Så beger man sig från västra hörnet ned mot sydligare breddgrader, den gamla hemstaden Umeå för lite demensjobb. Jag ska rent ta och "köst på mej" ett frisörbesök och inhandla ett och annat. Fjälluften gör att håret växer vilt och ohämmat. Det är med ett visst motstånd jag kryper ur Helly-Hansen och tar på mig stadsmunderingen. Typiskt nog så är det smärtsamt vackert här idag. Gnistrande sol och klarblå himmel. Tar med ett rödingpaket till lilla mor och ser fram emot en mysig mellanlandning hos henne.
Kära lilla pappa
Fars dag idag.
Tänker min pappa i sin himmel och önskar att jag hade fått sjunga för honom och komma med kaffe på säng som på gamla tiders farsdagsmorgnar. Få hedra honom igen. Åh vad jag önskar att jag hade fått träffa honom en gång till, nu när jag själv är medelålders och småprata om livet, fiskningen och annat viktigt. Vi använde inte alltid vår gemensamma tid optimalt medans han levde. Vi var två hetlevrade tjurskallar som båda ville ha rätt och använde ofta tiden till diskussioner som ingen vann. Tyckte olika. Idag minns jag inte ens vad vi diskuterade om. Önskar att vi hade samtalat mer, kramats mer. Men idag är det försent och jag har gjort ett medvetet livsval i att leva i de goda minnena. Vi var ju bara människor. En far och en dotter. Mänskliga.
Har du kanske din egen pappa i livet ännu? Gammal eller ung. Frisk eller sjuk. Han kanske inte har varit den far du önskade och behövde när du växte upp, eller kanske konflikter har söndrat er relation på senare år? Men han är ännu levande! Du har nu en sprillans ny möjlighet att använda denna Fars Dag 2012 till något fantastiskt.Ta ett steg i riktning mot försoning, om inte annat så för din egen skull. Det finns ingen godare känsla än att ta ett steg framåt – bara för att du kan. Att veta att du har kastat bollen, gjort vad du kan – även om du egentligen tycker att det är han som ska ta steget, be om förlåtelse eller upprätta kontakten. Du kanske inte tror att du kan eller vill förlåta. Att du inte har förmågan att ta klivet ut ur besvikelsens eller försmåddhetens bubbla. Försök.
Du och jag har turen att leva i en tid då det är möjligt att ta många olika sorters kontakt, utan att det behöver vara så svårt. Steget behöver inte vara så långt – ett sms, ett telefonsamtal, kanske skicka en bild på barnen, eller barnbarnen. Ett brev, en trisslott ett blomsterbud. Skicka en osynlig missil av kärlek eller saknad. Tiden kanske har gett en öppning. Tiden som kanske inte läker alla sår, men som förändrar och ger nya perspektiv.
Öppna haspen till ditt hjärtas rum. Vädra lite och släpp in lite nytt syre i det gamla förlegade. Kanske det virvlar upp lite kärlek från dina mörka vrår där under packen av oförrätter. Kärlek som gör dig storslagen och och är ett frö till någonting nytt. Någonting bortom det förflutna,
Skygglappar på!
Idag blir det till att hålla sig borta från fönstrens förföriska vyer. Kallt, klarblå himmel och solsken över vita vidder. På sjön sitter några ekipage fiskare och förlustar sig i den stora tystnaden. Själv är jag full av förberedelseångest inför veckans uppdrag och bara måste jobba med det, fastän maggoten kuttrar förföriskt bortifrån kylskåpsdörren. Nu sätts min ambition på prov!
Gåbortsfin
Bäst att göra sig "gåbortsfin" på Sandvikenvis, innan vi kvistar över till goda vänner såhär på lördagskwäll´n. Gåbortsfin innebär inte alls samma sak som i Umeå, utan snarare att dra kammen genom håret och ta av sig helly-hansen. Jag känner mig ändå ganska fin – särskilt inuti. Ha en fin kväll gott folk i slott och koja!
Celebert besök
Celebert besök idag av ett gäng Sidensvansar som slog sig ned i vår björk för en stund. De är alltid lika fina att se på. Vi hoppas att få återse dem här i Sandviken.
Vårskrik i november
Så var det äntligen dax för efterlängtad skoterpremiär och för första gången skulle vi få se Sandviken från fjället. Lite skumpigt var det förstås eftersom snön ännu inte är så djup. När vi trixat oss upp genom björkskogen så stannade R sin skoter och vände sig om. Jag stannade och tittade bakåt. Tjoho vilken känsla! Riktigt hisnande vackert med snöklädda fjäll och så vårt Sandviken långt därnere som ett litet leksaksland. Natuligtvis glömde jag kameran hemma, men räkna med att den följer med nästa gång. Vi träffade ett gäng fiskare på Muitunis, men de hade inte fått något så vi återvände hem. R åkte hem till lördagsruschen och jag stannade på en grund och fiskade en stund. 4 fina rödingar och ett par rejäla hugg. Jag såg mig omkring, lyssnade på tystnaden och kände mig oerhört rik och previligerad. Lördagsrusch i stan känns vääldigt långt borta.
Brasmys
Att börja dagen med att elda och få stoppa in eventuella missmodigheter i pannan, det är susen. Sprakandet och knastrandet liksom käkar upp kylan. Dagen ligger löftesrik och vit framför. Idag blir det en hel del kunder som vanligt på lördagarna, men vi räknar också med att hinna ta skotern och fara en kortis till sjön bakom fjället som vi hört så mycket om. Det är visst där den stoora fisken finns:)
Forta dig inte!!
Hade ett givande samtal med min kära mentor Anki idag. Hon frågade i förbifarten om jag var stressad, vilket jag förnekade, men hennes fråga fick mig att fundera över hur jag låter i telefon. Genetiskt och av gammal vana kanske jag har en tendens att låta forcerad i luren. Som vanligt fick jag lära mig något klokt av Anki. Hon berättade om sitt barnbarn, lilla Siri 4 år som sa just detta till sin farmor: Farmor! Forta dig inte! Oavsett var man lägger betoningen i denna uppmaning så är det en klok läxa att ta med sig i vardagens bemötandesituationer – bemötande mot sig själv och mot andra. Hur ser jag ut, och hur låter jag i mötet med andra. Om man dessutom låter stressad så kanske det är dags att sakta ned stegen, delegera eller omprioritera. Helt enkelt vara lite rädd om sig själv. Sköt om dig och ha en riktigt god natt, kära bloggläsare.
Skymningsblå
Skymningen faller intensivt blå över nejden. Över isen närmar sig ljusen av de sista skotrarna på hemväg från dagens fisketur. Fler gäster är i antågande och uppe vid vägen glimmar en välkomnande marschall i vintermörkret.Vi förstår att "förstaisen" lockar. Nyss kom jag in från en liten fisketur. Tre fiskar blev stundens skörd. Jag hade ett par riktigt fina napp här i Tjaktjaure och har även fått fina fiskerapporter från andra fiskare idag som provat andra sjöar. Leden är nu tydligen farbar till Östra Muitunis. Jag ser fram emot att få ge mig i kast med de stora omtalade firrarna där. Det ryker från bastun och känns fredagskväll i atmosfären. Jag önskar er alla en riktigt fröjdefull fredagskväll.
Förgrömmat
Om jag inte vore så förgrömmat trött om nätterna, så skulle jag ställa klockan supertidigt och sätta mig på span i fönstret för att kanske få en skymt av någon av de djur som patrullerar området. De verkar vara i farten strax före gryningen. Ett annat alternativ är åtelkamera eller någon annan teknisk lösning. Hur gör du för att få se en skymt av våra skygga vänner de vilda djuren?
Senaste kommentarerna