Lägre skatter ger automatiskt mindre välfärd

Lägre skatter ger automatiskt mindre välfärd. Då menar jag samtliga skatter som tas in av staten, landsting/regioner och kommuner. Det är helt enkel matematik. När det gäller inkomstskatt finns den på tre nivåer statlig, landsting/region och kommun.

Staten har sänkt inkomstskatterna under alliansregeringen så de med de högsta lönerna har fått skattesänkningar större än årslön för låginkomsttagare. De finansierades med mycket stora neddragningar inom välfärden och på många olika områden. Staten kompenserade inte kommuner och landsting och i många landsting har man tvingats till mycket stora nedskärningar och till skattehöjningar och landstingen tvingas framöver till både nedskärningar och skattehöjningar.

Det här är en del av den borgliga ideologin att föra över skatten från staten till kommunerna då den statliga skatten är progressiv om än så lite. Det innebär att de som har de högsta lönerna betalar lite mer i skatt på varje intjänad hundralapp över den så kallade brytpunkten. Däremot betalar man lika hög skatt på varje hundralapp till landsting/region och kommun. Höjd kommunalskatt slår hårdast mot de med de lägsta lönerna där är det viktigt att staten ökar bidragen till kommunerna endera genom den statliga inkomstskatten eller genom andra skatter.

Jag tycker vi ska ha en statlig inkomstskatt som är progressiv dvs högre % för den som tjänar mer. Många med de högsta inkomsterna har fått så stora skattesänkningar att de har råd att köpa sig förbi vårdköerna endera genom att betala kontant eller genom att ha tecknat försäkringar.

Kostnaderna för skattebetalarna är störst för unga och för gamla. Barn och unga får både förskola, skola, högre utbildning och även vård innan de själva börjar betala skatt och betala av på det andra skattebetalare betalt. Nu är det få som börjar jobba förrän man är en bit över 20 år och tills man går i pension. Den förkortade tid man jobbar gör att man diskuterar höjda pensionsåldrar.

När man blir gammal så behöver man åter samhällets stöd i form av vård och omsorg och ju längre man lever så behöver man mer vård och omsorg i livets slutskede. Det är därför det finns en kostnadsutjämning mellan kommuner och mellan landstig. Den åldersstruktur vi har i Umeå gör att vi är den kommun i Sverige som betalar mest till kostnadsutjämningen. Det finns också ett utjämningssystem på inkomstsidan och även statsbidrag till kommuner och landsting.

Tyvärr har regeringar haft riktade statsbidrag vilket missgynnar kommuner som tagit ut skatt för att klara välfärden och som satsar mer på välfärden än lågskattekommuner. Nu kompenseras de med riktade statsbidrag gentemot kommuner som Umeå som satsat pengar på välfärden. Riktade statsbidrag måste bort.

Vi ska ha en välfärd och den ska inte betalas med lån som man gjorde i länder som Grekland med flera länder som lånat till välfärden och då hamnar man förr eller senare att hamna i konkurs och andra ställer krav på nedskärningar i det offentliga välfärden och på pensioner.

Vi ska finansiera välfärden och eftersom det är nästan omöjligt att höja skatterna med så mycket. Skatterna för de ökade kostnaderna för välfärden måste tas via de statliga skatterna och en del av dessa bör de som fått de största skattesänkningar stå för. Skatt efter bärkraft ska vara ledorden. Många har så höga inkomster att de inte har någon möjlighet att göra av med pengarna