En gång i världen kallade laestadianerna gardiner för just "djävulens kalsonger" och de ansågs väldigt syndiga. Idag tycker jag att det är synd att inte sätta tygkant på tillvaron med just gardiner av olika slag. Nu har vi så fantastiskt fin utsikt att det nästan är skamligt att använda gardiner. Hur som helst så har jag idag äntligen fått upp gardiner i köket, gardiner som inte skymmer den fina utsikten, men som ändå ger känslan av att detta faktiskt är ett hem och inte bara en arbetsplats. Med ens blev det lite mysigt här mitt i röran.
Fågel eller fisk….
Tills för några år sedan så var "Ripjägaren" från Tärnaby som fastnade i en lavin, den enda ripjägare jag kände till. Så småningom fick jag en egen i huset, och nu står jag som stugvärd för en hoper glada ripjägare som kommer att utgå härifrån för sin höstjakt. Det är en hel vetenskap att känna till regler, områden, avlysningar och annan viktig information som behövs för att kunna ge en god service åt gästerna. Tyvärr får lokala näringsidkare som vi inte ge den service vi så gärna vill och sälja jaktkort till gäster som tidigare vilket är helt befängt. Istället måste hela jaktlaget infinna sig under kontorstid i Arjeplog och uppvisa papper och licens för att få köpa jaktkort vilket innebär att folk måste ta extra ledigt och köra långa sträckor i onödan. Om man jämför med hanteringen av fiskekort som vi ju får sälja till alla intresserade så är det en himmelsvid skillnad mellan fågel och fisk. Det som skulle kunna vara så enkelt blir en trist byråkratisk betongkloss. Vi hoppas på förändring.
Mammas flicka..
Efter gårdagens storslagna fina och stämningsfulla men sorgliga begravning med en fantastisk uppslutning av G:s vänner och bekanta, återvände jag hem via Vindelgransele. I huvudet rörde sig många tankar. Många av ungdomsvännerna hade kommit till begravningen och trots att anledningen till att vi träffades var outsägligt sorglig, så kändes det varmt i hjärtat att få träffa dem alla. Jag hann även med få möta ett par av mina syskon igår och avslutade dagen hos min fina lilla mamma. Det kändes stort. En mysig kväll med god mat och mysig samvaro som avslutades med att få krypa ned i barndomshemmet på nymanglat örngott kändes lyxigt och fint. Jag kände mig som en liten flicka när mamma släckte lampan och sa godnatt. Fick återgälda hennes omtankar med att klippa henne och göra fotvård innan vi skildes åt för denna gång.
Från fjäll till kust, från kust till fjäll
Hemma i vackra Sandviken igen efter två intensiva dagar på resande fot till Umeå. Jag satt i bilen på nedresan och undrade hur det skulle kännas att komma till Umeå och på tillbakaresan och undrade hur det skulle kännas att komma till Sandviken. Umeå väckte inga speciella känslor, men däremot när jag passerade Jäkkvik på hemresan så märkte jag att foten pressade allt hårdare på gaspedalen och ville hem snabbt. Hem till Robert och till vårt nya hem i Sandviken. Fastän det är rörigt här och vi inte alls hunnit packa upp, måla tapetsera eller alls hunnit komma i ordning med privatlivet, utan mestadels ägnat oss åt att få rörelsen att fungera, så känns det ändå som hemma. Det gladde mig att det kändes så.
I bilen låg ett gäng vattenkokare, och en del trivselutsmyckning till stugorna. Det känns roligt att få göra fint och välkomnande till våra gäster. I helgen har det varit fullt upp för Robert. Fullt i stugorna och dessutom husvagnsgäster och tältare. Våra fantastiska vänner som hyr här på årsbasis, har hjälpt oss så otroligt mycket. Hela anläggningen är röjd, krattad och det blev så fint. Vi är så tacksamma. Stämningen här känns fin och varm. Många har besökt oss för att önska lycka till. Livet känns gott.
Gränsöverskridande
Svenskar och Norrmän i en gemytlig mix, samsas under trevliga former i tältkåtan. Grillar, sjunger, spelar skojar och småpratar i pannlampans och eldens sken. Här finns gott om musikaliska talanger, och Robin visade ikväll prov på både fint gitarrspel och bra sångröst. Det blev en stämningfull avslutning på en lång lång dag. Nu tackar vi för idag och kryper nöjda till kojs.
Tjejfiskekväll
Ikväll blev det en tjejfisketur tillsammans med Marietta – en riktig storfiskare. Vi begav oss till strömmen som utgår från Tjaktjaure och har sett fantastiska fiskar. Öringar på minst ett par tre kilo retades och slog saltomortaler rakt framför näsan på oss. Marietta fick 8 fina öringar i forsen tidigare idag, men ikväll ville fiskarna bara retas. Jag hade på en kilosöring en bra stund innan han lyckades krångla sig loss och återvända till friheten. Alex och Frej har fiskat och tältat. Några av deras fina firrar ligger i frysen och kameran är full av fina bilder. Sådana här kvällar är magiska och naturen vidunderligt vacker.
Morgondimma över Tjaktjaure
.JPG)
Allt som oftast blir jag stående och bara insuper de vackra vyerna. Kan en morgon bli godare än så här?
Flitens lampa – men inte många fler
Här lyser flitens lampa tidigt som sent, för övrigt är det lite klent på lampfronten än så länge. Dagarna blir väldigt långa. Om man hinner äta ett lagat mål om dagen får man vara nöjd. Jag kommer nog att smalna av på kuppen. Att komma i ordning med privatlivet, möblera och packa upp får vi göra senare i höst. Allt känns roligt om än lite hektiskt mellan varven. Nu ett sista pass innan John Blund uppenbarar sig. R håller just på att skruva upp ett par lampor så vi ska kunna orientera oss i det övriga huset. Vi hörs och ses
Läsarpanelen kanske kan hjälpa
Känner någon av er igen den här växten. Ett barrträd, med bark liknande rönnens, och grågröna granliknande barr växer bland fjällbjörken här ovanför vägen. Inget jag känner igen, men hoppas på hjälp från er.
Arbetslunch
Sådana här trevliga arbetsluncher kan man ha här på fjällgården. En alldeles underbart solig sommardag. Robban och Jerry från Axfood, låter sig väl smaka av köttfärssåsen.
Senaste kommentarerna