Kul att så många läser min blogg! Tack till dej som just nu läser. Däremot är jag lite fundersam över om webred verkligen existerar? Jag skickade in en trevlig julbild att byta till i profilen, men som inte kommit in än. Att byta profilbild eller uppdatera sin profil är ju något man själv skulle kunna göra, så nog finns det en hel del övrigt att önska. Idag har R skrivit ett långt brev till dem. Han har många kloka synpunkter på hur bloggen skulle kunna förbättras. Kommentarerna t ex, borde inte de komma som påminnelse i mailen. Nu måste man bevaka gamla inlägg själv och se om det tillkommit någon ny kommentar och det är lätt att man missar något. Hoppas på förbättringar!!

Vaknade av ett sms från Indien, där resenärerna nu beger sej av mot Nepal. 12h i buss låter farligt efter de usla vägarna i bergen. Jag tänker på kära Sandra och hennes fina Christian. Det blir till att koppla in mormor Marianne, som har en klockren vertikal förbindelse, att delegera ut en och annan skyddsängel till dom. Hon har ju ständig jour i omtankar och förböner, sen får man tro vad man vill eller inte om den saken.

Har nu suttit här en stund med inköpslista inför Gautoresan och försöker programmera om hjärnan från kalvsylta, leverpastej och julmust, till lite andra typer av förnödenheter, typ maggots, våtservetter och värmeljus.

Minns med värme förra årets nyårsafton i Gauto, provisoriskt mitt i ombyggnationen, men vi arbetade som små myror och fram på kvällen så tog R fram de fyrverkerier han oväntat köpt och började rigga upp värsta scudmissilerna runt stugan. Jag flackade lite oroligt med blicken när jag insåg att våra trevliga hundägande stuggrannar med släkt nog skulle ha invändningar mot denne dynamitards sprängorgie. Mycket riktigt så bad de så vänligt att han skulle avstå, och så blev det.

Jag hade gjort fullt av islyktor och placerat ut i drivorna runt stugan, stora eldar lyste upp den stjärnklara himlen. Vi satt där runt elden tillsammans med vänner och njöt av livet. Vid tolvslaget sände de upp små tysta varmluftsballonger mot stjärnhimlen. Mitt i den oerhörda skönhet som råder bland fjällen. Tystnad, eld, kyla, en trygg arm om mina axlar. Tankarna gick till de nära och kära. Det enda vi hörde var ljudet av våra andetag och bubblorna från cidern i glasen.Tystnaden var så vacker.

I år blir vi ensamma jag och R. Inte ett hundöra inom hörhåll och det vore ju synd men onekligen frestande att kasta dynamiten i sjön. Jag fick liksom smak för tystnaden i det stora.

En trevlig intensiv dag är till ända. Nöjda sitter vi här och funderar på om vi ska ta oss för att gå isäng. Läser vad Jan N har skrivit ikväll om kärlek, och tycker att det ska bli en intressant tråd att spinna vidare på, men först ska hjärnan sussa några timmar. Nattinatt

Sitter just nu i husets hjärta omgiven av våra kära barn och sonhustrur. Tjälknölen blev god och verkmästaren i magen kämpar just nu med den och potatisgratängen, röda fruktsalladen glassen och saffranskakan. Småbarnen sussar gott och ett glas vin och ostbricka sitter fint. Kan det bli mycket bättre? Vill konservera tiden en stund just nu. Naturligtvis går tankarna även till Sandra Christian och Bella nu – Vi saknar er!

Hittar en artikel samt web-tv från Vindelgransele. Det är pappas kusinbarnbarn som berättar om sin barndoms jular och om julmat. Vindelgransele finns tydligen i mångas hjärtan! Kul! Lycka till i kocklandslaget Ulrika!

http://www.vk.se/Article.jsp?article=240324

http://www.vk.se/media/?clipid=1028

http://www.vk.se/media/?clipid=1028

Ett klassiskt Hedmanskt uttryck för när kläderna känns i trängsta laget. Det börjar faktiskt kännas lite så… Gud ske pris, för stretchmaterielen som dominerar garderoben!
 

Försöker luta mej mot ett uttryck som min salig far brukade köra med: Fruntimmer är grannare om dom är fulle skinne. Trösterikt eller? Han syftade då på magra kvinnfolk med klimakteriekalkonhäng under hakan) Än har dock inte riktigt scarfarnas och knytblusarnas tid riktigt infunnit sej här, så en och annan östrogen cirkulerar tydligen ännu i blodomloppet. Så länge det varar…. som bakterien sa.

Dock håller sig R till de stumma kvaliteterna än så länge, om man bortser från det mjuka militärgröna understället i kasslerdesign förstås. Jag har lite svårt att föreställa mej honom i mjukisbyxor och plyschkofta. När han ska slinka in i något komfortabelt, handlar det oftast om skinnbyxen storstövlen och rutigskjortan, och vad gäller männen så kan dom ju lite orättvist lifta på begreppet pondus ett bra tag upp i midjemåttet.

Så bär det i väg norrut, inåt, uppåt. ja, som ni förstår så är det Gauto som är målet, och på vägen dit en dag i Vindelgransele hos mor Marianne. Min syster Sonia kommer också ’hem’ så vi får träffas. Gissa om jag längtar!

Idag sov jag till 9.37. Egentligen ganska skönt, det är väl ett ganska ungdomligt tecken att sova på morgnarna. Jag har varit farlig på att vakna tidigt senaste året. Speciellt på helgerna. Så jag har funderat lite på alternativen: Är jag på väg att bli en gamling? Är jag på väg in i en depression? Är jag täppt i näsan, eller är jag helt enkelt utsövd? Utsövd borde jag inte vara med tanke på våra nattvanor, då vi sällan somnar före 01.00.

Depressionen känns osannolik, då jag oftast känner mej glad, om än pyttelite folkilsken mellan varven, enligt R. Näsan är alltid täppt på morgonen, åtminstone tills jag får avfyra min klassiska morgonfanfar, men det kanske blir bättre framöver eftersom en viss allergiframkallande personlighet nu befinner sig i katthimlen. Hu!Nupratarviomnågotannattack……snyft.

Nu ska här festas hela kvällen. Tjälknöl i ugnen är snart klar och vi ska ha en riktigt trevlig kväll med våra ungdomar. Välkommen hem säjer jag till Daniel o Britta som sällan är hemma i Umeå, och välkommen till Johan Marina o barnen på middag kl 16.30

Nej, det har inte danzatz i detta hem ikväll. Det handlar om min bloggsupport nr 1 alltså R som har suttit många timmar idag och pusslat med mina kalenderinlägg och bilder för att få till en utskriftsvänlig version av kalendern. Ikväll var den klar och R har agerat tryckare.

Nu är den äntligen utskriven på papper som är lite gulbeige och ser gammaldags ut, och skall bindas med röda band så jag kan ge mina syskon, moster Vivi, barnen och så kalendervinnarna förstås varsitt exemplar. Som framsida har jag en bild av den jättegamla adventskalender som jag fick efter en av mina föreläsningar. Tack Monica !!

Det blev hur fint som helst och den är tjock – nästan som en bok. Jag känner mej stolt och nästan lite rörd över att detta faktiskt är mina tankar som nu kommit på pränt. R ska få en tacksamhetens tryckare rakt på munnen ikväll, vare sig han vill eller inte. För övrigt, vad dans beträffar, så kommer jag just att tänka på en annan nostalgiföreteelse, nämligen kalvdansen…..

Som ni ser så finns det viss risk att det kommer mera ur minnets djup. Kom gärna med förslag och infallsvinklar till fortsatta tillbakablickar från norrlands djupaste inland.

Gör en liten parentes i julfirandet här och svullar loss med hemgjord köttfärspizza med purjo och en massa ost. Det skulle ju vara förskräckligt om man råkade förbränna mer än man stoppar i sej dessa dagar. Har just anmält mej för tränings/simkort på simhallen kommande månad, men det blir först nästa år….i morgon är en annan dag som sagt…..