Moralism är en filosofisk strömning som betonar frågor om rätt eller orätt. Moralister anser att mänskans handlingar bör uppfyllas i enlighet med moraliska principer.

För nutida politiska vidkommanden borde dygden ”ärlig” vara tillämplig och därvid lag känna en stark motvilja inför lögnen. Var det så att man ljög mindre för? Var det så att förr fanns inte de verktyg som nu finns för att distribuera lögner? Nu för tiden finns stora möjligheter att presentera så kallade fejknyheter (fake news). Sociala plattformar, trollarméer och botar (datorprogram som automatiskt kan genomföra operativa spridningar av information, påverkan etcetera). Indoktrinering var dock gångbart både förr och nu. I detta fall menas systematisk påverkan likt hjärntvätt av människors tankar och känslor i religiöst, politiskt eller ideologiskt avseende. Detta uppstår numera via bland annat sociala nätverk och upprepningar i en så kallad åsiktskorridor det vill säga den något smala bredden av olika åsikter som är socialt acceptabla att debattera och dela med sig av.

En normativ gren inom etiken är dygdetik. Dygdetik betonar den etik som innebär goda handlingar. Vilka anses leda till det som är gott (konsekventialism). Dygdetike betonar även människan plikter (deontologi). Det som en annan dygdig människa hade gjort i samma situation är vad som är dygdigt. Då säger ordningsvännerna att vad som därför är dygdigt förblir en bedömning av var och en och att dygder handlar mera om karaktärsdrag än handlingar. Min uppfattning är att de kan uppfattas som sammanhängande.

Men samhället och den kontext som för närvarande gäller blir då normgivande för definitionen av dygdighet. Det är därför som en utbredd normalisering av det som inte tidigare var gott blir förödande. Dygdetikens tre fundamentala begrepp är dygd, praktisk visdom och lycka.

Tretton månader tog det för statsministern att bekänna vad ”katten släpat in”. Det som är överraskande är inte att statsministern nu har sagt vad han menade om Åkessons uttalande om att riva religiösa byggnader. Det som är ständigt överraskande är att han inte sagt ifrån om den vidriga framfart SD gör.

”Statsministern anser att Åkessons ord var ansvarslösa av flera anledningar. – Det får resten av världen att tro att Sverige är emot muslimer i allmänhet, att vi sår split och splittring i samhället mellan olika grupper. Det tycker jag är dåligt att göra i den farliga tid vi befinner oss i just nu. Nej, det är inte en ”bra poäng” utan ett försök att smeta Islamism på alla muslimer. Alternativet till att riva moskéer och avskaffa religionsfriheten är att inte riva moskéer och ha kvar religionsfriheten”., TT, 2023-11-28. Nu är det dags för regeringspartierna M, KD och L att helt enkelt säga ifrån om det törs. Annie Lööf gjorde det innan valet och hon fick verkligen lida för det.

SD har gjort det mesta för att jaga muslimer. Islam är världens näst största religion. SD tycks dra alla muslimer över en kam. Det är gement fegt att statsministern inte sagt ifrån till SD tidigare.

Ingen av de tre regeringspartierna törs säga ifrån om de rasistiska och diskriminerande uttryck som SD utövar. Är det så att partiledarna för regeringspartierna inte har märkt något i stil med ”det inträffade i så små portioner att vi inte märkte något”. Detta känns igen från en annan tid. säg i från annars lutar det mot ett rasistiskt statsskick, Se Rasistiskt statsskick på väg? | Villy Hansen (vk.se)

Jag har sagt det tidigare. Det krävs inte ett högernationalistiskt parti för att få ordning på ett lands stora problem vilka de vara månde. Det räcker med politiker som förstår hur det skall gå till. I dagarna har S bekänt färg. Det kan båda bra.

Det är inte svenska folket som har tillsätta SD att helt dominera politiken utan det är regeringspartierna M, KD och L som helt och hållet stått för detta. Precis som i fler andra länder kommer högernationalister till makt genom att det får stöd av andra partier. Högernationalister har kommit till makten i flera länder genom att få stöd av andra partier. Ett exempel är Tyskland där Alternativ för Tyskland (AfD) har fått stöd från andra partier i vissa delstater. Ett annat exempel är Österrike där Frihetspartiet (FPÖ) har varit en del av regeringen vid flera tillfällen. I Italien har Lega Nord, som är ett högernationalistiskt parti, varit en del av regeringen vid flera tillfällen.