Nedkylningen av den kinesiska ekonomin och de inhemska problemen i Kina öppnar dörren på vid gavel för att öka svensk bilateral handel och svensk export. Att Kina i synnerhet, och Asien i allmänhet börjar spela ut sin roll som de snabbast växande ekonomierna i världen är något jag påstått länge. Det är därför vi ska vända våra blickar mot Afrika som är nästa kontinent där ekonomierna kommer att växa starkare än på andra platser.

Afrika är precis som jag tidigare sagt nästa Asien när det kommer till ekonomisk tillväxt

Att vi ska fokusera på Afrika när det gäller export är något jag bygger på det faktum att hela 6 av världens 14 snabbast växande ekonomier finns att finna på den Afrikanska kontinenten.

Trots att jag under lång tid gjort mitt bästa för att försöka få företagsledare och politiker att förstå detta har inget eller mycket lite hänt på området. Själv har jag under lång tid, och då speciellt sedan jag flyttade hem till Sverige i mitten av 2009 predikat att Sverige och svenska företag borde satsa på Afrika, detta om de vill finnas på platserna där BNP och ekonomierna kommer att växa snabbast.

Fortfarande, och framför allt vid tidpunkten jag började tala om det har man från alla håll varit väldigt skeptiska till mina råd och synpunkter. Därför tror jag att en nedkylning i Kina kan fungera som ögonöppnare och megafon för mitt budskap.

Jag är på inget sätt ensam med mitt budskap, så sent som under slutet av förra året sällade Tony Blair sig till oss som pratar om Afrika som nästa Asien vad gäller BNP och ekonomisk tillväxt.

I Etiopien för att ta ett exempel så har man nu den snabbast växande medelklassen i världen.

Alla som vet något om affärer och konsumtionsmönster vet att en välmående medelklass är motorn i världens ekonomier.

I en intervju som gjordes med Kameruns President Biya kom många viktiga fakta om framgångsrikt handelsutbyte med Afrika fram. Fakta på vilka vi måste bygga vår framtida affärsmodell om vi vill lyckas med att etablera oss på den afrikanska kontinenten.

President Biya använde i sitt svar på frågan om varför Kina och kinesiska företag i dag är en större handelspartner till Kamerun än Frankrike och franska företag samma fakta och sakskäl som jag hela tiden framfört till alla som velat lyssna. Svaret var kort och koncist – Därför att kineserna är bättre affärspartners än fransmännen. Kinesiska företag gör redan det alla länder och företag som vill lyckas måste göra – nämligen bli delaktiga i deras samhällsbygge.

Kinesiska företag till vilka infrastruktur projekt tilldelas, eller kinesiska företag som vill sälja sina produkter i Kamerun bygger fabriker och infrastruktur på plats i Kamerun. De skapar arbetstillfällen, tekniköverföring och betydande skatteintäkter för Kamerun. Skatteintäkter som landet sedan kan använda för att bygga välfärd och ytterligare infrastruktur. Detta till skillnad från Frankrike med flera Europeiska länder som bara är fokuserade på att maximera sina vinster och investera så lite som möjligt på plats i Kamerun.

Där kinesiska företag etablerar sig bygger de hus till sina anställda, skolor till de anställdas barn och sjukhus och vårdcentraler för de anställda och deras familjer. Kort sagt gör de kinesiska företagen precis det som jag predikat att svenska företag ska gör om de vill tjäna pengar och samtidigt göra skillnad på den afrikanska marknaden.

De kinesiska företagen agerar och handlar på ett sätt som gör att man med fog kan anta att de har Socialdemokraternas partiprogram som mall för sitt agerande. Bejakande och användande av KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE i affärsmodellen bygger framgångsrikt nya, och framför allt långsiktiga och långvariga affärsmöjligheter.

Jag har, baserat på alla mina år med arbete och bosättning utanför Sverige predikat att Sverige och svenska företag borde haka på sin vagn direkt efter lokomotivet Kina som redan funnits och verkat i Afrika de sista 10 – 12 åren.

Dock är det precis som vanligt så att vi i Sverige ALLTID har en tendens att vänta tills TÅGET REDAN GÅTT!

När nu lokomotivet Kina saktar in därför att de inhemska problemen är överväldigande har vi svenskar chansen att hoppa på tåget, och om vi jobbar på rätt sätt ersätta det kinesiska dieselloket med ett svenskt högteknologiskt höghastighetståg.

Jag tror inte att Sverige har råd att stå på sidan om och se på medan andra nationer och företag från dessa lägger den Afrikanska kontinenten under sig. Vi måste agera NU!

Precis som kineserna bör vi dock fundera noga innan vi bygger vår affärsmodell, detta för att få den rätt från första början.

Tidevarvet när man som företag kunde exportera till ett land, plocka hem deras pengar och sedan avstå från att vara delaktiga i det landets ekonomiska tillväxt är sedan länge över.

Vad svenska företag som vill lyckas behöver göra är att sätta upp egna helägda dotterbolag i dessa länder. Hjälpa dem med kunskaps överföring och produktions tekniker. Svenska företag bör anställa lokalt, betala skatt i de länder där de verkar, och i slutändan bara plocka hem de rena vinsterna efter skatt. Dessutom göra som kineserna och se till att bygga infrastruktur i form av bostäder, skolor, vårdinrättningar mm. för sina anställda.

Kan vi agera på detta sätt så kommer vi likt kineserna att lyckas mycket väl.

Stärkt ekonomi och lönsamhet för ett svenskt företag, oavsett var den ökningen sker, är i längden bra både för Sverige som land, och för tryggheten bland svenska jobb.

Dessutom är det miljömässigt mycket sundare och bättre att sköta produktion och tillverkning så nära konsumenterna som möjligt.

Hur länge har Sverige och svenska företag råd att avstå från att på allvar etablera sig i Afrika?

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

När vi nu tittar på hur järnvägar, vägar och annan infrastruktur fungerar allt sämre tycker jag att det är dags att vi ställer oss frågan om det var speciellt klokt att slå ihop vägverket, banverket, luftfartsverket och sjöfartsverket till jättemyndigheten Trafikverket?

Tanken att samordna allt i en och samma myndighet för att vinna synergier må ha varit både vacker och lovvärd och genomförd i största välmening, men som jag upplever verkligheten har sammanslagningen blivit en stor flopp.

Jättemyndigheter av detta slag blir väldigt tungrodda och oerhört byråkratiska – Dessutom tror jag att man med allt samlat i en myndighet skapat en situation där vissa saker får stå tillbaka på bekostnad av annat. Når allt ligger i samma myndighet skapas en oönskad internkonkurrens mellan de olika transportslagen. Därför tycker jag vi ska överväga en återgång till att ha en myndighet med ansvar för respektive område – alltså en återgång till hur det såg ut före sammanslagningen.

Det går inte att fortsätta med nuvarande icke fungerande modell – därför måste vi återgå till det vi vet fungerade bra.

Personligen är jag övertygad om att framför allt järnvägen, men även vägarna skulle må mycket bättre av en specialmyndighet som kunde lägga 100% av sitt fokus på nybyggnation och underhåll av respektive trafikslag. Dessutom vill jag lägga tillbaka de bolag som sköter underhållet till myndigheten så att underhåll och reparationsarbeten på järnvägsnätet sköts direkt av banverket och reparationer och underhåll av vägnätet direkt av vägverket.

Vägverket kan sedan använda sig av enskilda underentreprenörer(lås åkare) för saltning, snöröjning etc där så anses lämpligt, och sköta det med egna fordon och egen personal där detta fungerar bättre. Dock ska vi återgå till gammal god ordning där de åkare som verkar som underentreprenörer lånar plogar, saltmaskiner etc från vägverket. För banverket ser jag ingen annan lösning än att allt sköts av egen personal och med egna fordon och verktyg.

När det gäller nybyggnation inom respektive trafikslag ser jag inga problem med att fortsätta som idag och upphandla dessa via anbudsförfaranden.

Därför tycker jag att vi Socialdemokrater ska ta detta på allvar och snarast möjligt motionera i ämnet i Riksdagen för att få en förändring till stånd.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Under lång tid har vi Socialdemokrater utan att göra större väsen av oss suttit och tittat på medan Alliansen och den nyliberala politiken effektivt monterat ner arbetsrätten steg för steg. Därför är det hög tid att vi säger STOPP och belägg. Arbetsrätten måste stärkas annars kommer det att gå illa – Görs inget kommer LO-kollektivets arbetare att försvinna över till SD en efter en.

Att arbetsrätten försvagats spelar SD rakt i händerna, och att de enda som applåderar är just SD som tillsammans med Sveriges arbetsgivare tjänar stort på den försvagade arbetsrätten råder inga tvivel om. Det är därför det brinner i knutarna. Arbetet för att förstärka arbetsrättslagstiftning måste starta nu.

Om vi tittar på dagens flykt av väljarsympatier till förmån för SD går det inte att blunda för att det stora flertalet av de nya sympatisörerna faktiskt finns inom LO-kollektivet. Jag är rätt övertygad om att anledningen till att de sympatiserar med SD har mycket lite eller inget alls att göra med att de är vare sig rasister eller främlingsfientliga.

Vad det istället handlar om är att de känner sig frustrerade och upplever att det politiska etablissemanget svikt dem. Det är helt enkelt så att de förlorat tron på att vi som anses utgöra det politiska etablissemanget sitter inne med lösningen på deras vardagsproblem. Det är därför de går till ett parti som presenterar en enkel lösning genom att skylla allt på invandrarna.

Att det faktiskt förhåller sig så går att förstå på många av de svar man får om man frågar runt och undrar varför de nu sympatiserar med SD istället för med S eller något annat av de etablerade politiska partierna. Det är då man får höra uttalanden i stil med vad många byggnadsarbetare säger. ”Vad annars ska vi göra när folk från andra länder kommer och tar våra arbeten – dessutom till sämre löner och sämre villkor än vi har”. Dessutom utan att NI politiker gör något åt saken.

Frustrationen man känner i en sådan situation gör att det blir lätt att gå på SD’s lockrop om att allt är invandrarnas fel. Alldeles speciellt så när man upplever att det är en invandrare som tagit jobbet av en. Vi som tänker längre och läst på vet att detta inte stämmer.

De som kommer och tar jobben från våra svenska byggnadsarbetare och andra yrkeskategorier är inte att betrakta som invandrare även om de kommer från andra länder. Vad det handlar om är att det är EU-medborgare från andra EU-länder, främst i forna Östeuropa som kommer som en effekt av den fria rörligheten inom EU. Att de kommer beror på att det med nuvarande EU-lagstiftning är mer eller mindre omöjligt att stoppa den sortens arbetskraftsinvandring.

Hade SD haft rent mjöl i påsen och den minsta gnutta civilkurage borde de rimligen upplysa sina nya sympatisörer om just detta. Dock väljer man att hålla tyst så länge detta spelar dem rakt i händerna – Men varför kapa den hand som föder en?

Allt jag skrivit ovan går att skylla på två huvudorsaker:

• Alliansens och nyliberalismens kraftiga och massiva nedmontering av arbetsrätten.
• Socialdemokratins oförmåga att högljutt stå upp och försvara den arbetsrätten som tagit åtminstone två generationer att få steg för steg bygga upp.

Inte undra på att LO-kollektivets medlemmar känner sig både svikna och frustrerade!

Därför är det hög tid att vi Socialdemokrater höjer våra röster och tar fighten för att stärka arbetsrätten. Det är vår skyldighet att göra så och om något föra arbetsrätten framåt och utveckla den ännu mer. Positionerna måste flyttas framåt då vi aldrig kan nöja oss med att slåss bara för att försvara strider vi redan vunnit historiskt.

Om något ska arbetsrätten stärkas och vi ska strida och slåss för sådant som stärker arbetsrätten utöver det som redan uppnåtts.

Vi måste slåss för:

• Att svenska lönevillkor och svenska förmåner ska gälla för alla som arbetar på svenska arbetsplatser. En strid som måste föras både i EU och nationellt i Sverige.
• En kraftigt begränsning för visstidsanställningar och inhyrning av personal.
• Minskad arbetsbelastning.
• Förbättrad arbetsmiljö.
• En förstärkning av den svenska modellen.

Det är saker som dessa vi måste berätta för LO-kollektivets medlemmar för att vinna deras förnyade förtroende och sympatier. Vi måste våga berätta varför det är viktigt att de ger oss sitt stöd, och varför deras stöd behövs för att återställa det Alliansen förstört och för att bygga ut arbetsrätten ännu mer. Dessutom måste vi be LO-kollektivets medlemmar om förlåtelse för att vi svikit dem och varit delaktiga till dagens situation på svensk arbetsmarknad.

Vi Socialdemokrater har historiskt varit mycket duktiga på att slåss för våra ideal och för våra ideologiska kärnvärden. Innerst inne vet jag att de allra flesta av LO-kollektivets medlemmar i grund och botten är medvetna om att bara är en politik som bygger på KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE som är garanten för att ge arbetstagarna mer inflytande på landets arbetsplatser.

LO-kollektivets frustration kan bara brytas genom att vi Socialdemokrater driver socialdemokratisk politik likt den vi drev i fornstora dagar. Sverige och Sveriges arbetare behöver en stärkt arbetsrätt lika mycket som vi Socialdemokrater behöver deras röster.

Tillsammans är vi starka och kommer att gå segrande ur striden – Så länge vi slåss var för sig kommer fienden att vara oss övermäktig.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

I bland annat Aftonbladet går det att läsa om hemtjänsten i Landskrona som gått över från traditionell oerhört tidsbunden hemtjänst med schablontider för alla sysslor till ett koncept de kallar flexibel hemtjänst. Utan att det står skrivet någonstans kan man anta att en av anledningarna till att försöka med en annan modell var för att få ner sjukskrivningstalen bland personalen.

Skäl man redovisar är att man med den mer traditionella modellen drabbades av kraftigt ökade kostnader därför att många skrev extratid på grund av att de inte han på den tid schablonen angav. Dessutom upplevde personalen stress samtidigt som de äldre upplevde låg servicegrad och var missnöjda med den hjälp de fick.

Uppdragschefen på omsorgsförvaltningen i Landskrona sa att man levde i tron att det var rättssäkert med exakta tidsbeslut. Vad man upptäckte när detta infördes i bred skala  var att extratiden ökade drastiskt och att kostnaderna för hemtjänsten sköt i höjden.

Den flexibla modell man nu infört innebär istället att man infört sex olika behovsnivåer i hemtjänsten utan att fastställa exakta klockslag. Numera ligger fokus på att personalen ska hinna göra klart sitt arbete utan att behöva fokusera på klockan. Detta har inneburit att både personalen och de äldre kan vara mer flexibla än tidigare. Om någon redan fått hjälp med något hemtjänsten normalt ska hjälpa med kan den tiden läggas på annat eller på andra brukare.

Resultatet av denna enkla åtgärd är slående. Personalen är mindre stressade, de äldre mer nöjda samtidigt som ekonomin går betydligt bättre. Min egen slutsats är därför att flexibel hemtjänst verkar vara en bra idé och väl värd att prova i stor skala hos många kommuner.

Som Socialdemokrat är det mycket tilltalande att prova detta i stor skala då KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är värden som innebär att vi inte kan se hemtjänst och äldres behov av assistens i hemmet som en kostnad och därför tidsätta varje minut.

MÄNNISKORS LIKA VÄRDE innebär att vi alla har rätt till samma hjälp och samma förmåner – Hur lång tid det tar att uppfylla de behov vi känner för stunden kan därför ta olika lång tid i anspråk. Just därför tycker jag att detta är en modell vi Socialdemokrater borde gör till norm inom hemtjänsten om breda försök visar samma resultat som i Landskrona.

Får vi dessutom mervärden i form av minskad stress hos personalen, nöjdare äldre och bättre ekonomi blir alla vinnare på en övergång till flexibel hemtjänst. I slutändan är jag övertygad om att dessa förändringar sparar ännu mer pengar åt samhället då risken för sjukskrivning bland personalen minskar tillsammans med minskad stress. Dessutom borde gladare äldre även det innebära att de håller sig friskare och därför behöver mindre vårdinsatser.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

När man tittar på Sverige av idag och hur vårt land utvecklats sedan början av 1990-talet står det ganska klart att vi i många stycken utvecklats åt helt fel håll. Det JÄMLIKA samhälle våra föräldrar, och mor- och farföräldrar kämpat med att bygga upp har i rask takt förvandlats till ett samhälle med en av de största ökningarna i världen vad gäller inkomst- och förmögenhetsklyftor.

JÄMLIKHET har ersatts med OJÄMLIKHET – KOLLEKTIVISM har ersatts med INDIVIDUALISM – KÄRLEK och SOLIDARITET har ersatts med GIRIGHET och EGOISM.

Att grupper ställs mot grupper, och att partier som SD kan se dagens ljus, bli invalda i Sveriges Riksdag och snabbt skaffa sympatier och växa genom att skylla allt på invandringen och flyktingpolitiken visar en gång för alla att många människor förlorat tron på DEMOKRATIN – Att de förlorat tron på att vi politiker faktiskt klarar av att lösa de vardagsproblem som de brottas med på daglig basis.

Kort sagt så är mycket av det vi ser idag en effekt av att människorna är frustrerade och vilsna och sedan länge förlorat tron på oss politiker.

I en samhällsbild som präglas av OJÄMLIKHET, ökade klassklyftor, hög arbetslöshet och svaga sociala trygghetssystem återstår fortfarande genomförandet av det som tidigare sades vara Socialdemokratins största och mest inspirerande uppgift – Uppgiften att främja alla människors sociala och kulturella frigörelse.

Det är hög tid att vi Socialdemokrater stannar upp och faktiskt tar oss en ordentlig funderare på innebörden av våra ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE. Vilka värden ligger i dessa, och vilken politik ska vi driva som en effekt av denna ideologiska övertygelse?

För egen del innebär dessa kärnvärden att vi måste driva en politik som lever upp till vår ideologi. Vi måste driva en politik som innebär att ”flertalet” får det bättre på alla områden. Vi måste driva en politik som flyttar DEMOKRATIN närmare människorna, inte bort från människorna.

Kort sagt måste vi driva en politik som tar tillvara intresset för majoriteten av Sveriges befolkning. För att åstadkomma detta är jag övertygad om att vi Socialdemokrater måste röra oss mer åt vänster på den politiska skalan och på nytt driva en politik som gör att alla känner sig delaktiga i politiken.

Att flytta DEMOKRATIN närmare människorna är nödvändigt om människorna ska återfå sin tro och nyfikenhet på framtiden. Människor måste genom akt och handling känna att vi Socialdemokrater faktiskt bryr oss om deras vardagsproblem, och att en lösning av dessa står högst upp på vår politiska agenda.

Den sociala och kulturella frigörelse vi tidigare värnade och satte högt innebär att människorna fortfarande måste få mer inflytande i samhället(läs politiken), och i arbetslivet. För att uppnå detta måste vi i allt vi säger och i allt vi gör visa att vår politik går i den riktningen.

Genom att satsa ännu mer resurser på viktiga saker som utbildning, sjukvård, bostäder åt alla, infrastruktur och starka sociala trygghetssystem kan vi visa att vi menar allvar med det vi säger.

Ett socialt progressivt samhälle kräver en socialt progressiv politik och socialt progressiva satsningar som gör livet bättre för det stora ”flertalet”

Högst upp på agendan för den socialt progressiva politiken kan det därför bara finnas en enda sak  – Kampen mot, och åtgärderna för att på nytt uppnå FULL SYSSELSÄTTNING i Sverige.

Ett Sverige med full sysselsättning skapar ett Sverige med en progressiv ekonomi – En progressiv ekonomi skapar förutsättningarna för ett socialt progressivt samhälle.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Redan i maj skrev jag i ett inlägg att det är både dyrt och dåligt för samhället att Migrationsverket använder sig av privata hyresvärdar likt Bert Karlsson, som till fantasihyror driver asylboenden för de som kommer som flyktingar och asylsökande. Redan i maj tyckte jag att månadshyror på uppemot 70.000 per månad för en enrummare av låg standard var dyrt.

Ännu argare är jag idag när det nu klart och tydligt går att utläsa från SVT’s undersökning att de allra flesta av de större hyresvärdarna gör vinster på mellan 40 och 50 % sett till den ersättning de erhåller från Migrationsverket. Detta innebär att nästan varannan skattekrona som Migrationsverket betalar går till vinster i mottagarbolagen.

Jag undrar om det finns någon annan bransch som kan uppvisa dessa vinstnivåer?

Vad som står helt klart är att detta är ett gigantiskt slöseri med skattepengar. Lika klart är det att vi måste sätta stopp för detta med omedelbar verkan.

Skattepengar ska användas till bra saker – Inte till att generera vinster i privata företag. 

Därför tycker jag precis som jag framfört tidigare att alla asylboenden ska drivas av Migrationsverket i statlig regi så att vi får kontroll över kostnaderna.

Att sko sig på andras olycka (läs de som flyr från krig och förföljelse) ,eller på våra skattepengar är både fel och saknar helt rättfärdigande. Att ta emot asylsökande är en statlig angelägenhet och ska därför skötas helt i statlig regi utan privat inblandning.

Staten ska hyra företrädesvis av kommunala hyresvärdar, eller om sådana saknas med hjälp från kommunen vaska fram hyresobjekt hos privata hyresvärdar i respektive kommun. Jag är inte främmande för att göra det tvingande för landets kommuner att skaffa fram lämpliga objekt för dessa boenden.

Dessutom ska staten fördela alla asylsökanden på alla landets kommuner i proportion till kommunens procentuella andel av Sveriges totala befolkning. Ingen kommun ska ha rätten att vägra att ta emot ”sin andel” av de asylsökande.

Själva driften av boendena ska alltid ske i Migrationsverkets regi, detta för att garantera likvärdig behandling oavsett vart i landet en asylsökande placeras. Dessutom får vi en jämn kostnadsspridning på alla landets kommuner när det gäller tillhandahållande av utbildningsplatser mm.

Som Socialdemokrat kan jag aldrig acceptera att dagens situation fortsätter. KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE innebär att alla asylsökande ska behandlas lika och inte efter hyresvärdens godtycke. Detta kan bara garanteras om Migrationsverket driver alla boenden i egen regi.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Ni som följer min blogg vet att jag med jämna mellanrum skriver om den svenska skolan, och då speciellt om min oro över att resultaten i skolan ständigt sjunker i ett internationellt perspektiv när mätningar görs av kunskapsnivån hos elever i olika länder.

Att jag tar frågan om skolan på största allvar beror endast och allena på mitt ställningstagande om att Sverige behöver bli mer JÄMLIKT och mer KÄRLEKSFULLT. Jag vill helt enkelt att de som idag går i skolan tillsammans med de framtida generationer som börjar i skolan ska få samma chans som jag fått att göra karriär och hävda sig i ett internationellt perspektiv om de så önskar.

Synen på svensken som välutbildad och kunnig bland medborgarna i andra länder befinner sig i ständig devalvering. Där jag tidigare hade en fördel av att vara svensk därför att jag kunskapsmässigt låg före många andra är situationen idag omvänd. De som gått skolan i många andra länder har ett kunskapsövertag gentemot de som passerat genom det svenska skolsystemet.

Därför kan en omdaning av det svenska skolsystemet inte vänta. Omdaningen måste ske här och nu om inte både Sverige och svenska företag ska förlora i konkurrenskraft. Dessutom varken kan eller får vi låsa fast oss vid partilinjer eller annat när det gäller att rädda den svenska skolan och Sveriges framtida konkurrenskraft som nation.

Vad som behövs är en bred parlamentarisk uppgörelse om skolan med ett enda fokus – ÖKAD KUNSKAP och fler som går ut gymnasiet med godkända betyg.

En artikel i dagens ETC belyser denna fråga och där redovisas en hel del intressanta fakta:

• Att antalet privata grundskolor ökat från 90 stycken 1992 till 781 stycken 2010.
• Att 48% av landets gymnasieelever går i en gymnasial friskola.
• Att vi är helt fel ute när vi skyller den sjunkande kunskapsnivån på invandringen och flyktingmottagandet.
• Att även om vi rensar bort alla som invandrat eller bor i familjer där andra språk än svenska talas i hemmet så återstår 70% av de snabba kunskapssänkningarna som skett vilket innebär att större delen av sänkningarna kan tillskrivas svenskfödda elever.
• Att det finns ett stort systemfel i den svenska skolan.
• Att klassklyftorna i skolan ökat kraftigt på senare år.
• Att många elever genomgår skolan utan att få en ärlig chans att lära och tillgodogöra sig kunskap.

Detta måste tas på allvar och det är hög tid att sluta dalta med eleverna och i stället för ökat elevinflytande ställa krav på ökad kunskap. Barn likväl som övriga människor mår bra av att veta vilka krav som ställs på dem för att leva upp till ett visst betyg. Att ställa krav på våra barn är ett KÄRLEKSFULLT sätt att förbereda dem för ett liv i en hård och kall värld med hög konkurrens på alla nivåer.

Barn blir inte bättre individer som vuxna av att vi låter bli att betygsätta kunskap och därför utformar skolan som en skyddad verkstad med vaga regelverk och stora mått av individuell frihet. Fortsätter vi på inslagen linje kommer kunskapsnivåerna att fortsätta sjunka samtidigt som steget in i vuxenvärlden blir ett ännu större berg att bestiga.

Lika självklart som det är att ställa strikta kunskapskrav på våra barn, lika självklart är det att alla som behöver extra stöd ska få det för att kunna tillgodogöra sig kunskapen på lika villkor som övriga elever.

Dessutom tycker jag det är dags att släppa tankarna om att alla ska genomgå en teoretisk utbildning på gymnasiet. Praktiska program med yrkesinriktning mot vård, omsorg, byggbranchen etc. är minst lika viktiga utbildningsvägar till ett arbete. Arbeten som dessutom kommer att existera lång tid framöver. Vad som behövs är att vi släpper statustänkandet och uppgraderar betydelsen och nyttan av att utföra ett praktiskt arbete. Samtidigt måste löneutveckling ske även inom dessa yrkeskategorier på samma sätt som inom mer teoretiska yrken som ingenjörer och ekonomer då det är minst lika viktiga för ett välmående Sverige som någonsin de mer teoretiska jobben.

Därför är min politiska gärning att arbeta för att följande förändringar genomförs i skolan:

• Förstatligande av skolan med staten som huvudman för all utbildning.
• Stopp för friskolor och det fria skolvalet.
• Att elever alltid ska gå i den skola som ligger närmast hemmet. Undantag bara om oerhört specifika skäl föreligger.
• Fler lärare och speciallärare i våra skolor, och högre personaltäthet i övriga yrkeskategorier i skolan.
• En ordning där alla lärare i klass 1 till klass 6 undervisar i alla ämnen.
• Betyg redan från årskurs 3. Detta för att kunna sätta in stödåtgärder medan tid är.
• Striktare prov där kunskap, och bara kunskap mäts. Vad jag avser är att prov och andra betygs grundande företeelser ska vara konstruerade på ett sådant sätt att det bara finns ett rätt svar på frågorna. Det ska sålunda aldrig vara svårt för en lärare att avgöra om eleven har den kunskapsnivå som krävs för ett specifikt betyg. Dessutom blir det på detta sätt lättare för eleven att förstå vad som krävs resultatmässigt för att erhålla ett specifikt betyg i ett ämne
• Mer disciplin och mer makt åt lärarna.
• Statlig lärarutbildning där staten sedan allokerar de som klarar utbildningen till en skola på deras hemort.
• Antagning till lärarhögskolorna utifrån bostadsort och orternas framtida behov av lärare.

Som Socialdemokrat med KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE som ideologisk övertygelse är enda vägen till ett JÄMLIKT samhälle att se till att vi ställer tillräckligt höga krav på våra barn för att leda dem mot minskade klassklyftor och större chanser att komma in på arbetsmarknaden.

Låt oss sluta se och betrakta skolan som en kostnad – Skolan är en investering i våra barn och i Sveriges framtida konkurrenskraft.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Även dagens andra inlägg handlar om ett ämne jag skrivit om många gånger tidigare. Detta inlägg handlar om det stora resursslöseri det innebär att använda sig av inhyrd personal inom sjukvården. Att inlägget handlar om just detta triggas av larmrapporter i bland annat ETC om att inhyrningen av personal idag kostar svenska landsting 3,4 miljarder kronor, och att kostnaderna dessutom uppskattas uppgå till ofantliga 7,5 miljarder 2020 om inget drastiskt görs för att hejda utvecklingen.

I ETC går det att läsa att kostnaderna för staffettpersonal i vården ökat med i genomsnitt 14% per år sedan 2010 och att de växer lavinartat. Det kanske blir lättare att förstå varför kostnaderna ökar om jag använder mig av samma exempel som ETC. Där berättades om en stafettläkare i Brunflo som debiterade 82.000 kronor för en enda veckas arbete, något som motsvarar drygt 1,6 gånger den månadslön som är genomsnittet för en läkare i Sverige. Om denne läkare väljer att fakturera samma ersättning alla månadens veckor innebär det i slutändan att denne tjänar 6,6 gånger månadslönen gentemot genomsnittsläkaren.

Även om det är så att sociala avgifter och annat ingår i den fakturerade summan så hamnar ersättningen till en inhyrd läkare på orimliga summor och belastar oss skattebetalare med kostnader vi kan undvika om vi reformerar vården.

Att det blivit på detta sätt bevisar bara ännu en gång hur det VARMA och KÄRLEKSFULLA Sverige som präglade vår vardag fram till Alliansens tillträde blivit till ett mycket KALLT och GIRIGT Sverige där alla sätter sig själv i första rummet. Kollektivismen och allas bästa har ersatts av individualism och det egna jagets bästa vilket lett till att ”fåtalet” vinner stort på ”flertalets” bekostnad.

Att allt detta blivit möjligt beror på en enda sak och det är reformen om det fria vårdvalet. Om vi stannat kvar där vi var och inte infört det fria vårdvalet skulle dagens situation inte uppstått. Det är därför jag anser att hela sjukvården ska ses över och omorganiseras.

Vad sjukvårdssystemet behöver istället för ”Det fria vårdvalet” för att bli effektiv är följande åtgärder:

• Skrota Landstingen och dela in Sverige i 6-8 större sjukvårdsdistrikt/regioner med staten som huvudman.
• Återreglera hela sjukvården, dvs. återför alla privata vårdcentraler och sjukhus till huvudmannen staten.
• Stoppa systemet med stafettläkare. Regionerna ska självklart kunna låna personal mellan varandra, dock sköts faktureringen för sådana lån regionerna emellan. Personalen ska fortsatt få sin lön från den region där de är anställda.
• Se till att det finns minst 1, helst 2 Universitetssjukhus i varje region, och att dessa sjukhus är fullt utrustade med den modernaste och mesta avancerade utrustning som finns tillgänglig. Detta för att klara alla typer av operationer med efterföljande vård. Med en sådan struktur blir det lättare att rekrytera specialister som önskar förkovra sig och bedriva forskning och arbete parallellt.
• Skapa regionala utbildningscentra som sitter ihop med respektive Universitetssjukhus, dock ska utbildningen vara lika i alla regioner.
• En central rekryteringsfunktion gemensam för alla regioner.
• Att regionerna får rätten att från tid till annan beordra sina anställda att arbeta på andra enheter inom regionen än den där de har sin huvudanställning.
• Skärp kraven på hur lång tid det ska ta från det att en patient söker vård fram tills patienten är färdig behandlad.  Dessutom tillse att denna tid är lika i hela landet.
• Ett återinförande av Apoteksmonopolet. Med 1 stor inköpare kan priserna på läkemedel pressas.
• Skapa ett medicinskt etiskt råd bestående av läkare och andra sakkunniga som bestämmer vilken utrustning som ska köpas in samt vilka läkemedel som bör föreskrivas i normal läget för alla sjukdomar. Dessa rekommendationer ska självklart bygga på relevant forskning och alltid använda sig av de bästa preparaten som finns på marknaden.

Som varande Socialdemokrat hyllande en ideologi som bygger på KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE är det mycket bättre att använda de merkostnader stafettpersonalen inom vården kostar samhället och oss skattebetalare till att SOLIDARISKT höja lönenivåerna för alla som jobbar inom sjukvården.

Dagens kostnad på 3,4 miljarder/år, och framtidens beräknade kostnad på 7,5 miljarder/år räcker till både lönelyft för befintlig personal inom vården samt till att öka personaltätheten så att vårdkvaliteten blir bättre.

Just vårdkvaliteten och arbetsmiljön är desutom de faktorer som alla inblandade i vården dvs. både personal och patienter sätter högst på agendan. Undersökningar påvisar även att den upplevda vårdkvaliteten sjunker när det är inhyrd personal som utför vården.

Därför upprepar jag min uppmaning till alla ytterligare en gång: Låt oss stoppa vansinnet och organisera vården på ett sätt som gör att pengarna kommer alla till gagn, inte bara ett ”fåtal” stafettläkare och stafettsjuksköterskor.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Efter en avkopplande men hektisk helg med bröllop och vila är jag nu tillbaka med nyladdade batterier och med ny kraft. Dagens ämne är de raserade sociala trygghetssystemen och hur Alliansens arbetslinje lett till att socialtjänsterna i landets kommuner håller på att gå under på grund av ökade kostnader och ökad arbetsbörda.

Inte minst en ledare i dagens Aftonblad författad av Somar Al Naher påvisar vilka effekter detta fått på det svenska samhället. Hennes inlägg handlar till stor del om pojken Alexander 13 år, och hur han och hans familjs levnadsbetingelser gestaltar sig efter att ha blivit vräkta då hans sjukskrivna mamma blivit utkastad ur sjukförsäkringssystemet. När detta inträffade klarade de inte längre av att betala hyran och blev som en följd av detta vräkta från sin lägenhet.

Att något sådant kan hända i Sverige anno 2015 är inget annat än en ren SKANDAL, och ett resultat av Alliansens arbetslinje. Jag har i ett stort antal inlägg kritiserat just arbetslinjen för att vara den enskilt största orsaken till att OJÄMLIKHETEN i Sverige ökar. Jag har även sagt många gånger att arbetslinjen i allt handlar om att flytta kostnader från staten till landets kommuner – Ett påstående jag står upp för till 100%.

Självklart är tanken att få fler i arbete och färre i behov av a-kassa och sjukförsäkring nobla föresatser – Dock är arbetslinjen helt fel verktyg för att nå detta.

Sverige kan aldrig bli till ett bättre land för alla så länge JÄMLIKHETEN minskar och i ett samhälle där grupper ställs mot varandra. Ett starkt och välmående Sverige kan bara byggas på ökad JÄMLIKHET mellan alla grupper i samhället.

Arbetslinjen innebär i praktiken att färre människor ska utföra mer arbete under mer stress och högre arbetsbelastning för att företagen ska kunna göra större vinster. Dessutom ligger det inbyggt i denna formel att fler av de som har turen att ha ett arbete att gå till blir sjukskrivna och behöver sjukpenning, och att fler än tidigare blir arbetslösa därför att färre medarbetare utför mer arbete.

Jag är rätt säker på att det var denna vetskap som gjorde att Alliansregeringarna fullkomligt smulade sönder våra viktigaste sociala trygghetsförsäkringar sjukförsäkringen och a-kassan. Jag är även övertygad om att man när försämringarna av dessa trygghetsförsäkringar gjordes var medvetna om att försämringarna i dessa trygghetsförsäkringar skulle flytta betydande kostnader från staten till landets kommuner.

Kort sagt kan man säga att arbetslinjen påvisar stora mått av GIRIGHET och väldigt lite av KÄRLEK.

I ett samhälle där bara 4 av 10 arbetslösa kvalificerar sig för ersättning från a-kassan, många dessutom på nivåer som är betydligt lägre än vad försörjningsstödet är, och ett stort antal människor kastas ut ur sjukförsäkringssystemen därför att de nått bortre tidsgränsen utan att ha blivit friska eller färdigrehabiliterade innebär det inget annat än att landets kommuner får bära bördorna av statens tillkortakommanden.

Socialtjänsterna i landets kommuner sitter idag i en situation där resurserna på inget sätt räcker till för att klara den uppgift som i och med arbetslinjen landat i deras knä. Varken personal eller ekonomiska resurser räcker till för att klara de krav som socialtjänstlagen ställer på kommunerna.

Som om detta inte vore nog innebär även avskaffandet av bostadsförsörjningslagen att landets socialtjänster har mycket svårt att hitta bostäder åt alla de som blivit beroende av socialbidrag. Många dras med betalningsanmärkningar vilket i sig är ett hinder för att bli accepterad som hyresgäst. Men det största problemet är trots allt att de saknar inkomst och därför är oattraktiva för landets hyresvärdar inklusive de hyresvärdar som anses höra till allmännyttan.

Som Socialdemokrat och varande fast förankrad i tron om att våra ideologiska kärnvärden KÄRLEK – SOLIDARITET – MÄNNISKORS LIKA VÄRDE faktisk är vägen mot ett bättre och mer JÄMLIKT samhälle säger jag därför följande: Låt oss sätta Socialpolitiken högst på agendan och reparera det arbetslinjen förstört genom att återställa de sociala trygghetssystemen till sina forna nivåer.

Jag vill även passa på att ge en ros till Andreas Lundgren som är Socialdemokratisk ordförande i individ och familjenämden i min hem kommun Umeå för hans arbete att se till att alla som behöver hjälp av socialtjänsten faktiskt får den hjälp de behöver. I ett Sverige regerat av Socialdemokrater behöver vi mer av sådan dådkraft.

Sedan tycker jag att det är ett ansvar för alla Sveriges medborgare att SOLIDARISKT se till att landets kommuner får kompensation fullt ut för de kostnader staten genom att tillämpa arbetslinjen flyttat från staten till landets kommuner.

Sverige kan aldrig bli sig likt så länge JÄMLIKHETEN minskar och så länge som grupp ställs mot grupp i samhället. Vad Sverige behöver är mer JÄMLIKHET och mer KÄRLEK. Grupp ska inte ställas mot grupp av den enkla anledningen att alla MÄNNISKOR ÄR LIKA MYCKET VÄRDA och därför att SOLIDARITET innebär att alla ska omfattas av våra sociala trygghetssystem på LIKA VILLKOR.

Denna inställning och den politik som blir följden av mitt ställningstagande innebär med högsta sannolikhet att skatter behöver höjas för att klara av uppgiften. Men låt mig en gång för alla säga att JÄMLIKHETEN och allas rätt till ett värdigt liv, vilket givetvis innefattar Alexander i Somars ledare med råge överträffar några få människors önskan om låga skatter. Att dessa får betala mer i skatt är ett mycket litet problem i jämförelse med det lidande som Alexander med flera nu utsätts för.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”

Dagens inlägg blir både kort och koncist. I dag den 1 augusti är en mycket speciell dag både för mig, men även för resten av vår familj. Ännu speciellare är den för min förstfödda dotter som gifter sig idag.

Även om de varit tillsammans lång tid så är beslutet att ingå äktenskap ett STORT beslut. Då jag upplever dem som kloka och välstrukturerade så är jag 100% säker på att det blir ett både långt och lyckligt äktenskap.

Att leva tillsammans handlar om att respektera varandra och vara varandras bästa vänner. Det handlar även om att vårda tilliten till varandra genom att alltid vara ärliga med varandra.

Ovanpå detta handlar äktenskapet om att älska varandra och acceptera varandras svagheter och tillkortakommanden. Att de unga tu kommer att lyckas med detta har jag inga dubier om.

Slutligen handlar det om att man ska vara strukturerad och allvarlig när så behövs – Men framför allt handlar det om att vara spontan och tillåta sig att ha mycket roligt.

Grattis och lycka till Anna & Johannes!

Och kom ihåg styrkan i det som är valspråket i mitt liv – Och som jag hoppas blir valspråket även i ert liv.

”Hemligheten till en framgångsrik morgondag ligger gömd i de beslut vi fattar idag”