Etikett: fira

Vi, svenskar, kanske ÄR eljest, so what

Inte var det nå vidare skönt väder ute igår. Det blåste nalta för mycket. Men vi var väl ute för det. Jag gick med Winstone.

Och hittade en litet åkerbärs plantage, kan ni tänka.


Jag fotade även åt andra hållet så jag ska komma ihåg vart det ligger…. kolla bara.


Hahaa… ja inte avslöjar jag våra smultr…åkerbärsställen inte. Men det är ju inget som säger att det blir några bär där heller. Det får tiden utvisa.

Har sett lite skriverier om detta att vi inte bjudit in, våra barns kompisar till middagsbordet, eller att vi som barn, fick gå in i kompisens rum för att vänta medan han eller hon åt middag. Ja, visst var det väl så…

Det roligaste av allt är att det tydligen upprör övriga världen, men är det någon som verkligen frågat oss, ifall vi upplevde det otrevligt, fattigt och att vi var som en outsiders hos våra bästa vänner.

Vi klurade lite på det igår, där vi satt ute på gården i stormbyarna, jag och Nicco. Visst kan det ha funnits olika anledningar, men jag tänker att den största, kanske var att dom som stod och lagade maten, inte gjorde en pizza extra, ifall det skulle poppa upp en middagsgäst.

Man räknar med familjen och dom som vanligtvis sitter där och äter maten. Eventuellt lagade man så det skulle räcka till en lunchlåda, dagen efter. Men gav man bort den, så blev man tvungen att fixa nåt mer. Den som dessutom följde med hem till kompisen, skulle sedan ringa och få tag i nån förälder för att fråga om det gick bra.


Och hur många gånger gick maten du blev bjuden på, verkligen hem, hos dig Barn kan vara fruktansvärt kräsna, och kryddhyllan hos polaren, såg förmodligen inte ut som hemma. Och att man inte satt med, om man inte skulle äta, var väl enbart för att man inte skulle vara ett störande moment. Där dom blev tvingade att sitta och prata med mat i munnen.

Sen gissar jag att det kanske ser annorlunda ut idag. Man har fler alternativ hemma i kylskåpet. Man kan fråga innan, så man är förberedd, ifall man får en hint om att det kommer att vara en person till, i hemmet under middagen.

I andra länder kanske det görs mat i större mängder, dom har ett annat tänk. Ryms det 8 runt bordet så kan vi klämma dit en till. Nä, jag vet inte, men vi som upplevde detta, att få sitta i kompisens rum, medan dom åt, tyckte vi verkligen att det var så konstigt 🤔

Nåja, dom får väl tycka att vi är knäppgökar, vem bryr sig.

Det tycker dom förmodligen redan, och om vi tänker efter, så… ja, jag kan nog hålla med om att vi är nalta eljest

Sveriges nationaldag firas med ett arbetspass i eftermiddag. För 3 år sedan, var vi och tittade på ZZ Top i Uppsala.

Och här fotade Nicco


DET, kan man kalla att fira, tycker jag. Önskar er alla en fin nationaldag

Skeptisk som vanligt…

Av , , Bli först att kommentera 15

Har inte så mycket att berätta om. Så här ska ni få min absoluta favorit i repris. Det var dock 12 år sedan jag la ut den, så den kan vara glömd för många.
Hade ju min klipp och klisterbok i ungdomens dagar. Den där man satte in biobiljetter, urklipp från tidningar och roliga historier. Det här kåseriet som jag klippte ut från en Hemmets Journal, tidigt 80 tal, är bland det roligaste och dråpligaste jag läst.

Den kommer här i en något nerbantad version.

”Men hem kom jag, djupfryst och utmattad. Ingen öppnade på min ringning och själv hade jag ingen nyckel. Nöden har ingen lag. Förtvivlad slog jag sönder badrumsfönstret och klättrade in. Huttrande kröp jag ner i karet. Där låg jag sen i allsköns ro och njöt.

Av nån förunderlig anledning stoppade jag upp höger stortå i badkarskranen (ja ni har kanske försökt själva). Jovisst, den fastnar förstås. Och där ligger man och kränger. Den fastnar ännu mera. Det gör allt mer ont i tåeländet. Det verkar avbrutet men värker oavbrutet. Jag vågar inte rycka till, då kanske tån lossnar från foten.

Efter en timme hör jag ljud utanför. Jag ropar förskrämt: Hjääälp! Efter tionde ropet hör jag grannfruns röst: Va ä´re om? Det är jag, flåsar jag utmattad, jag ligger i badkaret och kommer inte loss. Jag har fastnat med stortån.

-Med stortån!! Säger hon. -Hämta en järnsåg och klättra in till mig..

-Till dig! Ligger du naken i badkaret? -Såklart, tror du jag tränar klädsim?

-Jag kan väl inte gå in till dig när du är naken. Vad ska folk säga?

-Klättra in, vrålar jag, dom får säga vad dom vill…

Efter en kvart ser jag grannfruns välbekanta ansikte i fönsterkarmen. Det är första gången jag ser henne i karmen. Tänker jag.

Efter tio minuter har hon skruvat in ändan och dimper ner på golvet. –Välkommen, roligt att du kunde komma, säger jag artigt och försöker dölja min lilla manlighet. Du måste såga av kranen!

Hon börjar såga. Järnfilsspånen yr. Hon är bra på att såga. Det hela är genant. Efter en halvtimme är kranen avsågad. Jag kan gå upp – med en badkarskranbit på stortån som enda klädsel.

Just när vi utträder ur badrummet i all vår glans, öppnas ytterdörren, som förresten aldrig varit låst. In strömmar hustru och barnbarn.
Blickstilla med vidöppna, förundrade ögon stirrar dom på oss. Ett ögonblick är det dödstyst. Man skulle ha kunnat höra en knappnål falla, men ingen hade någon till hands.

-Olig gej du har faffa, säger ett barnbarn och mönstrar mig. Förstenad står jag där med badkarskranstån i vädret.

Dä dä dä är inte alls som du tror, säger jag till hustrun, som inte tror sina ögon. –Jag jag fastnade i kranen, försöker jag. Och så kom grannfrun…
-Och blev kranskötare, säger hustrun. Jojo!

Ingen bryr sig om min värkande tå med fodral. Ingen tror mig. Grannfrun tar sin såg och går.

Den julaftonen glömmer jag aldrig. Under stort barnajubel klipps tån loss. Den är blå och öm (till skillnad från hustrun).

På kvällen kommer en halt, dyster tomte linkande med paket. Han har till och med foten i paket. Vid julgröten säger ett underfundigt barnbarn: -Faffa, berätta sagan om tån… slut på kåseriet

Ikväll blir det några timmars arbete, men dessförinnan ska vi plocka upp mamma och åka ut till Obbola där Nicco ska bjuda på fika. Hon fyller ju år till veckan, men då jobbar jag, så vi firar henne idag, istället. Den blivande 24 åringen.

Fixa en middag ska jag också. Apropå middag, den där jag skulle göra igår, falsk lövbiff…jisses, varför har man inte gjort den där tidigare. Så lätt, och så gott. Jag missade till och med att fota den. Jag gjorde dill och persiljesmör, en lättare sallad och serverade den till pommes. Kommer absolut att göras igen.

Letade efter en sak i källaren och ramlade över den gamla robotarmen, haha. Winstone, skeptisk som vanligt.

Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Det ser man på olika sätt och vis

Av , , Bli först att kommentera 12

Att ljuset är på väg tillbaka ser man på olika sätt. Ett av dom är att den numer, bländar mig, där jag sitter och dricker morgonkaffet och försöker se vad jag skriver på datorn.


Uträttade ärendet på Expo igår och gick ett varv därinne. Köpte en ny bricka då vår gamla gått sönder, och ett nytt diskställ. Det höll på vara dags, tyckte jag. I övrigt höll jag händerna hårt i vagnen för att inte köpa nåt vi faktiskt inte behöver.

Storebror fyller år idag, så här kommer ett Grattis från oss!!


Det visas en massa filmsnuttar där man ställer fram godsaker åt hundarna, säger åt dom att vänta och går därifrån. Sen får man se om dom klarar av att vänta. Med Winstone är det inga problem, vilket ändå är rätt roligt. Han som stal mackorna på köksbordet. Fast å andra sidan, då hade han inte heller fått order om att låta bli, haha.

Så kom jag ihåg då pappa skulle visa att min Lady kunde låta bli att ta roffa åt sig.


Han la fram en skinkbit och sa till henne att inte röra. Kvällen gick och morgonen kom, och skinkbiten låg kvar. Nu var det inte meningen att hon skulle behöva vänta så länge, pappa, glömde nämligen bort vad han höll på med…

Nåja, hon fick belöningen och säkert lite till, för sitt tålamod. Det var ju knappast så att hon satt och stirrade på skinkan hela natten.


Hittade ännu en teckning jag gjorde på teckningskursen. En bild man suddade fram, och här var det fritt att tänka fram ett motiv. Mycket kommer jag ihåg från förr, men i detta fall, vet jag faktiskt inte vad jag tänkte. Men det är som man säger, allt ligger i betraktarens ögon 🧐


Precis som här. Ser ni, jag och Mona Lisa har ju verkligen många likheter, eller hur?


Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Är det ingen som vet, lär jag inte få svar 😁

Av , , Bli först att kommentera 14

Jamen idag får vi väl säga grattis till Nicco.. på Jennifer dagen. Hon döptes ju till Jennifer Niccolina, för lite drygt, 23 år sedan. Men tyckte inte själv att hon var en Jennifer, så hon ringde eller skrev till skattemyndigheten och ändrad följden på namnen.

Av den anledningen är det Nicco som tilltalsnamn och Jennifer i andra namn. Fast det finns kvar, så hon kan faktiskt fira det idag.

Fick några gamla kort av mamma, som pappa tagit för en herrans massa år sedan. Och lite bilder på Nic… Jennifer.. Nicco, finns med.


Min pappa var fascinerad över hennes hår, som på den tiden, i ett speciellt sken från solen, såg ut som rent guld. Och det är det han försökte få till här..


Och här var jag med på en bild, kan inte säga när den är tagen, och guess what, jag kan inte heller säga något om katten. Ingen jag känner igen 🙈😹


Nu har vi testat maten på Rökstugan BBQ.

Valmöjligheterna avtar ju längre på dagen du väntar med att gå dit. Så vi fick ta pulled porke, och som tillval tog vi cole slaw och smasched potatoes. Med på tallriken fanns picklad rödlök och egeninlagd gurka, samt bröd.


Jag må säga att deras pulled porke, var hur bra som helst, så det var absolut inte sista gången jag går dit. Vi fick med oss det som blev över, hem. Och därmed vet jag vad som ska serveras till lunch, här hemma idag. Jojo..

På vägen dit låg en björk på backen. Inte nåt vidare hårt virke i det trädet, inte. Fattar inte hur den kan ha gått, rakt av.


Ingegerds hembakade rullrån, går minsann inte av för hackor dom heller. Hon och Jan A bjöd ju på fika efter maten. Ibland har man ju den där berömda matjorden i fickorna.

Nicco har problem med sin bil, den startar inte. Kan vara ett jordkabel fel. Så detta har det pratats om, dom sista dagarna. Hon har också lånat Åkes bil, för att kunna ta sig fram och tillbaka från jobbet.

Nå, så satt jag och Åke vid middagsbordet igår och jag frågade lite om det hör med att jorda saker. Jag kan absolut nada, noll ingenting, om sånt där. Men om jag hade förstått det rätt, så kan man kolla om det finns ström om man tar ena sladden eller kabeln och jordar den mot metall.

Blir inte den saken strömförande då, frågade jag. Mja… kanske inte på det sätt jag tänkte. Min fråga kom, på grund av min metallplatta jag har över tanden som ska fixas. Ja, sa jag, tänkte att jag kunde vara ambulerande jordföremål ifall man inte har nåt i närheten som leder ström.


Haha… jo jag drev, som vanligt. Men sa jag, visst faan är det konstigt, att metall mot metall, i munnen känner man av. När jag kommer med gaffeln mot metallen så känner jag det i munnen. Precis som back then, då vi hade amalgam fyllningarna och tyckte det var kul att testa att tugga på ugnsfolie. Alltså why?? Fast ännu mer, why/varför blir det ens på det sättet 🤔

Det händer ju absolut ingenting om jag tar 2 gafflar och slår ihop dom på min tunga. Men jädrar i min lilla låda om jag sätter in dom mot tanden 😳

Jaja, jag förväntar mig att ni som vet kommer att tala om det för mig. Och får jag inget svar, så är det ingen som vet, enkelt va 😁

Hoppas på en lugn och stressfri onsdag, för er alla!

Stor skalle eller litet huvud 😅

Av , , Bli först att kommentera 13

Skulle ta en selfie på jag och Åke igår. Med solen i ögonen och konstig ställning så tyckte jag att hans huvud såg litet ut i jämförelse med mitt. Så då skulle jag ta en ny bild. Börjar skratta för att jag skulle förklara för honom vad jag såg och tänk, onda tanke, hans skalle kanske var i normalstorlek och egentligen var det jag som hade för stort huvud…hahaa…


Vi firade väl egentligen ingenting, på dagen. Att städa upp på gården, den delen av den som ligger bakom bussen, är väl inget firande. Det behövdes dock och Åke fyllde hela släpvagnen med gräs, barr och annat skrot. Jag tömde pallen som stått lastat med björkved, så jag fick bort allt barr som låg därunder.

Sen fick jag Robinson känsla och staplade upp högen igen…näpp, stapling av ved är inget för mig. Men till lunch kom känslan igen och jag tände upp en eld. Grilla korv är väl en bra lunch…enkelt i alla fall. Inget tändstål, hade jag, fast jag hade faktiskt velat haft ett, men jag lyckades tända upp på första försöket, ändå.

Ett trick är ju att göra karner, så mitt personliga föremål som skulle ha medtagits till en sån tävling, skulle då ha varit en kniv.

Fast då fick nog knivbladet vara gjort av just tändstål. Hur skull man annars få upp en eld 🤔 Karner eller ved, brukar inte självantända.

Blev en ny selfie på jag och Åke, då vi satt och inväntade bilkaravanen, på väg mot Hörnsjö.

Winstone fick också vara med på en selfie.

Och se…just innan första bilarna kom körandes fick jag in en medpassagerare.


Sen kom bilarna. Här några bilder på några av dom. Vi kapade ju kön och väntade inte alltför länge innan vi började köra.


Har ingen aning på hur många det var, men vi var många framme i Hörnsjö, och alla parkerade inte ute på ängen.


Åke gick och köpte oss en fika och vi satt där en stund innan hemfärd. Vi startade 18 hemifrån och var tillbaka 21.30. Idag vet jag inte vad det blir, men jag vet att Ullas har öppnat efter semester stängningen, så…hm 🤔 Tänk om vi kunde fira gårdagen…idag 🥳

Ha en fin dag, allihop!

En annan tid och på en annan plats…

75 år, hade du blivit idag, och vi hade firat dig om du hade varit här. Det är inte bara jag som saknar dig. Man undrar hur det hade sett ut, om den där dagen i september 2012, hade varit annorlunda.

Är det slumpen, eller är det förutbestämt. Har livets händelser en mening eller händer saker för att andra ska lära sig. Det är det ingen som vet, utan det är vad vi gör det till. Det enda vi vet, med säkerhet, är att bra människor, som ger till andra, dom lever kvar i våra hjärtan. Även om det alltid finns ett tomrum av saknad, så kan man fylla det med fina minnen, skratt vi haft, och lärdomar vi gått igenom, tillsammans.

Jag firar dig idag, för att just du var vår pappa, och att vi ändå fick dom åren vi hade med dig. Och jag vet också att vi möts igen, i en annan tid och på en annan plats ❤️🧡💛

 


Minnen har vi gott om, och Facebook hjälper också till att påminna om just minnen man haft. 5 år sedan och vi var nere i Järlåsa. Vi gjorde en utflykt i omgivningarna, med Anders och Theresé, lilla bil.


Och det var på den resan, kanske inte just den dagen, men ändå…som en kille inne på ett mathak, kom och frågade om inte Åke var gitarristen i Lasse Stefanz. Hahaa….vad vi tyckte det lät roligt.

Lika roligt som det lät då jag för många år sedan, fick ett sms till mobilen. Jo jag fick ju överta Åkes så numret stod även på honom. Och i smset fick jag frågan om det möjligtvis kunde vara Åke som varit korggosse, en gång i tiden. Hihi…njae, jag trodde inte det.

Men vem vet, han kan ju leva ett dubbelliv eller så kan han ju ha en look alike. Det har vi säkert, allihop.

Hade ju gärna haft en här nu, min look alike, som kunde ha åkt och jobbat åt mig eller gjort allt stök här hemma, så blev det lite avlastning, haha…

För 3 år sedan var jag och väninnan Ulla, nere vid Umeälven där jag lyckades fota fiskmåsen, på väg upp. Tillägnar den bilden till min pappa, dagen till ära. Och önskar er andra en underbar dag.

Klart jag ställde upp… ✌️🤘

Av , , Bli först att kommentera 12

En kvinna jag känner, ville ha min hjälp att sätta munskydd och mössa, på mannen som står på torget. Hon frågade försynt om jag kunde hjälpa till, och ja, what the…klart jag kan. Vi är nog lika kort i rocken, bägge två, så jag fick stå på tå för att dra på mössan, men det gick, haha…

Idag är det, hör och häpna, samernas nationaldag. Och idag för 1 år sedan, var jag och Nicco på Gammlia och kollade in Åke Swahn. Nicco fotade.


Theresé skickade den här bilden på henne i förrgår. Hon hade varit med på nåt dom anordnat inne i Uppsala, för att skolbarn skulle få veta mer om samerna.


På hemväg ilade hon in på Ica Maxi och väckte förstås, lite uppmärksamhet. Inte varje dag man ser den klädseln på en människa. Varken i Uppsala eller Umeå för den delen.

Nicco var med på nån fotosession på Gammlia förra veckan, iklädd same kolten. Tyvärr fick jag ingen bra bild på henne, så jag kör på två äldre bilder, tagna av Theresé Hällsten, då dom varit på same ätnams landsmöte i Malå.


Vet inte om vi ska fira på nåt speciellt sätt, fira kan man ju göra varje dag, bara för att…


Men vi kan ju sända en hälsning till alla och önska en fin, samisk nationaldag!

Har en förfrågan från min vän Annelie, i Burträsk.


Torven är snyggkillen till vänster, på skotern.


Här en närbild.


Så kan ni hjälpa till på ett eller annat sätt, mejla mig, [email protected]  eller kommentera här så kan jag vidarebefordra hjälpen till henne.

Funderar på om jag ska åka på Ikea idag, jag har nämligen en sak jag ska köpa där. Och jag vill gärna slutföra det där städ och röj uppdraget jag satte igång, i köket. Lite roligt då den här seriestrippen var i senaste numret av Kommunalarbetaren.

Det blev ju som pricken över det där i:et. Eller är det precis som med reklam som poppar upp i mobilen strax efter att man pratat om vissa saker. I det här huset har väggarna öron och sänder ut det i cyberspace, där det sedan hamnar nånstans, lite random. I vårt fall, fick serietecknarna veta att det röjdes i våra köksskåp. Och gjorde nåt roligt av det🤪😳

Klura på den… och ha en fin lördag, allihop!

Hatt, dagen till ära!

Av , , 2 kommentarer 19

Nu är glada julen slut, slut, slut. Julgranen här, kastas ej ut, ut, ut. Men däremot får tomten lämna över, till Bengan, som dagen till ära, en hatt, behöver.

Kusin Anna, gör ett litet ut rens hemma och överlämnade några gamla brev jag skickat till henne, under tidigt 80-tal. Ja, Stenmarks vykortet jag visade, var ett av dom.

Jösses vad jag har skrattat (läs garvat). Snacka om mopsig attityd. Och ibland funderar jag vad vi verkligen höll på med 😳 13 år gammal och troligtvis, odödlig. Åtminstone vad vi trodde.
Jättekul var det i alla fall, och då namnet på en FB vän, dök upp bland raderna, hajade jag till. Hon la till mig som vän, men det var ett sånt där, halka på skärmen och kom åt vänförfrågan.

Så hon skrev sedan och förklarade det. Jag svarade att jag godkänt, för att jag såg att vi hade några gemensamma vänner och ja… sen lät vi det bara vara kvar. Vi gillar ibland saker vi skrivit, jag har fått låna lite bilder av henne, vid tillfällen, och ja, lite sporadiskt så där. Jag har dock alltid, tyckt, att det varit nåt bekant över henne.

Nu var jag tvungen att skriva och fråga om hennes efternamn var detsamma som ung, och hennes svar och nu citerar jag: ”😃Ja det är jag. Trodde du förstod det. Har tänkt att jag skulle fråga dig om du kände igen mig men det har aldrig blivit.”

Vi bollade lite namn från skolåldern, riktigt roligt då man sakta men säkert lägger ihop pusselbitar från förr. Och att ett av mina brev skulle hamna här och att jag nämnt henne en endaste gång. Oddsen för det Kan också säga att mitt omnämnande av henne, var att vi tyckte hon var hygglig. Haha, ja, och sa man hygglig, back then? Hahaa…

Vi är la familia här ikväll på middagen. Jag, Åke, Nicco och Georgo, Theresé och Sally, så det blir inte fullt så mycket disk som det normalt brukar vara på våra nyårs aftnar. Tråkigt på många sätt och vis, men som vi sagt förut, det kommer en dag, då vi får fira, och då lär det väl bli i dagarna 7…hur ska man orka det 😬😲🤣

Tänker köra en trerätters, och det blir nån typ av liten paj använder kakformarna jag tog rätt på, från svärmor, och i den blir det Västerbottensost med nåt vi inte bestämt än. Huvudrätt, fläskfilé med kokt och krossad potatis som körs med olja och kryddor i ugn, serveras med valfri bea, och till efterrätt, lime cheesecake med hallontopping.

Sen har vi tänkt, helt traditionsenligt, att tända upp en eld och grilla en korv, utomhus, på kvällskvisten. Så om någon känner sig manad att komma förbi, klä på er ordentligt och gör det, vi kan säkert bjuda på en korv eller kanske nåt drickbart, beror på det 🤭😊

Så nu mina vänner, önskar jag er alla ett Gott Nytt År, från familjen Lundmark – Hällsten!

Vi kommer att bli miljonärer 💰😃

Av , , Bli först att kommentera 14

Wow, kolla vilken tur vi har, Åke och jag. Vi blir dubbelmiljonärer om 10 år, eftersom vi fyller år i juni. Eller är det bara fejk, hm…🤔

Åke hade ju kunnat bli det i lördags, med sina 7 rätt på V75, men som vanligt, gav det inte några större slantar, men plus blev det i alla fall.

Dom pratade nyss på tv 4 nyhetsmorgon, om hur man bär sig åt då man pratar framför kamera. Hur dom som läser nyheter till exempel, har text på en skärm, som är precis där kameran står.

Om jag uppfattade det rätt så kan man idag göra inspelningar som man använder till att söka jobb. Ett tips var då att ha texten på en dator där kameran är, och texten får gärna vara stor så man inte behöver kisa eller böja sig fram, för att se.

Jo, jag hajar, fast jag som ser andra ord då jag snabbtittar, kanske skulle få ihop en väldigt svår presentation…svår, men ärlig, haha. Såg denna annons för ett tag sedan:


Jag såg att det stod Narkotika kliniken, och var tvungen att backa bandet, blev ju nyfiken på vad tusan det var. Fast ok, det kan vara rätt roligt, mycket man får dubbelchecka och många skratt kan det bli.

Brukar se Evil lives here, och sa till Åke att evil blir live, baklänges. Åke kontrade med att det är DU, som ser det, ja, knepigt, men jag tror inte att jag är ensam om det 😀

Kändes lite mer är bara krispigt, på morgonpromenaden. Snarare bitande frasigt. Men som jag trodde, inte så mycket snö kvar idag:


Har tagit ut en ledig dag idag, ska fira min brukare lite. Och tänker kidnappa henne, en liten stund. Sen tänker jag bara njuta av att inte göra nåt alls, överhuvudtaget. Bara vara glad och lycklig, som dessa hundar:

Hoppas solen skiner, även på er!

Potatis+bakelse=🧁

Av , , Bli först att kommentera 13

Skulle fira med en potatisbakelse från Ullas igår. Alltså fira gårdagens bröllopsdag, som förövrigt, även var Åkes föräldrars, födelsedag.

Nåja, potatisbakelse har jag aldrig smakat, fick däremot ett uppdrag att köpa en, till en vän. Vilket jag gjorde och vid första anblicken så tyckte jag nog att den såg rätt så intetsägande ut:


Var tvungen att fråga, när min vän, ätit en sådan, första gången. Och det berättade hon, var som barn, och stället var NK. Där väcktes min nyfikenhet, hur kan ett barn, välja en sån där grej Var det möjligen så att din mamma, tipsade om att ta en sån, frågade jag. Jodå, så var det, och det fanns ytterligare en anledning… då visste jag att jag skulle få behålla den själv, min syster ville INTE ha den, Hahaa, smart där 😀


Varför jag undrade, var att min egen teori, skulle vara att ett barn går nog mer på färg och att det ser rolig ut, den där liknade väl just en potatis, så…

Fick i alla fall höra att det är många som gillar dom där, och därför skulle jag då slå till. Att dom gillas, förstår jag, för dom var slut, då jag kom in där. Eva, ägaren på Ullas, sa att det är arrak i smörkrämen, och kanske det som gör den speciell. Lät gott, så nån gång, i framtiden, ska jag väl kunna testa.

Nån som vi firar idag, åtminstone med ett grattis, jo, hon kan få kaffe nästa gång vi ses, det är vår dotter Niccolina, som har namnsdag. Jo, hon hette, som bekant, Jennifer, innan hon bytte till sitt andranamn Niccolina. Och Jennifer står det i almanackan idag.

Så…Grattis på namnsdagen, Nicco Jennifer!


Har gått med Winstone, denna sträcka, otaliga gånger, men aldrig lagt märke till denna, björk, eller kanske man ska säga björkar. Det är ju fler än 1:


Och nu har jag räknat dom på nära håll, 6 stycken på samma knippe:


Har sett världen vackraste träd, i höstskrud, nere på Öbacka strand. Tyvärr var det en massa aktivitet där i lördags, så det blev inget fotande. Går dit dagen efter, glad i hågen, men det var precis som jag skrev nånstans, passa på, för ena dagen är inte den andra lik. Inte ens hälften av alla löv satt kvar…snopet, eller, mjae, det där har man ju varit med om förr.

Har varit ut med vår utehund på morgonen:


Och nu ska jag fixa Åkemiddag, det blev jobb för mig i eftermiddag, men jag börjar lite senare än vanligt. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Maria Lundmark Hällsten