Etikett: Ullas

Hi and bye ✋👋

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 oktober 2020 kl 09:29, Bli först att kommentera

En liten annorlunda dag igår. Och jag lovar, den gick så fort så jag hann knappt med i svängarna. Fick en fråga på messenger, om jag jobbade. Och det gjorde jag ju, men hade inte börjat än.

Detta var då Annelie, en tjej jag har många minnen av och med. Dom, hennes familj, hade våran gamla stuga, då jag var barn, och vi hängde väl mest på somrarna. Men vi var även och hälsade på dom i Skellefteå, där dom bodde då. Nu lever hon sitt liv med man och barn, strax utanför Burträsk.

Hon hade ett ärende hit till Umeå och efter små justeringar i mitt schema, så lyckades vi få ihop en kaffedejt på Ullas. Så trevligt, och man förundras över hur lätt det är att prata med vissa människor.

Jag, Åke och Theresé, umgicks mycket med henne och hennes X, i slutet på 80 talet, början 90. Men sen kom väl livet och annat i vägen, så vi har ett långt uppehåll, där vi inte hade kontakt alls. Men nu är det kontakten återupptagen. Vi ska se om vi får till en längre träff, nu till veckan. Vi har ju några år att avhandla 😀

Fortsatte till jobbet, där det blev lite förberedelser inför middag, på Köksbaren. Det var vår arbetsgivare, som stod för fiolerna. Inte illa alls. Och här kommer ett dåligt foto på min tallrik, men jag kan, fotot till trots, meddela att det var suveränt god köttbit Pommesen var den godaste jag nånsin ätit:

Och det var liksom den dagen i ett svep, tjopp tjopp, over and out!

Visst, sen hade vi ju en kväll också, men man gör inte så mycket den tiden på dygnet. Soffhäng, teve på i bakgrund, datan påslagen, och ibland prat i telefon. Igår kväll var det Nicco i luren.

Apropå Nicco, så skickade hon en bild från Norran, nu på morgonen. Det var hon som stötte på fåren, ringde en jobbarkompis som i sin tur ringde in och lämnade får varningen. Inte vad man kanske förväntar sig att stöta på efter en bilväg:

Idag är det sista dagen i hälsoutmaningeninorr, som min arbetsgivare God Assistans har haft under 4 veckor. Jag hade lätt skrapat ihop fler poäng om jag haft mobilen på mig hela tiden. Den räknar ju stegen, men jag lägger alltid mobilen på bord eller soffa då jag är hemma.

Bilden jag la ut tidigare, under pågående hälsoutmaning, taggade jag även tidningen Kommunalarbetaren i. Det var den här:

Och igår fick jag ett meddelande av dom som undrade om dom får publicera den i papperstidningen, och en trisslott kommer i brevlådan. Tack och tack, säger jag! 🙏

Önskar er alla en fin onsdag!

Insidan ÄR viktigast 😄

Av Maria Lundmark Hällsten, 24 oktober 2020 kl 09:28, Bli först att kommentera

Idag fyller en av våra två, svärämnen år, nämligen Niccos, Georgo. Så vi skickar ett stort Grattis till dig och hoppas på en jättebra dag! 🍰🥳

Hade lite ärenden att uträtta igår. Ett av dom, hämta upp en beställning hos Bo-Lage:

Jo man måste hålla sig ajour och ligga i framkant hela tiden. Glögg testningen må ligga lite i framtiden, men det är väl bra att påbörja planeringen 😁

Den här är visserligen ingen glögg men den såg underbart god ut, så den ska väl också testas, nån gång:

Sen hoppade dom här ner i vagnen, och det var nog Ina som låg bakom det, hoppet:

Hon tipsade om Gin flaskan och sedan har vi litet minne av ouzo, jodå 😀

Nå, dom får stå i hyllan och vi inväntar rätt tillfälle för provsmakning.

Apropå provsmakning, så har jag nu testat den där potatisbakelsen, som jag skrev om förut. Vi, det vill säga granngänget, f.d bastugänget, hade vår kaffedejt på Ullas i torsdags:

Jodå, jag tycker den var jättegod, men way to sweet, for me. Fast nu vet jag att man inte ska gå efter utseende, utan det är insidan som räknas 😄

Vårat gäng har krympt, av flera olika orsaker, och just i torsdags, var vi bara fyra stycken. Kerstin, Birgitta, Monica och jag. Och vi bestämde oss för en sista träff på Ullas i november, sedan återgår vi till hemmadejter i januari. Då dom nu hävt dom tidigare restriktionerna angående Covid-19.

Här kommer nu ett julklappstips till våra döttrar, hehe…

Fast visst är man knäpp på riktigt. Glas, koppar, lampor och tavlor, är väl nåt vi absolut inte behöver…men…

Hoppas på en bra lördag, för er alla!

Ofrivilligt dopp i Tvärån 🤭

Av Maria Lundmark Hällsten, 9 oktober 2020 kl 11:02, 4 kommentarer

Oj, snacka om att klockan slår/tickar dubbelslag, då man tror sig ha all tid i världen. Men så sitter man här, i soffan, och har precis ätit frukost.

Inte så att jag inte, gjort saker redan. Som att ha varit ut med Winstone:

På vägen träffade vi en Västerslättsbo som kände Åke, och som berättade om kriget över Tvärån, mellan Västerslättarna och Grubbeborna. Som en av gångerna slutade med att en äldre dam, trillade i ån…hoppla.

Det låg nämligen två brädor över ån, för att snabbt ta sig över. Så hade Grubbeligan, sågat i brädorna, så att den som sprang över, skulle trilla i.
Men det bar sig inte bättre än att en tant, på väg till affären, skulle över där och då knäcktes givetvis brädorna och hon fick sig ett ofrivilligt dopp i ån 😀

Sen har jag suttit med jobb samtal sms mejl, pratat i telefon, slagit igång tvätt. Fast egentligen, var min strategi för dagen, att städa och röja undan lite. B:son kommer hit och är med oss i helgen. Och nu har jag 3 timmar på mig 🕑

Det var en trevlig fikastund, med Elisabeth, på Ullas igår, och fler lär det bli. Efter det så fixade jag middag till Åke och sedan for jag och träffade Nicco på Avion. Vi behövde saker, till ett litet projekt imorgon. Ni lär ju få bilder på det sen 😀

Jag betalade hennes grejer och hon betalade min middag. Hon vill inte vara med på bild:

Apropå bilder, kolla in den här och se om ni klarar av att se 16 runda cirklar.

Coolt, att man kan se saker på annorlunda aätt. Och vem tusan, har ens kommit på det, till att börja med :O

Näpp, nu har jag inte tid med detta, utan jag hoppas på en fin fredag, för er alla!

Omges jag av superpowerkraftfält, or what?

Av Maria Lundmark Hällsten, 8 oktober 2020 kl 11:06, Bli först att kommentera

Nu har jag varit och skådat kvinnan som står vid pizzakartongshuset, bredvid bild museet. Hon var tunn, från ena sida:

Och lite bättre, från den andra:

Annars ser det rätt fint ut, därnere vid älven. Dom har fått till ett trädäck som man kan gå ut på, och komma närmare vattnet. Ser ju framför mig att det kommer att sitta folk där på betongmuren, då solen skiner på sommaren.

Och det kommer förmodligen att sitta folk, även på dom här trapporna:

Man kanske till och med kommer att hitta mig där, ibland.

Gjorde mig förberedd att åka från jobbet igår kväll. Kommer in i kallgaraget, stoppar in nyckeln och vrider om. Går och öppnar bakdörren för att hiva in min kaffe/matpåse och hör plötsligt ett konstigt ljud.

Typ…bzchzchzchzchzchzch, det var konstigt va 🤔

Lät som motorvärmaren, fast jag har inte kopplat in nån, så den kan ju inte låta. Nej, jag ställer mig upp och ser ju vad det är för nåt. Min sidoruta, åker ner. TACK FÖR DEN TELEVERKET!!!

Hoppar in, men får inte upp rutan. Den går upp 10cm, och sen ner, upp 15 cm och ner. Upp 15 igen och jag tjurhåller rutan, och får upp den en liten bit till, sen är det stopp.

Nå, det är bara att hoppas att det inte ska sätta igång att spöregna. Kör ut, kommer till första större vägen jag ska ut på, slänger ett getöga till höger och ser att rutan på den sidan, är ovanligt ren. Mm, exakt, det var inte att den var ren, utan det var för att det inte var nån ruta där. Även den hade åkt ner.

Men, tur har man ibland, och jag fick upp den utan att behöva skrika, svära eller stanna bilen.

Kommer upp mot lasarettet, och tycker att jag hör nåt ovanligt ljud, snurrar skallen 90 grader och självklart, bakrutan, är ju också nere, alltså…vad f….

Så där är det, då jag omges av superpower kraftfält, som kan få den enklaste apparat att flyga åt fanders. Åke fick upp rutan, då jag kom hem, men inte jag…🤪🤣

Sen kom jag på en annan sak. Häromkvällen då jag glömde att ta ut nyckeln från bilen, jisses, tänk om den då, hade hitta på att fälla ner rutorna, haha, kul…not.

Det här är ju lika kul som vår skrivare. Skulle skriva ut 2 dokument, skrivaren arbetar, brummar lite, och ut kommer 5 vita och oskrivna blad:

Fiiint! Jag provar igen…samma sak. Muttrar och går och sätter mig i soffan, häller upp en kopp kaffe, kliar mig i skallen, och då 5 minuter passerat, blir det plötsligt liv i maskinen, och den spottar ut det här papperet:

Vad vill den mig?

Jag hade ändå räknat ut att färgen, återigen, måste vara slut eller har torkat. Men hur har den då färg till att skriva ut det där papperet..knäppapparat, snacka om att man har lust att ge upp ibland.

Nä, idag ska jag inte skriva ut nåt papper, utan jag har en kaffedejt på Ullas. Den utlovade vadvinsten, ska nu Elisabeth få ta ut. Det blir trevligt, även för mig 😀

Hoppas att även ni, får en bra dag!

Potatis+bakelse=🧁

Av Maria Lundmark Hällsten, 6 oktober 2020 kl 10:29, Bli först att kommentera

Skulle fira med en potatisbakelse från Ullas igår. Alltså fira gårdagens bröllopsdag, som förövrigt, även var Åkes föräldrars, födelsedag.

Nåja, potatisbakelse har jag aldrig smakat, fick däremot ett uppdrag att köpa en, till en vän. Vilket jag gjorde och vid första anblicken så tyckte jag nog att den såg rätt så intetsägande ut:

Var tvungen att fråga, när min vän, ätit en sådan, första gången. Och det berättade hon, var som barn, och stället var NK. Där väcktes min nyfikenhet, hur kan ett barn, välja en sån där grej Var det möjligen så att din mamma, tipsade om att ta en sån, frågade jag. Jodå, så var det, och det fanns ytterligare en anledning… då visste jag att jag skulle få behålla den själv, min syster ville INTE ha den, Hahaa, smart där 😀

Varför jag undrade, var att min egen teori, skulle vara att ett barn går nog mer på färg och att det ser rolig ut, den där liknade väl just en potatis, så…

Fick i alla fall höra att det är många som gillar dom där, och därför skulle jag då slå till. Att dom gillas, förstår jag, för dom var slut, då jag kom in där. Eva, ägaren på Ullas, sa att det är arrak i smörkrämen, och kanske det som gör den speciell. Lät gott, så nån gång, i framtiden, ska jag väl kunna testa.

Nån som vi firar idag, åtminstone med ett grattis, jo, hon kan få kaffe nästa gång vi ses, det är vår dotter Niccolina, som har namnsdag. Jo, hon hette, som bekant, Jennifer, innan hon bytte till sitt andranamn Niccolina. Och Jennifer står det i almanackan idag.

Så…Grattis på namnsdagen, Nicco Jennifer!

Har gått med Winstone, denna sträcka, otaliga gånger, men aldrig lagt märke till denna, björk, eller kanske man ska säga björkar. Det är ju fler än 1:

Och nu har jag räknat dom på nära håll, 6 stycken på samma knippe:

Har sett världen vackraste träd, i höstskrud, nere på Öbacka strand. Tyvärr var det en massa aktivitet där i lördags, så det blev inget fotande. Går dit dagen efter, glad i hågen, men det var precis som jag skrev nånstans, passa på, för ena dagen är inte den andra lik. Inte ens hälften av alla löv satt kvar…snopet, eller, mjae, det där har man ju varit med om förr.

Har varit ut med vår utehund på morgonen:

Och nu ska jag fixa Åkemiddag, det blev jobb för mig i eftermiddag, men jag börjar lite senare än vanligt. Hoppas på en fin dag, för er alla!

Vad är ditt namn?

Av Maria Lundmark Hällsten, 10 april 2020 kl 10:31, Bli först att kommentera

Hade ett ärende till Godishuset, härom dagen, hm, och nu undrar ni säker, vad människan skulle dit och handla. Jag kan säga att det har med mitt arbete att göra men sen kniper jag munnen, nå, där hittade jag dessa. Ojoj, dom var inte att leka med, jättegoda, men med visst förbehåll, smaken är ju olika, så vad jag gillar kanske inte du tycker om. Tänk dock på, om ni nu äter såna där godisar i påse, att inte sätta den i munnen, utan ta den på en sked istället, om ni inte tvättat av påsen förstås.

Vrider mobilen lite och vem hittar vi väl där, ja vem hittar vi där…

Fick inte bara ett påskkort från Sally igår, i brevlådan:

Utan även boken jag köpt och beställt via Bokbörsen, en härlig dag:

Min Bra dag bok är snart slut, men så fick jag tips av min vän Ulla, om den här, som man kan fylla i egna tankar i, samma författare och lite samma stuk, fast det bara är citat. Men kul, för då kan jag fortsätta mina kvällsritualer ett år till 😀

Tog en quickwalk till Ullas och införskaffade 2 räkmackor som vi tar till lunch idag, och passade på att köpa en påskbakelse till min gammgammboss, Annika, ringde till henne för att höra om jag kunde gå förbi och släppa ner bakelsen på hennes balkong, men hon skulle iväg och besikta bilen.

Så då bestämde vi att hon kunde komma hit istället och vi satt ute i finvädret, med det självklara avståndet. Så underbart varmt det var, hoppas på samma väder idag.
Apropå kluringen igår, matte uträkningen, har ni löst den? Ett tips, titta ordentligt på hur häxorna ser ut, innan ni ger er på sista raden.

Mitt påsknamn är tydligen Springande solglimten påskkärringen, enligt Året Runt, och här kan ni kolla vad era namn är:

Och med den så önskar jag er alla en lååååång, fridfull och skön fredag!

Den sista måltiden, vad väljer du?

Av Maria Lundmark Hällsten, 13 mars 2020 kl 07:59, Bli först att kommentera

Satt och pratade med en väninna, och vi kom osökt in på olika maträtter. Vad man gillar, varför, vad man kanske absolut inte vill äta nån fler gång, och så vidare.
Jag ställde frågan förut, i ett inlägg: ”Vad skulle du välja att äta, om du satt på en öde ö, och bara fick äta samma sak under en längre tid?” Fundera på den en stund.

Så vidareutvecklade jag den frågeställningen och undrade vad väninnan skulle välja att äta om det var den sista måltiden, innan typ, avrättning. Och där får man klura extra länge.

Sen kan ju jag undra om man ens vill ha mat, överhuvudtaget, man borde må så dåligt att man inte fick ner nåt, men om man då bortser från det. Och kan man komponera ihop en måltid som skulle vara den sista så tror jag att du ser framför dig, vad du verkligen älskar för mat…eller?

Är en viss skillnad på vad man kan tänka sig att äta under en längre tid, och vad man vill ha serverat som en salut till livet och slutet på detsamma.

Vet dock inte om ni tänker på samma sätt som jag men. På den där öde ön, har jag sedan långt tillbaka valt en sallad. För där har du ju verkligen en blandning av olika saker, vilket möjliggör variation. Jag kan ju välja att äta vissa saker en dag och andra, en annan.

Men inte i tusan vill jag ha en sallad som det sista jag äter. Nä, då får man väl allt dra till med nåt riktigt supergott. Och det ska vara förrätt, huvudrätt, efterrätt och nån godisbit.

Jaaa, jag vet!!!

Och sen mina vänner, en tvist på slutet, då dom kommer in för att hämta dig, så berättar dom att ett misstag är gjort och du får lov att gå hem…mätt och belåten 😀

Vad jag egentligen tänker med detta, är att livet i det stora hela, handlar om val, och det är lätt att sitta i förväg och välja vad man skulle ha gjort, men om det var i verkligheten, så vet man absolut inte hur det skulle sett ut.

Vissa saker kan man inte säga i förväg för världen och livet kan förändras på ett ögonblick, och man ställs inför situationer där omgivningen och händelseförlopp, bestämmer vad du har att välja på.

Och nu mina läsarvänner och andra, så väljer jag att avsluta detta inlägg och önskar er alla en fin fredag. Själv ska jag strax ut på hundpromenad, sedan ska jag och Nicco, luncha ihop på Ullas, jojomensan, det kan man roa sig med en ledig fredag 😀

Är det inte den ena dagen så är det den andra!

Av Maria Lundmark Hällsten, 5 oktober 2019 kl 09:03, 2 kommentarer

Så var vi här igen! Den 5 oktober, och hade mina svärföräldrar varit i livet så hade vi firat Elsies 91 årsdag och Nickes 93 årsdag.

Här två lite mer fartfyllda bilder, åtminstone den på Nicke:

Bilderna har Theresé skannat in från våra fotoalbum

Men inte bara det, jag och Åke firar idag, 14 års bröllopsdag, och efter 14 år är det elfenbensbröllop. Jojo!

Fast hade vi gift oss, som kanske brukligt var förr i tid´n (då man dum i huvve nå jävulskt) så hade vi gift oss innan 16 augusti 1985, för då föddes ju Theresé 😀

Min vårdtagare frågade igår, hur vi skulle fira och jag sa att jag inte visste, har inte haft några planer, man kommer ihåg att dagen ska komma och sen glömmer man bort och sen är det too late! Nå, men jag sa att vi har ju nära till Ullas, vi kanske får fira med nån god lunch macka…ish.

Fick ett mejl från Jan A igår, ett tips, han hade sett eluppvärmda vantar på nätet, så här ser dom ut:

Och guess what, jag föll till föga och beställde dom, ska bli oerhört spännande att se om dom hjälper. Det vore ju en enorm hjälp då fingrarna har en tendens att bli så kall att dom gör ont. 149:- var inte så mycket att bråka om heller 🙂

I övrigt vet jag inte om jag har så mycket att förtälja, har påbörjat operation städa i det så kallade pannrummet. Fint betongdamm, överallt, fy tusan. Och när det är klart så får vi färdigställa tvättrummet, där jag vill måla golvet och längst mer under kakelraden. Hade vart najs och få det färdigt.

Nu har det i alla fall gått såpass lång tid att betongen är härdad, den som las efter bilningen. Så det ska inte vara några problem att måla på den, tänker jag.

Det absolut största och kanske värsta problemet, är tiden. Inte för att den inte finns, utan för att man vill inte tillbringa den lediga tid man har, i ett dammigt källar rum, lätt matematik 😀 Inte lika lät som Sally hävdade, ni vet det där om grushögarna.

”1+1 är inte alltid 2. ta 2 grushögar och slå ihop…så får ni se!”

Bild tagen av Theresé Hällsten

Och det är så sant som det var sagt och det får avrunda dagens inlägg och jag önskar er alla en fin lördag!

Skrattade så jag började må illa…for real!

Av Maria Lundmark Hällsten, 28 september 2019 kl 10:30, Bli först att kommentera

Long time ago, vi bodde på Näckrosvägen, jag gissar att Nicco var runt 8-9 år…ish. Och följande utspelade sig:

”Hon skulle gå över till en kompis och tänkte ringa till mig och säga det. Hon plockar upp luren i sitt rum, inte mobil, det har hon inte, utan luren till den fasta telefonin, och ringer, då sätter min mobil igång att ringa ute i hallen. Nicco lägger på, för att skynda sig att svara i mobilen, men hinner ju förstås inte dit.

Hon går tillbaka och upprepar samma sak, ringer till mig, mobilen sätter igång, hon springer för att svara och svär tyst över att människan som tydligen försöker ringa mig, lägger på, så fort hon rundar hörnet. Nå, då kommer hon på, att det är hon som ringer…ju :O

Så då, för att meddela mig om att hon är borta, skriver hon en lapp som hon sätter på utsidan dörren: Jag är hos XXX och dörren är olåst!”

Japp, Nicco kunde, hon med 😀

I detta nu är hon Georgo och två kompisar på tatueringsmässa i Skellefteå, drack förmodligen nån öl igår och skickade en bild på en tatuering hon gjort:

Nå, den var ju inte så farlig, det är 3 samiska gudinnor. Fast jag höjde ett varningens finger, att dricka öl och vara på ett sånt ställe, kan, om man ha otur, sluta med nåt mycket större…på fel plats, hahaa…

Apropå finger. så såg jag detta klipp igår, vilken förvirring 😀

Vi slutade gårdags kvällen med att sitta och titta på roliga klipp från ”just to laugh”, och jag skrattade faktiskt från början till slut och så mycket att jag nästan började må illa…då är det…illa 😀 Om ni vill kan ni se vad vi såg, här:

Ikväll blir det utgång med musik, så najs. Funderade nu på vårt disträa släkte och måste komma ihåg att skicka taxin till typ, Ullas, för hit lär dom inte komma sig 😀

Ha en fin dag, allihop!

Är ni så här perfekta?

Av Maria Lundmark Hällsten, 17 augusti 2019 kl 11:05, Bli först att kommentera

På grund av det vackra vädret igår, bestämde vi oss för att inte sitta inne på Ullas, utan jag gick dit och köpte fikabröd och sen kokade jag kaffe hemma. Och det gick alldeles utmärkt, och smakade förträffligt. Nicco joinade jag och Helena, då hon var hem med saker hon lånat med sig till hon och Georgos fjälltur.

Bilderna har jag snott från Niccos instagram

Sen gjorde jag en sväng med gräsklipparen, det växer som tusan på framsidan, men sämre på kortsida och baksida, där har det nog varit för torrt.

Vädret ser inte lika lovande ut idag, eller just nu, men det kan förändras på en stund, från grått till gråare eller från grått till ljusblått. Vi hoppas på det senare!

Jag åkte på Stor Coop´n igår kväll, hade lite att införskaffa inför Järlåsa resan, och där ramlade jag rätt på en korg med rea saker, eller vad sägs om guldfärgade sammetsgardiner med öglor, för det ringa priset av 199:-…som fått!

Inget jag hade skrivit upp på inköpslistan dock, så då vet jag inte hur man räknar, blev det vinst eller vart det en förlust affär? 😀

Det dök upp en rolig historia på Umeå Tipsgrupp igår, och den får avsluta detta inlägg och jag hoppas ni alla får en fin lördag! Och jag skickar ett grattis till svägerskan som fyller år idag, GRATTIS Svetlana! (har snott bilden från hennes FB)

Det var en gång en perfekt man och en perfekt kvinna.

De träffades och eftersom deras förhållande var perfekt, gifte de sig.

Bröllopet var perfekt och deras liv som gifta var också perfekt.

En julafton där det snöat en hel del, det perfekta paret körde bil på en slingrande väg. Plötsligt såg de vid vägkanten en man med en bil som hade punktering.

Det var jultomten med säck full av julklappar.

Eftersom de inte ville svika några barn, erbjöd de Tomten att åka med dem så att han kunde dela ut alla gåvor. Sedan började de dela ut presenterna.

Tyvärr försämrades vädret och alla tre råkade ut för en olycka.

Endast en av de tre överlevde. Vem?

(Tänk först innan du ser svaret här nedan.)
.
.
.
.
.
.
Naturligtvis var det kvinnan som överlevde.
Hon är den enda en av de tre personer som finns i
verkligheten.
Alla vet att Tomten och den perfekta mannen inte existerar.
För kvinnor slutar historien här. Män kan fortsätta läsa…..
.
.
.
.
.
.
.
Bonus för Män:
Om Tomten och den perfekta mannen inte existerar, så betyder det att det var kvinnan som körde.
.
Det förklarar olyckan …..
.
…… Och en sak till: Om du är kvinna och läste slutet av historien visar att:
Kvinnor gör aldrig som de blir tillsagda

Etikett: Ullas

Hi and bye ✋👋

Insidan ÄR viktigast 😄

Ofrivilligt dopp i Tvärån 🤭

Omges jag av superpowerkraftfält, or what?

Potatis+bakelse=🧁

Vad är ditt namn?

Den sista måltiden, vad väljer du?

Är det inte den ena dagen så är det den andra!

Skrattade så jag började må illa…for real!

Är ni så här perfekta?

Presentation

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Sök

Mina länkar

Arkiv

Nytt från vk.se

Presentation

Maria Lundmark Hällsten