Alex och Frej fotograferade nyss rykande färska björnspår vid strandkanten, bara en liten bit uppströms. Hälga med kalv behagade inte uppenbara sig igår kväll. Måhända finns det ett samband med den tysk som gick dit med kameran och stod och väntade alldeles intill saltstenen….Vädret är fantastiskt, och det blir nog en liten fisketur innan eftermiddagskunderna börjar komma. Jerry från Axfood har varit hos oss idag och lärt oss ett och annat om beställningsrutiner. Trevlig kille och en viktig kontakt för oss här ute i obygden. Nu lunch ute under parasollet, och kanske en liten glass på detta:)
Hälga och pyret
En entusiastisk österrikare står vid sin husbil och spanar med kikaren, efter vår dagliga besökare Hälga med sin kalv som besöker saltstenen nu och då. I eftermiddags fick han en fin öring som räckte till middag. Han var lyrisk över den goda fisken.
Här kommer en ström av olika sorters människor, allt från långtradarkillar som behöver sträcka på benen, stoppa något i magen eller prata bort en stund. Barnfamiljer, unga par, och sydeuropeér som semestrar i exotiska norrland. Nyss kom två finska motorcyklister som ville hyra stuga och var hungriga. Klart att de måste få mat i magen, så det fick bli en improviserad middag till dem.
Nu kan man gå in på webplatsen www.sandvikens.se där vi fyllt på med lite information, men så småningom blir det en helt ny hemsida. Vi hoppas att gamla och nya besökare skriver en rad i gästboken.
Silverglitter vid Silvervägen
Som en magnet drar vyn med den silverglittrande vattenspegeln från Tjaktjaure mina blickar till sig. Idag har jag provcyklat lite och beundrat hur fint det blev efter slyröjningen. Det behövs ännu mer röjning innan platsen riktigt "kommer fram", men redan nu är det så vackert här. Flera av gästerna fiskar och har hyrt båtar. Fruarna sitter i solskenet och beundrar utsikten med en god bok. Vi knogar på och tycker det känns bara fint att vara fjällbor och egenföretagre.
Ljus och värme
.JPG)
Utsikten från vår vedeldade bastu, över sjön mot kalfjället, är vilsam och en lisa för trötta ögon.
Kvällsdopp eller inte – det är frågan
Ikväll ska vi premiärbasta i den vedeldade mysiga bastun som står direkt vid sjökanten. Det har blåst hårt idag, men snart ligger Tjaktjaure åter som en spegel och avslöjar de fina rödingvaken alldeles nedanför huset. Lite tacos först och kanske några kunder till innan stängningsdags.
Rödöga och stormen
Vaknade till full storm och hoppade i nya uniformen – snickarbyxor och svart t-shirt – förstärkt med storjackan. Tältkåtan hade bildat ett storsegel och var på väg att lyfta. Tack vara våra starka vänner som kom ilande till undsättning, så lyckades vi rädda tältduken. Som omväxling till den vindstilla premiärveckan i Sandviken så fick vi nu känna på ordentliga vindbyar.
Adrenalinstinn och yrvaken gjorde jag morgontoalett och började dagens arbete. Efter någon timme undrade R om jag var allergisk. Vid en närmare granskning i spegeln upptäcktes att morgonmake-upen med svart ögonpenna hade bytts ut mot mörkröd läppenna. Inte undra på att man såg suspekt ut:)) Här fortsätter vi att knoga på med uppackning av kartonger varvat med stuguthyrning och försäljning i kiosken. Vi hjälps åt och börjar bli lite ljumma i kläderna.
Fantastiska Sandvikare
Kolla brudarna! Två av de hjärtliga och vänliga Sandviken entusiaster, Åsa och Marietta m fl som med liv och lust alldeles frivilligt tog sig an röjnings och krattningsarbete idag. Vi är innerligt tacksamma och känner värme och fin energi strömma emot oss från våra nya vänner. Tack!
Du bor mitt i ett vykort
Så skrev en av mina Facebookvänner när hon såg min bild av fiskafänget på spegelblank sjö, med fjällen som fond. Att ännu en dag vakna på den här ljuvliga platsen känns härligt. Min kontorsvy är sagolik med utsikt över sjön. Vi har haft ett par intensiva 16-timmars arbetsdagar som har varit spännande på flera sätt. Nu har vi klarat flera nålsögon och börjar få en viss hum om rutiner och teknisk apparatur. Språkträning får vi varje dag och det som inte begrips får man komplettera med kroppsspråket.
Vi har fått ett fantastiskt fint mottagande av såväl kända som okända. Stammisarna här har välkomnat oss med presenter, välgångsönskningar blommor och kramar. Vi känner oss rörda och glada och än mer motiverade att bidra till att den här platsen som är oasen för så många ska få stråla av trivsel och harmoni. Nu har vi prioriterat möten med människor, men måste också samla ihop oss och sortera i pappershögarna så att vi inte gör någon onödig miss. En fin dag och ett gott morgonkaffe önskar vi från Sandvikens Fjällgård.
En dröm ger åt tanken vingar…..
Idag har jag känt mig som mössen i Askungen på julafton. Nynnar lite för mig själv på stroferna och ilar runt som en yr höna. Kanonväder, massor med trevligt folk från morgon till kväll, och ett helt gäng "gamla" Sandvikare som står beredda att hjälpa till där det behövs. Det gemytliga surret av röjsågen klingar ljuvt i våra öron. En kort fisketur med Mats gav tyvärr ingen fångst med andra fiskare här kommer gång efter annan upp från sjön bärandes på fiskpåsar. Förra veckan fick någon en röding på 1,7 kg i sjön. Ett kort lunch uppehåll där vi tog med våra vänner till en fin sandudde i sjön och åt nygräddad ugnspannkaka på knallgula hemägg, nykokad blåbärssylt och sprutgrädde. Ljuvlig spis!!
Fint besök idag av dottern i huset till Jenny som drev denna anläggning först av alla. Så fint att få träffa någon som levt och bott här på denna fina plats.
Nu blir det grillning och paketöppning i kåtan. Trevligt att få möta våra nya Sandvikenvänner. Ännu en intensiv men rolig dag är till ända, och än så länge har allt gått bra. Fast det är fredagen den trettonde.
En vanlig torsdag i Sandviken
Vilken härlig dag vi haft. Bäst av allt är alla de härliga människor vi möter. Idel vänliga ansikten och hjälpande händer i allt från att få göra beställningar från stan, till att lyfta in vår säng – via balkongen!!! Kaffepannan har stått på hela dagen och det viktigaste har varit att få en pratstund med gäster och kunder av olika slag. Idag kom sopbilen. En trevlig man kom in på en kaffetår. Efter en stund kom hans fantastiska berättelse om olika hjälpprojekt i Afrika som han drivit. Han och "gumman" hade bott där i flera år och byggt skolor, vattenprojekt mm.
Hans personlighet lyste fram helt fantastisk och det stod klart för oss som lyssnade att det här var en medmänniska med ett ovanligt stort och handlingskraftigt engagemang. Han berättade om människor och familjer som de hade hjälpt till ett drägligt liv och om sin längtan att få återvända dit och fortsätta med hjälparbetet. Han gav oss sin syn på kontrasterna på det stora resursslöseri som han ser i den svenska sophanteringen i bjärt kontrast mot det fattiga liv där andra medvandrare i jordelivet söker matrester i sophögarna på andra sidan jordklotet. Helt otippat fick vi oss detta till livs en vanlig torsdag vid Sandvikens Fjällgård och när sopbilen brummade iväg efter Silvervägen så satt fyra vänner med blanka ögon kvar kring köksbordet bland banankartongerna.
Ett särskilt tack till Ewa och Mats som hjälpt oss med allt möjligt denna intensiva dag. Vänner – det är liksom själva guldet det!
Senaste kommentarerna