Jan Nilssons blogg

En välda blandning...

Etikett: självkänsla

Beroende av nysvenskar

Av , , 16 kommentarer 9


Vi har många saker att hantera efter vårt stora mottagande av invandrare. Bilden haltar alltför mycket och ofta. Åt olika håll.

Många har idag sitt nyhetsintag nästan uteslutande från sidor där det inte är ovanligt att 75-80 % av materialet är migrationsanknutet. I regel med ett starkt negativt urval. ”Här finns något positivt med invandringen” hörs aldrig på dessa sidor som berömmer sig av att säga ”sanningen”.
Ibland presenteras också sanning, ibland överdrifter och ibland ren lögn, men urvalet ger totalt sett en väldigt vriden bild. Ofta ännu skevare än de kanaler som å andra sidan aldrig vill lyfta en utmaning eller ett invandringsanknutet problem. Hedersproblematik, brottsstatistik, språkhinder eller arbetsmarknadsrelaterade frågor.

Landets invånare har både problem och utmaningar – och mycket att vara tacksamma för.

Hur skulle Sverige se ut denna tisdag om inte miljonen första och andra generationens utrikesfödda gick till jobbet, betalade skatt och bidrog till BNP och att landet fungerar? Bussförarna, läkarna, barnskötarna, politikerna, byggnadsarbetarna, lärarna, sjuksköterskorna, taxichaufförerna, vårdbiträdena, konstnärerna, undersköterskorna, lantarbetarna, poliserna, kockarna, köksbiträdena, lokalvårdarna, ingenjörerna och journalisterna. Med mera.

Med vår demografi där så många i arbetsför ålder saknas skulle Sverige inte klara sig en vecka utan dem vi talar om. Det är cirka var femte människa på arbetsmarknaden. Inom många omsorgsyrken är det 80 % på vissa ställen och alternativ saknas.
En vinterinfluensa brukar drabba 2-5 % av befolkningen, ibland mer, ett antal veckor några månader per år. 10 % lamslår ofta verksamheter. Tänk då vad 20 % eller var femte person skulle betyda för verksamhet och ekonomi, permanent.

Vi som kanske invandrat tidigare eller senare är gravt beroende av våra nyinvandrade och jag tycker vi har en moralisk skyldighet att ibland uttrycka och lyfta det. För vår egen och de invandrades skull. Inte minst ska vi vara medvetna om detta när vi behöver åtgärda problem som invandringen för med sig.

Stor stegvis utveckling

Av , , Bli först att kommentera 17


Här kan du ha ambulanssköterskan som tar hand om dig i ett kritiskt läge. Kanske din framtida läkare eller vårdbiträdet som sköter din mamma eller dig på äldreboendet framöver.
4C00D2EC-3661-499D-8111-E6025BE18EC6
Artikeln är från Dalkarlså folkhögskolas nya vårdbiträdesutbildning där det i dagsläget går 13 män och en kvinna. Utbildningen följer innehållet i Skolverkets nya utbildning på 800 gymnasiepoäng som kan byggas på med 700 till så att man når undersköterskenivån. Att få ta utbildning i steg, jobba och språkutvecklas emellan och sen gå vidare är helt avgörande för många.

Att bara höja kraven och göra tröskeln och startnivån högre gagnar varken individer, verksamheter eller samhälle. Det gör att fler helt outbildade får arbeta under osäkra förhållanden, eller får svårt att hitta en försörjning. I många kommunala omsorgsverksamheter är nästan hälften outbildade. Vi behöver mer av de små stegens stora och viktiga utveckling. Det finns kompetenta verksamhetschefer som en gång började med en termins vårdbiträdesutbildning, det kan bli fler.

Vård och omsorgscollege i Västerbotten har nu godkänt att vårdbiträdes- och undersköterskeutbildning på folkhögskola kan vara grund för tillsvidareanställning i anslutna kommuner. Får vi ge gymnasiebehörighet till deltagare som sen går läkarlinjen kan man tycka att folkhögskolornas vårdutbildningar bör godkännas i alla län.

Den här gruppen kör nu tre veckor med intensiv språkträning. Efter att flera sommarjobbat börjar de igen 5 augusti. Då kan utrikesfödda med bra svenska hoppa på utbildningen. Tipsa gärna någon som vill vård och kan behöva jobb efter 29 maj.

Närvårdare

Av , , Bli först att kommentera 6


Närvårdare, smaka lite på den yrkestiteln. För min del tycker jag att den låter bättre, har lite positivare klang än undersköterska.

Några läkare jag träffade lyfte upp denna finlandssvenska beteckning som ungefär motsvarar undersköterska, där i Finland med olika inriktningar.

En bekant som bl.a. annat har doktorerat inom ett helt annat område har ibland talat om tanken att arbeta inom vården igen. Men då nära människorna, i första linjen. Närvårdare?

Jag tycker vi skulle byta yrkestitel.

Behövas och bidra

Av , , Bli först att kommentera 3


Har den senaste tiden påmints om problemet att gymnasieelever inte tar utbildningen och framtiden på allvar, att frånvaron ibland ligger på stadiga 20-30 %. Med allt det innebär efter utbildningen. Detta ger problem i många led och på många nivåer, främst för eleven själv.

Vad gör att denna personliga möjlighet och dessa enorma samhällsresurser hanteras så? Det finns säkert hundra orsaker, men tror dessa unga att de behövs, att de och deras kommande uppgifter är viktiga? Personligen tror jag att det är oerhört viktigt för självkänslan, självförtroendet och engagemanget att man får hjälpa till och bidra långt innan man egentligen gör nytta. Att man inte servas sönder och samman långt innan gymnasiet.

Men vad gör man här och nu? Många har inte alls de här problemen, men jag tror motivationen är en av de större utmaningarna vi har för den aktuella gruppen. Varje människa behövs, måste få bli medveten om det och få visionerna om det positiva det innebär. Vi har inte råd att slarva bort de viktiga unga, inte heller samhällsresurserna som satsas.

Arbete eller försörjningsstöd?

Av , , Bli först att kommentera 10

Det är glädjande att fler hittar arbete. Trenden har jag fått ordentligt bekräftad från ett par arbetsförmedlingar i två län idag. Ändå står många utanför, särskilt vissa unga och utrikesfödda. Och många kommer till. 

Saker måste göras för individer och samhälle, vi kan inte vänta och se eller göra som förr. Inte låtsas som det vore -65, -97 eller ens -14. Det är 2016 och snart 2020.

Mitt i debatten och intressemotsättningarna behöver vi ett hittills osett samförstånd. Mellan fack, näringsliv, offentliga arbetsgivare, myndigheter, politik – och allmänhet. Det finns inga band att backa, inga lätta lösningar som snabbt ”simsalabimmar” bort verkligheten. Och Trumptypernas oneliners är värdelösa när showen är slut och strålkastarna släckta.

Förutsättningarna är förändrade och förändras mer. Nu avgör vi åt vilket håll genom att göra något eller ingenting. Båda är ett val. Målet måste vara att få ett hållbart samhälle genom att så många människor som möjligt blir inkluderade i arbete och så få som möjligt beroende av försörjningsstöd.

Hur får vi det ”pengaskapande” näringslivet och samhällets välfärdskärna att kunna anställa fler i servicejobb och andra ”enkla” jobb? Det tror jag är ödesfråga 1A. Vi är förresten väldigt många som har haft låglönejobb och var glada att vi hade dem. Tänk om man inte fått det första…

Det finns fler frågor. Samtidigt med inflödet av nya människor där många har låg utbildning och långt till fullt användbar svenska har vi arbetskraftsbrist på flera områden. Från hela välfärden till näringslivets teknikområden. Hur får vi ihop dessa utmaningar och möjligheter? Hur kan vi göra jobben möjligare och attraktivare för bristyrkenas medarbetare samtidigt som vi får färre i försörjningsstöd och fler i arbete och ”yrkeskarriär”? Här behövs många innovationer, mycket nytänk, nya – även korta – anpassade utbildningar. Bl.a. till nygamla arbetsuppgifter av typen vårdbiträde eller vårdnära tjänster.

Jag ser baksidor med att sänka nya ingångslöner, och det kan inte ske hur som helst. Jag ser fler problem om ingångströsklarna inte sänks så att fler kan få första jobbet, däremot önskar man flera branscher högre slutlön. Lönespridningen blir större om ingångslöner blir lägre, men jag tror inte på generell lönesänkning som ett resultat. Suget efter utbildad arbetskraft motverkar generell lönesänkning och med fler i arbete stärks samhällsekonomin och löneutrymmet. 

Vad är alternativet? Finns andra hållbara förslag att hantera nuet och morgondagen, då blir jag verkligen glad. De bör komma fram fort. Verkligheten knackar på. 

Norrlandsbilden

Av , , 4 kommentarer 4

Befinner mig i Östersund och var i förmiddags med på ett möte med AF. Jag har själv fått revidera bilden av staden och kommunen några rejäla snäpp. 

Hade inte alls trott att det skulle vara ett sådant tryck här. Det byggs ganska friskt för den växande stadens storlek. Många unga flyttar tillbaka hit och man satsar på att få hem fler. Kommunens ledning verkar ha lyckats rätta munnen efter matsäcken och man har gått med rätt fina överskott ett antal år.

Det var inte länge sen jag hörde någon tala om arbetslösheten i Norrlandslänen ”som till exempel Jämtland”. Nu är det bara så att arbetslösheten är lägre här än i landet som helhet. Det är naturligtvis olika i kommunerna. Östersund hyfsar siffrorna ordentligt med sin låga arbetslöshet, men ändå. Det ser bra ut. Kommunen har inte heller satt någon prestige i att hålla privata verksamheter borta, tvärtom. Man tar hjälp av dem, ser till att nyttja den initiativ- och drivkraft som finns och det förlorar man sällan på. Varken individer eller samhälle.

Bilden av Norrlands kommuner, län och landskap bör i många fall revideras ordentligt. Både vår egen och andras. Jag har reviderat min en smula.

Och någon ”surjämte” har jag hittills inte träffat. 🙂

GodMorgon

Av , , Bli först att kommentera 4

Är på ”GodMorgon” på Café Station just nu.  Det är projektet Stödstruktur för socialt företagande som anordnar dessa frukostmöten. Projektet är en samverkan mellan Umeå och Vännäs kommuner, Samordningsförbundet Umeå-Vännäs och AF.

Det finns ganska många människor som kan behöva det sociala företagets verklighet. Att få verka i ett skarpt sammanhang där man bidrar och gör nytta och kan göra det utifrån sina egna förutsättningar. Kanske under en period när man behöver arbetsträning inför återvändandet till arbetsmarknaden. Det finns de som fnyser åt sociala företag, men om ett år kanske skulle behöva sammanhanget när olycka, sjukdom eller utmattning totalt förändrat bilden.

Visst finns möjligheter till arbetsträning, praktik och anpassning i vanliga företag och i offentlig sektor, men trots många fina insatser blir de i praktiken för få. Det finns folk till fler. 

Just nu presenteras det sociala företaget ”Prästgården på Holmön”, ett nystartat Bed’n breakfast som drivs av Sävar församling som socialt företag. 

Jag hade så gärna sett fler sådana här företag i Umeåregionen, inte minst med inriktning mot unga som behöver behövas. Det är inte alldeles ovanligt att människor som jobbat på sociala företag med tiden blir entreprenörer med vanliga företag och många går vidare med studier och ”vanliga” jobb.

Några riktigt fina ord

Av , , 2 kommentarer 9


Jag fick höra några riktigt fina ord härom dagen. De handlade om en lärare som hade betytt så oerhört mycket för en som (enligt sina egna ord ) ”var värdelös i skolan”. En som bara ville sluta långt innan det ringde ut i nian och sannolikt hade gjort det, om det inte varit för just den här läraren. Man kunde göra det då.

Läraren visade på en ny och okänd värld och gjorde att skolan blev både uthärdlig och stundtals riktigt intressant. Utan att försöka göra om eleven odlades självkänslan genom att han blev både sedd och hörd.

Idag driver den forne eleven verksamheter som ger många arbete och livsuppehälle. Detta med en ovanlig framgång, allt annat än självklar. På sitt sätt bidrar han också till självkänslan och uppehället hos många fler än sina anställda.

Jag undrar om han kommit dit han nu är om han vuxit upp i de tusen testernas tid och utan läraren som hade tid och blick för honom och de andra? Då är det inte säkert att han kunnat glömma allt han inte kunde lära sig, hade kanske inte kunnat tro att han var någon och kunde något, trots allt. Kanske aldrig hade blivit den samhällskugge han blev.

De seende, kännande och förändrande lärarna är oerhört betydelsefulla.

Gäller att ha ADHD

Av , , 2 kommentarer 7


Har ätit frukost med någon annan än jag vanligtvis gör det med. Med många andra faktiskt. En stor del är företagare av olika slag.

En av de första jag pratade med verkar i en tämligen het bransch i dagens Sverige. Jag tänkte genast på en person som är hos Eductus just nu och började prata eventuella möjligheter.

Företagaren sa rätt omgående en sak som fick mig att skratta till av glädje och igenkännande.

”-Idag gäller det att ha ADHD.”

Han var seriös, med ett leende i ögonen och mungipan. En annan företagare kom fram, hörde vad vi pratade om och det visade sig att båda själva hade ADHD. Sa sig kunna koncentrera sig korta stunder, sen ska det hända saker. Det är inte minst den sortens människor båda söker. Kanske inte som t.ex. administratörer och ekonomer, men till många andra uppgifter.

Det personlighetsmönster vi ofta kallar ADHD var förr en riktigt betydelsefull egenskap. Är genomslaget stort kan livet bli tufft, men även idag behövs de mer utpräglade ”drivarna” i så många uppgifter. Tyvärr knäcker vi ner många i skolan, där de otåliga och väldigt ”omväxlingssugna” ofta sätter sprätt på tillvaron över hövan och blir både muntligt och skriftligt övertygade om att de är ”fel”.

Morgondagens entreprenörer, innovatörer och möjliggörare får inte bli borta på vägen. Vi behöver dem med bibehållet driv och självkänsla. Om de haft tålamod med längre utbildning eller inte.

När någon får behövas

Av , , Bli först att kommentera 6


Idag har det varit en lite speciell och mycket rolig arbetsdag.

Jag har fått prata med både arbetssökande, AF-personal och arbetsmarknadsministern – ”jobbministern” Elisabeth Svantesson. Henne träffade jag utom arbetstid, mer om det mötet i annan och senare text.

Det roligaste som finns i mitt omväxlande arbete är när människor går ut i jobb. Att få uppleva att någon som haft det motigt lyfter blicken, ser – och vågar se – sina egna möjligheter i det som passerar och får chansen att utveckla dem. När man äntligen får behövas igen.

Det är nog inte bara min subjektiva uppfattning att de blir fler. En tjänsteman jag talade med på AF ikväll bekräftade bilden. Ganska många har fått jobb på slutet.

Det är en stor fördel att få ha tillgång till god SYV-kompetens när man är leverantör till AF och servar arbetssökande. Att även om det ”inte ingår i avtalet” kunna ordna så att en ung människa får möta en engagerad studie- och yrkesvägledare. I ett skede då man kanske vet så mycket mer om vad man vill än man kunde veta i nian. Och ibland mår så mycket bättre än då och orkar det man vill.

För många är studier det allra bästa. Vägen till jobbet som passar, där man kommer till sin rätt och behövs.