Etikett: Niccolina

Man behöver inte fundera…

Av , , Bli först att kommentera 12

Vid kvälls fikat igår kom Nicco på att det nog var runt den här årstiden, hon bytte namn. Så hon gick in i mitt bloggarkiv och letade, detta fann hon och det är bara till att gratulera, idag, till det nya namnet hon fick för 8 år sedan:

”Nu heter yngsta dottern Jennifer, inte Jennifer längre, efter önskemål från hon själv så ringde jag till skattekontoret idag och ändrade namnföljden så nu har hon tagit sitt andranamn som tilltalsnamn och heter numer Niccolina.

Jag sa att jag skulle skriva det i bloggen, dom har nämligen en vikarie och idag var det presentation av eleverna, och hon trodde inte att han skulle tro på henne om hon kommer dit imorgon och säger att hon har nytt namn.

Så om det finns några tvivel så kan dom nu gå in här och läsa så verifierar jag hennes riktiga namn.” Slutcitat

Och apropå Nicco och arkivet, så hittade jag även denna lilla text, och detta hände då hon var i 6 års åldern, vi var uppe i stugan och hon lekte café och skrev en meny/prislista:

Kaffe kostar 29 + 50 (jag tror att hon menar 29,50kr)
Sbageti & Kötvesås 100:-
3 kackor för 12:-
1 Kacka för 20:-
1 colla flascka 40:-

Jodå, men man fattar ju vad hon menar 😀

27073183_10156016627081585_3608614680058993259_nIngen mobil under körning, nä, jag vet, samtidigt som jag stör mig på vad Polisen sa i en intervju: Att vissa bilförare var så dålig att dom inte ens skulle prata i mobilen även om dom hade hands free. Hm…men det borde ju rimligtvis innebära att just dessa personer, inte ens skulle få ha med sig pratande passagerare, för jag tänker att dom måste vara lika distraherande som dom som sköter snacket från en mobil, eller?

Tina sms:ade och frågade om jag nu visste om att jag inte får prata under körning och jag svarade att det vet jag, jag har dessutom en plan. Jag kommer att stänga av ljudet på min mobil då jag sitter i bilen, när jag är framme dit jag nu var på väg, så kan jag kolla om nån sökt mig och ringa upp…enkelt, och så länge man inte hör ett ljud så behöver man inte heller fundera.

frågetecken-och-mänsklig-illustration-34876381Här hittade jag bilden

Jo, jag har ett par lurar också, så det finns alternativ, jag tycker dock inte om att ha saker i mina öron, fy fasen. Så dom kommer jag bara att använda om jag väntar ett samtal av viktigare karaktär…typ från Tina 😀

Önskar er alla en fin fredag, med denna lilla historia som jag fått från Ing-Britt i Järlåsa, för 8 år sedan:

Barnen stod i kö i matsalen i en katolsk lågstadieskola för att få sin
lunch. Längst fram på bordet fanns en stor hög med äpplen. En nunna skrev
en lapp och satte den på äppelskålen:
 ”Ta bara EN. Gud tittar på.”
Längre bort i lunchkön, på den bortre delen av bordet fanns en stor hög
med chokladkakor. Ett barn skrev då på en lapp: ”Ta så många du vill. Gud
tittar på äpplena.”
17362069_10155069290371585_9165816244807363308_n

Fotobevis…:D

Av , , 2 kommentarer 13

Mamma bjöd jag och Nicco på lunch, borta på Shanghai igår. Nicco hade körlektion så det passade bra med tanke på avståndet, körskola/restaurang. Åkte hem hit så Nicco fick byta till arbetskläder, under tiden satt vi kvar i bilen och kollade småfåglarna.

Och ja, talgoxen uppvisade intresse för apelsinen.

Och nu googlade jag lite och vad jag kan förstå så gillas apelsin av flera vilda fåglar. Bland annat Orioles, kardinaler, sidensvansarna, praktfinkar, finkar och hackspettar, apelsiner ger energi, precis som nektar.

Nu tycker jag inte att upphängningen jag gjorde, var så smart, dom kommer inte åt att äta ur dom. Lite instabilt att försöka sitta på snöret. Ett tips som jag hittade var att slå in en spik och på den kan man trycka fast en apelsinhalva…ja, det var ju enkelt 😀

Så kom nu Nicco och ställde sig i fönstret och sa att nu jädrar är fåglarna vid apelsinen…jag upp med kameran, fotade, knäppte, svor, dom är ju snabba, dom där talgoxarna:

IMG_3066 IMG_3067 IMG_3078 IMG_3079Men till slut så *nöjd* 😀

IMG_3082

IMG_3081Idag blir det Avion shopping med Nicco, visste ni att H&M har 50% på reapriset…fantastiskt billigt, sen vet jag inte om man hittar nåt man vill ha, men…har ett ärende in på Ikea också, så då kan jag göra bort, det med. Önskar er alla en fin lördag!

IMG_3034 IMG_3043 IMG_3028 IMG_3059

Dags att avsätta några stycken…

Av , , 2 kommentarer 12

Nu tycker jag att vi avsätter väder kommittén och inför nytt val, nya kandidater, det här vädret suger ju.
Apropå val, så fick jag ett brev igår:

15095556_10154682605406585_5157452345681634450_nJodå:

15027445_10154682605481585_6710169689394852636_nSå att… Man kan väl säga att från min sida handlar det mer om att bevara ett arv, och inte så mycket mer. Dessutom lämnas nu dörren öppen för att våra barn och barnbarn, kan ta det med sig. Theresé har värvats och kan sedan lämna över till Sally, om Sally vill. Nicco kommer säkerligen också, att haka på. Hon håller ju på att lära sig samiska, Umesamiska, inte många ord man förstår sig på, där inte.

Det blev ett missförstånd igår, angående teven, killen från Ume.net, sa nämligen då Åke pratade med honom, att det skulle komma igång, på någon timme. Detta var 16.00, typ.

Jag fick ett mejl, såg vi sedan. där vid 17 tiden, och i det första stod det att vi skulle få ett bekräftelse mejl då allt var klart, det fick vi, en iten stund senare, men inget gick ju att starta ändå. Jag lusläste mejlet en sista gång och där stod det då, att det skulle ske, 00.00, jamen fint, en timme rörde det sig alltså, inte om, utan 6 timmar.
Jag har på teven nu, den funkar, finurligt va. Eftersom dom sa, att anledningen var att vi inte haft någon box, och med bytet av konvertern, så skulle vi nu måsta ha en digitalbox. Fast…hur kunde dom då slå igång tjänsten, utan boxen, för den kommer ju först om några dagar? Jag har mejlat dom:

Skärmklipp 2016-11-15 07.21.26Väntar ivrigt på svar…och kollar runt om ny leverantör, både internet, samt tv, vi säger nog upp den fasta telefonen, inte för att den kostar så mycket, men den används ju inte heller, så där överambitiöst. Jag vill bara att det ska funka, och jag vill ha svar på mina frågor, men känner inte att jag får det. Jag börjar alltid dessa samtal med att säga att JAG, VET INGENTING, om kablar, uttag, knappar, lampor och sladdar, men lik förbannat, så ställs det såna frågor, och då blir jag lätt, arg, eller börjar se lite rött…och jag får bitsår i munnen 😀

Nåja, som sagt, vi får se vad det blir för svar och om jag nöjer mig med det. Roligast av allt är att jag sagt i alla år att jag inte vet vilken teve leverantör vi haft, och ingen har trott mig, men det var ju sant, vi hade ingen, hahaa…så det har varit gratis i alla år, det kan vi ju tacka för, i alla fall. Även om vi inte riktigt trott på det 😀

Hoppas på en bra dag för er alla, vädret är ju ingen mätare för hur dagen blir, om man nu inte ska göra saker utomhus, som kräver torra ytor, vill säga.

14690867_1200894866636920_3908369109301206984_n

Vi firade big tajm!

Av , , 2 kommentarer 11

Nicco heter Jennifer i andra namn, och hade följdaktigen namnsdag i torsdags. Hennes första namn, som var hennes andra namn i begynnelsen, Niccolina, fick hon efter hennes farfar Nils, som av alla, kallades Nicke.

Låter väldigt invecklat, jag vet 😀 Som liten blev hon då avundsjuk på hennes storasyster, som fick fira namnsdag, två gånger per år, så därför beslutade vi att hon kunde fira på Nils dagen, då, eftersom det var därifrån hennes namn kom. Och Nils stod det i almanackan igår, så vi firade med smörgåstårta från Ullas.

2016-10-08 12.58.08När Jennifer blev äldre så beslöt hon sig för att byta namn till Niccolina, vilket hon gjorde, via skatteverket, så numer är hennes första namn Niccolina, och andra namnet Jennifer. Det var inte så krångligt, som det lät från början va? 😀

Vi fortsatte firandet hemma hos mamma, som bjöd på äppelpaj och kaffe. Med mig därifrån fick jag 4 fotoalbum, som jag gick igenom igår. Och det här tyckte jag var jätteroligt. Vi pratade nämligen om öl, kan ni tänka. Och mamma är lite anti mot denna dryck och tycker att det är rena råttgiftet.

Jag berättade då om mitt första minne av öl. Vi, jag, min storebror och mamma, följde med pappa ut i skogen, för att kolla in hans arbete. Han hade ju skogsmaskiner och det var hans yrke, att avverka skog. Spännande! Jag var livrädd för traktorn, upplevde dom som stora monster. Nå, till saken, hör att dom hade med sig mackor, kaffe och lättöl, men hade glömt att vi, barnen, kanske hade velat haft nåt att dricka. Och jag var törstig, så jag fick smaka den där ölen, tvitvitvi, det var inte gott.

Och nu till det hysteriskt roliga, kolla vad jag hittade i albumet, nu har jag klippt bort övriga människor, och korten är ju gamla, därav kvalitén, här står jag med en ölflaska i handen…pappa fotar:

IMG_2176Och titta nu, en Cola flaska i handen och uppenbarligen har jag precis tagit en rejäl klunk, nu är det brorsan som fotar:

IMG_2177Och sista bilden, men stopp och belägg, nu har jag ölflaskan igen, inte bara i handen utan jag dricker ju för tusan ur den…och pappa fotar.

IMG_2181Är det ingen som ser vad jag gör? 😀 Det där ska jag visa mamma då jag återställer lånet av albumen. Har dom ingen koll på sina barn, hahaa…

Här tre kort på mamma i unga år, jag gillade hennes mössa, på den första bilden och hon måste ha haft ett helt gäng med hattar/mössor, för hon har nya på sig, på varje kort av henne.

IMG_2203

IMG_2118 IMG_2135Idag ställer vi bort buss och Camaro, så det kommer att bli lite luftigare på gården. Ett höst tecken, om något. Önskar er alla en trevlig söndag!
IMG_2189

Ett minne som aldrig försvinner

Av , , 2 kommentarer 9

Delar ut detta skrev jag för tre år sedan, och tänk, jag visste att det skulle bli exakt så här, den här dagen, i år också. Hur kunde jag veta att det skulle bli så här? Vi har en årsdag idag… ingen rolig sådan, och jag kan egentligen inte begripa varför man ska måsta komma ihåg den heller, hade varit så mycket skönare att bara få vara i nuet, men vad gör man.

Nu har jag upplevt den dagen vi hade för 4 år sedan, flera gånger i mitt huvud, vad vi gjorde, hur det trasslade till sig i början, att jag ringde 2 gånger till mamma, för att fråga efter pappa (något jag inte vet att jag gjort speciellt många gånger förut), hur det skulle strula för att sedan lösa sig och sen… det stora dråpslaget då min bror ringer och säger att pappa råkat ut för en olycka och dom vet inte om han kommer att klara sig.

Niccolina ringer i samma veva som jag försöker greppa situationen, få på mig kläder och åka upp på akuten, förklarar snabbt för henne vad som hänt och hon säger med hög röst: DU KÖR INTE BILEN VA? Det får pappa göra.

När jag kommer upp på akuten vet inte ens hon som sitter där, vad som hänt, ingen har kommit in. Jag blir hämtad till ett annat rum, får lämna pappas personuppgifter och sedan frågar en av dom som jobbar där om jag vill sitta själv eller om jag vill ha sällskap. Jag klarar mig själv, säger jag, och sitter där och fattar absolut ingenting. Jag vet att jag tänker att det här är ett skämt.

Ja jag vet, hade det varit ett skämt hade det varit ett av dom grymmare slagen, men just det här att jag är först på plats, och inte ens dom som jobbar vet att det ska komma in en skadad person. Sen dröjer det nog inte så länge innan det plötsligt rasar in folk genom dörren.

Mamma, mina syskon och syskonbarn och sambos, sedan sitter vi där och bara gråter, försöker reda ut saker, vad som hänt och varför. Sen kommer en ambulanskille in och förklarar vad som hände där borta i Norum, och vilka skador han ådragit sig.

Han börjar med att säga att pappa fick ett hjärtstillestånd då dom lyfte upp honom och det varade i 17 minuter… men säger han och sedan andra, han fick det på rätt ställe och med dom rätta grejerna på plats. Han har inga benbrott, fortsätter han med, men en punkterad lunga och alla revben på ena sidan är av och nu får tiden utvisa vad som blir.

Sedan kommer det om en läkare som säger att han fått ännu ett hjärtstillestånd så dom får avvakta ett tag och se om han klarar av det, sedan ska vi få gå upp och träffa honom lite tvärt. Dom 3 första dagarna är mest kritiska, säger hon.

Sen får vi veta skadornas omfattning…han har brutit ryggen på 3 ställen, han har ett öppet benbrott vid armbågen och ett brott längre upp, han har en spricka i levern, han har brutit bröstbenet och alla revben, bägge lungorna punkterades varav en, blev blodfylld, han har en skallskada och en shunt sitter inopererad i huvudet, det ser plötsligt inte så ljust ut, längre. Och man börjar undra på hur hans liv ska bli, om han klarar sig.

Dom följande 6 veckorna flöt ihop, jag vet inte vad vi gjorde på dagarna annat än att vi satt däruppe hos pappa, 2 gånger om dagen, någon gång 3 gånger. Det var papper som skulle skötas, instanser som skulle ringas upp, andra saker som skulle ordnas.

Vi levde varje dag mellan hopp och förtvivlan, det såg bättre ut, ett litet tag och sedan vände alltihop. När dom sedan berättade för oss att det fanns inget mer att göra, utan nu skulle allting stängas ner, så fick vi ju lita på att dom visste vad som var det bästa.

Pappa levde 13 dagar efter allt tagits bort, och det var nog det värsta under hela resan, att se en människa förtvina och bli till någon man inte kände igen.

Såna gånger förstår man ju inte varför detta inte kunde skötas på något annat sätt, om utgången ändå är given.

Så här i efterhand, fyra år senare, så är ju givetvis saknaden fortfarande stor, men den är hanterbar, och man kan styra sina tankar lite åt det håll man vill, man behöver inte fördjupa sig i detaljer, det är då det blir jobbigt. Att sedan få skriva om det, är en terapi som heter duga. Man får det ur sitt system, och man kan se på det som hände, ur andra synvinklar.

Om jag går tillbaka i mitt bloggarkiv, till dagarna innan, så var man ju bara lyckligt ovetandes, och det är också tufft att läsa, men ännu värre efteråt, det är som om man blev förflyttad tillbaka till det som var, då. Jag brukar låta bli just den där tiden, i arkivet, man blir för mycket påmind om allt som var.

Man kan också se på alltihop med lite ironi och humor, det är nog vårat sätt att överleva och gå vidare. Som när dom kom upp, 3 veckor efter olyckan och berättade att pappa hade brutit näsan också…som om det inte räckte med allting annat.

Eller när dom sätter igång att renovera rummen som låg precis ovanför pappa, och det levde om flera timmar varje dag, hela avdelningen dånade och man hörde inte vad man sa, och pappa fick ligga där med hörselproppar i öronen och läkarna sa, jomen även om han inte ger tecken ifrån sig, så tror dom sig veta att han vet, att vi är där, så det är jättebra att ni sitter där och pratar med honom…ehhh ok, och det får man höra då man inte själv hör vad man säger och han dessutom har dom där hörselpropparna i stoppade, jojo.

Mamma sätter ett lagerblad i halsen, då vi sitter där i matrummet och det blir värsta uppståndelsen, med flera sköterskor, och läkare som står och diskuterar över hennes huvud, vad dom kan tänkas ska göra, för att få bort det som fastnat. Efteråt sitter jag, mamma och Emma och skrattar åt fadäsen, som kunde ha slutat illa, men det gjorde den ju inte, utan för oss blev det lite av en lyckostund, då vi skrattar och har roligt, mitt i allt elände.

Med facit i hand, nej, det här är ingen årsdag man vill komma ihåg, men pappa finns ju alltid kvar i våra hjärtan och tankar, där kan ingen komma åt honom, och där finns han 24-7, alla dagar, året om, saknad och älskad. //Maria

10408638_10152628338147060_5854742157855383060_n pappa1

Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb111163, kom in och ät!!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi pratade om namn igår, såna som är ovanliga, och såna som godkänts och namn som inte gått igenom. Vi tittade runt lite på olika listor och jag sa att det låter ju som om vissa, bara ansöker för att få ett nej, och kanske gå till historien, eller vad sägs om detta exemel: Brfxxccxxmnpcccclllmmnprxvclmnckssqlbb111163 (uttalas Albin enligt föräldrarna).


Tycker det låter som om pojken får vara glad att det namnet inte godkändes, vem skulle någonsin lära sig att stava till det?

Min mormor…hittade jag inte ens  listan över ovanliga namn i hela världen. Ja ni kanske kommer ihåg vad hon hette…Sadura. Och en av hennes bröder…Karner. Jodå, ovanligt så det förslår, men det uttalas då som det skrivs 😀 Nikolina fanns med på den ovanliga listan, men inte med vår Niccos, stavning…2 c, Niccolina.

Kolla in mina monster vantar jag hade igår:

2016-01-23 18.43.14 2016-01-23 18.43.54Och jag frös bara lätt om fingertopparna. Fick tips av Jan A och ”gammbossen” Annika, om fingervantar man kan köpa hos Kjell & Company:

rubicson-varmehandskar-uppladdningsbaraUppladdningsbara värmehandskar, jo det vore nåt. Jag får se om jag tar en sväng ner på stan och gör en investering. Skulle ha gjort det igår men då kom latmasken på besök. Eller nja, egentligen inte, jag städade, och dammtorkade, samt gjorde i ordning vår telefonbänk så katterna fick en extra plats att chilla på:

2016-01-23 17.27.31 (2) 2016-01-23 17.27.26 (2) 2016-01-23 17.27.14Perfekt avsats där telefonen skulle stå, så Enya tar sig upp till fönstret och kan kika på uteaktiviteterna.

Hoppas på en fin dag, för er alla!

Det ska firas…varje dag!

Av , , Bli först att kommentera 10

Vi firade vår bröllopsdag med middag på Taormina, biffstek med pommes och persilja/vitlökssmör, inte alls tokigt, så där på söndagseftermiddagen. När vi sedan kom hem, så gjorde vi nåt vi vanligtvis inte alls brukar göra, tog oss en Baileys med biscottismak, till kaffet och en chokladbit…det var pricken över i:et och firandet 😀

002

Och idag, tycker Nicco att vi ska fortsätta firandet, då hon faktiskt har namnsdag…Jennifer står det i almanackan, och Jennifer, var precis vad hon döptes till, att ha som tilltalsnamn, men hon valde att byta till sitt andra namn, för x antal år sedan, och det gjorde hon rätt i, hon äger och är sitt namn, Niccolina.

Det var jag som fegade ur då vi skulle döpa henne, jag trodde ju nämligen att jag hittat på detta namn, Niccolina, inte att det faktiskt fanns dom som heter så, hahaa…men det gör det, och Niccos namn kom av att hennes farfar, på skoj, ville att hon skulle döpas efter henne, han hette Nils, men i folkmun, kallades han alltid för Nicke…jag lekte med namnet Nicke och kom fram till Niccolina, så det fick det bli, i andra namn. Ni skulle sett fågelholkarna i kyrkan, vi hade inte avslöjat vad hennes andranamn skulle bli 😀

Jaja, fira och fira, hon kanske kan få en kanelbulle till kaffet ikväll…och en gratis resa till Uppsala till helgen, teparty på ett slott, ska vi tydligen gå på också, Theresé ringde och frågade om det kunde vara nåt, och varför inte, man kan ju alltid testa någonting nytt.

Nu vill Winstone ut på långpromenad, katterna ska ha käk, och sedan får jag allt ta en tur till Djurmagazinet, det behövs djurmat. Hoppas på en bra dag, för er alla!

012 014 016

Tillbaka till verkligheten

Av , , Bli först att kommentera 12

Kom fram strax innan nio på kvällen till Sättna raceway i Sundsvall, det tog 1 timme och 50 minuter att slå upp markisen, lossa moppen och dragstern, besikta dragstern och ställa i ordning allt under markisen…bra jobbat tycker jag.

Sen, när tävlingen satte igång skulle det börja jäklas…igen. Hon gjorde en bra första start (andra racet, första missade hon eftersom dragstern inte ville starta), kommer över målinjen då tappar hon förgasaren och inte nog med det, hon kör över den också.

Tillbaka i depån erbjuder grannen oss att låna en förgasare han har i en extra motor, den passar inte, tyvärr, Åke tar en promenad, snackar med någon och en annan överhör samtalet ochg han har en extra att låna ut och den passar.

Perfekt, dragstern har aldrig varit så lätt startad tidigare, 2 race, sedan dog den i depån, dödaren till tändstiftet hade hoppat lös, sedan gick tändspolen sönder…jamen nu tycker jag att vi bytt och lagat det mesta, ska skriva upp allt på en lista.

Nu kunde grannen låna ut sin tändspole och Nicco fick köra igen. Av 27 deltagande var 7 kvar igår, bland dom Nicco, och då fick dom avblåsa SM i dragracing, på grund av regn…så tråkigt, dessutom var hon laddad, och jag kommer så väl ihåg känslan, man vill ut och sopa banan med alla deltagare, men så kan man plötsligt inte göra det…på grund av lite blöta.

Sista racet, drog hon iväg, hade reaktion på 0.012, jag hör speakern säga: JAAA!!! Precis så där ska det se ut i en eliminering, nejdu Wilma (motståndaren), det där fixar du nog inte, och det gjorde hon inte heller 😀

Nå, att tävlingen blev avblåst, är inget att göra något åt, nu har vi pratat litegrann och kanhända att vi nu tänker sälja dragstern så får hon börja köra i min klass, nästa säsong. Någon här som vill köpa en liten bil? Drar en liter metanol/200 meter, oljebyte efter 600 meter…någon???

Hahaa…låter hemskt, jag vet, men dom flesta dragsters fungerar på det sättet. Och nu vet vi ju vad som felat, hela tiden, förgasaren. Roligt dock att ALLA vi pratat med, på tävlingarna, om dom här felen som varit, har sagt, och jag citerar: Jaha…jaja, jomen det där har vi varit med om!

087 088 089 090 091 092 094 097 100

Nu är då semestern över, gick lika snabbt som den alltid brukar göra, jag börjar jobba om en timme och Nicco ska iväg till Liljaskolan, där hon nu ska gå på Fordonsmek, vi har ju lite bilar hon kan skruva i 🙂

Vi har haft en kanon ledighet, bra väder, nästan för bra, och lagom med resor hit och dit. Sally och Niccolina roade sig kungligt i Uppsala, med diverse lekar, kolla bara:

020 023 028 050 051 057 058037 038 048 054 055 058 062 063 064

Önskar er alla en toppen måndag!

 

Onormalt talangfull

Av , , 2 kommentarer 8

Inte riktig semester än, jag gjorde en mindre utryckning igår och jobbade 3 timmar, men det gick ju bra. Måndagen är ju fortfarande den officiella, första semesterdagen, och den är snart här 🙂

Vi skulle grilla till middag och en viss person, lyckades med det makalösa konststycket, att fastna med benet i grillen…jo det är sant, ni läste rätt. Jag förstår än idag, inte hur detta var möjligt, men jag tror jag skrivit det tidigare, har man talang, så har man.

Synd bara att den, talangen alltså, inte visar sig på ett mindre, knepigt sätt, varför kan man inte vara talangfull på ett…”normalt” vis, nejdå, det ska vara så där, en på hundratusen…typ. Jaja, jag får väl falla till föga och erkänna att den där personen var jag.

Jag skulle dra grillen, som är rätt så tung och som bara har 2 hjul på ena sidan, så man måste lyfta den på ena sidan, då man går iväg. Man kan bara lyfta typ 10 centimeter, vilket också gör att man som får trippa fram med myrsteg för att inte köra in den i hälen.

Jag gjorde misstaget, ville förmodligen att det skulle gå lite fortare, att istället för tio centimeter, ta upp den 15, och det blev obalans i vikten och den höll på tippa bakåt, jag höll emot och det fick den effekten att den föll framåt, i min riktning och där fanns mitt ben, som nu fastnade under det där nedersta gallret där man lägger in grillbesticken, och annat, i botten alltså.

Den hängde sig fast långt upp på min vad och där satt den, som ett skruvstäd, jag kunde inte putta bort den, och där satt Niccolina, och gissa vad hon gjorde…skrattade förstås, och försökte plocka upp mobilen, men mitt röstläge då, gjorde att hon försiktigt lade undan den och kom till min undsättning…det gjorde ju ont, för tusan, men rätt så kul ändå, det hjälps inte 😀

Så då har vi provat på det och kan bocka av listan över konstiga saker man kan roa andra med.

Sen dök ”Kul-Janne” och Ingegerd upp, med två vovvar och en ryggsäck med drickbart innehåll. Den ölen satt bra i värmen, viktigt med vätskekontrollen, så där 🙂

Jag, Åke och Winstone tog sedan en kvällspromenad och gick bort mot Dungen där dom poppade för fullt, livat verkade det vara, på insidan, inte så mycket rörelse utanför, kan bero på att dom täckt för stängslet så man såg inte in…smart drag!

Hoppas på en bra för er alla, ser ju lovande ut, vädermässigt.

 

Maria Lundmark Hällsten