Transporter, EU-direktiv och närproducerad mat

* Hur göra rätt?
Tidigare i höst gick Maud Olofsson till angrepp efter att jag kritiserat vissa saker som rörde politiken i länet. Då fick jag rekommendationen att höra av mig så vi i stället kunde pratas vid. Nu har vi i Botniabanan via kommunalråden i Örnsköldsvik, socialdemokraten Elvy Söderström och Maud Olofssons bror Dan Olsson, bett att få träffa statsrådet Torstensson och diskutera vad som händer om det inte finns pengar för Ådalsbanan. Men då får vi inte träffa henne. Samma departement, samma parti men vad gäller?

* Lokalproducerad mat
Jag tycker om god mat och jag och min hustru Inger handlar gärna lokalproducerat om det finns. När det gäller kött är det svårt, för att inte säga hopplöst. Det finns snart inga små lokala slakterier med hänvisning till alla regler som finns. Djuren tvingas istället till långa och stressiga transporter före de avlivas. Sedan ska köttet tillbaka. Det är vansinne och vansinniga regler.

Reglerna kommer från EU med hänvisning till hälsorisker och de utformas av kommissionen. Det finns stora krafter bland slakterierna som är med och myglar fram reglerna vilket medför att det bara är de stora slakterierna som kan vara kvar. De stora drakarna tjänar på detta och det mesta drivs av näringen själv via dess organisationer. Sverige och andra länder måste aktivera sig mera vid framtagandet av reglerna som måste synas så att det inte blir stora särintressen som kan driva igenom sin vilja.

Vi måste vakna till liv och påverka regelutformningen före besluten, det går inte i efterhand att skylla på EU-direktiv som det visserligen är men som arbetats fram av skäl som kanske inte alltid gynnar konsumenten och miljön. Vi som jobbar i Kvarkenrådet har våra misstankar om hur det går till.