För mig är det oerhört uppenbart att moderaterna i Umeå med Anders Ågren i spetsen planerar att gör stora utförsäljningar av kommunala tillgångar och stora neddragningar i välfärden i Umeå under nästa mandatperiod om de får väljarnas förtroende att leda vår kommun.

Att det är uppenbart beror på att det är det är enda sättet att klara kommunens ekonomi på om kommunen ska drivas med mindre skatteintäkter att fördela för den löpande verksamheten.

Det påståendena baserar jag på det faktum att moderaterna i Umeå aviserat att de kommer att sänk kommunalskatten med 1 krona om de får makten – En reform som förövrigt kostar kommunen 280 miljoner kronor i form av minskade skatteintäkter under nästa mandatperiod.

Alla räknekunniga som följt med kommunens ekonomiska utveckling någorlunda väl vet att kommunen i det stora hela går pluss minus noll ekonomiskt även om kommunen förra året påvisade ekonomiska förbättringar och ett litet överskott på sista raden i resultaträkningen.

I en växande kommun där vi redan nu vet att vi står inför gigantiska utmaningar både personellt, lokalmässigt och kostnadsmässigt inom skolan, vården och omsorgen som utgör kommunens basverksamheter framstår ett förslag om en skattesänkning som ren idioti tycker jag.

Att klara av kommunens drift med mindre pengar än idag när varje krona redan nu fördelas och nämnderna äskar om mer resurser faller på sin egen orimlighet om det inte är så att det finns en dold agenda bakom förslaget.

Min tro är att moderaternas förslag om sänkt skatt med 1 krona består av lika delar populism och en handfast om än ännu dold plan som handlar om att sälja ut kommunala tillgångar och samtidigt dra ner på välfärden.

Min tro är att moderaterna i Umeå vill sälja av betydligt större delar av allmännyttiga AB Bostaden än de tidigare sagt att de vill sälja och samtidigt sälja av andra stabila kommunala tillgångar såsom Umeå Energi med flera verksamheter för att klara av den skattesänkning man aviserar.

Därutöver är min gissning att moderaterna avser att göra kraftiga neddragningar inom både socialtjänsten och äldrevården genom att lägga servicenivån i de verksamheterna på den lägsta nivån som lagstiftningen medger för att klara den kommunala ekonomin – Något som i sin helhet drabbar de svaga och de som redan ligger ner.

Med det sagt så nöjer jag mig för stunden med kritiken mot en skattesänkning och hoppas att alla inser att den skattesänkning som moderaterna i Umeå vill genomföra bara leder i en riktning – Till katastrof för alla utsatta som är beroende av en väl fungerande kommunal välfärd.

Det är därför detta val är viktigare än många tidigare val – Alldeles speciellt så i Umeå där årets val blir ett klart och tydligt val mellan bibehållen välfärd och kommunalt ägande eller sänkta skatter.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Att förmögenhetsskatten, fastighetsskatten och arvs- och gåvoskatten avskaffats i Sverige torde vara känt för de allra flesta – Att deras avskaffande leder till ökade inkomst- och förmögenhetsklyftor och ett ojämlikare samhälle är inte lika känt hos alla men väl ett otvetydigt faktum som måste beaktas och bekämpas.

Att klyftorna och ojämlikheten ökar snarare än minskar går stick i stäv emot den socialdemokratiska ideologi jag står upp för varje dag – Därför ska dessa skatter återinföras och först ut att återinföras om man ska följa min agenda ligger förmögenhetsskatten.

Allt sedan förmögenhetsskatten avskaffades 2007 har klyftorna i samhället ökat i allt snabbare takt.

Tittar vi på Thomas Pikettys teser så påvisar han att förmögenheterna växer både för de som är lata och inte aktivt arbetar för att öka sin förmögenhet liksom för de som aktivt driver företag och därigenom ökar sin förmögenhet.

Därför ska förmögenhetsskatten återinföras för att skapa ett jämlikare samhälle.

Min grundtanke är att den nya förmögenhetsskatten inte ska träffa vanliga människor utan bara de som är rika – Därför ska värdet av en permanentbostad och ett fritidshus inte räknas in i förmögenhetsskatteunderlaget innan övriga samlade tillgångar överstiger 5.000.000 kronor.

Mitt skäl för det undantaget är att en bostad ska ses som just en bostad och inte som en pengaplacering.

Jag kommer inte i detalj att gå in på exakt hur jag vill lägga upp det men jag tillhandahåller en schematisk förklaring till ett lättfattligt system för förmögenhetsskatt enligt nedan.

Så här har jag tänkt mig:

• Gifta par ska inte sambeskattas om den samlade förmögenheten understiger 10.000.000 kronor. Överstiger den samlade förmögenheten 10.000.000 kronor ska de sambeskattas i sin helhet.
• För förmögenheter över 2.000.000 betalas en förmögenhetsskatt om 2% för förmögenhet mellan 2.000.000 och 10.000.000 kronor.
• En permanent bostad och en fritidsbostad per skattskyldig räknas inte in i skatteunderlaget för förmögenheter understigande 5.000.000 kronor. I det fall förmögenheten överstiger 5.000.000 kronor ska fastigheterna i sin helhet räknas in i underlaget för förmögenhetsskatt och belastas med densamma.
• För förmögenheter mellan 10.000.000 kr upp till 50.000.000 kronor tillkommer ytterligare 1% förmögenhetsskatt för de delar som överstiger 10.000.000 kronor.
• För förmögenheter över 50.000.000 kronor tillkommer ytterligare 1% förmögenhetsskatt för de delar som överstiger 50.000.000 kronor.
• Förvaltningsbolag utan aktiv näringsverksamhet ska betala förmögenhetsskatt med samma procentsatser som privatpersoner enligt ovan. Förmögenhetsskatten ska i sin helhet belasta ägarna till bolaget.

Utöver detta tänker jag mig att gifta par som sammantaget har förmögenheter överstigande 10.000.000 även måste inkludera minderåriga barns förmögenheter i förmögenhetsskatteunderlaget.

Som ni säkert redan förstått är mitt förslag till förmögenhetsskatt utformat för att bara träffa de med stora förmögenheter. Att jag valt att göra så är därför att detta är vad vi socialdemokrater menar när vi pratar om traditionell socialdemokratisk fördelningspolitik.

En förmögenhetsskatt enligt mitt förslag skulle tillföra statskassan betydande belopp som i sin helhet ska användas för att stärka välfärdssystemen och skapa nya arbetstillfällen.

När det gäller arvs och gåvoskatt vill jag återinföra de skattesatser som tidigare gällde på området men mot följande kriterier.

• Arvs- och gåvoskatt ska inte utgå mellan gifta makar.
• Arvs- gåvoskatt ska bara träffa de som ärver eller under en 10 års period erhåller gåvor överstigande 2.000.000 kronor.
• Att nuvarande regler för fördelning i mors- respektive farsarv kvarstår.

Även i detta avseende vill jag alltså undanta de allra flesta från arvs och gåvoskatt och bara belasta de som ärver eller i gåva får ansenliga förmögenheter eller bolag.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I valtider är det värt att upprepa de politiska förslag man lagt mellan valen – För egen del tar jag därför chansen att här och nu upprepa mitt förslag om en progressiv och sedan länge behövd reform på företagandets område som jag döpt till århundradets företagsreform.

Anledningen till att jag vill genomföra en företagsreform är att dagens ordning där vi har andra företagsformer än renodlade aktiebolag spelat ut sin roll nationellt likväl som internationellt.

Dessutom är det ett rättvisekrav att pengar som används för privat konsumtion alltid ska betraktas som lön och beskattas på samma sätt oavsett av om man är egenföretagare eller anställd.

Enskilda firmor är en dålig lösning både för staten och innehavaren då man inte har tillräcklig åtskillnad mellan den privata ekonomin och företagets ekonomi.

Det är oerhört lätt för innehavarna av enskilda firmor att råka ut för en obehaglig överraskning när man i slutet av året upptäcker att storleken på den slutliga skatten för för verksamheten blir betydligt större än man trott.

Jag påstår på inget sätt att de som driver enskilda firmor skulle vara vårdslösa eller okunniga – Tvärt om så är de minst lika kunniga som de som driver aktiebolag och problemet är inte bolagsformen i sig utan det faktum att regelverket för beskattning av enskilda firmor och handelsbolag är krångligt och otydligt jämfört med det regelverk som tillämpas på aktiebolag.

Företag som inte drivs i aktiebolagsform har ett annat redovisnings- och betalningssystem för hur skatter ska betalas än aktiebolag vilket gör det svårare att säkerställa att de verkligen betalar rätt skatt.

Att detta blir svårare är avhängigt av att det inte är klart och tydligt hur stor del av intäkterna som i slutändan kommer att betraktas som lön och att företagaren därför kan lockas att använda de pengar som ska betala i skatt till andra ändamål än skattebetalning.

En annan skillnad och orättvisa mellan aktiebolag och enskilda firmor är att bankerna nästan undantagslöst alltid tar en extra säkerhet i villor, bostadsrätter och andra tillgångar när de lånar ut pengar vilket gör att man förutom att man förlorar sina pengar vid en eventuell konkurs även förlorar hus och hem.

En annan baksida med dagens system är att det är svårare för lagstiftaren att hålla koll på vem som i slutändan äger ett företag.

Trots att det finns lagstiftning som säger att ett företag (juridisk person) i slutändan alltid ska ägas av en fysisk person finns det många fall där aktiebolag ägs av kedjor av handelsbolag, kommanditbolag och andra aktiebolag utan att en fysisk person kommer in som ägare i kedjan.

Detta gör att det fuskas med både skatter och med kontroll av de likviditetskrav som styr när ett företag blir likvidationspliktigt. En klar åtskillnad mellan privat ekonomi och företagets ekonomi är därför att föredra – Med en sådan åtskillnad blir det lättare att bygga ett jämlikt samhälle.

En värld där vi bara har aktiebolag och ekonomiska föreningar som företagsform att förhålla oss till medför dessutom det goda med sig att vi när vi debatterar skatter och avgifter klart kan skilja på fysiska och juridiska personer.

Med en sådan åtskillnad behöver vi inte ta hänsyn till om en människa är företagsägare eller inte vilket gör det enklare att ändra skattelagstiftningen vid behov.

Dessutom blir vi av med den gråzon som innebär att man istället för att vara anställd i ett bolag arbetar som konsult åt densamma för att undgå skatt och arbetsgivareavgifter.

Om alla bolag är aktiebolag spelar det ingen roll om man är anställd eller konsult då alla yrkesarbetande för sin förvärvsinkomst avsedd för privat konsumtion nu är att se som löntagare. På detta sätt får staten in arbetsgivareavgifterna för all ersättning som utgör lön för privat konsumtion.

När möjligheten att betala ut förtäckt lön på annat sätt än som lön stoppas blir samhället mer rättvist – Därför ska reformen genomföras och alla bolagsformer förutom aktiebolag skrotas.

Ett genomförande av århundradets företagsreform innebär att Sverige blir likställt med större delen av världen då de flesta länder bara har aktiebolag som företagsform i form av privata aktiebolag med ett aktiekapital från 2 kronor och uppåt samt publika aktiebolag vilka är de som är listade på aktiebörsen.

Samma sak ska vi därför införa i Sverige – Genom att tillåta ett aktiekapital med start på 2 kronor och uppåt i aktiekapital kan vi ersätta alla andra företagsformer med aktiebolag utan att göra det dyrare och krångligare att starta företag.

Några av vinsterna med detta blir:

• Att det blir en klar åtskillnad med fysisk och juridisk person.
• Att alla skattepliktiga personer alltid betalar inkomstskatt på sin lön oavsett av om man är anställd eller egen företagare vilket gör att begreppet FA-skatt försvinner.
• Att det blir rättvisare och enklare att förstå företagandets villkor då lönen man tar ut för eget bruk alltid ska beskattas på samma sätt som om man vore anställd i ett bolag man inte äger.
• Att alla aktiva aktiebolag är samlade i ett och samma register gör det lättare att kontrollera att de har en giltig skatte- och momsregistrering samt att kontrollera vem som äger företaget.

Dessutom ska lagstiftningen som gäller efter genomförandet av reformen innehålla regler som förbjuder banker och finansinstitut att ta säkerhet i personliga tillgångar för ett företags räkning.

Banker ska även fortsättningsvis tillåtas ta personlig borgen för lån som investeras i företag i form av aktiekapital – Bankens rätt att därutöver ta extra säkerhet hos företagets ägare för lån till företaget från ska stoppas.

I nästa steg ska bankerna om ett företag vill låna pengar ta säkerhet i företaget och inget annat.

Det är hög tid att bankerna återgår till att fungera som banker och ger lån utan att ha flera lager av hängslen och livremmar för sina lån. Dessutom är det hög tid att de börjar göra sitt jobb genom att lägga mer tid på att göra korrekta riskbedömningar för sin utlåning.

I den bankreglering som jag tidigare föreslagit vill jag ha en återgång till full kapitaltäckning för alla bankens lån genom eget kapital, obligationer och räntepapper. På detta sätt vinner vi att bankerna slutar med sin spekulation och återinvesterar vinsterna i verksamheten istället för att dela ut dem till ägarna i de proportioner som görs för närvarande.

Kontentan av förslaget är glasklar – Alla människor ska för den del av inkomsterna som används till privat konsumtion vara löntagare oavsett av om man äger företaget man jobbar i eller inte. Privatinkomsten ska vara helt neutralt skattemässigt oavsett av om man driver eget eller jobbar som anställd.

Jag vill dock att mindre aktiebolag med omsättningar under X kronor precis som idag ska få behålla de lättnader de har vad gäller kravet på revisor mm.

Dessutom vill jag för privata fåmansägda aktiebolag införa en mekanism som gör det förmånligare att dela ut pengar till ägarna ju fler människor jag anställer i mitt företag.

För detta ska det finnas en koppling mellan antalet anställda, lönesumma och omsättning med en formel som gör det lönsamt att utöka verksamheten och anställa så många som möjligt i sin verksamhet – Precis som idag ska det finnas begränsningsregler som hindrar missbruk av denna möjlighet

Att detta inte redan genomförts är förvånande – Därför är det dags att Sverige gör som resten av världen och renodlar företagsformerna.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Sverige har vi lagt oss till med en vana att stirra oss så blinda på symptomen och de skador de vållar att vi helt åsidosätter att undersöka och förstå vilken sjukdom eller företeelse det är som skapar symptomen och det tillstånd vi befinner oss i.

Det sättet att förhålla sig på ser jag som ett hot mot det viktiga arbete som krävs av alla om vi tillsammans ska lyckas bygga ett jämlikare samhälle där alla människor har lika värde – Därför måste det förhållningssättet ändras på innan det är för sent.

För mig är det viktigt att först undersöka och förstå vad som skapar symptomen innan jag ger mig på att försöka bota symptomen – I vart fall om jag vill bota saker en gång för alla och säkerställa att samma sak inte upprepas i en framtid.

En permanent lösning på uppkomna symptom kan bara ske om vi angriper problemet från roten – Det är därför jag inte duckar för någon fråga – Inte ens de obehagliga och svåra som väcker mycket känslor och vrede.

Förnekelse fungerar inte som problemlösare – Vill vi se en lösning på problemen och därmed undvika symptomen måste vi gå till botten med problemet och lösa dem på ett hållbart och permanent sätt.

För att åskådliggöra vad jag menar kan följande exempel användas:

• Varför det är så mycket lättare att trumma ihop till en demonstration mot SD:s reklam i tunnelbanan än det är att trumma ihop en demonstration mot massarbetslösheten, klimathotet eller de absurda vinster som storbankerna gör?

Min rädsla är att vi svenskar blivit ett folk som fixerar oss så mycket vid symptomen att vi helt bortser från att det finns en anledning till att symptomen uppstår. Ett annat orosmoment är att utvecklingen ser likadan ut både bland höger- och vänstersympatisörer.

Värst av allt är det att detta sätt att förhålla sig på redan fått stor spridning att det mer eller mindre blivit gängse norm hos Sveriges befolkning.

När jag i många inlägg hävdat att vi måste återgå till ideologisk debatt snarare än en debatt om sakfrågor gör jag så därför att jag vet att det bara är genom en ideologisk debatt vi kan lösa orsakerna till symptomen. Med en stark ideologisk debatt kan vi istället för att fokusera på symptomen lägga allt fokus på att lösa orsakerna till att symptomen uppstår.

Det är därför jag skrivit många inlägg om:

• Kärlek vs. girighet.
• Jämlikhet vs. ojämlikhet.
• Flertalsmakt vs. fåtalsmakt.
• Behovet av minskade inkomst- och förmögenhetsklyftor.
• Lösningen av problemen i den svenska skolan.
• Lösningen av problemen i sjukvården.
• Offentlig sektor vs. privat sektor.
• Effektivare migrationspolitik.
• Stoppad möjlighet att skatteplanera.
• Behovet av att stärka de sociala trygghetssystemen.
• Etc…..Etc.

Min strävan efter ett jämlikt samhällsbygge är det som driver mig att flitigt blogga om och debatterar dessa frågor – Detta därför att ett samhälle som enbart fokuserar på symptomen aldrig förmår att debattera vikten av jämlikhet och minskade klyftor.

Den strävan parad med förståelsen att det bara är ett jämlikt samhällsbygge som förmår locka fram det bästa hos människan och skapa en stark framtidstro hos alla är min drivfjäder i debatten.

Avslutningsvis vill jag därför kvotera Göran Greider och något han uttryckt vid ett tillfälle som slutord för detta inlägg:

”Vänstern, arbetarrörelsen och alla progressiva människor står vid ett vägskäl. Ska vi fortsätta att tro att en cynisk högermoral kan besegras bara med en bättre vänstermoral eller ska vi försöka ställa om vårt sätt att se och tänka så att vi i första hand alltid försöker urskilja de sociala och ekonomiska grundorsakerna till varför saker och ting ser ut som de gör?

Klass- och könsperspektiven uppenbarar de centrala maktförhållandena i våra samhällen. Alla frågor som rör etnisk diskriminering och det är frågor som också är avgörande blir lättare att lösa om fördelningspolitiken kommer i första rummet. Det betyder att sätta orsak före symptom när vi vill förstå och förändra samhället.”

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

För mig är frågan mycket relevant att ställa och beroende på hur och i vilket sammanhang den ställs kommer svaret att variera.

En sak är dock säker och det är att ojämlikheten ökat stort i Sverige och att merparten av Sveriges befolkning fått det sämre socialt och ekonomiskt under alliansens regeringsår trots en stor teknisk utveckling och gigantiska skattesänkningar i form av jobbskatteavdrag i flera steg.

Hur kan jag påstå detta?

Låt mig börja med det positiva och belysa några områden där vi fått det bättre. Utvecklingen och utbredningen av internet har förenklat livet för många och skapat en helt ny möjlighet att lära och följa med i händelseutvecklingen i Sverige och världen.

På samma sätt har utvecklingen inom medicinen gått starkt framåt vilket medför att fler överlever allvarliga sjukdomar såsom cancer och stroke med flera sjukdomar vilket gynnar alla över tid.

Situationen för minoriteter och homosexuella är andra områden där Sverige av idag är betydligt bättre än Sverige av igår att leva i.

Trots alla dessa förbättringar anser jag att vi helt måste bortse från den tekniska utvecklingen när vi gör jämförelsen om huruvida dagens eller gårdagens Sverige är bäst att leva i – Detta därför att den tekniska utvecklingen skulle ha skett oavsett av hur samhället i övrigt utvecklas.

Samma sak gäller erkännandet av minoriteter och andra grupper i samhället som snarare är en effekt av ökad kunskap än en effekt av en omdaning av politiken.

De enda grupper som vunnit stort på den nyliberala politik som präglat Sverige allt sedan 1990-talets början är den övre medelklassen och de som redan tidigare var så rika att de de kunde hänföras till landets överklass.

För kapitalägarna är dagens Sverige definitivt ett bättre land att leva och verka i då denna grupp kunnat öka sina förmögenheter kraftigt och gå från att i mitten av 80-talet äga och kontrollera 1/5-del av de samlade tillgångarna till att numera kontrollera 1/3-del av samma tillgångar.

För den övre medelklassen består förbättringarna av lägre skatter och en möjlighet att tjäna pengar på väsentliga värdeökningar på villor, bostadsrätter och andra tillgångar.

Slutsatsen blir dock att alla andra grupper i samhället förlorat på de nyliberala politiska strömningarna och därför kan räknas till samhällets förlorare.

Listan på allt som blivit sämre i dagens Sverige kontra gårdagens Sverige går att göra oerhört lång och leder till en mycket enkel och koncis slutsats – Mycket var bättre förr när det jämlika samhällsbygget stod högst upp på den politiska agendan.

Hur och varför det blivit på detta sätt är svårare att förklara – Dock finns en gemensam nämnare som stavas nyliberal politik och de nyliberala doktriner som torgför att den fria marknadsekonomin löser alla samhällsproblem vilket vi nu kan se beviset för att den inte gör.

Kort sagt är det så att gårdagens kärlek och solidaritet idag ersatts av en kall och hård girighet och egoism som innebär att människor sedan länge förlorat tron på demokratin och dess förmåga att lösa vardagsproblemen vilket skapar politikerförakt och misstro på alla nivåer i samhället.

Den dagen vi socialdemokrater gjorde avsteg från de principer som styrt oss under lång tid är samma dag som Sveriges utveckling mot ett i många stycken sämre land och samhälle att leva i påbörjades.

Palme sa många gånger att metoderna kan variera och bör så göra så länge som vi är trogna vår ideologi och våra principer. Det är sannolikt i det sistnämnda vi felat – Kanske utan att riktigt veta att så är fallet.

En sak är dock säker och det är att vi socialdemokrater sitter inne med verktygen som behövs för att ställa allt till rätta. Det är därför vi ska stanna upp, fundera och analysera så att vi hittar tillbaka till den politik som bygger ett bättre Sverige.

Socialdemokratins ideologiska kärnvärden kärlek, solidaritet och alla människors lika värde är viktiga värden och principer vi måste följa för att bygga ett demokratiskt och jämlikt Sverige där alla grupper i samhället kan titulera sig vinnare som ett resultat av en god samhällsutveckling.

Mer radikala Socialdemokrater som jag själv ser ingen annan väg än att börja denna utveckling från ett läge vi vet fungerar bra – Det är därför jag föreslår att vi ska börja det arbetet genom att återvända till den politik som rådde under Palmes dagar för att därifrån genomföra den typ av förändringar som bygger ett bättre och jämlikare Sverige.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frihandel och slopande av tullavgifter är förvisso något som låter bra och tilltalande för många – Den stora frågan är dock vem som tjänar på ökad frihandel och om ökad frihandel leder till ökad jämlikhet?

För egen del är jag oerhört tveksam till att ökad frihandel leder till ökad jämlikhet av den enkla anledningen att frihandelns vinster nästintill uteslutande hamnar i fel fickor för att skapa ökad jämlikhet då den i regel hamnar hos de grupper som redan har mer än nog för att leva ett bra liv.

Nedanstående fyra frågor är ytterst relevanta att ställa i sammanhanget:

• Kommer företagen som tjänar på slopade tullavgifter att dela de vinster de gör på ökad frihandel med sina anställda?
• Kommer föregen som tjänar på slopade tullavgifter att investera sina vinster i fler arbetstillfällen?
• Kommer företagen som tjänar på slopade tullavgifter att investera pengarna i att vidareutbilda sin personal?
• Kommer företagen som tjänar på slopade tullavgifter att sluta skatteplanera?

Personligen tror jag att svaret på alla ovanstående frågor är NEJ – Är svaret på frågorna nej är ökad frihandel ett hot mot ökad jämlikhet och därför något vi bör tänka över ordentligt innan vi accepterar och inför.

Därför ska och bör både vi socialdemokrater och alla övriga ställa oss frågan om slopade tullavgifter leder till ett bättre och jämlikare samhälle eller om ett slopande blott och allena innebär att kapitalets diktatur stärks?

Frågan om vilka skatter som måste höjas för att kompensera statskassan för det inkomstbortfall ökad frihandel skapar i allra högsta grad relevant att ställa sig för alla som värnar ett jämlikare samhälle, god och stark välfärd och starka sociala trygghetssystem som fångar upp de som faller.

Vi får aldrig glömma att tullar och tullavgifter i grund och botten var ett sätt att skydda inhemska arbetstillfällen och samtidigt se till att det land som debiterade tull fick en del av inkomstkakan på på alla varor, produkter och tjänster som förs in i och säljs i landet.

Därför är diskussionen om frihandelsavtal likt TTIP långtifrån enkel att ta ställning till då debatten måste breddas betydligt för att alla ska få en rimlig chans att sätta sig in i vad ökad frihandel innebär i praktiken.

Detta måste beaktas varje gång förslaget om ökad frihandel lyfts upp genom att alltid ställa frågan om huruvida ökad frihandel ökar jämlikheten eller om den leder i motsatt riktning och i stället ökar ojämlikheten så att de redan rika tjänar ännummer på de fattigas bekostnad.

Sug på den karamellen alla och skriv gärna en kommentar eller flera om hur du ser på saken.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Frågan i inlägget är hårt ställd och ska självfallet besvaras med ett stort NEJ – Anledningen till att jag ställer den beror på att både jordbruks- och livsmedelsindustrin beter sig som om den på sikt vill lägga ner sig själv.

Titt som tätt kommer rapporter om hur landets mejerijättar sänker inköpspriserna för mjölk för mjölkproducerande bönder samtidigt som slakterijättarna gör detsamma för bönder som ägnar sig åt kreatursuppfödning.

Det beteendet kommer förr eller senare att leda till att Sveriges bönder som redan nu går på knä tvingas till att lägga ner eller gå i konkurs därför att det inte går att få ihop ekonomi i jordbruket.

Samma situation gäller även för de bönder som bedriver spannmålsodling och grönsaksodling.

Vi måste självklart ställa oss frågan om varför det blivit på detta sätt och försöka hitta en lösning som kan rädda det svenska jordbruket då Sverige inte klarar sig utan jordbruk.

Personligen är jag av uppfattningen att Sverige bör vara helt självförsörjande på jordbruksprodukter och spannmål av många olika skäl – Bland dem att tillgång till ekologisk och närproducerad mat är viktigt i bygget av ett mer jämlikt samhälle.

Utan att vara expert på området vill jag lyfta upp några av de faktorer som jag tror påverkat utvecklingen inom jordbruket negativt:

• Mejeridöden där små mejerier köpts upp av giganter likt Arla för att sedan läggas ner.
• Slakteridöden där småslakterierna försvunnit och ersatts av jättar likt Scan.
• Utvecklingen mot storjordbruk som behöver miljoninvesteringar för att överleva därför att mejerijättarna kräver viss storlek och utrustning för att överhuvudtaget köpa mjölken av bonden.
• Förändrade matvanor där mjölk ersätts med läsk eller kolsyrat vatten därför att sockerskatter saknas i Sverige.
• Ökad automatisering i jordbruket vilket kräver gigantiska investeringar i maskiner och redskap.
• Ökad import av kött och mejeriprodukter.
• Skärpt lagstiftning på livsmedelsområdet som spelar de stora mejeri- och slakterikoncerna rakt i händerna och gör det mer eller mindre omöjligt att starta små lokala mejerier och slakterier.

Jag är som sagt ingen expert på området – Dock är jag gammal nog för att minnas tiden när min farfar och andra bönder tappade mjölken i mjölkkrukor vilka sedan hämtades av det lokala mejeriet.

Jag minns även att jordbruket var mindre med uppskattningsvis 20 – 30 kor och hur sådd, skörd och hantering av spannmål sköttes med betydligt enklare maskiner än idag.

Jag minns därtill hur stora delar av släkten samlades för att bärga hö och hur vi samlades för att skörda den potatis och de grönsaker som födde hela släkten ett helt år.

Dessutom minns jag hur vi när jag var riktigt liten gick till mejeriaffären för att köpa mejeriprodukter och till slaktarboden för att köpa kött och korv. Butiker som låg granne med fiskaffären och grönsakshandlaren.

Allt detta är nu ersatt av maskiner som kostar ofantliga pengar och den mänskliga arbetskraften är reducerad till ett minimum där en person med hjälp av maskiner kan utföra åtskilliga personers jobb vilket kräver oerhört stora jordbruk för att bli lönsamt.

I vår moderna tid mjölkas korna av robotar och mjölken leds till stora tankar som sedan töms av stora långtradare för att köras till ett mejeri långt ifrån bonden.

De små butikerna –  Oftast ägda och drivna av samma person som betjänade kunderna är sedan länge ersatta med butikskedjor som säljer massproducerade varor som allt som oftast transporterats åtskilliga mil för att komma från producent till konsument.

Frågan är om vårt moderna sätt att driva jordbruk är bättre eller sämre än dåtidens sätt?

Jag inser självklart att en återgång till gamla tiders sätt att bedriva jordbruk är omöjlig och på inget sätt att rekommendera men rent politiskt är jag inne på en linje som innebär att vi måste börja ifrågasätta hur nyttigt det är att hela inköpsledet för det bönderna producerar drivs av ett fåtal företag under mycket oligopolliknande förhållanden.

Dessa giganter använder sig ofta av rätt fula affärsmetoder där de hotar med uteblivna leveranser till butiker som tar in varor från lokala producenter därför att de inte gillar konkurrens. Detta beteende från branschens jättar borde granskas politiskt för att säkerställa att svensk jordbruks- och livsmedelsproduktion ska överleva i framtiden.

Mot bakgrund av detta är kanske följande frågor något vi borde ställa oss lite till mans:

• Är det bristen på aktörer som gör att böndernas ersättning blir lägre än tidigare?
• Är en förändrad och förenklad lagstiftning som gör det enklare att starta små mejerier och slakterier en lösning på problemen?
• Är det dags att införa krav och regelverk som stipulerar att livsmedelsproduktion ska vara lokal snarare än koncentrerad till ett fåtal stora produktionsenheter?
• Är det dags för samhället att ånyo tillåta gårdsslakterier och gårdsmejerier genom att förenkla kraven och genom att sänka eller helt ta bort kontrollavgifterna för samhällets kontroll av hygien och standard hos dessa små aktörer?

I dagens tidevarv där lokalproducerad mat står högt upp på agendan tror jag att det blir bättre för både bönder och konsumenter om produktionen sker närmare kunden. Jag tror att både butiksägare och konsumenter skulle uppskatta att det som säljs är lokalproducerat på en gård nära konsumenten.

Personligen är jag helt övertygad om att lokalproducerad mat och lokalproducerade mejeriprodukter skulle leda till att mindre jordbruksenheter på nytt ser dagens ljus och bidrar till ett öppnare landskap – Därtill till att Sverige på nytt blir helt självförsörjande på mat och jordbruksprodukter

Inlägget är som ni ser fullt av frågeställningar – Att det är så beror på att jag inte behärskar området fullt ut och därför inte kan presentera en lösning på problemet med utslagningen av bönder som har vetenskaplig förankring.

Vad jag hoppas på är att mitt inlägg ska väcka debatt och att de som behärskar området genom denna debatt kan komma med förslag på vilka politiska beslut vi politiker borde ta för att rädda Sveriges bönder och svensk jordbruks- och livsmedelsindustri från utrotning.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

När man tittar på Sverige av idag och hur vårt land utvecklats sedan början av 1990-talet står det ganska klart att vi i många stycken utvecklats åt helt fel håll.

Det jämlika samhälle våra föräldrar och mor- och farföräldrar ihärdigt kämpat med att bygga upp har i rask takt förvandlats till ett samhällsbygge med världens största ökning av inkomst- och förmögenhetsklyftorna.

Jämlikhet har ersatts med ojämlikhet och kollektivism har ersatts med individualism samtidigt som kärlek och solidaritet har ersatts med girighet och egoism.

Att grupper ställs mot grupper och att partier som SD kan se dagens ljus samt växa och bli invalda i Sveriges Riksdag genom att skylla allt på invandringen och flyktingpolitiken visar en gång för alla att många människor förlorat tron på att demokratin fungerar.

Min tolkning är att många människor förlorat tron på att vi politiker faktiskt klarar av att lösa de vardagsproblem som de som samhällsmedborgare brottas med på daglig basis – Ska det problemet lösas måste kampen för ett jämlikare samhällsbygge där medborgarnas hjärtefrågor tas på allvar intensifieras.

Kort sagt så är mycket av det vi ser idag en effekt av att människorna är frustrerade och vilsna och sedan länge förlorat tron på oss politiker.

I en samhällsbild som präglas av ojämlikhet, ökade klassklyftor, hög arbetslöshet och svaga sociala trygghetssystem återstår fortfarande genomförandet av det som tidigare sades vara socialdemokratins största och mest inspirerande uppgift – Uppgiften att främja alla människors sociala och kulturella frigörelse.

Det är hög tid att vi socialdemokrater stannar upp och faktiskt tar oss en ordentlig funderare på innebörden av våra ideologiska kärnvärden kärlek – solidaritet och alla människors lika värde.

Vilka värden ligger nedärvda i dessa ideologiska övertygelser och vilken politik ska vi driva som en effekt av denna ideologiska övertygelse?

För egen del innebär dessa kärnvärden att vi måste driva en politik som lever upp till vår ideologi. Vi måste driva en politik som innebär att folkflertalet får det bättre på alla områden samtidigt som samma folkflertal känner att vi driver en politik som flyttar demokratin närmare människorna så att de kan känna sig mer delaktiga i samhällsbygget.

Kort sagt måste vi driva en politik som tar tillvara intresset hos majoriteten av Sveriges befolkning. För att åstadkomma detta är jag övertygad om att vi socialdemokrater måste röra oss mer åt vänster på den politiska skalan och på nytt driva en politik som gör att alla känner sig delaktiga i politiken.

Att flytta demokratin närmare människorna är nödvändigt om människorna ska återfå sin tro och nyfikenhet på framtiden.

I ett framgångsrikt samhällsbygge måste människor genom åtgärder och handlingar känna att vi socialdemokrater faktiskt bryr oss om deras vardagsproblem och att en lösning av dessa står högst upp på vår politiska agenda.

Den sociala och kulturella frigörelse vi tidigare värnade och satte högt innebär att människorna fortfarande måste få mer inflytande i samhället, i politiken och i arbetslivet för att känna att vi som verkar inom politiken faktiskt bryr oss om hur våra väljares vardag ser ut i verkligheten.

För att uppnå detta måste vi i allt vi säger och i allt vi gör visa att vår politik går i den riktningen.

Genom att satsa ännu mer resurser på viktiga saker som utbildning, sjukvård, bostäder åt alla, infrastruktur och starka sociala trygghetssystem kan vi visa att vi menar allvar med det vi säger.

Ett socialt progressivt samhälle kräver en socialt progressiv politik och socialt progressiva satsningar som gör livet bättre för det stora flertalet.

Högst upp på agendan för den socialt progressiva politiken kan det därför bara finnas en enda sak  – Kampen för ett jämlikare Sverige och åtgärder för att på nytt uppnå full sysselsättning i Sverige.

Bara för att förtydliga meningen av det moderna sättet att se på full sysselsättning vill jag säga att jag med full sysselsättning avser att människor endera jobbar, studerar eller självvalt är hemma med barn eller utför andra självvalda aktiviteter.

Ett Sverige med full sysselsättning skapar ett Sverige med en progressiv ekonomi – En progressiv ekonomi skapar förutsättningarna för ett socialt progressivt samhälle.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I en debattartikel publicerad i VF vilken du hittar på följande länk: https://www.folkbladet.nu/2201024/byt-ut-lekmannen-i-de-kommunala-bolagen ondgör sig signaturen Oberoende Observatör över ordningen i Umeås kommunala bolag.

Oberoende Observatör som med jämna mellanrum gör inspel i den politiska debatten i Umeå ondgör sig över det faktum att det enligt denne sitter alldeles för många lekmän i styrelserna för de kommunala bolagen i Umeå och att detta skulle vara skadligt för både bolagen och för kommunen och dess medborgare.

Låt mig därför upplysa Oberoende Observatör om att den åsikten är felaktig så länge den grundas på de orsaker som anges i debattartikeln.

Tvärtemot Oberoende Observatörs påstående så är sanningen den att lekmannastyrelserna i Umeå kommunföretags sfär gör ett mycket bra jobb – En arbetsinsats som borde berömmas snarare än kritiseras.

Låt mig dessutom göra följande klarläggande för att tydliggöra viken roll ett bolags styrelse har:

En styrelse i ett bolag sitter där tillsatta av bolagets ägare – I detta fall Umeå kommun med uppgiften att säkerställa att ägarens direktiv till bolaget följs till punkt och pricka av bolagets ledning samt att aktiebolagen och andra för verksamheten inblandade lagar följs till punkt och pricka.

Därutöver har styrelsen i uppgift att tillsammans med bolagets revisorer tillse att balans- och resultaträkningen i bolaget stämmer överens med bolagets bokföring och att bolagets ledning handhar bolagets ekonomi på ett sätt som är bra för bolagets ägare.

Slutligen har styrelsen i uppgift att utse bolagets verkställande ledning i enlighet med den ordning som bolagets ägare har fastställt i förväg.

För att utföra detta uppdrag behövs inga specifika kvalifikationer utöver de styrelseledamöterna besitter vilket Oberoende Observatör ser ut att helt ha missuppfattat då bolaget leds av bolagsledningen och inte av bolagets styrelse.

För bolagsledningen gäller självfallet att den ska ha adekvat utbildning för att klara sitt uppdrag.

Så vitt jag vet har Umeå kommun och kommunens företag så här långt varit väldigt duktiga på att hitta personer med rätt profil och rätt utbildning för att leda kommunens företag vilket jag tar som ett bevis på att de som sitter i bolagens styrelser har gjort ett mycket bra jobb.

I kommunala bolag är det viktigt att de kommunala bolagen har en styrelse som speglar hur sammansättningen ser ut politiskt i kommunen av den anledningen att de kommunala bolagen styrs av kommunala beslut och kommunala ägardirektiv.

Med det sagt så anser jag det bevisat att den Oberoende Observatören har helt fel när denne kräver att politiskt tillsatta styrelseledamöter ska bytas ut mot styrelseproffs som saknar politisk förankring.

Görs detta på det sätt som Oberoende Observatör vill går demokratin och de demokratiska spelreglerna förlorade i de kommunala bolagen i Umeå – Att demokratin går förlorad tjänar ingen på då full demokratin är viktigare än allt annat i allt som har med politik och offentligt ägande och beslutsfattande att göra.

Därför ska styrelsen i de kommunala bolagen i Umeå även fortsättningsvis utses på samma sätt som idag Oberoende Observatör – Vill du Umeåbornas bästa inser även du att ditt inspel blev fel och rättar därför ditt felaktiga antagande i inlägget så snart det blir möjligt att göra så.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Med jämna mellanrum är den svenska skolan och min oro över att resultaten i skolan ständigt sjunker i ett internationellt perspektiv när mätningar görs av kunskapsnivån hos elever i olika länder ämnet för mitt bloggande

För mig är det oerhört viktigt att den svenska skolan och det svenska skolsystemet tillhör de ledande i världen vad gäller elevernas kunskapsnivå.

Lika viktigt är det att skolan är fri och öppen för alla att få ta del av utan att den egna och/eller föräldrarnas storlek på plånboken spelar in i möjligheten att få gå i en skola av hög kvalitet.

Den svenska skolan är en viktig del av den svenska samhällsmodellen och ett måste om vi ska lyckas med föresatsen att bygga ett mer jämlikt och kärleksfullt samhälle där alla människor har lika värde.

Min strävan är och har alltid varit att de som idag går i skolan tillsammans med de framtida generationer som börjar i skolan ska få samma chans som jag fått att få en fullödig utbildning som kunskapsmässigt tillåter dem att göra karriär och hävda sig i ett internationellt perspektiv om de så önskar.

Synen på svensken som välutbildad och kunnig bland medborgarna i andra länder befinner sig i ständig devalvering vilket påverkar svenska ungdomars möjlighet att göra internationell karriär negativt.

Där jag tidigare hade en fördel av att vara svensk därför att jag kunskapsmässigt ansågs ligga före många andra är situationen idag omvänd – Den svenska skolans kunskapsmässiga kräftgång innebär att de som gått skolan i många andra länder numera har ett kunskapsövertag gentemot de som passerat genom det svenska skolsystemet.

Därför kan en omdaning av det svenska skolsystemet inte vänta.

Omdaningen måste ske här och nu om inte Sverige, svenska företag och svenska ungdomar ska förlora i konkurrenskraft internationellt. Ska konkurrenskraften återställas kan vi inte låsa fast oss vid partilinjer eller annat när det gäller att rädda den svenska skolan och Sveriges framtida konkurrenskraft som nation.

Vad som behövs är en bred parlamentarisk uppgörelse om skolan med ett enda fokus – Ökad kunskap och fler som går ut gymnasiet med godkända betyg.

Ska det bli verklighet måste saken tas på allvar vilket innebär att det är hög tid att den svenska skolan sluta dalta med eleverna och i stället för krav om ökat elevinflytande ställer klara och tydliga krav på ökad kunskap hos eleverna i den svenska skolan.

Barn likväl som övriga människor mår bra av att i förväg veta vilka krav som ställs på dem för att leva upp till ett visst betyg. Att ställa krav på våra barn är varken fult eller kärlekslöst utan snarare ett kärleksfullt sätt att förbereda dem för ett liv i en hård och kall värld med hög konkurrens på alla nivåer.

Barn blir inte bättre individer som vuxna därför att vi låter bli att betygsätta kunskap och därför utformar skolan som en skyddad verkstad med vaga regelverk och stora mått av individuell frihet utan koppling till kunskapsinlärning.

Fortsätter vi på inslagen linje kommer kunskapsnivåerna att fortsätta sjunka samtidigt som steget in i vuxenvärlden blir ett ännu större berg att bestiga både i ett nationellt och ett internationellt perspektiv.

Lika självklart som det är att ställa strikta kunskapskrav på våra barn lika självklart är det att alla som behöver extra stöd ska få det för att kunna tillgodogöra sig kunskapen på lika villkor som övriga elever.

Dessutom tycker jag det är hög tid att helt släppa tankarna om att alla elever ska genomgå en teoretisk utbildning på gymnasiet. Teoretisk utbildning passar inte alla och för de som inte passar för en teoretisk utbildning är en yrkesinriktad utbildning som leder till arbete ett mycket bättre alternativ.

Praktiska program med yrkesinriktning mot vård, omsorg och byggbranchen etc. är minst lika viktiga utbildningsvägar som teoretiska program så länge de är strukturerade på ett sätt som leder till ett arbete och egen försörjning.

Många av de arbeten som utförs av de som genomgått en yrkesinriktad utbildning kommer därtill att existera under lång tid framöver och därför är det hög tid att vi släpper statustänkandet och uppgraderar betydelsen och nyttan av att utföra ett praktiskt arbete.

Löneutveckling inom dessa yrkeskategorier bör utvecklas på samma sätt som inom mer teoretiska yrken då dessa yrken är minst lika viktiga för ett välmående Sverige som någonsin de mer teoretiska jobben.

Som socialdemokrat är min åsikt att en av vägarna till ett jämlikt samhälle är att se till att vi ställer tillräckligt höga krav på våra barn för att leda dem mot minskade klassklyftor och större chanser att komma in på arbetsmarknaden.

Att ställa krav på ökad kunskapsinlärning i skolan är en bärande del i kampen för ett jämlikt samhälle.

Låt oss sluta att betrakta skolan som en experimentverkstad för politiska ideologier till förmån för den ordning som säkerställer att svenska barn & ungdomar även fortsättningsvis kan förvärva den kunskap de behöver för att stå sig väl i den internationella konkurrensen om morgondagens arbetstillfällen redan i skolan.

Skolan är en investering i våra barn och i Sveriges framtida konkurrenskraft – Inte en experimentverkstad för politiska ideologier.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”