blundar – än en gång förflytta mig i tanken till mammas kök hemma i Vindelgransele.

Det är höst. Slakten är klar och spisen går het på alla fyra plattorna – i dagarna tre. Förutom pölsan – den lena och underbara, puttrar på storplattan intill den gigantiska kitteln med mustig köttsoppa. Däri trängs märgbenen och klimpen tillsammans med rovor, morötter, mangold, lök och mandelpotatis från trädgårdslandet bakom garaget. På ytan dansar de blanka flottringarna i olika storlekar. Jag får äran att skumma buljongen.

Min lilla högerarm är trött efter köttkvarnsvevningen /stoppandet i assistentkvarnen. Ur de små hålen kryllar meter efter meter av röd lysande fin färs, ibland lite spräcklig av fett och när det kör ihop sig stoppar man i en husmans för att rensa rören. Köttstycken läggs i påsar för infrysning. Jag ser min syster Sonias vackra handstil på ett köttpaket märkt "Farfars fransyska" och hör våra muntra skratt när vi inser det tvetydiga i formuleringen.

Man tänker knappt längre på att köttet nyss var en levande oxe i ladugården eller en älg i skogens bryn. Lantlivets naturliga cykel är sådan till sin natur. Höstannan är en sensuell historia. Känslan av den lena lite slippriga och mjuka levern som skall paketeras, eller att stoppa ned båda händerna i den mörkröda ljumma rödbetsgrytan och skala betorna med händerna. Riktigt gishigt och härligt.

Runt bordet samlas hela familjen. Vi är många. Farfar och farmor är med. Mamma är på benen mest hela tiden – ständigt serverande. Hon har sitt vitröda förkläde med svarta ränder och en liten rundad volangkant runt. Hennes midjelånga svarta hår sitter som vanligt i en flätad knut i nacken. Det ångar från spisen och luktar gemenskap.

Då upplevde jag henne som ganska gammal. Jag inser nu att hon bör ha varit ca 45 år vid tiden för detta minne. Min lilla starka mamma. Ingen diskmaskin och alla dessa hungriga munnar att mätta, och med svärmor i huset bredvid. Vad duktig du var som orkade, fast jag vet att du hade inte något val – det var bara att ro båten iland.

Jag minns ljudet av de knackande märgbenen mot vår barndoms porslin. Känslan av att fiskande stoppa in den opropertionerligt stora bordskniven i benet och triumfen i nappet – när märgen dansade ut på tallriken. Klimpen den ljuva. Knäckebröd med smör hemmjölk och de slurpande ljuden när alla gick in för ätandet med liv och lust. Gemenskapen, tryggheten och värmen i min barndomskök. Resultatet av det gemensamma arbetet med höstslakten. Och bakom allt – lilla mor Marianne.

Min egen köttsoppa kan aldrig toppa denna, men med minnenas kryddburk till hands kan man nog till och med koka en god soppa på en näve spik och en smula kärlek.

 

Hyllning till den sure

Av , , 4 kommentarer 17

O, du surströmming

Du som låter dina mogna aromer njutningsfullt vindla mot mitt förväntansfulla gomsegel, till musik av jublande smaklökar och porlande snålvatten.

Du som framkallar stönande ovationer av vällust i goda vänners lag –  i kryddad saltlag.

Du bereder mig en förväntansfull sommar inför högtidsdagen när ditt rodnande sigill äntligen får brytas.

Ceremoniella ritualer, år efter år, som förbereder denna akt av njutning i ditt ljuva sällskap.

Först inköpen: Vilken strömming blir det detta år? Mandelpotatisen är ju självklar i sin gula mjälla skrud, ännu med sitt oskuldsfullt tunna skal så lockande och söt.

Tunnbrödet det lagom hårda – mjuka som liksom bereder en famn åt allt det goda.

Den gröna Bregotten som lik en dagslända förpassas till soptunnan efter förrättat surströmmingsvärv, när den smält färdigt och runnit ned i klämmans gömslen. Den yttersta njutningen.

De nye familjemedlemmarna – creme fraischen, tomaten och löken som lägger sordin på morgondagens oundvikliga "rap-sodi"".

Den "lille" och den "store" för den som så önskar. 

Du rodnar så vackert mot mig där du ligger i lag i din gyllene sarkofag och bara väntar.

Proceduren med själva avklädandet, en nästan erotisk förväntan där saliven rinner till.

Rom eller inte – det klassiska samtalsämnet, alternativt ett föraktfullt fnysande kontra försvartal för den nymodiga fileade strömmingen, ofta följt av nedlåtande hummanden om korven – valet för den oinvigde ännu ej frälste

Smaken är som baken – delad, doften likaså.

I kylen ligger burk på jäsning genom hela den långa vintern och samsas i frostigt klimat med jul och påskbordens delikatesser ända tills nästa gång…

Hungern är den bästa kryddan och på så sätt kan nästa försommar kulminera i en jäst och kraftig försmak inför nästa premiär.

Vi välkomnar dig redan. O du surströmming

Urmodern

Av , , 4 kommentarer 6

Lilla mor bjöd på den mest ljuvliga middag med alla de "Vindelgranska" ingredienser man kan tänka sig, mandelpotatis, kotlett, morötter och vinbär.Till detta en massa fantastiskt berättande. Jag passade på att dokumentera fragment av miljöer från mitt barndomshem.

Det som slår an tonen genast man kommer in i mammas kök är förstås köksklockan. En omisskänlig atmosfär skapar dess bing bång  som berör hjärtesträngar av "hemmakänsla"

Det gula guldet från Vindelgransele – Magnum Mandel

Av , , 2 kommentarer 13

Än har hon inte satt sin sista potatis….Lilla mor utfäste för några år sedan att hon härmed hade satt sin sista potatis  – i ordens rätta bemärkelse. Men åren har gått och även om potatislandet krympt i både antal och storlek så kan hon än stoltsera med sitt fina ogräsfria potatisland. Hon älskar odlandets utmaning.

Genom åren har hon försökt behålla det ursprungliga utsädet av den gula, delikata mandelpotatisen med sin lite feta konsistens, mandelljuva smak och alldeles alldeles underbara arom. Något år fick mina föräldrar delvis köpa in extra utsäde när bladmöglet tog det mesta av skörden, men visst känns den igen än i denna dag- den Vindelgranselska mandelpotatisen. Min barndoms basmat, långt före pastans, risets och couscousens tid.

Den går till allt. Tjäder,orre,saltfisk – alltså gravad sik eller lax, rökt fisk, stekt harr eller röding. Kokt fisk, kött från vår egen ladugård, älg, eller hare. Stuvad lake, hemkokt pölsa, köttbullar med brunsås eller rökt sidfläsk.

Den är sprungen ur den speciella sandjorden, intill det bugande sädesfälten, åkrarna och ängarna. Grävd med möda, lagrad med omsorg, satt med lagomt avstånd i raka rader. Vårdad, rensad, sköljd, kokat och till sist avnjuten i andaktsfull njutning. Hemma.

Himlen är bara en smörklick bort. En sillbit, ett ägg och en bit tunnbröd räcker gott och väl. Jag skulle kunna äta enbart potatisen, och jag äter den med andakt. Vem vet hur många gånger till jag får sitta mitt emot min söta skärpta lilla 86-åriga mamma och äta av hennes skörd. Livets gång.

På senaste åren har hon börjat berätta ännu mer historier från förr, och man får fler och fler pusselbitar på plats. Hon är en vandrande skattkammare. Min lilla Mamma.

Kunglig spis

Av , , 4 kommentarer 15

I blotta glädjeruset över att slippa laga middag år herrarna i hagen, förlustar jag mig i min ensamhet med ett kokt, ägg en knäckebrödsmacka, en frukt och ett glas mellanmjölk innan det bär av för en kvällspromenad, svampplockning och kanske en firre eller två.

En klick "Kalles" kaviar på ägget får bli min hyllningsmåltid till kungen &co. Mina tankar går till monarken och hans familj som dag ut och dag in trakteras med rådjurssadel, gåslever, tryffel och annan lyxmat som säkert är gott någon enstaka gång men som torde bli tradigt i det långa loppet. Det skulle inte förvåna mig om de sinsemellan hänger sig åt gastronomiska drömseanser om vanlig husmanskost. Om fiskpinnar, korv och om blodpudding.

Jag antar att ikväll har de allra yppersta västerbottenskockarna stärkt sina hattar, vässat knivarna och grävt djupt efter de allra finaste råvarorna med norrländskt ursprung. Får man gissa på ren, murklor, åkerbär, hjortron, mandelpotatis eller västerbottensost i någon form?

Eftersom det har varit tema krig och fred på besöket  skulle jag i stället ha bjudit på ärtsoppa i plastkorv från ICA-apanaget dit det här husets skattebetalare stoppar in pengar varje månad. Ärtsoppa med senap, knäckebröd med ost och iskall mjölk därtill. En riktigt god senap – dock inte skånsk!!  – det är vad jag kallar kunglig spis.