För att glädja intresseklubben kan jag berätta att jag sitter med färsk statistik från bilprovningen. Och det första som spontant slår mig är det stora antal dieseldrivna bilar som ligger bland de sämsta. Elva av 22 i botten måste väl vara en viss överrepresentation?

Men det finns säkert en knippe förklaringar.

De lastas tyngre, får kanske lite sämre vård, körs ofta av många förare i kommuner och så. Och inte minst rullar de faktiskt mer. En BMW i 5 serien med vanlig bensinmotor av årsmodell -06 hade i snitt 7 000 mil på mätaren medan samma bil med diesel kördes cirka 8 400 mil. I verkligheten är det nog en rätt stor skillnad. Samma gäller till exempel Chrysler Voyager där fördelningen är 6 100 respektive 8 700 mil.

Appropå mil – På hundkojeklubbens årsträff en gång för många år sedan träffade jag som journalist  en kille som till vardags åkte långmerca. Hans bil hade imponerande 130 000 mil på mätaren. Då var visserligen motor och låda bytt men till exempel bakaxeln var orginal!

Men i lastbilsvärlden gäller andra förutsättningar. Ett annat reportage skulle handla om en lastbilsförare. När vi åkt en bit i han Volvo(förstås:)) FH12  frågade jag om det var den nya bilen jag visste han hade beställt.

– Nej, skrattade han, den här har faktiskt gått 135 000 mil.

Jag var smått chockad, den kändes ju som ny. Men det visade sig att den gått med skonsamma kruttransporter längs autobahn och var därför exeptionellt fräsch.

Annat var det förr. Då fanns ju klubben för de som lyckats köra en VW mer än 10 000 mil. Jag tror de fick en klocka. Och en granne hemma  berättade att Oplarna oftast rasade före 8 000 mil på grund av att vipparmarna vek sig så ventilinställningen försvann.

Och det var inte såå (tja, 1981 kanske…) länge sedan som jag satt i baksätet på en Ford Taunus -66 nånstans mellan Fredrika och Åsele i runt -35. Jag var tjockt påbyltad men bilföraren  kunde ju inte dra på sig så enormt mycket kläder. Vi satt tysta i bilen som  påminde om ett bra kylskåp i mysighet.

Till slut öppnade kompisen bakom ratten  munnen, och sa på vilhelminamål:

-Du, tro du je fo lån handska tå dä, je ha sä mytche nagelbit sä jä kan int hall ti ratten…

Ja  se det var en cool bil i ordets rätta bemärkelse. Ha en härlig fredag, jag är säker på att min blir bra.

Det vore lätt för mig som tillhör kategorin ytterst lite intresserade att fnysa åt Björklövens konkurs. I alla fall i första andetaget.

Men egentligen är det inte så enkelt. Jag var faktiskt på plats när Löven tog SM-guld 1987. På en kokande ståplatsläktare var stämmningen och stoltheten obeskrivlig. Jag är nästan säker på att produktiviteten i staden steg, sedan den första yrans effekter lagt sig. Löven, eller det som nu ersätter dem, behöver inte vinna elitserien varje år men ett lag som det går hyfsat bra för är viktigt  för många. Mycket blir nu annorlunda.Inte minst är Björklöven ett lag som tydligt förekommit i mitt företag, Volvo Lastvagnars profil, och jag vet lika lite som någon annan om detta kommer att förändras, och i så fall hur.

Men en sak är viktig…

Inga offentliga resurser får nu styras från andra verksamheter till en framtida elitlagssatsning. Sponsorer i olika form måste bära kostnaderna. Det fanns en provokativ bildekal som löd ungefär "Lägg ner tolv dagis – bygg ett JAS" som stridsflygare gärna hade på sina bilar. En modern variant får inte växa fram här i Umeå. "Dra ner kostnaderna för de svaga i samhället – låt miljonerna gå till elitidrott"

Nu är det dags at knäcka omelettäggen. Ha en kanondag!

Jag och min ssistent satt och slappade vid köksbordet igår kväll. Hon läste lite förstrött på en Wunderbaumförpackning.

"Skadligt för levande organismer", läste hon eftertänksamt.

Direkt kramade en kall hand mitt hjärta. Jag är mer eller mindre uppväxt med granarom i näsan. Om jag inte hade bytt blod ett antal gånger skulle det säkert gå att hitta små granisotoper i mitt cirkulationssystem.

"Nej, vattenlevande organismer var det" ändrade hon sig och jag drog en suck av lättnad.

"Vid förtäring uppsök läkare", läste hon vidare vilket fick mig att fundera vidare. Visst jag förstår att ett barn mycket väl kan råka gnaga på ett granhörn men min tanke löpte vidare.

Kan man tänka sig att en av drycker överlastad raggare vill toppa sin mosbricka med en blå gran från Chevans backspegelsortiment? Kan det utvecklas till missbruk? Att "barra en gran"i stället för att "knäppa en kvarting???".

Nu ska jag i alla fall hänga upp granen i backspegeln. Så får vi se vad som händer när hungern slår till. Det är det som kallas empirisk forskning!!!

"Jag har ju blivit en extrem statistiknörd på gammeldagarna och idag finns det hela 538 Cadillac 1959 registrerade i Sverige. A:s har jag ingen aning om var den är men den ljusblå med vitt tak såldes nyligen för ca 300000"

Det blev inte riktigt som jag tänkt tack vare den här initierade kommentaren från en kille som vet vad det handlar om. Som jämförelse kan nämnas att begärt pris när A köpte sin var 38 000, vet inte vad det blev i slutändan. En hygglig värdestegring eller hur? För en affär på den nu ligger förmodligen i samma storleksordning. Min Oldsmobile är numera svart och ägs av en tjej i Luleå.

Sakta börjar molnet närma sig min vardag. Det börjar nämligen så smått dra ihop sig till att flyga. Skåne i slutet av maj och Bålsta några veckor senare. Det här har ju annars varit en lagom katastrof som i huvudsak bara kostat the man en oerhörd massa pengar och som man kunnat le i mjugg åt.

Om ni har den minsta chans, gå och lyssna på Kristoffer Olofsson bilskollärare och rullstolsburen biker. Han föreläste i tre timmar idag på mitt assistansföretag, timmar som försvann snabbt. Jag kände igen mig i en del men mycket var nya och facinerande upplevelser. 21 frakturer, punkterade lungor och komplett ryggmärgsskada var följderna av en avåkning av en rutinerad åkare med bästa möjliga skyddsutrustning – bland annat hjälm för nästan 6 000 –  i knappt 60 km/timmen…

Tänk på det alla hojåkande vänner.

Men det är bara en liten del i hans faktiskt roliga och underhållande föreläsning.

I morgon väntar Volvo plus att jag äntligen ska lämna in min mobil på reparation. Gonatt.

Vi var faktiskt tre i Umeå som hade likadana Olds -72:or då det begav sig. Min, Stefans fina svarta och så en kille som jag har för mig hette Boris som hade en jäkligt snygg gråsilver med svart vinyltak. Men jag tror aldrig vi cruisade tillsammans. Inte som då det var eldfest i Storuman och jag rattade A:s röda Cadillac 59:a tätt följd av en blå likadan som ägdes av en kille i Storuman. Sakta, varv på varv, runt samhället. Sommarnatt med Snowstorm i stereon, inhåvande massornas beundran. För Cadillac -59:an var inte helt vanlig då i början av 80-talet.

Vid ett tillfälle någonstans kastade sig en kille på knä framför bilen och kysste huven, förblindad av krom och fenor. Nästan pinsamt.

Då var det slut med lätt senila gubbars minnen från forntiden för den här gången!

Nästa gång jag bloggar är jag tillbaka i nutiden…

Jag var nyss ute och kollade på min överdjävulskt blanka bíl som Britt varit och gnussat. Vintern verkar inte ha lämnat minsta spår, det känns som lackbehandlingen 07 fortfarande betalar sig. Men jag började fundera på alla andra bilar jag haft och kan konstatera att det var enklare att göra en bra affär förr i världen. Mina första 20 -25 bilar var bra affärer allihopa. Problemen började när bilarna blev så pass nya att man kunde slå i prislistor. Min nuvarande Megane Touring som har all utrustning, är superbra servad och har gått 3500 mil har nog tappat 100 000 sen jag tog ut den midsommar 06.

Annat var det till exempel med Granada Ghian. Gav 6 000 och fick lätt det dubbla efter kanske 5 000 mil utan problem. Och min favorit genom tiderna, en Oldsmobile 98 -72 gav jag 18 000 för och fick runt 20 000 efter tre år. Och som ni får se på bild härovan om tekniken funkar.

Hm…Firebirden plus minus noll gav och fick 18 000. Men då hände nästan ingenting i driftstörningsväg på 4 000 mil!

Jag hade en Volvo 244 som hade gått 36 000 mil, som jag köpte av en norrman som var på väg att flytta hem. På 1 500 mil bytte jag chokewire och den kostade 50 spänn på skroten.

Tyvärr måste jag nog säga att den enda bil som inte var så bra var den Buick Electra jag ägde mellan 1999 och 2003. Den hade mycket fyr för sig men var helt underbar när allt lirade. Den baktände en gång under mina startförsök så allt djurliv i skogen mellan Bäsksele och Vilhelmina utrotades! Och tappade fördelarvacum och stannade när jag bromsade p g a ventiltrassel i bromsservon.  Men den brann i alla fall inte upp regelbundet som min Le Mans. Det var snudd på en kär tradition att en bibba kablar skulle smälta när jag startade den på våren.

Nu svävade jag ut lite, det skulle ju handla om pengar.

Hi, hade en oerhört fräch Volvo 264 1985. Då jag sålde den fick jag 26 000 bokstavligen direkt i fickan på jeansjackan. Och gick rakt in på en bilfirma och hyrde värsta sortens Audi för att bara tokbränna en helg. Man var väl inte ledsen eller extremt ekonomisk på den tiden?…Har jag blivit det med tiden??? Man kan ju alltid hoppas.

Ja, nu har jag och Britt varit och tokhandlat. Enligt mina referenser alltså.Knappt en fis i rymden för de som verkligen kan handla:).

Först en sväng till ett företag som har all möjlig skröfs. Köpte batterier  så jag lär klara en bit in på hösten. Lite ugnsfolie är alltid bra att ha och ett par nya glas. Och en massa annat. Det rådde lite av utbredd konumtionsiver med fullsatt parkering och tomma hyllor

Nästa firma fick stå för mar frpgsm…ja, så där blir det om man nickar till vid tangentbordet.  De fick i alla fall stå gör det mat-ematiska. Kassler, västerbottensost, grädde, annanas…vad blir det? Gott räknar jag med även om det är Britt som får sy ihop det. Jag nöjer mig med att koka ris.

Visst är datorer lite gulliga förresten? Ja rent av luriga. I alla år har det då och då dykt upp meddelanden på min skärm som berättar att det minsann finns MYCKET viktiga uppdateringar tillgängliga till datorn. Kanske rent av SÄKERHETSUPPDATERINGAR och det hör man ju på namnet att detta nonchalerar du inte, så givetvis okar man så burken får köra igång. Sen börjar alla knappnålar och all modellera (ja, vad fan vet jag vad som finns i en hård-disk???) i hård-disken glöda och på en kortare eller längre stund kan jag pusta ut för uppdateringen är gjord.

Det är bara ett problem:

Jag märker aldrig någon skillnad. Om någon gång på gång lovar att de ska toktrimma min bil men inte ett ett skit händer eller  reparera bromsarna men jag fortsätter massakrera renar – ja, då är det nåt fel:(. Förstår inte syftet men det känns som jag är fett lurad på nåt sätt…

Nöjen kan ju ibland vara både gratis och enkla. På gården står en nyrenoverad Cheva pick up som i nuläget inte har mer ljuddämpning än nödvändigt. Jag njutet varje gång den repas igång av det minst sagt manliga V8 mullret breder ut sig över nejden. Påminner mig om då jag hade en Pontiac Le Mans som gick extremt fint. Jag kunde stå en kvart bakom och lyssna på motorn…

Hm…visst är det dags för en lista. Denna gång över intressantaste motorljuden. Och vi börjar bakifrån

10. Pontiac Le Mans 65. Min kärra med härligt muller

9. En Dodge Challenger med okänd motor som rivstartade famför ett gäng 13-åringar 1971. Satte spår för livet.

8. Porschar med boxermoter, i stort sett alla.

7. Volvo B18/B20 med dåligt ställda ventiler som gått 50 000 mil. Svenskhet i sin renaste form.

6. Okänd Corvette med Hilborninsprutning på Kinnekulle ring. Folk tog skydd när den startade…

5. De flesta vassa japanska hojar. Manar till stordåd – eller gipsvagga.

4. Mazda 929 Wankel. Snygg bil med härligt yl.

3. Ett hojpotpurri. Harleyindianhenderssonmunchvincentbsatrajumf å såna. Lyssninsvärda

2. Den svarta Corvette -68  427 med åtta slutrör som står i garaget på gården

1. A:s Cadillac 1959. Mäktig dämpad makt…

…hehe, ja, jag har gett velandet ett nytt ansikte, eller hur? För några dagar sedan skulle jag glesa ut bloggeriet, men jag kan konstatera att ännu fortsätter jag som förut.

Jag var på Folkets Hus Umeås årsmöte igår med S som assistent. Framtiden kändes stabil och ljus, med intressanta saker på gång, bland annat direktsända operor från de de stora scenerna. Låter kanske inte glödhett för de flesta av oss men kanske konceptet går att utveckla i riktning mot rock och sport i framtiden? 60 000 ser Iron Maiden på ullevi och 700 njutet av samma konsert med fantastisk kvalitet på Umeå Folkets Hus?.

Men som Lennart H påpekade kan det finnas frågor kring länkkostnader som måste utredas. Jag kan förresten ge tidningarna ett scoop om Lennart Holmlund. När S bjussade honom på det runtskickade smågodiset avslöjade han att han redan tullat i skålen! Vi minns ju hur det blev när Göran Persson provsmakade godis i affären. Och det går säkert att hitta kopplingar till Monas Toblerone. Så sug i er borgartidningar.

"HÖGT UPPSATT SOCIALDEMOKRAT I LAKRITSHÄRVA" är helt rätt nivå och säljer säkert några lösnummer…

På jobbet var det något  av sammanfattning idag. Tittade lite på Volvos centrala bildarkiveringssystem och sökte beröringspunkter med det jag själv tagit fram. Och lämnade min artikel till personaltidningens nästa nummer  vidare till tryck och sånt. Genomläst av intervjupersonen som jag alltid gör. Det jag är ute efter är att rätta sakfel. Tyvärr händer det att folk vill ta bort och skriva om det de faktiskt sagt när de får se det i tryck. Och det är inte riktigt meningen. Men oftast funkar det super.

"Varför ska ni alltid ha med ålder i artiklarna?" undrade assistent Britt när hon tittade förbi för att prata framtida scheman.

Mitt svar är att det ska vi egentligen inte, det är väl mer ett sätt att skriva som utvecklas på respektive tidning. Jag skriver i alla fall inte ålder om det inte har en särskild betydelse för texten.

För övrigt pratas det  om MOLNET!!!Tur att det bara handlar om aska, inte som i Ronny Erikssons fantastiska monolog som jag tror har samma namn. Det roligaste som någonsin framförts i Sverige…

Nu tror jag det är läge för en kopp te. Tyvärr oförenligt med bloggande så – godnatt!

Jag ska mot min vana skriva några rader så här på kvällen. Kanske höjs bloggkvaliteten en aning om man är vaken när man sitter vid datorn.

På sätt och vis har dagen gått i skrivandets namn eftersom jag dels tappade en lång bloggtext i morse, dels gjorde en intervju för personaltidningen efter lunch.

Jag tänkte börja med att såga begreppet IQ-test ganska rejält. Hur många släpar inte omkring med ett stort lass oro över att någongång tvingas in i ett ovälkommet intelligenstest? Jag var själv rätt nervös när jag till slut gjorde Mensaklubbens test. Hm…ja, det är alltså inte någon förening för tjejer även om man nog kunde tro det, utan en sammanslutning av de som uppvisar en intelligenskvot över 160-170 eller så. Jag har träffat ett flertal sådana och kan inte för mitt liv påstå att jag i vardagen märker någon skillnad mot mer vanliga. Och jag vet jättefina, smarta, verbala, med grymt högt uppskattat EQ(som jag snart ska förklara) som inte vågar närma sig ett traditionellt smarthetstest (det börjar ta slut på synonymer…).

Ja, EQ är då ett betydligt nyare uttryck som mer har att göra med hur du fungerar i relation till andra. Ja, social kompetens kanske man kan säga. Värt mycket mer än den gamla intelligenskvoten. Hur det gick för mig med mitt jäkla IQ-test??? Ja, 105, lite, lite över medel. Men det var definitivt massor av tur då uppgifterna var precis av den karaktären att jag kände mig rätt borta.

Nu är jag i alla fall uppdaterad på mycket norskt. Detta tack vare J som verkligen gick i gång i går. Vi kikade bland annat på Geirangerfjorden. Och var nästan på väg dit och till Hurtigrutten. Varför fick vi svenskar inte så fantastiska vyer? Jodå, Sverige är fint men våra grannars land är extremt mumsigt!

Satans halogenlampsjävlar!!! Ursäkta högsvenskan men dessa lampor är ju fullkomligt livsfarliga. Såg just att min datorläslampa börjat smälta en högtalare som stod säkert 20 centimeter bort. Värt att varna för.  Och då jag ändå är igång – vem fan packar pålägg nuförtiden? Skivorna är så hopplöst intrasslade i varann att tar du en tar du typ 30…Ha! Nu gick den lille kocken igång på fulla varv. Ska riva ost till min morgonomelett ikväll så det är fixat. Meen…då kan man inte blogga. Så godnatt! 

Lite härlig spelglädje i all enkelhet. Vi hade Norgeafton igår och lyssnade på en massa norsk må-bra musik. Och Torsby, som Top Cats kommer från, är ju nästan Norge…