Etikett: GPS

Det var en gång en rävkapuschong. Del 2

Av , , Bli först att kommentera 21

 

Ripjägaren himself

Längs en vindlande snöväg passerar vi små ensamgårdar, mörka nedisade hus och tun som är övergivna och inbäddade i förlåtande snötäcken. Än en gång påminns jag om inlandets dystra prognos, om alla dessa värkande ryggar, om brutna stenmarker och uppodlade jordplättar som står i träda, övergivna.

Ibland kan man inte se någon annan rimlig förklaring till valet av boplats, än att man inte orkade gå ett enda steg till. 

När vi har åkt nästan 40 mil så är vi äntligen framme. Stjärnklar himmel och måne lyser upp Gautosjö tillräckligt mycket för att jag ska hinna göra mig en bild av den lilla byn när vi passerar igenom. Vid stugan som ligger ensam på en udde i sjön stannar vi bilen och jag sätter för första gången min fot i den omoderna och lite skabbiga stugan som från den stunden skall komma att bli mitt paradis och mitt andningshål, om än till låns. Men det visste jag förstås inte då.

Innan vi eldat upp kaminvärmen från -15 till dräglig sovtemperatur, hade vi hunnit installera oss och packa upp det lilla medhavda. Jag konsterade snabbt, med en kvinnas scannande blick, att här hade man inte överdrivit vare sig renovering, städning, styling eller matlagning på länge.

En kubikmeter av försvarets frystorkade torrfoder, blåbärssoppspulver och liknande läckerheter med för länge sedan passerat bästföredatum fyllde skafferiet i sällskap med kuriosaförpackningar av ströbröd, vaniljsocker och fotogendunkar. 

Den exotiska "pinkhinken" halvfylld med snö, fick mig att dra en aning efter andan. Den tillsammans med råttskiten rimmade lite illa med nyromantiken. Men jag är inte den lättskrämda typen utan bekantade mig krasst med gällande rutiner och kröp strax tillsammans med ripjägaren ned i den smala hårda kökssoffan för att vara utvilad till den stora begivenheten, ripjakten, följande morgon.

Det hade passerat ett och annat provexemplar av kvinnfolk föregående år här i stugan, så jag hade en viss återhållsamhet i framåt-tänket och försökte bortse från detta faktum för att kunna komma i rätt stämning. Det var här och nu som gällde. Ingen gårdag och bara två morgondagar var oss givna.

Ljusblått gryningsljus, eld i kaminen, havtornsthe, och fårskinnstofflor är mitt första morgonminne från Gauto. Dagens matsäck skulle packas. Byssor och skidor lastas in i kälken.

Munderingen kom på, trots att jag kände mig aningen misslagom i de svarta pjäxorna. Skidorna var trävita under och hade vare sig sett skymten av Swix eller tjära på decennier. Rekorderliga bambustavar i Gunde-längd fulländade outfiten. 

Så bar det iväg på snöskoter. Vi skulle först korsa Mittisjön och därefter kryssa oss upp mot fjället, över fjällkammen och ned i nästa dalgång för vidare färd till ett ripställe som R knappat in i sin GPS. Han hade packat ned sina vita ripjägarkläder i ryggsäcken och iklätt sig sin skinnanorak med rävpälskantad kapuschong.

För första gången såg jag skinnbyxen och storstövlen på. Han såg lite vild och småfarlig ut och jag fick lite Zeb Macahan-känsla när jag betraktade honom i smyg.

Jag satt där bakom hans rygg och höll hårt runt hans midja under färden. Det var kallt. Fartvinden bet i mina kinder och först när jag borrade in mitt ansikte i hans mjuka rävkapuschong fick jag lä. Efter en lång stund av körande och trixande upp genom dvärgbjörken kom vi så upp på kalfjället och stannade.

Det var mäktigt att se Gautosjö som en prick nere i dalgången bakom oss. Landskapet var mycket vackert. Vi fortsatte vidare upp mot krönet som skymtade långt bort. Detta var första gången som jag var uppe på ett kalfjäll vintertid och det kändes fantastiskt spännande.

Så kom vi till krönet. Himlen var nära oss, och plötsligt såg jag dalgången öppna sig hisnande som en avgrund framför oss i djupa böljande dalar, långt nedanför oss, och där bortom – snöklädd fjälltopp efter fjälltopp.

Fjällen, solen, himlen och den gnistrande snön. Intrycken av upplevelsen brusade genom mitt medvetande. Det var så vackert att jag blev som förstenad. Hela min kropp, min själ berusades och jag genomfors av en lyckokänsla, en slags helighet som jag inte minns att jag tidigare upplevt.

Plötsligt hörde jag som i ett rus någons glädjeskrik, ett vårskrik som från själens innersta märg. Det är mig själv jag hör jubla. 

Där och då, i detta ögonblick släppte år av sorgsenhet sitt grepp och jag kände mig fri, lätt och hemma. Jag blir rörd av vad denna natur väcker, och minns med glädje denna stund. R skrattade och kramade om mig, men jag ser än i denna dag att han blir gripen när jag beskriver min känsla inför detta.

Den stunden glömmer jag aldrig, och oavsett vad framtiden bär med sig så kommer denna plats för mig att vara förknippad med min vändpunkt till glädje.

Ripjägaren tog mig med på vindpinade utsprång och fjällkanter. Vi skidade i timmar under tystnad, låg i bredd bakom snövallar och spanade efter de vita vackra fåglarna och drack varm försvarets blåbärssoppa ur ståltermos.

Jag fick hålla i mina frusna händer, en alldeles overkligt vit, varm och vacker ripa som R fällt, innan den hamnade i den medhavda tygpåsen.Fantastiskt vackra fåglar med alldeles kritvit fjäderdräkt. Mina gamla skidor fungerade helt okej, och efter att ha klarat grundkurs 1 i såväl tystnad under jakt, som skoterkörning, bar det iväg hem tillbaka till stugan till en värmande eld, mat och en skön famn.

Fortsättning följer.

Mot solnedgången……

Av , , 7 kommentarer 51

Klok människa – den där demenssjuksköterskan som ställde frågan om möjligheten till GPS- märkning för demenssjuka. Åter igen går jag till mig själv och noterar i ”Levnadsberättelsen” som kommer att bli en underlättande bruksanvisning för mina nära och kära ifall jag en dag blir drabbad av demenssjukdom eller annan sjukdom som berövar mig förmågan att tala och förmedla mina känslor och önskningar. För mig – som redan i det friska livet har aningen svårt att orientera mig, är det en självklarhet att jag vill få chans att bära en Gps när den dagen kommer då jag börjar tappa orienteringen i tid och rum. Jag vill hemskt gärna att mina barn slipper att sitta i andra änden av landet och få besked att mamma är försvunnen. Blotta tanken att kanske nattetid irra omkring oklädd och vilsen utan att veta var man befinner sig, fyller mig med fasa. Vetskapen att någon hittar mig snabbt och tar hand om mig känns trygg och säker. I det läget är jag troligen inte betjänt av att få vara ”hemlig” och har knappast några ljusskygga affärer för mig som kräver sekretess.

Oavsett om jag gått vilse, eller om jag blivit liggande i badrummet med bruten lårbenshals så skulle jag uppskatta den tryggheten att snabbt bli hittad och få hjälp. Äldre sjuka har inte samma skyddsnät som våra barn som får ständig tillsyn av sina föräldrar, barnomsorg och skola. I min levnadsberättelse kommer att stå: Jag är positivt inställd till tekniska hjälpmedel som underlättar för mig, mina anhöriga samt för den eventuella personal som hjälper mig i situationer då jag hamnar i fara. Även om jag i skymningen, mot förmodan, skulle välja att promenixa bort mot en självvald ättestupa och kliva över kanten, så skulle det ändå vara skönt för mina nära att snabbt hitta mig. I värdighetens namn. För hur värdigt är det att irra vilse nedkissad och hjälplös i timmar innan man blir hittad och hämtad i polisbil?

7 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Vilse i pannkakssmeten

Av , , 8 kommentarer 45

Med anledning av helgens upplevelse av hur snabbt fjällvädret kan "slå igen" och med tanke på gps:en som låg kvar hemma till ingen nytta, bjuder jag här på en gammal favorit i repris om just gps:

GPS/ PMS….. eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!

Är ni med mig systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst – männen, men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko dagligdax.

Jag pratar om GPS:en. Den nya nödvändiga inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, – den ska dessutom upplysa om färdväg, mackar, restauranger, månfaser och till och med fiskens huggperioder!

Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är en kalender för PMS-perioder, vilket faktiskt är synd, för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ovetenskapligt säkerställt att kvinnliga passagerare med PMS kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.

Nu till pudelns kärna: Har ni noterat att ur GPS:en strömmar en kvinnoröst?!
Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett. HELT GRATIS!

Förstår ni vart jag vill komma?

Nu radar grabbarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana "gör om rutt" eller "om 200 m sväng vänster’" när vi levande kvinnfolk alltid har gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter såsom lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.

Kanske vi har undervärderat våra insatser? Om vi helt enkelt börjar ta milersättning för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ‘min chaufför’ aldrig tidigare lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.

Tyvärr känns det som om värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden. Männen hävdar ju att de naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)

Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret – sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon, läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn. E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sig att längta, och inse att det är vägen som är mödan värd.

Idag sitter man hörlurade över en tecknad DVD-film istället för att resa med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där…

När Robban ska ut och köra får han stå ut med både hängslen och livrem…..alltså både mig och min rival GPS:en.

 

8 kommentarer
Etiketter: , , , , , , , ,

GPS o PMS, eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!

Av , , 13 kommentarer 24

 

Är ni med mig systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst, männen, men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko  dagligdags.

 

Jag pratar om GPS:en. Den nya ”nödvändiga” inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en  riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, den ska dessutom upplysa om färdväg ,mackar, restauranger, månfaser och till och med om fiskens huggperioder!!

 

Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är kalender för PMS-perioder, vilket är synd för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ”ovetenskapligt misstänkt” att kvinnliga passagerare med PMS  kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.

 

Nu till pudelns kärna: Har ni noterat att ur GPS.en strömmar en kvinnoröst?! Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl  hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett.

HELT GRATIS!

 

Förstår ni vart jag vill komma? Nu radar gubbarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana ”gör om rutt”  eller ”om 200 m – sväng vänster” när vi levande kvinnfolk alltid gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter som lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.

 

Kanske vi har undervärderat våra insatser? Om vi helt enkelt börjar ta ”milersättning” för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga  GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ”min chaufför” aldrig lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.

 

Tyvärr känns det som om att värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden. Männen hävdar ju att de  naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis  beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)

 

Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret ? Få sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon, läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn: E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Ska de inte få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sig att längta. Idag sitter de ”hörlurade” över en tecknad DVD-film istället för att ”resa” med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där.

 

Nu bär det snart iväg norrut till fjälls igen – med både hängslen och livrem…..alltså med både mig och min rival GPS:en.

 

Kör försiktigt i semestertrafiken hälsar er egen färdskrivare Gunnel

 

 

 

Bakvattnet….

Av , , Bli först att kommentera 9

Trodde väl aldrig i min vildaste fantasi att orten Bakvattnet fanns på riktigt. Likafullt satt jag nyss och knappade in den på Robbans GPS. Dit styr han kosan idag på en spontan hjullastarsafari – igen! Vi har ännu inte fått tag i den maskin vi kommer att behöva när snön börjar yra däruppe i Sandvikens Fjällgård.

Jag brukar inte vara orolig när han är ute och kör, men idag känns det inget vidare. Det blev en extra lång kram innan vi skildes. Själv stannar jag vid hemmets härd och fortsätter att knoga på med allt som ska göras. Några ärenden i stan blir det, och det känns faktiskt skönt att det är lite svalare idag. Hela tiden har jag mina nära och kära i tankarna – tacksam för livet.

Till haaavs!

Av , , 7 kommentarer 25

Påbörjar idag den långa färden. Robban kör och jag har äntligen fått återta luftrummet i kupén och agera GPS eftersom den ordinarie är utlånad då vi  ju egentligen skulle flyga….. m a o så kan jag nu semaforera och kommendera samt med mjuk och sexig röst säga: Sväng höger – och anta att chauffören snällt lyder mina kommandon. Det jag inte kan erbjuda är en visuell bild av landskapet, så han får nöja sig med en visuell bild av den humana GPS:en, dess kurvor och vindlingar samt den bild av ett vårigt Sverige som passerar utanför bilrutan. Wish us luck – på vår färd.

Som grädde på moset ska vi bese ett antal lastbilar under färden, eventuellt får vi med oss en ny fyrhjulad familjemedlem hem när vi återvänder. Imorgon  bär det iväg till Grekland, närmare bestämt Athen och därefter Cykladerna. Vi hoppas att vindarna är med oss, att solen lyser med sitt sken och sjösjukan med sin frånvaro! Följ vår färd!

7 kommentarer
Etiketter: , , ,

Byter tillfälligt ut R mot GPS

Av , , Bli först att kommentera 16

Nu bär det av. Först flyg och sedan hyrbil. Mormorshjärtat bultar. Snart får jag träffa guldklimpen och se honom i ögonen igen. Nu förväntar jag mig ett igenkännande och tandlöst leende. Från honom alltså;)

Ja Mamma! Jag ska köra försiktigt. Hoppas att piloten har lovat sin mamma samma sak.

Bli först att kommentera
Etiketter: ,

GPS på Skånska…

Av , , 4 kommentarer 13

Imorgon ska virrhönan med stort V bege sig ut i okända trakter. Medelst hyrbil ska jag  förirra mig från Malmö till Gislaved  för att pussa på Lille Oliver innan jag på måndag morgon styr kosan åter till Malmö igen.

Med mitt labila lokalsinne behövs en trygg guide vilket GPS:en får bli. Ett manhaftigt fruntimmer ska peka med hela handen och lotsa mig genom landskapet. Jag hoppas verkligen att hon inte börjar att prata skånska för då  kan det verkligen barka iväg.

 

4 kommentarer
Etiketter: , ,

Steg 1 en ”Handlingsplan”

Av , , 2 kommentarer 9

Det får bli en av de planerade strategierna i vårt nya kosthållningsprogram. Robban är härmed utsedd till att vara en "handlingens man" vilket borde passa honom utmärkt. Veckohandling ska det bli!

Han är ännu inte informerad om sakernas tillstånd, men jag tror att han lydigt och fint kommer att inrätta sig i denna nyordning för att hjälpa oss båda två på traven till ett sundare liv.

Veckohandling med lista skriven under mätta förhållanden kanske minimerar risken för "medslunkna" bilpåsar, ostkakor och annat smaskens vilket annars lätt hamnar i korgen när undertecknad handlar om vardagarna lite lätt småhungrig sådär på väg hem från jobbet. Livsfarligt för godisgrisar med dålig karaktär.

Här kanske GPS:en kommer väl till pass och man får skriva in koordinaterna för knäckebröd och wokgrönsaker för att Robban ska hitta i butiken. Handlingslistan ska nu alltid skrivas i turordning efter hur sakerna är placerade. Detta är direkta order från R . Gps eller hårdträning kommer förhoppningsvis att minska frekvensen och behovet av guidande telefonsamtal för att hitta mjölk och bröd.

Seriöst så tror jag på detta. R blir delaktig i projektet och jag håller mig borta från frestelserna. Mera fisk och grönsaker i maggen och mindre snask och sånt.

 

2 kommentarer
Etiketter: , , , ,

GPS o PMS, eller Jag tror faktiskt att dom rackarna gillar att ta order ifrån kvinnor!

Av , , 8 kommentarer 16

Är ni med mej systrar och bröder? De må låta hur kaxiga som helst - männen - men faktum är lik förbaskat att de betalar dyra pengar för något de egentligen får gratis och franko dagligdags.

Jag pratar om GPS:en. Den nya ”nödvändiga” inneprylen som numera finns i var mans bil, båt eller snöskoter. Inte nog med att den är en  riktig trafikfara då det ofta ska pillas och grejas med den under pågående körning, den ska dessutom upplysa om färdväg, mackar, restauranger, månfaser och fiskens huggperioder!
 
Något som jag däremot ännu inte hittat i manualen är kalender för PMS-perioder, vilket är synd för det är ju faktiskt vetenskapligt bevisat att kvinnor med PMS är sämre bilförare och ”ovetenskapligt misstänkt” att kvinnliga passagerare med PMS kan försätta föraren i sinnesstämningar som är potentiellt farliga för såväl liv som lem.
 
Nu till pudelns kärna. Har ni noterat att ur GPS.en strömmar en kvinnoröst?! Som om inte vi kvinnor alltid vänligt talat, försiktigt kommenterat, vettskrämda gråtit, dirigerat, bett, hotat och semaforerat från passagerarplats när vi velat påverka såväl hastighet, placering på vägen, färdriktning som stopp och allmänt trafikvett. HELT GRATIS!
 
Förstår ni vart jag vill komma? Nu radar karlarna gladeligen upp tusenlappar för att ett okänt elektroniskt fruntimmer ska uppmana ”gör om rutt” eller ”om 200 m – sväng vänster” när vi levande kvinnfolk alltid gjort det gratis och dessutom tillhandahållit kaffe, uppmuntrande nackmassage, och uppiggande/distraherande aktiviteter såsom lårstrykning, ögonbrynsplockning och kärleksfull servering av resgodis.
 
Kanske vi har undervärderat våra insatser. Om vi helt enkelt börjar debitera för våra tjänster så kanske vi kan konkurrera ut den trafikfarliga GPS:en och återerövra makten i bilen. Männen verkar ju gilla att betala för det. För det andra så har ”min chaufför” aldrig lyckats missa Sävar-avfarten förrän vi skaffade just en GPS.
 
Tyvärr känns det som om att värdet av ett gammalt hederligt bra lokalsinne, kännedom om väderstreck, solen, månen och andra navigationshjälpmedel är på väg ut ur bilden.
 
Männen hävdar ju att de  naturligt har ett något bättre lokalsinne, vilket möjligtvis  beror på att vi kvinnor mest satt hemma i grottan och höll elden vid liv medan de själva var ute och vandrade, jagade och tränade upp sin orienteringsförmåga. (Det är nog därför vi är så välorienterade i köksregionen systrar och varför mannen ej hittar smöret om det står lite för mycket till vänster i kylskåpet)
 
Ska inte våra barn och barnbarn få lära känna vårt eget avlånga land från bilfönstret – sitta obältade i baksätet i en varm galondoftande Amazon läsa kartboken och se det svenska landskapet passera förbi med dess skyltar och ortsnamn. E:4, Hudiksvall, 363, Vägen 7 älvar, Silvervägen….Få en egen uppfattning om avstånd och sammanhang och lära sej att längta.
 
Idag sitter man ”hörlurade” över en tecknad DVD-film istället för att resa med. Jag minns än hur förundrad jag var som barn över hur många orter det fanns som hette JVSTN – och tänk vad svårt det måste vara att uttala för de som bor där.
 
Nyss bar det iväg norrut till fjälls igen – med både hängslen och livrem…..alltså både mej och min rival GPS:en.
 
Kör försiktigt hälsar er egen färdskrivare Gunnel
 
8 kommentarer
Etiketter: , , , ,