Nostalgi och lukten av hö

Av Maria Lundmark Hällsten, 16 januari 2015 kl 07:37, Bli först att kommentera

Det blev lite av en nostalgitripp igår då jag var hem till mamma och Bosse. Jag är med i en grupp på FB, där det visas gamla bilder från Malå. Och det var inte så längesedan det dök upp en bild på mig, i hölasset. Jag ville dock inte kopiera och lägga ut bilden då detta är en sluten grupp, men…

Jag vet ju att mamma har den tidningen hemma, så hon plockade fram den och se, visst fanns reportaget med. Detta var 1975, och Sven Larsson kom med traktor och höskrinda till Udden, där han skulle ta rätt på höet som hängde på hässjorna.

Och alla frivilliga barn i närheten fick vara med och trampa ner höet i skrindan så han fick plats med så mycket som möjligt. Som lön för mödan fick vi åka med bort till hans domäner där höet sedan kastades ner på ett typ av rullband och blåstes in i ladugården, på höskullen, förstås.

Detta var en av sommarens höjdpunkter, sommarlovet gick väl mot sitt slut och man gick och väntade på brummande från traktorn och då man äntligen hörde det så vart det liv i luckan och djungeltrumman gick vida omkring.

Jag har åkt x antal gånger och år, en av gångerna så började min kusin André, med ett litet hyss. Då vi var lastade och klar så körde vi iväg och André hoppade ner från skrindan, sprang några meter och hoppade upp igen. Till hans störa förtret så såg Sven vad han höll på med och när han för fjärde gången i ordningen hoppade ner, sa gav Sven, plattan i mattan och gasade iväg så André fick springa hela vägen till vi var framme, hahaa…ja det var ett litet straff för hans ovett. Man fick ju inte hålla på så där ute på storvägen, men som tur var för André så var det inte en speciellt lång språngmarsch han fick göra 😀

En annan av mina kusiner, Fredrik, hade ju aldrig hört annat än att vi sa hölasse, då det var dags, åh, när kommer hölasse, var väl det vanligaste uttrycket och givetvis, ett lätt ord att missuppfatta, Fredrik trodde alltså att Sven, hette HöLasse, vad annars 😀 Jag sa att det var väl tur att han inte körde annat i sin last då…kunde ju ha varit dynga eller annan skit 😀

Ett annat klipp fanns också sparat, min pappa fotad utanför lon, som vi kallar den. Ett hus, loge där han och mamma alltid bodde på somrarna, hundra meter därifrån, står storstugan, som är ett året runt boende. Ja, lon används även idag, om somrarna, det är mysigt därinne och då jag var i tio års åldern kanske, så inreddes även ett rum på övervåningen till jag och storebror. Och detta blev ju sedan ett rum till lillebror och sedan lillasyster.

Önskar er alla en toppen fredag!

Minnet svek, ett kort ögonblick…

Av Maria Lundmark Hällsten, 15 januari 2015 kl 08:54, 2 kommentarer

Nicco hade taggat mig i denna bild, syftade väl på att det mycket väl skulle kunna vara så här 😀 Och faktum är, att detta hände en gång, men jag kom inte ihåg, att jag hade en racecar in the garage, hahaa…

Bilen startade inte, och jag hade bråttom iväg till jobbet. Panik, vad gör man, ingen buss som går och typ 20 minuter tillgodo, jo, jag ringde Taxi. I bilen, då vi passerar järnvägstorget, och jag berättar för chauffören om anledningen till varför jag tar taxi till jobbet, så kommer jag på, att vad fasen…jag hade ju Camaron i garaget, och vad hindrade mig från att ta den??? *Suck*

Fast det hade dock varit ett litet problem, bilen som inte startade (kommer inte ihåg idag, vilken av dom) stod parkerad framför garageporten, så det hade ändå varit lite problematiskt att ta sig ut med den, speciellt om det inte hade passerat några som hade kunnat hjälpa mig att putta bort den, nå, det löste sig ju, den gången, får se om jag kommer ihåg att vi har resurser, nästa gång det blir panik.

Nu över till något helt annat. Då jag och Tina var i Spanien, så gick vi upp på den välbesökta fredags marknaden. Stånd och folk överallt, mellan husen, högljutt och livat:

Så vänder jag mig om och ser en frän grej:

Nu är denna bild tagen på ett närmare håll än vad jag såg den på, men jag trodde alltså att detta var något stort konstverk, som man till exempel kunde sätta ute på terrassen, på väggen. Och se, det finns ju här i Umeå med:

Ja, jag vet, Tina visste minsann vad det var, prover på olika tavellister, jojo, så kan det gå, om inte glasögonen är på 😀

Hoppas på en toppendag för er allihop!

Skratt smittar

Av Maria Lundmark Hällsten, 14 januari 2015 kl 07:37, Bli först att kommentera

Apropå Herman, den lilla kedjebrevs sockerkakan, så hittade ”Kul-Janne” ett recept på just den lilla spjuvern. Men jag svarade honom att det roligaste är ju att få den, rätt så dyr kaka, om man är den som startar upp hela projektet, se bara vilka ingredienser som ska i:

2,5 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 3: tillsätts: 2 dl mjölk

2 dl vetemjöl

2,5 dl socker

Dag 7: bakas surdegskakan och då tillsätts: 3 ägg

2,5 dl socker

1,5 dl matolja

3 tsk bakpulver

3,5 dl mjöl

1 tsk salt

100 gram hackad mörk choklad

2 tsk kanel (valfritt)

100 gram hackade nötter som hasselnötter, valnötter eller mandel (valfritt)

2 rivna äpplen

Ja ni ser ju, det är totalt 8dl mjöl, om man skulle köra hela vägen, och en massa jädrans socker, puh!!!

Här är länken till hela proceduren: Herman

Nu är Åke tillbaka på banan igen och åkte iväg för att jobba. Han är väl inte helt hundra men ska man vänta på det så kan det ta sin lilla tid. Han får ta det lugnt istället, så gott det nu kan gå, i det arbete han har.

Jag ramlade över ett klipp igår, där det plötsligt utbryter en gemensam skrattattack inne på en tågvagn. Och ja, jag förstår det, jag kunde inte låta bli att börja skratta då jag såg det, och därmed är det väl bevisat, att skratt är smittsamt 😀 Önskar er alla en bra dag!

Jojo, så kan det vara

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 januari 2015 kl 10:54, Bli först att kommentera

Jo, det poppade upp en till grej på FB igår, apropå mitt inlägg 😀 Tack Ulla, för den!

Det var ju närmaste sanningen man kan komma, eller hur 😀

Det blev en kaffe hemma hos Tina igår, innan jag gasade iväg upp på jobbet. Hon bor som efter vägen dit, så det passade ju alldeles ypperligt. Och som vanligt hinner man som inte säga allt man skulle, tiden bara flyger förbi. Nå, vi hinner träffas mer, jag vet.

Jag fick en tid uppe på lasarettet också, på måndag ska jag dit, se nu rullar det på. Läkarna i Lycksele vill att jag gör ett ultraljud på hjärtat innan operation. Och det är då inget som gör ont, tur!

Jag frös ända in i skelettet igår, tror visserligen att det var fler än jag, när det är -14 grader och blåsigt, då är det kallt. Det värsta är då man kryper ner under täcket och kölden bara fortsätter, när man hackar tänder fast kroppen egentligen känns som en ny eldad kamin, mja, jag vet inte, kanske man håller på bli sjuk då eller var man bara nerfryst, innan. Känns då helt ok idag.

Och här hade jag nu tänkt lägga ut ett klipp på en jättekul sak, men jag hittar inte klippet…nåja, ni får måla upp en bild i huvudet, på hur det ser ut 😀

Jag såg det igår, det är en penna som det kommer nåt gegg ut genom, så du kan rita i 3D, sedan stelnar gegget ( rätt omgående) och du har en liten sak, vad du nu hittat på att rita. Man kunde även rita platt på papperet, sedan vänta till det torkat och plocka upp det, vilket innebär att du kan göra precis som när man bakar pepparkakshus, man gör delarna och sätter sedan ihop det…såg kul ut.

Hoppas ni får en fin tisdag, allihop!

Undrar om han lever än?

Av Maria Lundmark Hällsten, 12 januari 2015 kl 08:20, Bli först att kommentera

Det brukar, titt som tätt poppa upp olika saker på FB, där man ska gilla eller dela saker, om man saknar någon i himlen, om man älskar sin dotter, sin son, eller om man hatar cancer, ja, ni fattar. Jag brukar av princip aldrig gilla såna saker, kanske för att det kommer från vad någon annan skrivit. Det är inte mina ord, även om innebörden oftast är sann.

Ibland är det roliga saker som står, men avslutas med att man ska dela innan viss tid eller man ska skicka vidare till si eller så många, annars drabbas man av olycka och annat. Skitlöjligt, säger jag, och bryr mig inte om att göra det som står, why should I?

Men det påminner onekligen om dessa kedjebrev som florerade på min tid som barn, typ, 8-10 årsåldern. Man fick ett vykort från någon man kände och skulle skicka vidare 4-10 vykort till okända personer och det skulle resultera i att man fick tusen åter, ungefär.

Jag vet att man fick tjata sig till att få vara med, man ville inte känna sig jäklig och bryta en kedja, men det kostade ju en del också. Både vykort, frimärken och lite jobb. Jag har fått två hela vykort som var från ett kedjebrevs svar, så jag gissar att det var några stycken som inte ville hålla kedjan vid liv 😀

Det fanns dock en sak som jag tyckte var lite roligt…Herman, surdegen som skulle skötas om i x antal dagar, sedan delas upp i kanske 4 bitar och delas vidare till andra som skulle sköta om, föda upp och fortsätta ”the mission”. Delen man behöll själv, blev en super god sockerkaka, faktiskt. Jag tror, om jag nu inte missminner mig totalt, att det var Nicco som kom hem med Herman. Men jag har aldrig hört talas om honom sedan, undrar om han lever vidare idag?

Kallt, kallt KALLT idag, och blåst på det, inte kul. Men vi gillar läget och tar oss igenom detta också. Lite kontraster blev det för Tina och Christian som jag hämtade upp på flyget igår, hemkomna från Spanien, och det förstår man ju, även om det inte är högsommar där, men knappast några minusgrader eller ens i närheten.

Åke gick just ut på bron för en cigg, Winstone undrar vart sjutton han tog vägen 😀

Önskar er alla en toppen måndag!

Fjädern drogs upp…

Av Maria Lundmark Hällsten, 11 januari 2015 kl 11:13, 2 kommentarer

Ja vart ska man börja nu då, hm…tackar traktorförarna som tar bort snövallarna som blir på vår in/utfart varje gång dom plogar vägen, värt en hel del, för det är ju ett elände om det hinner frysa på innan man hunnit ta bort det.

Kul att dom på vädret i morse, från Stockholm, hade en uppmaning om att ploga vägarna nu, (inne i Stockholm alltså)innan det fryser på, för då skulle det bli ett elände. Men är det inte så här, rätt så ofta. Ingen som jämnar ut utan det fryser på och blir värsta hinderbanorna man ska ta sig fram på. Jag kan tänka mig att det handlar om ekonomi.

Sen tänkte jag att det egentligen, måste vara ett ganska otacksamt arbete att vara snöröjare och saltspridare, kan tänka mig att dom blir påhoppade om dålig snöröjning och att dom INTE ska salta vägarna, precis som om det vore dom som bestämde alltihop. Nja, dom gör nog så gott dom kan utifrån dom medlen dom har, det gissar jag.

Theresé har påtalat flera gånger att hon tycker att jag ska uppdatera min presentation här på bloggen. Den som ligger här på högersidan, direkt under min header. Och jag har sagt att jag gjort det, flera gånger, och jag sparar men då jag går ut på bloggen igen så står det gamla kvar…hon tror jag ljuger, att jag inte vill kännas vid att jag egentligen är 47 år och inte 46, som det står 😀

Men nu har jag lokaliserat ett fel, om man klickar på mitt namn, under inläggets rubrik, då kommer min ändrade presentation upp, ja där ser man, inget jag kan åtgärda, utan det är nog Word-press som får står för det felet.

Jag har sagt att jag skulle städa ut julen till tjugonde Knut, alltså på tisdag, men så drog någon eller något upp fjädern på mig igår så jag rensade ut, snudd på, alltihop, och lite nytt blev det i matrummet också. En rockad på det som satt på väggen, samt nya tavlor som plockades fram ur tavel-lagret och nytt tyg i fönstren, blev bra, tycker jag.

Hoppas på en fin söndag för er allihop!

Det går framåt…

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 januari 2015 kl 09:30, 4 kommentarer

Mitt första möte eller handhavande med en dator, hade jag då jag var 15 år och gjorde min pryo på Rune Johanssons marknad, på Haga. Där blev jag snabbt insatt i hur man lade in kunder som hyrde filmer och hur man sedan tog bort filmerna som återlämnades. Min SO lärare (minns inte namnet just nu) kom förbi och imponerades av mitt hanterande av datorn, som om jag aldrig gjort något annat.

Men…det var nog inte så jädrans svårt som man kunde tro. Och hur snabbt har inte tekniken gått framåt. Internet skulle dröja x antal år till, innan jag ens hörde talas. Jag gjorde också en praktik på gamla Lantmännen (numer Granngården), och dom hade hela sitt lagersaldo inne på datorn. Där fick man också kika in, om det var något man sökte. Till exempel priser, eller om varor fanns på andra ställen, att kunna ta hem.

Sen fick vi då internet, hemma, och Theresé fick sin första dator och kunde surfa ut på nätet. Helt otroligt, jag var lite rädd för det där. Trodde att datorn, typ kunde explodera eller ställa till med ett elände värre än döden. Fast sakta men säkert vande man sig med än det ena och än det andra. Nu sitter man här och knappar, söker info, anmäler sig till saker, betalar räkningar och allt vad det kan vara, helt otroligt.

Men man är ändå bara och rör i ytan på allt man säkert skulle kunna göra. Så världsvan är man ju inte…än. Detta hände sig för bara 3 veckor sedan.

Jag skrev ju in Pinterest.com, en kul hemsida med tips på roliga och annorlunda saker man kan göra. Så fick jag ett mejl från Theresé, i ämnesraden stod det, gå med mig i pinterest. Jag svarade henne snabbt, och precis då jag klickar på skicka, ser jag att det är Pinterest som avsändare, inte Theresé.

Men det hade redan gått iväg, trots att jag försökte klicka på alla knappar jag hann med. 2 nanosekunder senare, får jag ett mejl från Pinterest, i ämnesraden: Behöver du hjälp? Haha, ja se där, vad trodde jag nu skulle hända, egentligen, varför försökte jag stoppa mejlet, skulle datorn ha fått eget liv och jag skulle hädanefter vara styrd av alla kommandon den skulle ge mig…njaeee, skulle inte tro det va. Hoppas på en fin lördag, för er alla!

Vattenplaningsvarning!!!

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 januari 2015 kl 11:31, Bli först att kommentera

Det var fri fart till Lycksele igår, alla hastighetsskyltar var översnöade. En jäkla tur att vägen är rakt dit, annars hade jag inte ens vetat då jag skulle ha svängt av. Byar passerades utan att jag visste namnet på dom.

Chansade vilt på att hastigheten låg på 70 genom dom små byarna, och tur hade jag, som hann skymta vad som såg ut som en 5:a på en skylt, och bromsade ner, och förmodligen hade jag rätt. En stor by som till och med hade övergångsställen, så då är nog sannolikheten stor, att det var just 50, där igenom.

Inga omkörningar och ingen som hann ikapp, det enda som vart lite scary, var ett möte, strax innan jag var framme, mötande bil ligger i mitt körfält och han ser inte ens att jag kommer. 20 meter innan, rycker hela hans bil till, precis som om han just vaknat och inser att det är en stor svart/blå Jeep, på väg rakt emot honom. Han ser stressad ut, då vi möts, dessutom är det en svag kurva och inte helt…ohalt ute.

Mötet gick bra, inget man inte redan visste, men obligatoriskt. Jag gick ett varv inne på Dollarstore, köpte ett par vita fluffiga fingervantar och blev idag påmind om varför, jag INTE ska ha vitt, jag skulle vara smart och hacka bort lite is på trappen, och nu är inte vantarna vit längre. Tur att dom var billiga, 10:- 😀

Trodde att det skulle vara lättare att köra i lite mörker, då man tydligare skulle se plogkanterna, men ack då bedrog jag mig. Det snöade och vinden låg rätt på rutan så att köra med hel ljus, gick inte. Kändes inte helt tryggt med halv ljuset då man bara väntar att det ska krascha in en ren eller älg genom framrutan. Snörök så förbaskat och jag måste ha mött, minst 20 lastbilar, jättetrevligt…not!

Men efter några mil lättade snön, och det blev mer körbart väder, kunde ligga på 90 utan problem, men sen…ut på Vännäsvägen och där var det snudd på vattenplaningsvarning. Saltad väg, svart asfalt, svart himmel, nä, det var inte trevligt alls att köra där, men hem kom jag, och nu var den svängen bortgjord.

Skrattade nyss åt Winstone, han har arbetat in en viss strategi då han ska komma åt vattenskålen och Eloise har parkerat sig där. Han smyger närmare, väntar, kommer lite närmare igen, sen tvär river han på mattan, Eloise piper till och aktar sig, Winstone står still i 3 nanosekunder och ser till att hon gått tillräckligt åt sidan, sedan går han fram och dricker. Detta har hänt vid flera tillfällen nu. Eloise ligger ju och lapar vatten i 10 minuter åt gången, inte har han tid och vänta på det 😀

Önskar er alla en trevlig fredag!

Erbjudanden att fundera över

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 januari 2015 kl 08:51, 2 kommentarer

Jag vet att jag skrivit det tidigare, men det här vart ju rätt roligt, haha. Jag har en gång i tiden anmält mitt intresse till en jobbsökarsida. Och då skickar dom med jämna mellanrum ut, erbjudanden. Men jag vet att då jag skrev om detta så var jag lite brydd över dom erbjudanden som kommer just till mig.

Man har ju förmodligen fyllt i en profil, och skrivit om sina utbildningar samt vad man har för erfarenheter, men här stämmer ju ingenting. Tror inte det kommit ett enda som passar mig, men kolla detta: Gastroenterolog, Centric Care AB, Västerbotten. Apropå blogginlägget jag skrev i tisdags 😀

Men nä, jag är inte så intresserad, faktiskt. Och titta vad Ålidhems hälsocentral har för aktuella saker på gång:

Låter onekligen lite halvknepigt, vadå Ebola är aktuellt hos oss? Att det är aktuellt att vaccinera sig, ja, det fattar jag, men det andra, hm…

Helena skrev ett inlägg igår, om att kunna vara tillsammans, fler än 2, och hur svårt det kan vara. Man kan undra varför, och det har ju snudd på, alltid varit på det sättet. Jag undrar också hur det kan komma sig. Ok att man som ungdom, träffades ett gäng och gjorde något gemensamt, men när du gick hem, så följdes du av en person som du sedan umgicks med.

Kan det ha att göra med någon osynlig, inbördes tävlan? Det är svårare att hävda sig inför fler personer, man måste jobba mer för att göra sig hörd och kanske få igenom just sina egna idéer.

Att bara ha en kompis gör att det blir lättare att komma överens, samt ge och ta emot. Visst kan man ibland hitta av att umgås fler där man trivs i en grupp av människor, men det funkar kanske hellre i vuxen ålder, och på nåt sätt är du ju inte längre, lika beroende av just en speciell kompis att umgås med, varje dag. Och i den gruppen är det säkert en eller två, som du hellre tyr dig till, om ni skulle umgås på tu man hand.

Jaja, det finns säkert fler teorier och vad som stämmer, vet jag inte, man får gissa 😀 Om 1½ timme ska jag bege mig ut på vägarna mot Lycksele, och räknar kallt med att komma hem, till en senare middag. Det tar sin lilla tid att sitta och köra. Träffen skulle börja 13 men man skulle vara där 1 timme innan, sedan håller den på i upp till 3 timmar. Får kolla av väglaget också, lite skillnad är det ju att köra på vinterväg än på bart underlag. Hoppas på en bra dag för er alla!

Han är ett tacksamt ämne

Av Maria Lundmark Hällsten, 7 januari 2015 kl 10:57, Bli först att kommentera

Winstone är ett tacksamt skrivar-ämne. Hans fina hållning, vita päls, snälla utseende, fast han egentligen är en ulv i fårakläder. Han är inte så sugen på att gå långa sträckor då det är mörkt ute, och allt som rör sig upplevs som något förunderligt eller kanske farligt.

Vissa människor vi möter på våra promenader, ägnar han inte en endaste sekund på, utan struttar på och luktar och kikar överallt, men så plötsligt kommer en person av tusen, han stirrar på människan, tittar på mig, stirrar igen, stannar, jag försöker pocka på hans uppmärksamhet, han går motvilligt framåt, och då personen passerat, vänder sig Winstone om och kikar efter honom/henne…jätte skumt.

Idag på morgon promenaden passerade vi änderna, nere vid ån. Och han är ju lite av en fågelhund så jag kunde inte annat än att plocka upp mobilen och filma då änderna kom i en stor grupp, vaggande emot oss. Jag förväntade mig att han skulle göra ett utfall så jag höll honom kort, men han såg mer stressad ut, bara. Ville framåt, han var nyfiken men det räckte som med det.

När vi rundade hörnet kom änderna efter, men så landade först en kaja på en snö-topp, 2 meter från oss, sedan en till och till slut en tredje, då fick Winstone eld i baken och skulle dyka på dom. Kajor går inte bra, med andra ord, änder kanske inte går under fåglar 😀

Åke är hemma, han gjorde ju en typisk Maria grej, dagen före nyårsafton, då han skulle ut med Winstone, trappan var halkig och han föll på sidan. Igår var det så illa att jag faktiskt skickade upp honom på Ålidhems hälsocentral, och där fick han då piller utskrivna, det är ju förmodligen ett bräck på ett revben, och ska ta det lugnt några dagar.

Inte jag dock, jag jobbar idag, och imorgon tar jag bilen och åker till Lycksele på ett informationsmöte. Ska bli intressant, synd bara att det ska vara där borta och inte här i Umeå. Blir dryga mil, varje gång man ska dit. Önskar er alla en fin onsdag!

Nostalgi och lukten av hö

Minnet svek, ett kort ögonblick…

Skratt smittar

Jojo, så kan det vara

Undrar om han lever än?

Fjädern drogs upp…

Det går framåt…

Vattenplaningsvarning!!!

Erbjudanden att fundera över

Han är ett tacksamt ämne

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten