Ja nu blev ni förskräckta – eller hur?? Kan lugna er med att det inte är något nytt skoterintermezzo som åsamkat någon av oss kroppsskada. Däremot fjällsjön ”Lungan” som perforerats medelst isborr av ihärdiga fiskare idag. Dock – som traditionen nästan bjuder – havererade Robbans skoter så vi fick göra en variant på ”hur får man in fyra elefanter i en folkvagn” och ta oss ned 12 pers på två skotrar med pulkor från värsta högfjället vilket i sig var en thriller. Därefter återvände grabbarna för att bärga den trasiga skotern medan vi andra iordningställde god påskmiddag med allehanda godsaker. Nu är vi lätt vidbrända trötta och pömsiga. Få se om det blir en bastning ikväll…..det skulle verkligen behövas! Jag klarade mig alltså från ättestupan även detta år….men än är förstås påsken inte över

Daniel överlever en skrantur

Dels av den myckna solen, friska luften och fartvinden vi utsattes för igår, men även av den storslagna utsikten som möter mina sömndruckna ögon när jag hasar mig upp i arla morgonstunden för ett besök på fashionabla (o)bekvämlighetsinrättningen ’The pink hink’…

Solen skiner på min favoritutsikt över Laisdalens vackra fjällvärld och bådar om ännu en underbar dag ute. Hoppas att nattens stackars enstaka minusgrader har gjort att spåren är hårdare idag. Vattnet på isarna är det inte mycket att göra åt, men det är nog inte så dumt tänkt att precis som igår ta oss till en högfjällsjö. Vi hade inte så mycket problem med ovarnevatten där uppe som här nere på Mittisjön där spåren delvis är sjöar av vattensörja.

Nesligt nog stoppar föret mig från att ge mig ut i små arla utflykter. Vanligtvis brukar jag smyga upp och iväg vid 5-6 tiden på morgonen för att hinna ett fiskepass till under dagen men nu riskerar jag att köra fast med skotern i sörjan så jag avstår.

Igår förstod jag att det finns hopp om fiskaråterväxten! Jazmine 5 år fiskade tålmodigt i princip non-stop hela dagen i går. Hon rädes varken maggoten eller fisken. Jag stod och iakttog henne där hon satt på knä vid ett hål en bra bit bort med sitt lilla spö. Hon blundade, riktade ansiktet mot solen , såg ytterst nöjd ut och småsjöng för sig själv – en halvtimme innan hemfärd – trots att hon bara hade fått en liten fisk!! Det kallar jag gott gry och förstår att jag har i allafall en fiskarkompis.

En trevlig påsklördag önskar jag er!

En kanondag på 905:an, en högfjällstjärn på baksidan av Krappesvare. Branta backar lämpade för skranåkning för de minsta, en härlig solgrop fylld av renskinn och glada påskfirare, god mat att värma på stormurikkan, choklad, kaffe, bullar och saft. Utöver detta en fin fiskedag där jag landade 11 rödingar. Inga riktiga bjässar, men dock 6 st som fick följa med hem. Jazmine 5 år fick 1 röding och Christian fick 2. Tyvärr är det vatten på isarna och isborren har råkat ut för en eller flera gruskorn i isen, så vi var hänvisade till några enstaka hål. Nu sitter jag här och väntar på utmärkelsen ’Dagens Fiskare’. Få se vad priset blir denna dag. Nyss har vi firat Daniels 29-års och Kims 12-årsdag med tårta paket och sång. Skymningen sänker sig nu över de vita fjällen, vi är mätta och glada. Gubbarna håller på att elda i bastun och kvällen är ung! Dessutom ser det ut att bli en ,ika gnistrande och fin dag i morgon. Den blivande modern är trött och mår lite småilla mellan varven, jag vill pyssla om henne – nu när jag faktiskt kan och får. Tack för alla fina kommentarer från er som ville dela min mormorsglädje!

Bilen har betett sig mystiskt ett tag. Emellanåt tappar den kraft för en sekund och känns oroväckand spak, för att sedan bli som vanligt igen. Den mystiska mansrösten som vänligen upplyser mig om ett och annat hade minsann koll på detta också. ’Fuel system fail’ eller nåt ditåt kläcker den klämkäckt ur sig varje gång jag startar bilen, och varje gång ser jag bevingade tusenlappar flyga sin kos i formation av ett fågelsträck. Idag tog jag dock tjuren vid hornen och lämnade in den hos bildoktorn genast i morse på en verkstad i närheten av jobbet.

Blev uppringd någon timme senare av en vansinnigt trevlig karl som berättade att de lokaliserat felet och kunde beställa grejen och fixa felet i morgon. Summan 1037 kronor kändes lätt och luftig och jag fick för en millisekund kväva impulsen att kasta mig ned och kyssa hans fötter. Märkligt hur man är funtad egentligen, men bilreparationer har ju en tendens att kunna bli nästan hur dyra som helst. Visst hade jag kunnat få många påskägg för 1037kr men väljer att vara tacksam ändå.

Det vill jag ge till dej som har någon närstående som drabbats av demenssjukdom. Jag vill också ge dej ett litet tips på ett bra sätt att ’bry sig om’

Idag besökte jag ett äldreboende och fick titta in i ett rum där en kvinna bodde. Hon hade inte haft någon i sin närhet som orkat ställa i ordning och göra rummet trivsamt med hjälp av möbler tavlor och textilier, utan det liknade mest av allt en sjuksal. Kontaktpersonen hade många goda ideér och önskemål om hur man med små medel skulle kunna skapa hemkänsla trivsel åt en person som förlorat sitt sammanhang, och har flyttat från sitt riktiga hem till en främmande miljö. Givetvis vill man som KP inte pressa den närstående som kanske är helt uttröttad och orkeslös, men värnar ju samtidigt om den sjuke och kanske är den som ser tydligast hur personen mår, vad den saknar och behöver.

När man nyss har förlorat sitt sammanhang, och demenssjukdomen vartefter skördar förmågorna en efter en, finns det en enda elementär huvuduppgift man har, som närstående, kontaktperson eller personal – det är att försöka skapa en positiv känsla. Skapa en skön och vacker sängmiljö med fina mjuka lakan, härliga filtar eller sköna kuddar. Bjud på fina färger, dofter blommor, tavlor, bilder eller foton, sådant som kan skapa lugn och trygghet. En vilsam stämning som understryker harmoni. Kanske du kan bidra med en smula hemkänsla? Musik som känns igen, dofter som påminner om härliga tider eller kanske smaker som minner om trevliga bjudningar, kalas och glädje?

Köp en rispåse att värma i mikron, en god massageolja för hand eller fotmassage eller en skön fin fleecefilt. Ett vackert påskägg fyllt med gammaldags gelehallon. Fundera på vad som sitter på väggen vid sängen. Vad finns att vila blicken på?

Men det allra bästa du kan bjuda på, är din tid. Dina öron, dina händer kan ge tröst och stöd, och din kännedom om hur det var förr kan ge värdefulla pusselbitar till en kontaktpersonal i syfte att göra livet lite lättare, lite roligare och lite värdigare för någon i din närhet.

I min memorylane från musiklinjen i Härnösandstiden 1975-77 är vi nu ett gäng som hittat varandra och är på jakt efter fler klasskompisar i förskingringen. En av mina bästa vänner vid den tiden var en umeåkille – Anders Sohlman som redan då visade att han var ett stort ämne till en operasångare. Vi förlorade senare kontakten men jag vet att han varit framgångsrik inom sin nisch. Det känns hemskt länge sedan Anders och jag underhöll på hans pappas 50-årsfest i Täfteå. När jag hittade denna musikallänk från youtube och ser Pernilla W och Anders Sohlman göra de musikallåtar som jag och Anders då övade på våra gemensamma sånglektioner blir jag sprittande glad i hjärtat och liksom förflyttad i tiden till Musikgymnasiet och ser vår manhaftiga pianolärarinna Kerstin Åberg liksom i andanom ta för sig vid pianot

Oj vilken afton. Jag har fått kontakt med några av mina gamla klasskamrater som gick musiklinjen i Härnösand 1975-77 via Facebook. Ikväll har jag fått se en massa fotografier från en svunnen tid som väckt en massa gamla minnen om händelser och människor till liv. Jag ska söka reda på några fler av mina gamla vänner från den tiden och höra hur de har det. Internet är bra för amatördetektiver när man vill hitta igen någon person.

Supportar sonen som skriver jobbsök för brinnande livet. Inte alldeles tvärenkelt…På min tid skrev man ett brev, bifogade betyg, infann sig om man blev kallad, knackade artigt och sedan var det bara att hålla tummarna. Nu verkar det vara en hel vetenskap i sig att skriva ett bra CV. Helgen är slut, och jag sitter uppe alldeles för länge i vanlig ordning. Det författas inbjudningskort till sommarens 110-års fest.