Etikett: revben

Gör inte så där då!!!

Av , , Bli först att kommentera 14

Ska iväg och jobba idag, man dör tydligen inte av en fraktur eller brutet revben, men det känns. Hade nästan värsta kvällen hittills, igår. Vet inte varför, och känns inte helt ok nu heller. Fast jag tänker inte känna efter så mycket.

Ni vet, då säger man: Ja, det gör ont om jag gör så här, eller om jag böjer det där…

Och då säger Åke: Gör inte så där då!

True, man ska alltid känna efter, även fast man vet att det kommer att göra ont. Varför? Kan ju vara därför man vill veta vart gränsen går. Det här fixar jag, men inte det där.

Nu har jag börjat kolla på Robinson, och där finns renskötaren Mathias.

https _aman-assets.b17g.net_5c77a1344bd8e51e6103b833_Mattias_444.png 1Han blir sjuk och kan inte vara med på första tävlingen, och där han står framför kameran säger han nåt i stil med: ” det är ju en sak om det är en arm man har ont i, då låt man bli att använn den, men magen sitt ju som mitt i, så he bli som svårt.

Undrar om Åke känner killen, hm…

Hämtade upp Nicco då hon slutat jobbet och vi åkte ut på Avion. Hon skulle fixa ny mobil och nytt abonnemang, och vi gick därifrån med nytt, bägge två. Jojo, fast jag ska absolut inte klaga.

Hon som jobbade där kollade upp mitt nuvarande abonnemang som upphör i juni, och då kommer jag att få betala 295:- eller nåt sånt. Men hon fixade ett nytt som jag får börja använda då, med mer surf än jag har idag (även om jag nu inte använder så mycket) men det blev billigare.

199:- i 2 år, och vill jag byta är det bara en månads uppsägning. Nu tog jag ingen ny mobil, känner inget behov av det, det får bli i framtiden, men hade jag gjort det så hade priset blivit 345:-, och det hade väl inte heller varit speciellt dyrt.

Dom har nån drive nu i helgen, så det blev ju lyckosamt!

Vi firade med en fika på tadaa… Finas:

54432531_10157007273506585_989244750542405632_nOch på kvällen sprättade jag Råstoff likören och den var god…jättegod. Inte så stark utan mer som en karamell. Kan säkert göra nån god kaffedrink av den eller med choklad, har jag också sett.

54520821_10157008856201585_2356075830016212992_n

54419833_10157008855241585_5030280304258973696_n Och med det så hoppas jag på en fin lördag, för er alla, inklusive mig själv!
48275809_10156782389461585_2306545983690899456_n

Dubbelt upp!!!

Av , , Bli först att kommentera 15

Blev en händelserik dag igår, om än något långdragen och lite bortkastad. Fick en tid 9.30 på vårdcentralen, för revbenet. Läkaren kom ut i väntrummet och hänvisade mig bort på provtagningen, EKG och blodtryck. Ehhh, ok?

Jag undrade i mitt stilla sinne om det är kutym att göra såna prover då man söker för det jag gjorde men, jag är inte den som ifrågasätter vetenskapen, inte alla gånger, i alla fall.

Frågade dock sköterskan som utförde den om hon hade svar på det, men nej, hon visste inte. Kom till slut in hos läkaren, frågade henne och fick till svar att ett revben kan träffa av lungan och i sin tur orsaka förändringar i hjärtat…ish. Säger inte att det var exakt så hon sa, men nåt åt det hållet.

Nå, förmodligen ett revbensbrott, och det visste vi ju sen tidigare att det gör man inget åt, utan det självläker, blev sjukskriven veckan ut, men… så frågar hon om jag upplevt nåt konstigt med hjärtat och ja, det har jag, faktiskt, under dom senaste 3-4 veckorna så känner jag hårda slag och dubbelslag, med jämna mellanrum.

Detta har jag googlat på, el doctore Maria, och fått till svar att dubbelslag är inget farligt så därför inget jag heller sökt för.

Nu säger hon att hon upptäckt att jag har förmaksflimmer och skickar upp mig med remiss till akuten. Men du ska inte bli orolig, säger hon, nej svarar jag, det är jag inte heller.

Kommer in på första undersökningen, hon frågar om jag mår bra, har jag ont i käken, armarna, bröstkorgen…nej, nej och åter nej, jag har inte ont annat än i revbenet, det jag sökte för. Aha, säger hon och kikar på remissen.

In i rummet med en massa draperier som väggar och blir inkopplad på EKG och annat, har du ont nånstans, armarna, käken, under käken…nej, nej och åter nej, så drar jag min historia igen och hon ser förvånad ut.

Screenshot 2019-03-19 07.26.11Får berätta detta 2 gånger till, det är som om dom tror att jag hittar på då jag säger att jag inte sökt för hjärtbesvär.

Efter x antal timmar på en säng som på slutet kändes som en träbänk, blir jag äntligen frikopplad och får en förklaring på all denna uppståndelse.

55564232_10157000184796585_6489611527451049984_nEtt ”normalt” EKG visar ett rakt streck, en topp och sedan en liten backe, sedan rakt igen, på papperet från vårdcentralen, syntes den där lilla backen, justsepass, och om den inte finns där, så har man förmaksflimmer.

ekg

Nej sa hon, jag tror inte att du har förmaksflimmer för papperet var luddigt och otydligt, här syns backen på våra papper. Men för säkerhets skull får jag remiss att göra ett långtids EKG, för att utesluta detta problem. Hon sa att förmaksflimmer syns inte på vanligt EKG om man inte har det precis då man testar, men det syns på ett långtids test, så, jaja, vi kör på det.

Hon kunde se mina dubbelslag, även höra dom med stetoskopet, men sa hon, precis som jag googlat om, att dubbleslag är egentligen bara att hjärtat bestämmer sig för att göra en volt (ja inte bokstavligt talat, det känns bara så), inget att bry sig om, förmaksflimmer, däremot, kan föranleda til en stroke, och där är det signalerna till klaffarna som inte är rätt, och man får sämre blodcirkulation.

Och det var min dag!

Kollade på bilden jag la ut från terrassen i Torrevieja och såg nåt jag inte sett förut. Vad är detta?

Inked1399544416551-e1552892202525-768x1024_LISer ni vad jag ser, eller vad jag tycker att det ser ut som, kanske jag skulle säga. Tyckte det såg ut som en människa som lutar sig bakåt över räcket, och håller fast sig i markisen. Jag förstorade up bilden och trodde att jag fångat ett sånt där crazy ögonblick, men nej, det är bara markisen och skuggorna som ser ut så där 😀

Hoppas på en fin tisdag,för er alla!

Även datorn, kan skoja till det!

Av , , 2 kommentarer 13

Det är inte bara min mobil som kan göra saker utan min vetskap. Även datorn kan skoja till det, ibland.

Var in på en grupp på FB och surfade runt bland kommentarerna, så jag vet ju, for sure, att jag läste detta, men gick vidare. Så skickar Nicco ett meddelande via messenger:

wordMen vad fffff… Jag är helt oskyldig, vadå blogg??? Finns inte ens som alternativ i dom färdigskrivna orden man kan klicka på.

Fort tillbaka och radera, innan nån skulle börja fundera över min kommentar, kunde ju ha blivit värsta diskussionerna 😀

Nu känner man sig lätt avis på en viss person som landade i Spanien igår. Hon, med namnet som börjar på T och slutar på ina, la ut en bild tagen från deras terrass, då hon var på plats. Jo, jag har också en egenhändigt tagen bild från samma terrass, en bild åt vart håll, till och med:

033-768x1024
1399544416551Så tittar man ut från sitt egna fönster, ingen sol här inte. Och snön fortsätter komma, fast det är plusgrader så den behöver kanske inte ligga kvar så länge, skrev hon med stora förhoppningar och med ett leende på läpparna.

54377040_10156998140621585_3691036194864365568_nVäntar på att klockan ska bli 8 så ska jag ringa vårdcentralen och be om en tid. Mitt revben är inte bättre, tycker till och med att jag känner mig sämre idag, och det onda sprider sig lite lätt bakåt. Kan hända att det blir så då man överkompenserar för att undvika det som känns ont.

Foten är lite bättre, i alla fall, fast igår var jag nästan säker på att det gått av ett ben i den, men det tror jag inte. Nå, får jag komma dit idag så kan dom ju kolla på den med, då jag liks är där.

Hoppas på en bra måndag, för er alla!

53926410_10156998141066585_3797334097114693632_n

Gubbarna gled och sen utför stupet!

Av , , Bli först att kommentera 11

Ja nu sitter jag här med en lätt svullen fotknöl, jojomensan.

53871656_10156993823476585_3920916670046011392_nHög skaderisk i min ålder, eller ska vi skylla på mars månad, eller kanske på vad man heter, mjo, det är nog enklast.

Vet dock inte vilket namn vi ska välja, Maria…Lundmark, eller Hällsten:

Screenshot 2019-03-16 11.02.54Hade en tid att passa igår, och fem minuter innan jag skulle iväg kommer traktorn och skovlar upp en jätte fet snöklump i vår utfart, och en bred remsa med tung blötsnö. Hade vi haft kvar jeepen, hade jag inte brytt mig ett skvatt, då hade jag bara gasat rätt igenom. Men inte med Audin.

54233826_10156993825896585_7904555904316473344_nSå jag tar spaden och går dit, kliar mig i huvudet då jag kommer på att jag ska inte skotta, jag och mitt revben. Har spaden som stödkäpp och börjar sparka på klumpen, låter underbenet arbeta, från knäet och ner. Går bra, tills nåt träffar fotknölen eller så är det min fot som vrids, det gör ont som f-n och jag haltar iväg med mummel av svordomar i skallen.

Jaja, vad gör det om hundra år!

Nicco, Georgo, mamma, Sivert och Ewa, vår B:son och jag och Åke, firade Nicco igår kväll. Med min specialtårta, gissa om jag var glad att jag inte är en konditor, for real!
Står och gör till mig med både chokladbottnar och vanliga vita, bygger lager på lager av lager med både vaniljfluff, jordgubbsfluff, chokladfluff, handplockade hallon av jag o Åke:

20953877_10155577379976585_719331256781273148_nKrossad ananas och en hög med grädde, allt gjort med mjölkfritt innehåll. Även grädden då, och på toppen skulle jag då lägga jordgubbarna. Och det var då jag insåg att jag hade panikat om detta hade varit ett beställningsjobb.

Den där grädden var ju som omöjlig att hålla nåt kvar, gubbarna gled omkring en stund och sedan nerför stupet. Jag skrev till Nicco:

54525392_10156993833756585_3600929202628460544_nNå, tårtan blev god i alla fall även om den inte hade vunnit några priser, utseendemässigt 😀

Ikväll ska vi knata över till Jan A och Ingegerd, vi är dit bjudna på middag och samkväm, blir trevligt. Hoppas på en trevlig lördag, för er med!

Ren skräck eller kanske fascination!

Av , , 2 kommentarer 12

När vi höll på närma oss slutet med allt jobb, nere i rosa rummet, bar jag ner en blomkruka med tygrosor, som jag ställde på min egenhändigt, ihopskruvade stephylla:

53835414_10156982087696585_3395425183702450176_nGick ner dit, varje dag, för att ställa fram nåt eller fundera ut en fortsättning. Dag 4, efter blomkrukan kommit dit ner, så möts jag av detta:

53377779_10156982087551585_8817473803199184896_nOch hur i hela…har den hamnat på golvet???

Jag låter tankarna gå runt några varv, tar sedan resolut upp blommorna och klämmer ner dom i krukan igen, och ställer den där den stod.

Pysslar på med annat därnere och plötsligt börjar det prassla i krukan. Gissa om hjärtat och andningen upphörde under en kort stund. Jag står och stirrar på blommorna som faktiskt rör sig och *TJOPP* så flyger hela buketten upp och landar på golvet igen. Känner lätt skräck eller kanske fascination, jag förstår ju egentligen inte vad som pågår.

Tills jag plockar upp den igen och inser att dom böjliga plastbeklädda metallrötterna, som jag vikt ihop så dom liknar en bläckfisk, gör att dom pressas utåt och sedan uppåt och därför kan rosorna hoppa ut. Jag böjer dom sedan huller om buller och nu står dom precis där jag ställde dom 😀

53639362_10156982085946585_3723815449691947008_nMysteriet löst!

Nicco ringde igår och var sugen på en fika, ute, så vi åkte på Avion och där bjussade hon på kaffe och en bulle, efter små inköp i affärerna. Det tackar man ju inte nej till.

53302393_10156982490751585_5382562373804490752_nVad jag däremot skulle ha avstyrt, var att som en god mor, försöka hjälpa Nicco att nå det där paketet med djupfrysta vegkorvar, som låg längst in, längst bort i frysdisken.
Jag gör ett svanhopp med en tvåsidig twist, dubbel revbens rullning och landar där så fint på kanten. Känner hur revbenen far över varandra, typ, med ett konstigt ljud.Och får tvärt, lite svårt att andas, och mitt i det ska vi skratta åt eländet, inte kändes det bättre, med skratt, och då kunde man inte sluta heller.

En god samarit passerade och frågade om vi behövde hjälp, och ja, sa Nicco, vi når inte paketet i disken så han plockade upp det i ett svep, varför kunde vi inte ha väntat på honom, kan man ju fråga sig, så här i efterhand. Men det vet man ju, hur lätt det är att vara efterklok...

Screenshot 2019-03-11 08.57.28Åke frågade senare på kvällen, hur det kändes. Mja, det känns ju värre än från början, och nu i natt, har det varit nalta besvärligt, ja det vet ni ju, är man van att ligga på sidan så blir det svårt. Jag kunde ta mig lätt åt vänsterhållet, men har ju vaknat varje gång jag ska till och röra på mig. Så jag sjukskrev mig, det funkar inte riktigt att ha det så här i det jobb jag har.

Snacka om att man börjar känna sig ranglig på nåt sätt. Svanskota känns som om den suttit lös i snart 9 månader, den kluckar då jag rör mig i sittande ställning, mina armbågar är slut, ingen höjdare att bära saker eller när man råkat ligga konstigt och man vaknar och tror att man brutit armarna i sömnen. Och nu det här, på allt annat.

Nej då får man söka roliga saker att lyssna på, läsa om eller som det här lilla klippet på valpen som saknar fäste 😀

Och med detta önskar jag er alla en fin måndag!

Han är ett tacksamt ämne

Av , , Bli först att kommentera 13

Winstone är ett tacksamt skrivar-ämne. Hans fina hållning, vita päls, snälla utseende, fast han egentligen är en ulv i fårakläder. Han är inte så sugen på att gå långa sträckor då det är mörkt ute, och allt som rör sig upplevs som något förunderligt eller kanske farligt.

Vissa människor vi möter på våra promenader, ägnar han inte en endaste sekund på, utan struttar på och luktar och kikar överallt, men så plötsligt kommer en person av tusen, han stirrar på människan, tittar på mig, stirrar igen, stannar, jag försöker pocka på hans uppmärksamhet, han går motvilligt framåt, och då personen passerat, vänder sig Winstone om och kikar efter honom/henne…jätte skumt.

Idag på morgon promenaden passerade vi änderna, nere vid ån. Och han är ju lite av en fågelhund så jag kunde inte annat än att plocka upp mobilen och filma då änderna kom i en stor grupp, vaggande emot oss. Jag förväntade mig att han skulle göra ett utfall så jag höll honom kort, men han såg mer stressad ut, bara. Ville framåt, han var nyfiken men det räckte som med det.

När vi rundade hörnet kom änderna efter, men så landade först en kaja på en snö-topp, 2 meter från oss, sedan en till och till slut en tredje, då fick Winstone eld i baken och skulle dyka på dom. Kajor går inte bra, med andra ord, änder kanske inte går under fåglar 😀

029 031012

Åke är hemma, han gjorde ju en typisk Maria grej, dagen före nyårsafton, då han skulle ut med Winstone, trappan var halkig och han föll på sidan. Igår var det så illa att jag faktiskt skickade upp honom på Ålidhems hälsocentral, och där fick han då piller utskrivna, det är ju förmodligen ett bräck på ett revben, och ska ta det lugnt några dagar.

Inte jag dock, jag jobbar idag, och imorgon tar jag bilen och åker till Lycksele på ett informationsmöte. Ska bli intressant, synd bara att det ska vara där borta och inte här i Umeå. Blir dryga mil, varje gång man ska dit. Önskar er alla en fin onsdag!

 

 

 

Åke ligger risigt till

Av , , 6 kommentarer 11

 

Jag tror att jag skrev detta förut men jag har av någon outgrundlig anledning, ensam vårdnad om Theresé (nu är ju hon vuxen så den vårdnaden är väl passé för längesedan) och sedan har jag ju det, om Niccolina, ensam vårdnad alltså.
För andra runt omkring oss låter detta märkligt och jag har ju förstått att då man har det så handlar det för det mesta om att ena föräldern är högst olämplig att ha som vårdnadshavare.
Men för vår del var det faktiskt efter tips från socialtjänsten, som vi skrev under papperen så det blev som det är. Jag var nyss fyllda 18 år och Åke skulle skriva under faderskapet. Vi satt däruppe på sociala och hade en liten genomgång och då blev det förklarat så att om jag stod som ensam vårdnadshavare, så skulle saker och ting bli mer lättskötta.
Då behövs bara en underskrift om det är något sånt som ska göras och vi var ju ändå överens om allt så det var så det fick bli. Och när Nicco kom, varför skulle det då vara någon skillnad, vi körde på som vi gjort.
Det enda jag vet är att ”bara” för att man har ensam vårdnad, innebär inte det att pappan inte får komma i närheten, vid en skilsmässa så har man ändå samma rättigheter som den andre föräldern, det är vad som sas, och det är då vad jag trott. Om det sedan stämmer, ska jag ha osagt.
Nå, vi är inte skilda och tänker inte genomgå något sådant heller, men jag blev så förvånad igår då jag gluttade i Hemmets journal och där var det en fråga om just detta med vårdnaden, en mamma som ville ha ensam vårdnad för pappan misskötte sig och ville inte ha med barnet att göra.
Hon fick till svar att det skulle bli jättesvårt att få det, det ska till MYCKET innan någon får bli ensam vårdnadshavare. Ojdå, tänkte jag, nu ligger Åke risigt till. Och vad ska folk runt omkring tro, egentligen, när man nämner det? Jag har ju sagt till om det på skolan, och alla där höjde på ögonbrynen tills jag förkarat att jag levt ihop med Niccos pappa i 28 år, vi är gifta och bor under samma tak.
Samma sak har det faktiskt varit då jag uträttat bankärenden för Niccos del, där har det knusslats då jag sagt att jag har rätten att skriva under, flytta eller föra över pengar, utan Åkes medgivande, sådeså.
Jaja, snart har vi eller rättare sagt jag, även förbrukat mitt vårdande om Nicco också, 3½ år kvar och sedan får hon vårda sig själv, i alla fall i den meningen att hon kan göra sina egna underskrifter.
Igår sattes den där matknappen in på pappa, och respiratorn kopplades ur, så han andas utan hjälp. Och det är ju bra, detta innebär också att han snart, kan komma att flyttas från IVA och in på någon annan avdelning. Det har bestämts att dom inte ska operera hans två övriga brott på ryggraden, dom ska läkas ihop själv, och det skulle ta upp till tre månader.
En operation skulle vara fruktansvärt krävande och det är ett stort ingrepp på en så sargad och utsatt kropp. Han har varit med om tillräckligt, på ett tag nu, och det förstår man ju när man tänker på alla skador han fick. Det var inte bara ryggen som tog smällen. Bröstbenet och alla revben var också av, så bägge lungorna var punkterade, usch…man ryser då man tänker på det, och vilket under att han fortfarande finns kvar hos oss.
Han kämpar på, och det gör vi med, och vart vi hamnar i slutändan är fortfarande oskrivet, om framtiden vet vi ingenting… på gott och ont. Önskar er alla en fin torsdag, regnar gör det, men vad gör det om hundra år.
 
Maria Lundmark Hällsten