Etikett: Radio P4 i Västerbotten

Nostalgi och Retro kväll igår

Av , , 2 kommentarer 14

Igår bländade solen innan den försvann

Idag lär det vara grått hela dagen. Tur att Winstone är vit och lyser upp ordentligt haha…

Radio P4 i Västerbotten undrar om man har kläder på sina hundar och klart dom fick den där bilden. -14 grader så blir det sockor på för att slippa kramp och vägran att gå nån längre bit. Jag skrev att Winstone inte gillar skor eller sockor men det blir som att välja mellan oxfilé eller pölsa. Sen kom jag på att för hans dels, spelar det ingen roll, han hade tagit bägge delar, lätt.

Nu hann jag inte ens klart med sista meningen så plingade det till i datorn. Meddelande på messenger från, tadaa…Radio P4 i Västerbotten. Dom undrade om dom kunde ringa upp mig på 3 minuter. Yepp, i did it again, kommenterade och trodde att det var det, men det var det inte alls.

 

Nåja, det gick bra i alla fall. Julia/radioprataren, tyckte att Winstone var jättefin. Hon får medhåll härifrån, japp, det är han ju. But look can be deceiving! Han tycker inte om alla och han älskar sitt egna skällande.

Mycket folk på Getaways fika kväll igår. Larsa Berggren räknade ihop till minst 130 besökare. Inte alls illa, med tanke på kylan som gör att folk kanske valde tv soffan istället. Jag fotade inte så mycket inne på Getaways, men…den här tavlan, på Larsas plats, ger väl hög igenkänningsfaktor, hahaa…ljudeffekten 😂

Sen var det bara att gå genom en öppen dörr så hamnade vi inne på skoter museet. På Insta heter dom #Elizasnöskoterpark

Vilket ställe, vilka skotrar, mopeder och annat…wow! Har ni tillfälle så åk dit och gå en runda. Nostalgi, big tajm!

Tyckte att sparken uppe på taket påminde om nåt ”Åke projekt”

MOVAC känns igen

Jag frågade Åke Norman som stod där, och min Åke också, ifall det legat där Butica Sport låg, i Filmstadens lokaler. Och det hade det gjort. Vill minnas att min pappa, sa Movac även om Butica, men det var väl mest för att man sa och säger än idag. Gamla namn som man kommer ihåg. Ni vet, Statoil, fast idag heter det Circle K, men här beror det också på åldern på vem du pratar med. Statoil hette ju Esso en gång i tiden 😁

Där finns också klädställ med skoterjackor, verkligen retro Ski-Doo TNT jackor. Hade rätt jacka hängt där hade det blivit affär. Plötsligt var jag nånstans i 11-12 års ålder och fick min första Ski-Doo jacka. Svart med 3 ränder på ärmarna som gick i rött, orange och gult. Jag älskade den jackan. Den dagen den fick vandra vidare köpte pappa en ny till mig. Men då hade dom ändrat mönstret. Visste att Åke tagit en bild på mig och Bronco på helgtripp till Kittelfjäll. Då hade jag den jackan på mig.

Såg man ut som ett troll eller vad, haha… Hittade en annan bild från samma tids epok, där var då håret lite mer på plats. Sitter i Åkes rum hemma hos hans föräldrar, ja, och idag är hans rum hos hans föräldrar, vårt teverum Så det kan bli!

I handen håller jag en boll och Bronco står snett nedanför och vill busa. Ser även alla 20 armringar jag hade, det var som inne då. Ja jösses!

I eftermiddag har jag en jobb intervju. Den här intervjun kommer att ske digitalt, så jag lär hålla till därnere i rosa rummet. I övrigt inte så mycket mer, förutom allt det sedvanliga.

Hoppas på en fin onsdag, för er alla! Här lämnar jag er med nåt att fundera över. Vart kan man se den här lilla hästen, tror ni?

Offret dängde upp förövaren

Av , , Bli först att kommentera 11

Hade en städdag igår. Känns inte som om jag hunnit med, ordentligt. Man är hemma en dag, för att nästa dag, vara ute på äventyr. Jobbet kallar, det ska göras, ärenden ska uträttas, räkningar betalas, man ska hinna underhålla sig själv. Promenader, träning, vännerna ska man absolut inte förglömma. Så, jag gjorde som jag alltid gör, höll många bollar i luften, då jag liks höll på.

Började faktiskt innan frukost, med att gå ut med hunden och blåsa iväg upp på Kvantum. Min frukost yoghurt hade nämligen tagit slut.

Ut på gården och plockade in blåbär. Gjorde en knäckig blåbärs paj och kokade en mjölkfri vaniljsås.

Det gjordes i samma veva som jag plockade ur kökshyllan och gnussade upp den och alla prylar som står där. Tror aldrig hyllan varit så vit sedan vi köpte den. Blir tyvärr så då man har ett kök utan fläkt. Alltså svårstädat…

Men nu är det städat och jag har minsann planer för den hyllan. Dom planerna väcktes naturligtvis medan jag höll på där.

Plockade undan saker som stått framme i väntan på nåt, fråga mig inte vad. Dammsög, torkade golv, gick över på Ica Nära och införskaffade lite blomjord. Planterade några blomskott jag haft i ett vattenglas för rotning

Pratade i telefon och tvättade kläder. Sen kände jag att nää, jag har redan gett bort några timmar från mitt onsdags pass, så jag frågar om assistenten som jobbar förmiddag, vill fortsätta till min vikarie kommer, och det gick alldeles utmärkt. Såå…wohoo, en extra ledig dag är inte fy skam.

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga nu på morgonen. ”Vad är det som gör att du trivs och är kvar, där du bor?”

Många svarar att det beror på närheten till affär, jobb och andra bekvämligheter. Men är det så, på riktigt?

Klart att det kan vara pluspoäng, men viktigast av allt är väl att man känner sig hemma i hus eller lägenhet där du faktiskt har en stor del av ditt liv. Då kanske inte platsen, är absolut viktigast. Det är ju där du har din familj och allt vad som kan finnas i ens boende.

Sen kan man givetvis otrivas på grund av andra saker. Otryggt område, otrevliga grannar, buller ja allt sånt där som man inte vet, förrän man är där. Alla har kanske inte heller möjligheten att flytta, bara så där, heller. Då blir det ett ännu större problem.

Nåväl, jag trivs som fisken i vattnet där vi är just nu, i alla fall. Både på vårt område

Och i Umeå (på rätt sida av älven)

Sivert och Ewa kom hit på kvällskvisten och fick lite kaffe och blåbärs paj. Vi satt och surrade om allt möjligt- Samtalet gled in på inbrott och andra kriminella saker. Jag frågade om dom sett TikTok klippet med den 82 åriga kvinnan i USA, som blev överfallen i sitt hem, men det slutade med att förövaren fick åka plingpong Taxi till plåsterhuset. Det hade dom inte, kanske inte ni heller, så vill ni se en kvinna som kan ta hand om sig själv, klicka på bilden. Och hey…ha en fin onsdag allihop!

 

To be continued!!

Av , , 2 kommentarer 14

Åkte ner till Malå igår. Sprang in på Galejan i sista sekund, och fick med den där byrån jag sett där. 500 kronor var den lätt värd. Till och med nyckeln fanns kvar. Den här lär Sambo få kämpa med, om han planerar att ta sig ner i dom.


Apropå Niccos Sambo, så har Radio P4 i Västerbotten, en fråga på deras FB sida idag.


Jag kommenterade…förstås *nickar*


Här klämde han ner sig i picknick korgen. Tror inte han tyckte det var speciellt skönt. För han hade problem att ta sig ur sedan. Men ner skulle han, oavsett, knäppgöken!!

Höll på starta upp en brasa inomhus igår också. Skulle använda ugnen till lunch tillverkningen. Jag hade inte tagit ut bakplåtspapperet (något som jag ALLTID gör, förutom 0.1% av alla gånger, enbart för att jag hade bråttom). Noterar att det ligger därinne.

Springer runt, öppnar luckan och drar ut det, med den påföljden att papperet åker upp i grill elementet och fattar eld.

Well well, Nicco stod bredvid diskbänken och fick order om att öppna vattenkranen, så det löste sig. Men lite typiskt jag, på nåt sätt, haha…


Vi möblerade om lite i stugan. Det var inte bara byrån som skulle in utan en större matta bytte plats. Gardinstänger borrade Nicco upp i taket, så nu finns en gardin för dörren. Skönt att kunna dra för för att slippa att solen lyser in genom dörrglasen.

Ni vet den där ljusa, starka saken på himlen, som nu lyst med sin frånvaro i evigheter.

Även idag…


Och med en sån uppsatt gardin, så undrade jag om det inte hade sett bra ut med en likadan uppsättning i fönstret. Så hon fortsatte borra.

Det har varit upp på tapeten att göra nån typ av barbord, vid våra sjöutsikts fönster. Ingen stor sak, utan bara som man kan sitta där på en barstol, och fortfarande kunna blicka ut genom sidofönstren. Så även det startade vi upp igår kväll. To be continued!!


Nämen vi har det väl bra häruppe. Det enda tråkiga är vädret. Även om det är på gott och ont. Hade det varit varmt och soligt, hade vi knappast haft arbetsläger här. Utan då hade det varit altanhäng istället. Nu får vi ju lite saker gjorda i alla fall. Och vi vet ju att sommaren inte är slut än, för det. Jisses, sol och värme, kommer att komma till slut ändå.

Nu funderar vi lite på att kolla in om hjortronen hunnit bli fina. Kommer att vara 2 loppisar på några mils avstånd, i helgen. Och Arvidsjaur, mja, ska vi hålla på traditionerna eller? If so, så må vi ju åka dit också, nån dag.

Ha det gott, allihop!

Wohoo…finally!!

Av , , Bli först att kommentera 10

Radio P4 i Västerbotten hade en fråga igår, om man spelat något instrument under skoltid. Jag kunde ju inte lämna kommentarsfältet tomt.


Precis så var det. Fast med ett skrivfel, hon sa inte svepa en öl, utan hon sa halsa. Undrar idag om det var något hon brukade utöva hemma på kammaren. Eller om hon varit omgiven av människor som brukade halsa en öl, eller två. Trauma!!

Fick ett litet paket i brevlådan igår. Det var faktiskt den där lilla glödlampan som hör till skelettlampan. Wohoo….finally!


Nu är det bara att hoppas att den håller. Finns inte att köpa här i Sverige. Men det kanske kommer, med tiden.


Har förberett mig för dagens Dietist besök. I dagarna 3, har jag skrivit upp ALLT, jag ätit. Hur jag har promenerat, tid och klockslag och igår, bara för oskull, så mätte jag blodsockret med jämna mellanrum.

Jag blev faktiskt snopen. Sockerfall som jag märkt av själv, har alltid kommit inom ett tidspann på ½-2 timmar efter intag av mat eller annat ätbart. Förutom dom få gånger, då dom bara kommit utan att jag vetat varför.

Vi gick till Fitness igår, och precis innan låg mitt socker på 5,6. Vi tränade och gick hem. Där blev det 2 timmar och 10 minuter i nästan, konstant rörelse. MItt socker vid hemkomst, 4,6. Åt middag och 45 minuter efteråt 10,5. För att åka ner på 4.5 efter 1 timme.

Nu testade jag att gå ut på en 35 minuters promenad 3 timmar, efter intag. Tvärån breder ut sig.


Mitt på hållet, domnar mitt långfinger av. Jag tänker inte så mycket på det, men… Så kommer jag hem och jo, 3.3 låg sockret på.

Googlade avdomnade fingrar, och fann detta. ”Om blodsockervärdet sjunker under 3 får patienten neurologiska symtom såsom domningar i läppar och fingrar, synrubbningar, utmattning, yrsel, beteendeförändringar – och om blodsockret blir verkligt lågt (lägre än 2) kan patienten få kramper och bli medvetslös.”

I min lilla värld, betyder det att jag förmodligen haft lågt blodsocker fler gånger än jag vetat. Såna där avdomnade fingrar och konstig känsla i munnen, ja till och med min tunga ibland, har jag känt av utan att ha haft en susning om vad det kan bero på. Dom gångerna har alltså min kropp tagit hand om det låga sockret, alldeles själv.
Det gjorde den även igår, för jag åtgärdade inte med nåt utan satt bara och väntade. Efter en stund gick det över.

Fick ihop 11 400 steg igår, inte dåligt för en kvinna i mina kvarter, haha…

Samt styrketräningen på det. Inga stordåd där, utan jag tänker sakta och systematiskt så man kommer in och det nya. Vill absolut inte skada mig heller, eller övergöra nåt så man inte fixar det, nästa gång man är där.

Haffade killen som skulle prova göra fingeravtryck på mig. Berättade att det inte funkat och Nicco fick låsa upp åt mig. Han tog kortet och testade, inga problem 😒
Jag har slutat vara förvånad…på riktigt!


En dag till med finväder, sen ska det komma kallväder, regn och snö. Så jag kommer att passa på att hänga ute, idag med. Innedagar kommer vi att få, oavsett. Vill ni se en fjäril i attack mode…fångad på bild igår. Efteråt höll jag på få hjärtsnörp…då den attackerade (flaxade iväg).

Ha en fin fredag, allihop!

Tur att han inte är en chihuahua

Av , , 2 kommentarer 15

Åkes farmor Thyra, var en ordningsam kvinna. Hennes sy saker var inte i närheten, så utspridda som mina 😜 Kul att se alla småsaker.

Och alla lådor och förpackningar som användes.


Den här hade hon lagt häftstift i.


Fast nu fick den hamna i vår kökshylla istället. Kan säkert komma på nåt att ha i den burken. Förvånad blev jag också, då jag inte visste att dom körde med bäst före datum, redan på den tiden.


Inlagda i en försluten plastpåse låg dessa.


Jojo, var ju tvungen att testa dom.


Här tog man tillvara allt, och lagade det man kunde laga. Inget slit och släng, här inte.

Bland plaketter från alla Lövångers rallyn, låg denna.


Kommer förmodligen, från den tiden svärfar Nicke, körde Mc på rundbanan på Gammlia. 1948 var han 22 år. Fast det hade varit roligt att få veta vad Umeå Motorklubb, var för nåt. Är det nån klubb som existerar idag, fast under annat namn 🤔

Har ställt frågan i Umeå Cruising, får se om det är nån där som vet. 1948 är ju dock ett tag sedan. Om klubben upphörde i slutet av 40 eller början på 50 talet, så må ju den som vet, vara till åren kommen. Eller…så vet man bara. Någons förälder kanske pratat om den eller varit medlem där, för längesedan.

Tror inte vi är ensamma om att känna oss aningen ledbrutna idag. Mycket skottning, 10 cm islager i botten på balkongen, och ändå lika mycket, om inte mer, kvar att ta bort. Radio P4 i Västerbotten, ställde en fråga på morgon.


Jag kommenterade med följande. Okul… gick ut nu på morgonen för att stoppa i motorvärmaren, då bilen är isbeklädd. Syntes inga steg på farstubron och fick pulsa i knädjup snö, ut till bilen. Sen har dom givetvis plogat vägen, så ut med bil kommer jag inte som det ser ut just nu. Berättade precis för hunden att han har tur som i alla fall inte är en liten chihuahua, då hade det varit eländigt, på riktigt.

Och ja, Annelie, jag vet att din lilla chihuahua fixade snödjup, men hon var ju något utöver det ordinära 😄 Har ju fått se henne på bilder, en kämpe.

 

Dagar som denna hade jag önskat Jeepen tillbaka. För då hade jag bara laddat och brakat igenom snövallen, på riktigt.

Winstone och jag har då varit ut på morgonprommis.


Han gjorde nummer 2 på cykelbanan, och ja, vad hade han för options. Hoppa ner i snö som går över öronen för att göra tvåan, vill nog ingen. Hahaa… jaja, jag är då ordentlig och plockar upp så det är städat efter honom, var så säker.

Nåja, att klaga på vädret hjälps ju inte. Men man behöver inte gilla snön, bara för det. Om 3 timmar ska jag ut med bilen, så…wish me luck 👍. Åke var ut och skulle ta en sväng med snöslungan, och givetvis fick han soppatorsk. Detta tarvade en prommis bort till macken, hoppas dom plogat åt andra hållet. Så han slipper plumsa hela vägen dit och hem. Hoppas på en bra dag, för er alla, så bra den nu kan bli.

Är det så, eller?

Av , , Bli först att kommentera 18

Då var det återigen dags att gnälla på den vegetariska delen av skollunchen. Föräldrar som förfasas över att barnen blir utan kött, ett mål om dagen eller om det är ett mål 3 dagar i veckan. Ja jag fattar, klart man vill att barnen äter så dom har energi att orka, fast…

Äter dom ALL annan mat då?


Jag relaterade till mig själv då jag skrev följande kommentar på Radio P4 Västerbotten, för ett tag sedan.

Oj, vilka bekymmer. Jag tyckte inte om lapskojs, fisk, eller sopporna det bjöds på. Skolans makaronipudding, smakade bara ägg, och köttfärssåsen påminde om barnmat. Jag slutade äta skollunch, i ren trots, då jag började 7an.

Kan inte påstå att jag presterade över medel på lektionerna, jag skulle snarare vilja säga att det inte handlade om vad jag ätit eller inte ätit, utan snarare om rent ointresse av skolan, överlag.

Jag förstår att det finns barn, som kanske inte får bra mat hemma, om ens mat, överhuvudtaget, och för dom blir det hemskt. Vet inte hur det skulle kunna lösas, dock. Sen är det lustigt att jag sett reportage om skollunch där eleverna varit jätte optimistiska och gillat maten. Varför presenteras inte dom i samband med dom som tycker annorlunda, så kanske man kunde se vart det failar. Slut på min kommentar

Tror att barn som älskar ALL mat, är väldigt få. Dom flesta är skeptiska av naturen. Läste nånstans för längesedan, att man ska börja redan då det är dags för 4 månaders barn att få smakprov på mat. Ni som har barn vet att man ska börja ge en liten sked potatis… sedan nån sked morot, eller andra grönsaker.

Gissar att ni också vet att den lilla babyn, spottar ut skite… ursäkta grönsaksmoset, och till slut ledsnar man och skrapar banan 🍌  Babyn älskar det och man blir överlycklig över att dom äter.

Det jag läste var att där och då, gör man fel. För dom hade accepterat grönsaksmoset om man fortsatt att vara ihärdig. Går du över till banan och andra frukter, så lär man dom att det som är sött, även om det är naturlig sötma, är godare än det andra. Och då kan ju även grönsaker vara söta men inte på samma sätt. Jag har aldrig hört någon säga -åhh, vilken söt och god broccoli 🥦

Man lär sig att tycka om viss mat, så är det väl bara. Det enda jag inte lärt mig att gilla är numero 1. Fisk, 🐟 och nummer 2. Vin 🍷 Min hjärna tycker inte att jag behöver lära mig att gilla det heller. Jag klarar mig utan. Jag älskar absolut inte all vegetarisk eller vegans mat heller, men det finns guldkorn, även där.

Undrar om barns tankar kring vegetariskt, kommer hemifrån. Där dom får höra att veg mat är för djur. Kött är för riktiga människor för vi är födda som köttätare… är vi det, med tanke på hur våra tänder ser ut, eller har vi bara hittat på det för att kunna skylla på nåt typ av behov.

Själv är jag nästan, allätare då. Så kött äter jag, föredrar lokalproducerat eller älg som sprungit i våra norrländska skogar. Men jag behöver absolut inte, äta kött varje dag. Jag knäar inte för det. Fast oroliga föräldrar, tror ju att deras barn gör det. Nåja, jag kan då knappast göra något åt det. Även om jag har åsikter om det, hahaa…

Önskar er alla en fin fredag. Och kom ihåg, allt är inte vad det kan se ut att vara.

Förr i ti´n fanns inte AC

Av , , 2 kommentarer 16

Hajade till då jag såg den här bilden igår.


Javisst var det så här på dom flesta bilar förut. Jag saknade den där lilla rutan då jag fick syn på den, haha. Fast det är klart, idag är väl dom flesta bilar utrustade med AC och då ska man helst inte ha nån ruta öppen. Då förlorar AC:n sin fulla effekt.

P4 i Västerbotten, ställde igår frågan om vad ens första boende var för något, och jag skrev om ettan Åke köpte på Näckrosvägen. Så fick jag plötsligt ett meddelande på messenger.


Jahaja… jodå dom ringde upp på eftermiddagen och jag fick berätta om ettan, sedan bytet till trean på Mariehem, för att sedan 8 år senare, hamna tillbaka i samma hus på Västerslätt, fast i en trea. Och att det fortfarande är Västerslätt som gäller men idag i en villa.

Jag berättade även att Nicco, skrev på papper förra veckan, och är från och med augusti, ägare av en etta på tadaa… Näckrosvägen. Back to the roots!

Radioprataren tyckte att det var lite imponerande att vi flyttade ihop såpass tidigt och fortfarande är tillsammans, och är Västerslätt trogen. Men det vet väl alla som bor på Västerslätt. Det är ju det bästa stället att bo på, om man tänker efter, har jag rätt eller har jag…rätt.

Och inte bara Västerslätt, för all den, Norrland, mina vänner, och för mig börjar Norrland här, och inte i Gävle, haha…


Fick åka hem från jobbet igår. Hann innanför dörren hos min brukare och det började göra ont som tusan i sidan och bak på ryggen. Såpass att jag till slut inte kunde böja mig ner till golvet eller lyfta högerarmen. Ringde 1177 som tyckte att jag skulle åka hem, ta smärtstillande och ringa vårdcentral idag. Skulle det bli värre eller om jag skulle få känslobortfall skulle jag åka in akut.

Jag gjorde det förstnämnda och dom ska ringa upp klockan 13 idag. Men det är inte lika ont idag, fast… Jag ska ändå checka av med dom. Hon sa att det tar lång tid att läka en revbensfraktur, och ja, det vet jag ju. Men det har egentligen gått såpass lång tid att det skulle inte bli sämre.

Fast, det kan det, berättade kvinnan i luren. Ifall det sticker ut nån flisa från frakturen som tar på nåt inre organ eller på nån nerv. Och då behöver man inte ha haft nåt trauma för att det skulle bli värre, det kan räcka med en vridning. Jaja, som sagt, vi får se vad dom tycker att jag ska göra.

Ha en fin dag och njut av dom kommande 24 timmarna, hehe…

Försöker och försöker men…

Av , , Bli först att kommentera 15

Nu har man sett hur många svanar som helst och jag har försökt få dom på en bild men… Dom låter ju inte förrän dom är bara en bit bort. Så innan man fått på kameran, zoomat lite så hittar man dom inte på himlen för då har man solen i ögonen och man chansar hej vilt, att dom ska vara i bild. Här är i alla fall tranor, men… långt ifrån den fina bild jag velat ta, och svanar är det jag sett mest.

Har sett dom finaste formationerna, senast igår kväll, 20.50 då jag kör gamla E4an i höjd med rondellen vid Hagaskolan. Och det var inte lite fåglar. Fast, mobil i bilen…fippel och annat nopp, jag lät bli, man får ju inte ens, så jag insåg att det bara var att föreviga bilden i huvudet, istället.

Promenad längst strandpromenaden igår, tarvade i alla fall lite bilder, med stillastående objekt. Nån som saknar en cykel kanske.

Eller är det en cykel, svårt att se, fast jag gissar på det. Kändes några grader kallare därnere än hemma, men det är ett jättefint område att promenixa i.

Radio P4 i Västerbotten. har nu på morgonen, frågan om man minns vad man fick som första lön, och vad man köpte för den. Jodå, jag minns… och jag svarade.


Mitt första jobb där jag stannade i 8 månader, var på Butica Sport, samma lokaler som Filmstaden idag. Jag fick ungdomslön, vilket innebar 85kr per dag. Jag var 16 år och hoppade på detta istället för gymnasium, då jag inte kom in på den linje jag sökte.

Min första lön gick oavkortat till singlar inköpta på Rune Johanssons, samt en och annan parisare på Bigges 😁. Lite som Emil i Lönnebergas inköp av sockerdricka, då man ändå hade råd. Jag bodde ju hemma så mina första löner var egentligen fickpengar.

Träffade till och med Åke, därnere på affären. Han kom insläntrande och skulle köpa ett liggunderlag som han skulle klippa till för att fixa sadel till hans Triumph motorcykel, som han hade på den tiden. Jodå, jag fick åka på den några svängar, då det sedan begav sig.

Åkes allra första jobb, om man nu inte räknar ett extra jobb han hade som 13-14 åring på Umeå Nya Billalackering. Där han skrapade ihop 400 kronor och köpte en sprillans ny, 10 växlad, (på den tiden) värsting cykel, Så var det mer seriösa jobbet, med månadslön, som asfalterare åt ABV, med en lön på 4-4,5 per timme, vilket blir mellan 700-800 kronor på en månad.

Fast egentligen säger inte dom summorna så mycket, allt är ju i förhållande till vad man betalade för det man behövde. Kanske inte parisare och singlar, nu då, utan en månadshyra och mat på bordet.

Nåja, det var i alla fall fina minnen, man var fri att göra vad man ville för slantarna, men man hade inte ett eget bo att göra vad man ville med, så jag är absolut nöjd med vart vi är idag.

Ha en fin fredag, allihop och passa på att njut av solen vi får ha idag, man vet aldrig om den lyser med sin frånvaro, imorgon.

Jag är chockad 😮😱😳

Av , , Bli först att kommentera 13

Nicco ringde igår och i samtalet pratade hon om en hall, innan man kommer in i den riktiga hallen. Jag sa, förhallen, och då jag gjorde det kom jag ihåg vad det var jag skulle skriva igår, haha.

Jag sa nämligen något om vår bro, till Annelie, då vi surrade i förrgår. Hon började då skratta lätt och frågade om jag visste att bro söderut, inte existerar. Utan där är bro/bron nåt du går över, mest troligt med vatten under. Och eventuellt kan det bo ett troll därunder också.


Hon har nån vän som bor söderöver och dom hade känt varandra länge. Annelie, jag tror nu att det var hon själv, rökte på den tiden, och sa väl nåt om att hon skulle ut på bron och tända en cigg. Det var nåt som gjordes frekvent, då man talade i telefon.

Jo jag vet själv hur man gjorde, back then. Pratade man i telefon, så tände man en cigg, och att få sitta ute under den tiden man rökte och surrade, var ju priceless.
Nå, en av alla gånger hon pratade med vännen, hade vännen plötsligt sagt- -Ehh, du, jag måste få fråga, den där bron, vars ligger den?

Där hade hon då i alla tider funderat vart bron låg och varför i hela… hon var tvungen att gå ända bort till en bro, för att tända en cigg.


Jag skrattade gott och det är inget jag tänkt på. Men ve och fasa, jag skriver om vår bro, stup i kvarten, och nu undrar jag om nån random läsare, tror att vi har en vallgrav runt huset och en liten bro över vattnet.

Vi utökade våra funderingar och jag sa att det finns väl både farstubro, farstukvist men det vi nu tycker är en farstukvist, kanske inte är rätt heller, jag vet inte. Men för jag och Annelie, är det i alla fall en dörr du går in genom, och där har du en farstukvist, ouppvärmd och enkel hall, och sedan en dörr till innan du kommer in i en varm hall.

Vår bro, eller trapp då, leder väl upp till en farstu, om det nu kan räknas till det, även om vi inte har en dörr in, men det är ju glassidor och tak. Ja, jag vet inte, lustigt var det i alla fall, det där om bron.

Det har redan hunnit komma en del snö idag, fick en smärre chock då jag kikade ut i morse. Inte trodde jag att snön redan hade hunnit falla. Ja, det har inte slutat än, vi får se vart detta barkar. Längst ner till vänster skymtar sista trappsteget på vår, tadaa… bro.

Radio P4 i Västerbotten, la ut denna lilla karta för att visa snösmockorna, och jag fick en till chock. Vi bor inte i Umeå längre, utan tydligen heter det Nydalahöjden 😮


Hoppas på en fin fredag, för er alla, snön till trots!

Visst backar man väl upp varandra

Av , , 2 kommentarer 17

Apropå den här spunge Bob glassen, jag la ut, som förmodligen var en besvikelse för den som fick den…


Så har Sally käkat en likadan, den såg dock bättre ut.


Och det blir 6 år sedan, i augusti. Här var dom i Ohio och New York state. Dagen efter, åkte dom vidare till Niagarafallen innan avfärd österut, mot Boston.

Uppdatering på en annan Bob, han fortsätter chilla mellan varven. Här var det föreläsning för Theresé, och vilostund för nån annan.


Mamma ringde innan jag åkte på jobbet igår. Hon hade en tid hos tandläkaren, så hon och Bosse åkte ner på stan. Dom parkerade på Parketten, och på väg ner, i trappen, så slocknar plötsligt ljuset. Mamma har grön starr på ena ögat och grå, på det andra, så hon ser inte så bra, och tar ett snedsteg, och faller utför stentrappen.

Det hade ju kunnat gå, betydligt värre, men det blev en ambulansfärd upp på NUS. Då jag pratade med henne på kvällen, så berättade hon om alla hjälpsamma människor som stannade och hjälpte till eller bara frågade om dom kunde vara behjälpliga.

Jag frågade om hon ville att jag skulle lägga ut detta på Umeå Tipsgrupp, för att tacka, och det ville hon. Här är det inlägget.


Och ja, en av dom som var där, som höll hennes hand och justerade med väskor, läste inlägget. Hon skrev följande: Så skönt att höra att allt gick så bra för din mamma, hon skrämde oss ordentligt. Hälsa henne ett stort krya på sig från hon som lade väskor under huvud och knän och höll handen tills ambulansen kom.

Där ser man hur stor genomslagskraft ett inlägg kan ha. I detta ögonblick är det över 1400 som reagerat, en del skriver att det är roligt att höra att folk ändå hjälper till. Och detta om att man bryr sig.

Vi pratade om det, igår på dagen, jag och mamma. Jag sa att P4 i Västerbotten, pratade för några dagar sedan om nån tjej som blivit bestulen på ett batteri till hennes el cykel. Även fast det stod människor i närheten, så var det ingen som hjälpte till.

Där blev det också kommentarer, och nån skrev att man inte törs lägga sig i, man vet ju inte om man har en galning framför sig. Medan jag kommenterade, och vidhåller, att allt beror givetvis på situationen. Men jag tycker det är skamligt, om man är flera stycken på plats. Då tänker jag väl ändå att man backar upp varandra.

Nu tror jag inte att mamma såg så galen ut, eller på annat sätt, betedde sig hotfullt. Men vem vet, vi tänker alla så olika,och tyvärr finns även dom som inte känner empati eller ens har lust att vara den som hjälper till. Här hade hon i alla fall tur, och även Bosse, kan jag tänka. För detta var nog chockartad för dom bägge två.

Vem hade liksom räknat med nåt sånt här, på en vanlig tur till tandläkaren.

Nå, jag väljer i alla fall att tro att dom flesta ändå hjälper till där det behövs. Jag vägrar gå omkring och tro att alla är egoister. Ibland kanske man till och med göra bort sig lite, som jag gjorde, en solig dag i mars.

Vi var ute på lunchprommis, jag och Winstone, och plötsligt ser jag en kille i 18-20 års ålder, som stannar framför oss, han har ett konstigt sätt att röra sig, han böjer sig fram och sedan uppåt igen. Han sliter fram en flaska och häller vatten medan han kippar efter andan. Och han missar munnen och fortsätter…

Jag hade inte helt koll på vad som hände där. Min hjärna registrerade lite olika saker, men så tänker jag, jag måste fråga, om det är nåt han behöver hjälp med. Tänk om han har ett anfall av nåt slag och behöver medicin. Men nej, han tackade för frågan, han hade nog ett träningspass och hade tagit i lite mer och var alldeles slut på.


Det jag inte fick ihop var väl att han stod mitt på cykelbanan, och att han inte fick vatten i munnen, samtidigt som han inte fick åt sig andan. Haha…jaja, jag frågade i alla fall. Hade ju inte kunnat leva med mig själv om jag sedan hade sett en ambulans komma dit eller läst om det i tidningen.

På lunchprommisen igår, flög det över 3 plan, amerikanska sådana, läste jag igår kväll.


Men jag såg nog bara röken av dom, egentligen 😁

Ha en underbar onsdag, allihop. Ni behöver inte ens gissa vart jag kommer att placera mig, innan jobbpasset, idag.

Maria Lundmark Hällsten