För mig är det viktigt att som politisk bloggare lyfta upp politiskt dubbelspel och falskspel om sådant förekommer – Att Jan Hägglund (AP) i Umeå i går på sin blogg lyfte det dubbelspel som vänsterpartiet i Umeå spelar hedrar honom och för det förtjänar han ett stort TACK från min sida.

Som alla vet befinner sig Jan och jag själv ofta på kollisionskurs vad gäller vår syn på kommunpolitiken i Umeå och då främst vad gäller Jan’s påståenden om skrytbyggen mm. I andra frågor är vi helt överens och i frågan om hur vänsterpartiet och dess företrädare i Umeå beter sig är vi oerhört överens.

Av den anledningen är jag glad att Jan nu bestämt sig för att ta bladet från munnen och påvisa hur vänsterpartiet i Umeå spelar dubbelspel och sviker sina väljare.

För egen del har jag tillsammans med min partikamrat Lennart Holmlund länge lyft vänsterpartiets tillkortakommanden. Att Jan Hägglund nu sällar sig till oss är välkommet då det är viktigt att väljarna får veta sanningen om hur Umeås vänsterpartister beter sig från politiker som inte kan beskyllas för att vara en part i målet på det sätt Lennart Holmlund är.

Umeås vänsterpartister vänder alltid kappan efter vinden och precis som Jan Hägglund påstår i sitt blogginlägg är vänsterpartiet i Umeå med Ulrika Edman i spetsen så förblindade av sitt hat gentemot oss socialdemokrater att de är beredda att begå ett politiskt självmord för att lära oss socialdemokrater en läxa.

Att vänsterpartiet i Umeå utvecklat ett hat mot oss socialdemokrater torde bero på att vi trots tålmodiga försök och många uppmaningar till vänsterpartiet om att besinna sig och hålla ingångna avtal blev tvungna att avsluta det samarbete vi haft under föregående mandatperiod därför att vänsterpartiet i Umeå inte höll ingångna löften och därmed förbrukat sitt förtroendekapital.

Efter den brytningen är Umeås vänsterpartister är så förblindade i sitt hat mot S att man lägger alla sina ideologiska ideal åt sidan och röstar för alliansens förslag bara för att straffa oss socialdemokrater fullt medvetna om att den åtgärden straffar partiets egna väljare mest och går stick i stäv med den politik vänsterpartiet står för.

Att ett sådant parti inte förtjänar väljarnas röst tror jag många är beredda att skriva under på när det finns andra jämbördiga alternativ till vänsterpartiet att rösta på som erbjuder vänsterpolitik utan att spela dubbelspel och svika sina väljare.

Därför vill jag säga ett stort TACK till Jan Hägglund för modet att lyfta sveket gentemot sina väljare som Umeås vänsterpartister gjort i och med sitt ställningstagande och handlade i en för arbetarklassen mycket viktig fråga.

Att rösta emot att AB Bostaden ska få bygga hyresrätter på Umeås attraktivaste mark med fokus på boende för äldre är ett stort svek mot vänsterpartiets traditionella väljare.

Hur vänsterpartiet i Umeå i stället för att rösta för att bygga hyresrätter i kommunal regi väljer att att rösta med alliansens trots att deras förslag förutom att släppa in privata fastighetsägare på marken sannolikt innebär att hyresrätterna i slutändan omvandlas till bostadsrätter där bara de rika har råd att köpa och bo är ett stort svek mot vänsterpartiets väljare.

Med det sagt vill jag än en gång berömma Jan Hägglund för hans mod jag väntar med spänning på att läsa hans framtida berättelser om hur vänsterpartiet i Umeå spelar dubbelspel i kommunpolitiken och sviker sina väljare på fler sätt än detta.

Slutligen vill jag här och nu uppmana er som överväger att lägga er röst på vänsterpartiet i kommunvalet i Umeå att stanna upp och tänka igenom ert beslut en extra gång.

Anser ni att ni av olika anledningar inte kan rösta på oss socialdemokraterna i kommunvalet av en eller annan anledning är en röst på AP bättre än en röst på V då en röst på AP förutom vänsterpolitik ger väljarna den politik AP:s företrädare lovar sina väljare utan kappvändningar och dubbelspel.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jimmie Åkesson gav ett oerhört blekt intryck i gårdagens partiledardebatt i Expressen/Di TV – Dessutom såg han både orkeslös och oengagerad ut vilket borde oroa både honom själv och SD:s partiledning då det är just engagemang från Åkesson och hans förmåga att lyckas med att skylla allt på invandringen som tidigare hjälpt SD att växa.

I gårdagens debatt var den förmågan helt bortblåst och i migrations och integrationsfrågan fick Åkesson stordäng både av Jonas Sjöstedt och Ulf Kristersson samt av Annie Lööf.

Varför Jimmie Åkesson ser blek och orkeslös kan man förstås ha olika åsikter om även om min tro är att det beror på de bakslag i opinionsundersökningarna som SD upplevt på sistone där de nu tappat ner till dryga 16% med en månad kvar till valet.

En annan trolig orsak för Åkessons bleka och orkeslösa uppsyn i gårdagens debatt kan givetvis vara att han har en nyvunnen insikt om att SD:s bluff och avsaknad av politik kommer att avslöjas om SD som parti blir större än M och/eller S i det förestående valet – Viken av orsakerna som är rätt eller om bägge spelar in ska jag låta vara osagt för stunden.

Att Åkesson fick stryk i övriga frågor är i sig naturligt och att det framgick så tydligt i denna debatt att SD saknar politik på de flesta områden vill jag ge de duktiga debattledarna all credit för då de var stenhårda avseende att se till att partiledarna höll sig strikt till det ämne som debatterades.

Att Jimmie Åkesson själv kände att han misslyckats kapitalt i debatten bevisas mer äv väl av det faktum att han direkt efter debatten stormade förbi alla väntande journalister och lämnade byggnaden utan förklaring och utan att återkomma – I min värld så är det bara förlorare som beter sig på det sättet.

I övrigt så präglades debatten av en Ebba Bush Thor som irrade runt som en yr höna i samtliga frågor utan att i ett enda ämne kunna precisera varför KD skulle vara ett alternativ att rösta på för landets väljare.

Därtill gav hon ett enda klart och tydligt besked till väljarna och det är att KD enligt henne är för kärnkraft och för byggandet av nya kärnkraftverk – Något som i den efterföljande rapporteringen förvånar hennes partikamrater och partiets talesperson i energifrågor Pernilla Gunther då detta inte är förankrat i partiledningen och emot partilinjen.

Bush Thors överraskande besked om att hon och KD är för mer kärnkraft såg även ut att förvåna hennes kamrater i alliansen även om ingen av dem öppet gick ut och kritiserade henne för detta i debatten därför att ett sådant beteende bara skulle påvisa att alliansen är än mer splittrad än den redan är.

I övrigt tycker jag att partiledarna klarade sig ungefär som tidigare och att Stefan Löfven klarade sig aningen bättre än han normalt gör i denna typ av debatt och då säkerligen därför att debattledarna var strikta och duktiga på att hålla debatten och debattklimatet på en bra nivå.

Bäst av alla denna gång var enligt mitt förmenande Jonas Sjöstedt som i vanlig ordning uppvisade att retorik är en av hans starkaste grenar. På delad andra plats placerar jag Isabella Lövin och Annie Lööf med övriga oplacerade och rätt snarlika och med Åkesson på en klar sista plats.

Slutligen vill jag rikta ett stort tack till Expressen/Di TV som enligt mitt förmenande har uppvisat den bästa partiledardebatt och det bästa format för en sådan jag upplevt på år och dagar när det kommer till ämnesval, struktur och ordning och reda i debatten – Grattis och den typen av seriös politisk debatt ser jag gärna mer av.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter att ha sett och lyssnat till alla rapporter om nattens anlagda bilbränder runt om i Västsverige med störst utbredning i Göteborgsområdet dyker en viktig frågeställning upp som behöver ett svar – Var dessa tillsynes samordnade anlagda bilbränder ett beställningsjobb?

Hur det ligger till med den saken kommer sannolikt att klarna inom en inte allt för avlägsen framtid då polisen enligt egen utsago i nyhetsrapporteringen har ett mycket gott spaningsläge i och med att flera av de element som deltog i bilbränningarna redan är identifierade och i en del fall även hörda en första gång.

I de rapporter om bilbränderna som lyfts i utländska media men som även antytts i svensk medierapportering antyds det att bilbränderna skulle vara ett beställningsjobb av krafter som vill flytta fokus från klimatet och den globala uppvärmningen till frågan om den enligt dem ökande kriminaliteten i Sverige som är kopplad till invandringen.

Blotta misstanken om att så skulle vara fallet får mig att känna mig illa till mods även om inga bevis ännu lagts fram på att så verkligen skulle vara fallet – En känsla jag får baserad på talesättet ”Ingen rök utan eld”.

Med detta sagt hoppas jag att polisen snabbt kan reda ut vad som ligger bakom nattens bilbränder så att vi en gång för alla kan släppa alla tankar på att de anlagda bilbränderna är ett sätt att kunna påverka utgången av det stundande valet alternativt handfast bevisa att så faktiskt är fallet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag skriver detta inlägg trots att jag är fullt medveten om att kommer att kritiseras hårt för det både internt och externt. Kritiken får mig dock inte att avstå då jag anser att ämnet feminism måste lyftas för att klargöra vad som avses med uttrycket feminism.

Jag har skrivit om feminismen och min syn på den på den tidigare. Den kritik jag framfört är att feminismen kidnappat ordet jämlikhet och försökt förvandla ordet jämlikhet till något som bara omfattar kvinnor vilket är helt fel – I min värld omfattar ordet jämlikhet alla i samhället – Både kvinnor och män.

I grunden är ordet feminism något bra och viktigt och den kamp som fördes för kvinnlig rösträtt och rätten för kvinnor att arbeta var viktig och samhällsomdanande och gick i allra högsta grad i jämlikhetens tecken – Dock verkar det som om de som kallar sig feminister idag helt glömt bort detta och istället verkar ha splittring och härskande som mål för sitt handlande.

Ordet feminism och dess betydelse och innebörd för den vanliga människan är något jag funderat länge på och det är därför jag vågar ifrågasätta om det sätt på vilket ordet feminism nu används på inte är just det jag kommit fram till att det verkar att vara vilket är ett nytt uttryck för att splittra och härska?

Trots att jag på allvar försökt har jag mycket svårt att förstå vad alla som pratar om feminism och jämställer det med jämlikhet faktiskt menar när de använder ordet feminism.

Kan det vara så att de menar att någon av följande punkter är sann?

• Menar de att Sverige inte är jämlikt när det kommer till mäns och kvinnors möjligheter?
• Menar de att män och kvinnor inte har samma lön när de utför samma arbete?
• Menar de att beslut fattade ur ett kvinnligt perspektiv är bättre än beslut fattade ur ett manligt perspektiv?
• Menar de att den kvinnliga könstillhörigheten är bättre än den manliga könstillhörigheten?

För egen del tycker jag mig uppleva att kvinnorna idag har mycket större möjligheter än män på de allra flesta områden även om jag saknar handfasta bevis på att så skulle vara fallet

Min och många andra mäns generella upplevelse är att kvinnor dominerar näst intill allt i vårt samhälle i den dagliga debatten och ve den man som vågar stå upp och hävda motsatsen – Gör man som man det så får man höra både det ena och det andra.

När det gäller högre utbildningar så dominerar kvinnorna på många områden. Kvinnor krävde och fick kvotering för att bli lika många som männen på respektive utbildning och idag när kvinnliga studenter dominerar den högre utbildningen är det ingen som kräver att män ska kvoteras in för att skapa jämlikhet – Föreslår man som man detta får man minsann veta hut.

För mig har det alltid varit en självklarhet att män och kvinnor som arbetar på samma nivå inom samma bransch och utför samma arbete ska ha lika lön – Allt annat är ytterst osolidariskt och därmed att göra skillnad på människa och människa.

För egen del lever jag i övertygelsen om att ovanstående inte är fallet i dagens Sverige då det sedan länge finns avtal som reglerar löner mm. utan att stipulera att det ska vara skillnad i lön mellan en man och en kvinna.

Jag motsätter mig på inget sätt att det säkert är med sanningen överensstämmande att kvinnorna stannar mer hemma än männen när barn föds – Dock tycker jag att det är upp till varje familj att själva bestämma hur de vill fördela föräldraledigheten utan att vi som politiker ska bestämma och moralisera över vad som är rätt respektive fel i det enskilda fallet.

När det gäller föräldraförsäkringen och innehållet i den tycker jag att den är bra som den är utformad idag. Att tvinga familjer att göra si eller så är ingen lösning som främjar vare sig jämställdhet och/eller jämlikhet.

När det kommer till frågan om vilka beslut som är bäst saknar det helt betydelse om besluten är fattade av en kvinna eller av en man då min uppfattning och erfarenhet är att kompetenta människor fattar kompetenta beslut oberoende av könstillhörighet.

Därför saknar könstillhörigheten helt betydelse för mig – Vad som måste till är ett system som även fortsättningsvis är helt könsneutralt.

Min upplevelse är att feminismens yttersta förespråkare helt och hållet kidnappat ordet feminism och istället för att använda det på det sätt som de tidiga feministiska företrädarna likt Bertha von Suttner och Elin Wägner gjorde använder ordet och uttrycket feminism till att vinna makt genom att splittra och härska.

Dagens feminister klagar ofta på att det är för få kvinnliga chefer – Min uppfattning är att företag och organisationer alltid ska anställa den som är mest meriterad och detta utan att titta på om den sökande är man eller kvinna.

Sverige borde sluta använda feminismen som förevändning vid anställningar för att istället likt England införa ett system som alltid tvingar ett företag eller en organisation att i samband med anställningar alltid anställa den som är mest meriterad – Detta utan att diskriminera utifrån vare sig könstillhörighet, religion, etnicitet eller sexuell läggning etc.

Att de som kallar sig feminister inte redan förordat ett sådant system är för mig en gåta om de är så diskriminerade som de påstår sig vara.

Kan det kanske bero på att ett införande av det system jag vill införa förlamar hela debatten om feminism och med den möjligheten att splittra och härska?

Tanken är kittlande ty i ett sådant system som jag förordar behandlas kvinnor och män lika och det blir upp till individen att jobba för att skaffa sig ett högt meritvärde om man vill klättra högt i hierarkin.

Att de som kallar sig feminister sedan påpekar att typiskt manliga yrken har en högre lön än typiskt kvinnliga yrken har inget alls med könsdiskriminering och feminism att göra – Löneskillnaderna är snarare än kvarleva sedan gammalt.

Kampen för att skapa större jämlikhet mellan lönerna i typiskt kvinnliga och manliga yrken handlar inte om feminism – Den kampen är snarare en politisk kamp som med fördel förs genom att arbeta för ett mer jämlikt samhälle.

Därför tycker jag att det är hög tid att vi slutar upp med att prata om feminism och könskamp – Låt oss istället prata om jämlikhet och byggandet av ett jämlikt samhälle där alla människor inklusive kvinnor har samma värde.

Låt oss lägga manligt och kvinnligt åt sidan och koncentrera oss på att ta kampen för det som är viktigt om vi vill ha ett solidariskt och kärleksfullt samhälle – Att vinna kampen mot nyliberalismen och de skador den ställer till med är långt mycket viktigare än att vinna den kamp mellan män och kvinnor som sedan länge redan är vunnen.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Sverige likväl som många andra länder står inför stora utmaningar gällande framtidens samhällsbyggen – Hur utmaningarna ska bemötas råder det skilda meningar om även om många insett att större jämlikhet är ett måste om samhällsbygget ska bli framgångsrikt.

Enligt mitt förmenande är den största utmaningen vi står inför att säkerställa att alla människor oavsett klasstillhörighet kan leva ett bra liv i framtiden trots att många av dagens arbeten kommer att försvinna därför att mänsklig arbetskraft ersätts med maskiner.

Av den anledningen måste människors framtida inkomstmöjligheter säkerställas och det är därför jag sedan länge öppnat för att på allvar göra en djup och förutsättningslös utredning om effekterna av ett införande av en basinkomst lika för alla i Sverige för att utröna om en sådan kan bidra till en lösning av våra framtida problem.

Mitt förslag är att detta ska göras i form av en utredning som påbörjar sitt arbete utan förutfattade meningar och helt utan personliga värderingar om reformen i sig.

Min tro är den att en basinkomst på 10.000 kr/månad netto som är lika för alla från och med 18-års ålder och varar resten av livet med råge löser problemen – En uppfattning som för övrigt delats av alla de fler än 500 människor av olika samhällsklass som jag delat idéen med genom personliga samtal.

Därutöver kommer reformen att lösgöra mer pengar till samhällsbygge, vård, skola och omsorg genom att dagens bidrags- och transfereringssystem skrotas helt och hållet och ersätts med en basinkomst – Exakt hur mycket mer kommer utredningen att påvisa och det är bland annat därför jag vill att utredningen ska genomföras.

Ska det ske och bli möjligt måste vi som menar allvar med att utreda effekterna av en basinkomst göra allt som står i vår makt för att frigöra frågan från den grupp som fram tills nu drivit frågan om en basinkomst.

Det som måste till är att vi fritar frågan om en basinkomst från den grupp av övervintrande miljöaktivister/rättshaverister från MP:s grundande som fram till idag kidnappat frågan och vill finansiera en basinkomst med införandet av miljöavgifter som kommer att ödelägga mänsklighetens framtida utveckling.

Frågan om införandet och finansieringen av en basinkomst har inget med miljöpolitik att göra – I min värld är frågan om en basinkomst en fråga om jämlikhet och ett bättre sätt att fördela samhällets resurser på.

Att mitt tankesätt är det rätta påvisas av det faktum att de länder som idag provar och/eller infört basinkomst helt eller delvis gjort så genom att göra det jag anfört ovan.

Min grundinställning bygger på följande övertygelse vars effekt jag vill ha mer exakt beräknad så att alla ska kunna ta ställning i frågan.

• Att det mesta av dagens bidragssystem är föråldrat och bör skrotas till förmån för en basinkomst.
• Att vi således bör ta bort både barnbidrag, flerbarnstillägg, bostadsbidrag, studiebidrag, de första 10.000 kr/månad netto av föräldrapenningen, de första 10.000 kr/månad netto av pensionen och sjukpenningen osv. och ersätter dem med en basinkomst lika för alla.

Självfallet så ska man även fortsatt kunna söka studielån och självfallet ska pension, sjukpenning, a-kassa och andra inkomstrelaterade förmåner precis som idag relateras till inkomsten för de delar som ligger ovan 10.000 kr/månad netto och fortsatt betalas ut i nivå med idag eller mer.

Med en sådan basinkomst på plats kommer vi socialdemokrater till skillnad från allianspartiernas falska löften om personlig frihet att kunna erbjuda alla samhällsmedborgare riktig frihet och riktig valfrihet att själva styra över sina liv.

En basinkomst lika för alla innebär ökad frihet att själv avgöra välja hur mycket man ska arbeta eller utbilda sig samt vara hemma med barn och så vidare under olika delar av sitt liv vilket innebär att vi öppnar för en flexiblare pensionsålder och ett friare och flexiblare liv.

Därtill erbjuder ett införande av en basinkomst lika för alla en möjlighet att på allvar kunna tackla de utmaningar samhället står inför vad gäller framtidens arbetsmarknad där människor i ökande takt kommer att ersättas av maskiner och robotar.

Med en basinkomst lika för alla på plats kan vi utan problem sänka arbetstiden från 8 timmar/dag till 6 timmar/dag – Därtill med tillhörande lönesänkning utan att påverka arbetstagarnas liv i någon större utsträckning.

Den sortens åtgärder kommer att leda till att företagen får mer arbete utfört i förhållande till vad de betalar då alla undersökningar påvisar att effektiviteten ökar vid sänkt arbetstid – Därtill kommer fler att komma i arbete samtidigt som fler får möjlighet att vidareutbilda sig vilket över tid stärker konkurrenskraften för svensk industri.

Att sjukskrivningarna på både lång och kort sikt kommer att minska kommer som ett brev på posten.

Låt oss därför erövra frågan om en basinkomst från den grupp övervintrade miljöpartister som sedan länge kidnappat frågan för att därefter re-lansera idén om en basinkomst och förutsättningslöst utreda den på djupet.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I Sverige har vi under lång tid experimenterat med ledarskapsstrukturer och hur dessa ska fungera för att vara effektiva. Andemeningen när experimenterandet startade var säkert god men som jag ser saken så har hela experimentet nu gått alldeles för långt och skadar landet.

Experimenterande har enligt mig gått så långt att vårt land har förlorat storligen på experimentet därför att vi numera i vårt land är rädda för att ställa krav och ha strukturer där en chef är chef och en lärare en auktoritet bara för att nämna några exempel.

Vad jag försöker säga är att vi utvecklat en särart vad gäller medbestämmande med mera som inte finns på något annat håll i världen. Tankarna bakom förändringarna är förvisso både ädla och nobla men så länge Sverige står ensamt i världen med ett sådant system förlorar vi i konkurrenskraft.

Vi behöver inte gå längre än till Finland, Tyskland och England för att finna att deras samhällssystem är helt olika våra och betydligt mer patriarkala när det gäller bestämmande än våra beslutssystem – Där vi förändrat har de hållit kvar vid det gamla och beprövade.

Resultatet av att inte ställa krav visar sig i form av sämre resultat i skolan, lägre produktion, svårighet att fatta beslut och ständiga överklaganden i bygg- och planärenden mm. mm.

De erfarenheter jag inhämtat genom att bo och arbeta i stora delar av världen visar att krav och tydliga regler är bra för människor – Bra därför att människor mår bra av att det ställs krav då kravställande gör det betydligt lättare att leva genom att man i förväg vet vad som krävs på arbetsplatser och i skolan likväl som i andra delar av samhällslivet.

I andra länder finns en tydlig gräns för vad som är rätt och fel kvar trots att densamma saknas i Sverige – Gränser som ligger där de ligger utan att förflyttas på det sätt de förflyttas i Sverige därför att det i andra länder är utformade så att det bara finns rätt och fel och inget däremellan.

Vi ska självfallet ha ett system där demokratin ligger så nära människorna som det är möjligt då människor måste känna att de kan påverka beslut och känna att deras åsikt räknas då den känslan är viktig att förmedla – Det innebär dock inte att vi därför ska ha ett system som saknar kravställande.

I arbetslivet ska det finnas lagstiftning baserad på politiska beslut som tar tillvara de anställdas rättigheter och skyddar dem mot förtryck och utnyttjande – Det är politikens och fackföreningarnas roll att sedan se till att dessa lagar finns på plats och att de efterlevs.

Personligen tycker jag inte att detta automatiskt ska innebära att personer i chefsställning inte kan utöva sitt chefskap utan att först rådslå med en arbetstagarna.

En chef som kan fatta självständiga beslut och peka med hela armen och ge klara och tydliga order fungerar betydligt bättre än chefer som alltid förlitar sig på kollektiva beslut – Dessutom kan chefen fällas och straffas om de beslut denna fattar inte följer lagen.

Starka chefer som själva fattar besluten är därtill enligt mina egna upplevelser betydligt bättre på att delegera och ge sina anställda egen frihet än de chefer som ständigt ska förhandla innan de fattar beslut. 

Min upplevelse är att industrin och andra arbetsplatser fungerar bättre om det finns en chef som fattar beslut och talar om för de anställda vad som ska göras och hur det ska göras – Produktionen blir effektivare och de anställda svävar aldrig i ovisshet om vad som krävs av dem.

Med denna modell kan man gå hem för dagen med vetskap om att jag levt upp till det som förväntas av mig och inte som i dagens Sverige hemgång med en viss osäkerhet av om jag gjort det jag förväntades göra eller inte.

Samma sak gäller i skolan – Barn ska inte vara inblandade i beslutsfattandet av hur och vad som ska inhämtas i form av kunskaper och hur lektionerna ska läggas upp i respektive ämne.

I skolan ska det finnas en läroplan som klart uttrycker vilken kunskapsnivå som krävs för ett visst betyg – Därutöver riktlinjer för hur kunskapsinhämtningen/kunskapsinlärningen ska gå till samt hur kunskapsnivån ska kontrolleras och verifieras.

Elevinflytande i skolan är förvisso bra och kan med fördel tillämpas vad gäller utemiljö, rastlokaler etc. När det kommer till undervisningen ska inget inflytande finnas då barn av naturliga skäl saknar tillräckliga kunskaper för att avgöra vad som är bra eller dåligt att lära sig i skolan.

Barn ska helt enkelt lära sig att det är de vuxna som fattar besluten och att deras tid kommer den dag de inträder i vuxenlivet.

För att få ordning på samhällsstrukturen måste vi återgå till ett samhälle där ålder inger respekt. Det måste redan i skolan skapas kunskap och insikt om att människor som är äldre än en själv har större livserfarenhet och som en följd av det en större referensram och erfarenhetsbank att bedöma saker utifrån när det kommer till beslutsfattande.

Att erfarenhet ger visdom är något som de flesta kulturer förstått – Dock har vi avskaffat denna insikt i Sverige genom att sluta ställa krav. Sverige präglas snarare av åldersdiskriminering i den meningen att ålder och erfarenhet ses som en belastning snarare än som en tillgång.

I ett väl fungerande samhälle finns tydliga regelverk och krav på att följa dessa utan att göra egna tolkningar av vad som är rätt eller fel. Regler som lämnar tolkningsutrymme är i grunden dåliga regler – Regler som klart stipulerar vad som krävs för att leva upp till regelns intentioner är bra regler.

Vad jag försöker säga är att Sverige tappat åtskilligt i internationell konkurrenskraft därför att vi helt och hållet slutat ställa krav på medborgarna. Denna avsaknad av kravställande börjar redan i skolan och hänger sedan med in i vuxenlivet.

Det är därför dags att vi börjar tänka efter och analysera om de förändringar vi genomfört tagit oss framåt eller bakåt? Baserat på denna analys bör vi sedan göra de förändringar som krävs för att återgå till en sund samhällsutveckling.

Det är hög tid att vi skapar ordning och reda i Sverige och återskapar system som är klara och tydliga vad gäller vad som är rätt och fel och om vilka förväntningar som ställs på den enskilde individen.

Att ha ett klart och tydligt kravställande i alla faser av samhällsbygget är extra viktigt för oss i Sverige då Sverige är ett land som har en stor invandring av människor som kommer från länder där kravställande tillhör vardagen.

Ett samhälle som vågar ha klara och tydliga regler på vad som förväntas av människorna som lever där och ett land som vågar ställa krav lyckas bättre än ett land som inte gör så.

Det är mot denna insikt jag tror mig veta varför länder som Tyskland med flera klarar integrationen av invandrare betydligt bättre än oss svenskar och får in de som kommer i arbetslivet betydligt snabbare och effektivare än oss.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Jag har tidigare föreslagit att svenska folket ska få chansen att folkomrösta om föräldraförsäkringens utformning vad gäller allokeringen av föräldramånader till respektive förälder i samband med det stundande valet – Att detta inte sker tycker jag är synd därför att jag tror det är precis det svenska folket velat göra om de fått bestämma.

Trots att jag är socialdemokrat och fullt medveten om att vår kongress antog en motion om att jobba för en 3:e pappamånad och över tid en helt jämställd föräldraförsäkring avseende fördelningen av föräldradagar mellan man och kvinna är jag motståndare till alla åtgärder som genomför detta genom politiska tvångsåtgärder.

Som varande socialdemokrat fast förankrad i våra ideologiska kärnvärden ser jag försöken om att genomföra detta kongressbeslut som ett svek mot folkflertalet så länge detta görs utan att folkflertalet fått folkomrösta om saken.

Förutom att följa folkflertalets vilja tycker jag att vi precis som i andra hjärtefrågor måste sätta barnens bästa i första rummet – Ett politiskt tvångsbeslut om lika fördelning av föräldramånaderna i föräldraförsäkringen mellan föräldrarna sätter inte barnens bästa i första rummet.

Tittar vi på resultatet av alla opinionsundersökningar som gjorts angående föräldraförsäkringen varierar siffrorna – Dock är det stadigt mer än 60% som säger att de inte vill att vi går in och detaljstyr villkoren i föräldraförsäkringen.

Dessutom visar undersökningarna att socialdemokratiska väljare tycker precis samma sak som andra partiers väljare i denna fråga.

Som socialdemokrater måste vi lyssna på människorna om vi fortsatt ska kunna hävda att vi står upp för våra ideologiska kärnvärden och vill åtnjuta väljarnas förtroende för oss – Att opinionen visar att detta är en fråga för folket snarare än för oss politiker innebär för mig att politiken inte ska detaljstyra föräldraförsäkringen.

För egen del är jag övertygad om att de förändringar vi nu försöker genomdriva är ett resultat av ett fåtal feministers starka röster och att den förändring vi vill genomföra är önskad av dem men oönskad av våra väljare – Jag vill till och med gå så långt som till att påstå att den föreslagna förändringen är fåtalsdiktatur på hög nivå.

Därför är det rätt gentemot alla att vi lever som vi lär och låter Sveriges väljare säga sitt i frågan genom en folkomröstning vars resultat vi ska lova att följa och agera utifrån. 

Fler allokerade pappamånader i föräldraförsäkringen har inget med kärnvärdena i vår socialdemokratiska ideologi att göra – Det är inte heller en typisk höger eller vänster fråga vad gäller väljarsympatier. Därför ska vi inte göra den till en ideologisk fråga innan Sveriges befolkning gett yttryck för att så borde vara fallet.

Jag påstår med fog att föräldraförsäkringen är jämställd som den är i och med att föräldrarna fritt kan bestämma vilken av föräldrarna som ska stanna hemma med barnet och hur länge.

Kanske är det till och med så att den är mer jämställd för kvinnor än för män då pappadagarna är låsta till just pappan utan möjlighet för denne att överlåta dessa till mamman?

Ni som läser min blogg vet att jag gillar att skriva om att återreglera och reglera det ena området efter det andra för att få ordning på torpet.

Föräldraförsäkringen är ett område som lämpar sig mycket dåligt för reglering och tvång. Jag tycker och tror att föräldrarna själva är mogna nog att komma överens om och bestämma vem som ska vara hemma med barnet och hur länge.

Att lagstifta om ett tvång för föräldrarna att dela ledigheten leder inte till mer jämställdhet. I stället tror jag att effekten av en sådan lagstiftning blir att barnet får mindre tid med sina föräldrar dem första tiden i livet och med att många kommer att välja bort att vara ledig för att ta hand om barnet.

Den generation för vilken det var naturligt att det var mamman som skulle stanna hemma med barnet är sedan länge allt för gamla för att överhuvudtaget få barn.

Hos den yngre generationen ser jag inga tecken på att dagens unga kvinnor fogar sig och stannar hemma bara för att mannen tycker så. I vart fall kan jag inte se några sådana tendenser bland mina 4 döttrar eller andra kvinnor i min bekantskapskrets.

Jämställdhet mellan kvinnor och män existerar redan enligt mitt förmenande – Därför behövs ingen lagstiftning för att införa något som redan existerar.

Argumenten om att kvinnor får lida i framtiden därför att deras pension blir lägre kan enkelt lösas med en reform som verkligen andas socialdemokratisk ideologi och solidaritet – Allt som behövs är att lagstifta om att all intjänad pension ska delas lika mellan man och kvinna för alla år det levt tillsammans i ett förhållande.

Min ståndpunkt att fördelningen av föräldradagarna som omfattas av föräldraförsäkringen ska lämnas åt föräldrarna att själva bestämma över med undantag av de 14 första dagarna efter ett barns födsel där bägge föräldrarna ska beredas tid att vara hemma tillsammans med barnet.

Den saken lovar jag alla att jobba för med tillägget att jag självfallet ska ändra min ståndpunkt om svenska folket i en folkomröstning ger uttrycka för att jag har fel.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag” 

När man som jag har jämlikhet som ett övergripande mål är det både klokt och socialt rättfärdigt att ingripa och genomföra de förändringar i de ekonomiska systemen som är nödvändiga för att skapa en jämlik maktfördelning.

Förändringar kommer självklart att innebära vissa konfrontationer med det privata näringslivet – Att tro annat vore naivt. Konfrontationen ligger inte i viljan att skapa ett jämlikt samhälle utan snarare i de förändringar som är nödvändiga för att uppnå den jämlikhet vi eftersträvar.

Att genomföra förändringar som innebär inskränkningar i de privilegier de allra förmögnaste skaffat sig leder sålunda till viss konfrontation – Dock är det helt ofrånkomligt att sådana inskränkningar måste till för att uppnå målet och skapa måluppfyllelse.

Att de fåtal som drabbas av inskränkningar eller höjd skatt protesterar högljutt är något vi måste vara beredda på att hantera och tack och lov överskuggas deras högljudda protester med råga av folkflertalets drömmar och önskemål om ett mer jämlikt samhälle med mindre inkomst och förmögenhetsskillnader som vi socialdemokrater har som mål med vår politik.

På samma sätt vore det naivt att tro att det privata näringslivet skulle överge sin fast rotade övertygelse om den fria marknadsekonomins förträfflighet trots att den bevisligen inte fungerar på det sätt den påstås fungera.

Därför törs jag lova att vi socialdemokrater aldrig kommer att göra avkall på våra grundläggande ideologiska värderingar eller på övertygelsen om at vårt mål med vår politik är ett mer jämlikt Sverige där alla människor har lika värde.

När vi flyttar fram våra positioner och går till offensiv för jämlikhet sker det inte för att bekämpa andra utan därför att vi vill förbättra livsvillkoren för alla människor.

Det faktum att folkflertalet tjänar på våra reformer betyder inte per automatik att fåtalet missgynnas av reformerna. Det enda vi säger till fåtalet är att de måste besinna sig och släppa den girighet och egoism som innebär att de ensidigt gynnat sig själva på övrigas bekostnad och acceptera att kärlek besegrar allt annat.

Att skapa ett jämlikt samhälle ska göras genom demokrati och demokratiska beslut – Inte genom kupper eller revolutioner.

Så länge vi slåss med öppna kort och öppet bekänner både intressekonflikter och våra politiska motståndare är det upp till medborgarna att göra sina ställningstaganden i demokratiska val för vilken sorts samhällsbygge de vill se växa fram.

Palmes ord om att marknaden är bra till mycket, men den leder inte till frihet av det enkla skälet att den aldrig fördelar makt och inflytande och skapar jämlikhet är i allra högsta grad en levande verklighet i dagens Sverige.

Palme gjorde för länge sedan en sammanfattning som är användbar även i dagens Sverige när han sa på följande sätt:

”Min föreställning är denna: I det ögonblick människor får möjlighet att diskutera brister i den verklighet som omger dem i livet och arbetslivet och på grundval därav för fram förslag kommer kritiken och kraven att skärpas. Det finns mycket i arbetsliv och samhället i stort som fortfarande är vrångt, orättfärdigt och orättvist. Ökad demokrati kommer att innebära att detta blottläggs och att det förs fram krav på förändring”.

Precis som Palme är jag övertygad om att människorna kommer att vända sig bort från demokratin och det den förespråkar om den inte kan förverkliga sitt löfte om alla människors lika värde.

Ställer vi demokratin utanför de stora avgörande frågorna kommer den att berövas sin livskraft och sin styrka – Det är därför vi måste intensifiera kampen för ett jämlikt samhälle för att undvika att demokratin urholkas och med den drömmen om en utveckling mot större frihet.

Demokratin och vår ideologi tillåter inte att människor ställs utanför – Den tillåter inte att inkomstklyftorna är för stora eller att människor inte har arbete så att de kan trygga sina liv. Demokratin tål inte heller att arbetare är rättslösa inför arbetsgivarna eller att kvinnor systematiskt missgynnas.

Det är därför jag och övriga socialdemokrater ständigt ställer oss på barrikaderna och tar på oss den ofantligt stora uppgiften att skapa förtroende för framtiden.

Vi gör det för att visa att vi är vare sig maktlösa eller värnlösa. Vi gör det för att visa att vi inte behöver vara offer för marknaden och anonyma krafter. Vi gör det i gemenskap därför att vi tillsammans ska äga rätten att forma vår egen framtid!

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I går presenterade moderaterna sin ekonomiska politik för den kommande mandatperioden och när man tagit del av den presentationen är det oerhört lätt att fastslå att moderaterna är ett tillväxtfientligt parti.

Det påståendet bygger jag på det faktum att moderaternas förslag till ekonomisk politik belönar de som stramar åt och lägger pengar på hög i stället för att säkerställa att de som behöver inkomster för att kunna konsumera för sin normala livsföring får tillgång till dessa i tider av lågkonjunktur.

Genom att ge till de som redan har tillräckligt mycket för att klara sin livsföring utan problem och samtidigt strama in på och bestraffa de grupper som behöver hjälp för att klara sin livsföring säkerställer moderaterna framväxten av ett samhälle med låg tillväxt, stora klyftor och hög arbetslöshet.

Att den typen av samhällsbygge ligger helt i linje med den människosyn moderaterna förespråkar vet vi med säkerhet då det var precis det de uppvisade sist de satt i regeringsställning.

Hur man ens kan sjunka så lågt att man vill sparka på de som redan ligger och är beroende av tillfälliga försörjningsstöd för att klara sin livsföring för stunden övergår mitt förstånd även om jag förstår att moderaterna beter sig så för att kunna sänka skatten för de grupper som redan har det bra.

Att den sortens politik och den sortens samhällsbygge och människosyn har utrymme i svensk politik är skrämmande och påvisar det jag alltid hävdat när jag talat om moderaterna, deras politik och deras människosyn.

Moderaterna är och förblir ett renodlat högerparti vars politik enbart gynnar samhällets ekonomiska elit.

Den ekonomiska politik som moderaterna presenterade igår straffar kommuner som har det svårt därför att de drabbats av förtagsnedläggelse och därmed av ökad arbetslöshet bland kommunmedborgarna vilket är helt fel och kontraproduktivt då det är just dessa kommuner som behöver extra stöd för att rida ut stormen och över tid sätta människor i arbete.

Den ekonomiska politik som moderaterna presenterade igår kommer på typiskt moderat manér enbart att gynna rika kommuner såsom Djursholm, Danderyd, Täby och Lidingö med flera vilket ligger helt i linje med de moderata kärnväljarnas önskemål.

Med det sagt vill jag därför ge moderaterna ett kraftigt underkänt betyg för den ekonomiska politik man presenterade igår och meddela att den politiken bara leder en enda väg – Rakt ner i avgrunden för alla människor som inte tillhör den ekonomiska eliten i Sverige.

Slutligen vill jag säga att det är både fult och oärligt att likt Kristersson och Svantesson ljuga svenska folket rakt i ansiktet genom att hävda att moderaternas ekonomiska politik gynnar alla i Sverige när man själv vet att det påståendet är rakt igenom falskt.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I dagens Sverige råder det en stor folklig frustration över att saker och ting gått snett i samhället och över att samhället som en följd av lägre skatteintäkter tvingats dra in på saker i välfärden som tidigare sågs som självklara rättigheter av de allra flesta.

Jag har stor förståelse över frustrationen men oerhört liten förståelse för varför människor regerar och agerar på grund av frustrationen på det sätt de gör.

Att människor reagerar på frustrationen på ett sådant sätt att man i stället för att tänka efter och undersöka den verkliga anledningen till neddragningarna i välfärden köper svepskälet att allt beror på invandringen och lägger sin röst på SD är det som gör mig frustrerad.

Frustrerad över detta blir jag därför att SD:s budskap om att allt som gått fel i samhället beror på invandringen är rakt igenom falskt och lögnaktigt.

Det är därför jag påstår att ilskan ska riktas åt rätt håll vilket i detta fall är gentemot alliansen och alla deras skattesänkningar som är den verkliga anledningen till att pengarna i välfärdssystemen inte räcker till den välfärd alla ser som självklar.

Jag menar att vi i Sverige riktar ilskan åt fel håll när vi ställer svaga grupper i samhället mot varandra och sparkar på de som redan har det svårt när ilskan istället borde riktas åt det håll där den hör hemma – Nämligen mot att situationen i dagens Sverige är ett resultat av sänkta och slopade skatter och snabbt ökande inkomst- och förmögenhetsklyftor.

Ilskan och frustrationen ska riktas mot den förra alliansregeringen och den nyliberala politik som förstört och slitit sönder Sverige.

I Sverige ska vi inte ägna oss åt att skuldbelägga invandringen som ensamt skyldig till att välfärden försämras.

Att gamla saknar vårdplatser, att socialtjänsterna runt om i landet går på knä och andra upplevda försämringar i välfärdssystemen beror inte isolerat på ökad invandring – Största delen av dessa försämringar beror på minskade skatteintäkter.

Flyktingar och ensamkommande flyktingbarn har således endast en marginell påverkan när det gäller de försämringarna vi ser idag – Skulden ska som jag sa läggas på de företeelser som klandras bör vilket i detta fall är alliansens skattesänkningar.

Följande fakta kan kanske göra det lättare att förstå vad jag pratar om:

• Att Sverige är det land där inkomst- och förmögenhetsklyftorna ökade snabbast i hela OECD under alliansens regeringstid.
• Att det enligt Capgemini fanns 93.000 dollarmiljonärer i Sverige i slutet av 2014 vilket är 15,4% fler än 2013.
• Att bara 3% av befolkningen har en lön över 50.000 kronor/månad.
• Att bara 10% av befolkningen har en lön överstigande 44.500 kronor/månad enligt SCB.
• Att de totala skattesänkningarna under alliansregeringarnas tid uppgår till hela 140 miljarder kronor/år.
• Att alliansregeringarna genomfört kraftiga försämringar i sjukförsäkring och a-kassa som slår hårt mot svaga grupper.
• Att alliansregeringarna genom att försämra sjukförsäkringen och a-kassan lagt stora bördor i knät på landets socialtjänster som kämpar med kraftiga budgetunderskott.

Om vi tittar på dessa fakta och tänker efter ett tag så borde en rimlig reaktion vara att rikta ilskan mot rätt grupp – Nämligen mot alliansen och mot de redan rika och förmögna som skor sig och snabbt blir ännu rikare på det övriga samhällets bekostnad.

Vi ska inte ägna oss åt att ställa fattiga mot fattiga, flyktingar mot pensionärer och ensamkommande flyktingbarn mot sjukvård då det enda rätta är att ställa alla dessa grupper mot de 3% som har inkomster över 50.000 kronor/månad och stora förmögenheter.

Om vi vill stärka välfärden och skapa ett samhälle där pengarna räcker till ökad välfärd och därtill till invandring, skola, omsorg, sjukvård, pensioner, a-kassa, sjukförsäkring mm. ska ilskan riktas mot de 3% som tjänar mest och i stort äger och kontrollerar 1/3 del av Sveriges samlade tillgångar. Därtill mot de huvudlösa skattesänkningar signerade alliansen som gör att denna grupp kan öka sina redan stora förmögenheter i allt snabbare takt på övrigas bekostnad.

Jag är fullt medveten om att alla de som utgör de 3% jag talar om kommer att protestera högljutt mot höjda skatter och att de sannolikt gör så ivrigt påhejade av många av de som ryms inom de 10% med inkomster över 44.500 kronor/månad.

Till alla dessa säger jag blott och allena en enda sak – Era skattebekymmer är ett väldigt litet problem jämfört med det lidande som stora delar av befolkningen för närvarande går i genom i sitt vardagliga liv.

Skulden för Sveriges nuvarande situation ska inte läggas på invandring – Skulden ligger i sin helhet på alliansens vårdslösa skattesänkningar för de riktigt rika och välavlönade.

Personligen är jag socialdemokrat och därtill en stolt demokratisk socialist med ett jämlikare samhällsbygge som mitt störst mål – Som socialdemokrater kommer jag därför aldrig att tveka inför att höja skatterna för dessa grupper.

Högre inkomstskatt för de med höga inkomster – Återinförd förmögenhetsskatt som träffar de rikaste hårdast – Arvs- och gåvoskatt på stora arv och gåvor är nödvändiga åtgärder för att minska inkomst- och förmögenhetsklyftorna och göra Sverige till ett mer jämlikt land.

Det är därför hög tid att vi Socialdemokrater reser oss upp och med hög röst förklarar varför Sverige ser ut som det gör och varför ilskan ska riktas åt rätt håll om vi avser att lösa problemen och orsakerna till människornas frustration från grunden.

Det är därför ilskan ska riktas mot alliansen och mot de vårdslösa och huvudlösa skattesänkningar som kantade hela deras tid vid makten.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”