Jag vill göra något som närmast är att jämställa med att sno grannfruns make eller kritisera någons bilval. En dödssynd alltså.

En förmildrande omständighet är att  det berör funktionshindrade. Alla som nu inte inser att vi är exakt samma pack på gott och ont som ni övriga kan passa på att gråta av medlidande nu……………………………………………………………….sådär, torka tårarna så kör vi!

Jag vill helt enkelt berömma Pite Havsbadskoncernen. När jag kritiserade dem för dålig information till funktionshindrade i sin tidning "365 dagar" blev reaktionen den att de gjorde mig till remissinstans för det matarial de tagit fram. Ett uppdrag jag med glädje accepterade och jag kan också konstatera att det nya numret lyft sig vääldigt mycket när det gäller den här målgruppen. Så ska kritik hanteras!!!

Funktionshinderfri Fredag på er

Leif GW berättade härom dagen i Aftonskallet hur han tryckte i sig hundra piller i veckan. Det fick mig att för skojs skull se över min medicinkonsumtion. Inte mindre än 6 500 piller trillar ner i min mage varje år. Eller nästan 140 i veckan. De flesta relaterade till blodtryck, stroke och diabetes. Men jag märker inte av dem – de gör jobbet i det tysta.

Annat var det första halvåret efter min stora operation 2006. Då knaprade jag Oxycontin, som milt uttryckt är kraftigt smärtstillande och sätter dig på ett mysigt moln i stället. Doctors, doctors på fyran handlade om just den här medicinen för ett tag sedan och det morfinliknande preparatet jämställdes där med heroin! Men det var ju i USA, där man i allmänhet är lite nervöst lagd.

Lite nervös var dock även jag då jag efter fyra månader skulle vänja mig av med dem. Men det gick över förväntan bra. Om jag tittar på annat jag slutat med har jag tydligen inte så lätt att bli beroende av drogen, det gäller bara att bryta en vana…

Sundsvall och dess innevånare är förträffligt trevliga. Men det sitter någon eller några totalt empatibefriade och maktfullkomliga besserweissers i stadsförvaltningen. De har bestämt att om du är funktionshindrad, men kan kommunicera, och har ett parkeringstillstånd som innebär att någon annan kör bilen – ja, då dras tillståndet in. Du blir avlastad någonstans och sedan får din förare ge sig ut och leta en vanlig parkering.

Kommer detta helvetiskt vansinniga beslut att smitta av sig till vårt län så lovar jag på stående fot (tja, rullande hjul, snarare…) att de styrande inte kommer att få en lugn stund. Jag konstaterar ju själv varje dag hur enormt viktig denna "förmån" är…

Trivsam Torsdag, allihopa…

Ja, nu ska jag spy galla över nåt jag inte begriper. Så ni som vet hur det ska va får gärna gapskratta.

Kort uttryckt – va fan har hänt med strömmen?????

Förr fanns det jordat och ojordat. Och en stor jäkla grej som drev vedkapen som farsan kallade handsken. Den såg ut att vara avsedd gör inkoppling direkt på Barsebäcks utgående tiogigawatts ledning. Någon risk för sammanblandning fanns inte. Farsan var för övrigt en förträfflig herre. Men med den egenheten att han alltid använde brun kabel som jord i stället för gröngul. Helt logiskt, jord ju är  brunt. Men rätt intressant om man var i andra ändan av kabeln och kopplade…

Anyhow – hur jag än bär mig åt nu så köper jag fel grejor. Vi har fått små, löjliga puttefnuttkontaktakter, mystiska jordade där mina gamla jordade kontakter passar bara med ultravåld. Och allt möjligt annan skit! Det enda jag vet om jag köper på känn är att det blir fel. Och tyvärr är det inte som Eddie Meduza sjöng att "strömmen finner vejjen", den måste via kontakter i de flesta fall.

Förr gillade jag att koppla tolv volt. Bilström alltså. Och var så seriös att jag oftast lödde fast kabelskor, eller använde en bra kabelskotång. Inte den klassiska raggarmetoden med enorma mängder röd 1,5 mm kabel och nåt annat än säkringar i säkringsdosan. Så var boostern inkopplad i den Buick jag köpte 1999. Det var facinerande. Kabeln till den lilla lådan kunde räckt att bygga volvobilar i ett par dagar tror jag. Lucas uppfann inte mörkret som det påstås. Däremot kan plusjordade elsystem i allmänhet vara lite luriga. En kompis hade en Anglia med sådant och en minusjordad stereo. Som var helt isolerad från övriga fordonet. Enligt honom skulle bilen explodera, alla kvinnor inom tre mils radie bli ofruktsamma och kalvar med två huvuden födas, om kaross och stereo kom i kontakt med varandra. Ungefär – så vi vågade inte chansa.

Omhållande Onsdag. Ja, ni vet väl…en dag utan minst en kram är en förlorad dag;-))..

Den tidigare omskrivna mjölkbryggan delade en liten grusplan med byns affär. Det var ett nav i verklig mening i byn. Vi unga som satt och hängde på mjölkbryggan var ständiga kunder. Dock i det lilla formatet. Det mesta gick ju att köpa i lösvikt och det gjorde vi. En krona innebar 20 kolor och en gång fick jag inte den sedvanliga mixen utan en påse med enbart Jack, en av de mindre populära i min värld, serverat (du fick ju inte plocka själv!!) med glimten i ögat av den vikarierande expediten. Hennes ordinarie kollega som alltid var glad, var dessutom nästan världsmästare på att hitta rätt låda att packa varorna i. Den var alltid precis lagom stor…

Det var hit man cyklade med överfulla kassar på våren, efter att ha samlat tomflaskor halvvägs till Vilhelmina. Lycko den som hittade ett par välbetalda Coca Cola flaskor! Ibland omsattes flaskpengarna snabbt i Riff-tuggummin, kola, den fantastiskt goda nougat man kunde köpa (på lösvikt, givetvis…), eller vaniljglass i röd plastfotboll. Om törsten var stor satt en smarrig Merry fint. Lite högre upp i åldrarna fick det gärna bli ett paket Glenn eller någon god piptobak.

Senaste nytt hemifrån byn är att affären nu ska säljas, efter att ha stått tom ett antal år. Tänk om någon som vägrar ansluta sig till alla dessa elåndiga kedjor av mackar, affärer och kiosker skulle starta något. Du märker inte om du är i Mörbylånga eller Korpilombolo, allt är likadant. Men sådant där vet jag inget om, vilda ideér är lätta att skapa, men det måste ju finnas ekonomi i det hela.

Tokig Tisdag på er allihopa:-))…

I helgen var det nästan äckligt varmt inne i min lägenhet. Till slut rullade jag ut på spaning efter skugga. Garaget kastade en riktigt sval sådan på den brännheta asfalten så jag och Nicole som jobbade och vovven parkerade om där med varsin kaffemugg (ja, inte vovven som visserligen dricker kaffe men inte behöver egen mugg ännu i alla fall…). En fördel med att sitta ute är att det ibland passerar folk som man kan få en pratstund med. En av de vi träffade pratade sig varm för Filippinerna som skulle bli hans bostadsort som pensionär. Det satte lite rostiga kuggar i mitt huvud i rörelse. Jag har ibland funderat på att flytta till t ex Skåne under vintern för att slippa snön, som inte är någon njutning när man åker rullstol. Men varför inte ta steget fullt ut och ge sig iväg till värmen? Kanske på sikt köpa lite mark och sätta upp ett hus? Och bo där november till april ungefär. Just nu är det på det absoluta drömstadiet. Jag vet inget om förhållandena där, och inte heller om hur ekonomin kan se ut i framtiden. Men beskrivningen jag fått av miljön känns tilltalande. Och drömma får man väl?

I det här fallet känner jag heller inga moraliska förpliktelser. Jag betalar normalt med glädje skatt för att finansiera vårt fina samhälle och dess många viktiga funktioner. Men jag blir inte yngre och har i princip halkat ur dödens käftar ett par gånger. Inget säger att jag har samma tur en tredje gång. Så varför inte passa på? Men som sagt, det är inte ens en plan ännu, och det dröjer säkert ett år innan jag börjar se om det är genomförbart. Men jag upprepar: drömma kan man ju få göra…

Aftonbladet gick igenom vilka effekter Alliansen respektive de röd-gröna har om de vinner i valet under helgen. Fattar inte riktigt varför inte mitt parti köper ett särtryck att dela ut i massor till vilsna väljare. Det visar kristallklart att de svaga grupperna tjänar på röd-grönt medan den som har en fast normalhög inkomst tjänar, men inte mycket, på allianssseger. Det bästa argument för en röd-grön röst jag sett!!!

Högt upp i denna eminenta tidning kan man läsa att engelsmännen tittat på hur tjejer kollar in oss stackars karlar när vi handlar. Ketchup och burköl ger inga romantikpoäng. Köttfärs och vin ska de va – annars får de va…

Så numera tjackar jag bara märkliga svampar och brasilianska biffar i hopp om att passera genom nålsögat. Tyvärr kan jag inte påminna mig att en enda kvinna intresserat sig för mina köpvanor. Ja, bortsett från assistenter och kassörer som har ett professionellt intresse.

Nej, bankomater är min melodi. Åtminstone en gång träffade jag en tjej som blev ett förhållande i den kön. Friseringar kan också va nåt. En gång var min frisör en elev. Hon fann mig så till den milda grad att de andra hann stänga och gå hem, hon ville fortsätta umgås med mig och vi stängde nog inte förrän nån timme senare… 

Nej, nu drar jag mig tillfälligt tillbaka. Köttfärssås och pasta väntar ikväll om den kvinnliga delen av befolkningen är intresserad.Vet inte vilken effekt det har på er men om ni inte börjar bråka i kön till mitt bord ska det nog gå bra…

För någon månad sedan råkade en av mina assistenter riva ner en persienn som är monterad på insidan av rutan, inte mellan glasen. Efteråt kunde vi inte hitta den ca 60 cm långa pinne man vrider bladen med. Vi var till och med ut och letade om den skulle ramlat ut genom fönstret.

Sen en morgon för någon vecka sedan hade jag med en annan assistent fixat de ganska omfattande morgonbestyren och satt irullstolen vänd bort från sängen då jag hör henne fråga: "Men Ingemar, vad är det där för något?"

När jag vände mig om fick jag se den saknade persiennpinnen i sängen där jag nyss legat, snyggt lutad mot väggen. Jag blev så tagen att jag till och med i hastigheten tackade de osynliga för vänligheten att lämna tillbaka pinnen.

Mjölkbord, heter det visst på plattländska. Men i Bäsksele var det mjölkbrögga, och inget annat. Här fanns allt. Trafiken på lyckselevägen att begapa, affär, halvt igenvuxna gammvägen på andra sidan storvägen och andra attraktioner. Vi var väl ganska lättroade och underhållningen fick vi stå för själva. Ofta hängde vi bara, för att uttrycka det modernt. Nu 35-40 år efteråt verkar det smått otroligt. Jag försöker komma på vad vi egentligen sysslade med. Kurragömma kunde ju fördriva några timmar. Och ibland glimtade det till. Som den sena kväll jag och min kusin var absolut  säkra på att vi såg en björn en bit bort mot järnbron. Då det i själva verket var en ridskoleelev på utflykt som ledde sin häst i diket…

Rätt ofta stannade en bil för något ärende. Be om eld, fråga om vägen, höra om någon av oss slynglar hade snus. Lycko mig den sommarkvällen jag fick förse en förbipasserande motorcyklist på en Honda 750 med en prilla. Jag var total motorcykeldåre på den tiden. När han drog iväg tog han upp cykeln på bakhjulet och försvann med full gas. Den upplevelsen levde jag på en månad.

Rökning var en dålig vana vi odlade intensivt. Självförbrännande majskolvvspipor, Ratos om man ville ha ett lite finare märke, Sheriff-cigariller med munstycke och oändliga mängder Commerce Guld. Ryktet sa att om tryckproven i paketet hade ett visst mönster skulle man få en hel limpa, men ingen testade det på allvar.

Ofta var det ganska bryska rökobjekt för småpojkar. Ibland snodde vi nämligen röka av äldre som gärna rökte John Silver eller röda, filterlösa Commerce. För att nu inte tala om Bill, som min granne rökte. Eld, kamouflerad till cigarett. "Varning – ett bloss tar nästan livet av en smågrabb", kunde det stått om varningstexter hade funnits på den tiden.

De övriga syndfulla aktiviteterna, alkohol och sex, var nog betydligt ovanligare även om det ju blev mer förekommande med åren. Som det mellanölsparty på sportlovet som jag och Hans-Ove genomförde och som jag berättat om. Han fick för övrigt vid ett tillfälle tag på en bunt porrtidningar av den extremaste natur som kan tänkas. Där utövades aktiviteter jag knappt skulle känna till nu, som 52-åring – om jag inte läst just dessa tidningar. Att ta dem i närheten av hemmet var otänkbart. Vi gömde dem i skogen inne efter gammvägen.

Nu börjar jag så sakta komma ihåg vad vi sysslade med Men det är också klart att vissa aktiviteter inte är lämpliga på bloggsidor. De är mer passande  som historier man och man emellan. Men kul var de! Synd för dig, käre läsare, om du inte tillhör den "circle of trust" där sådant kan ventileras:-)…Jag lovar att kompensera dig med nåt annat kul.

Lakritsfri Lördag (tänk på blodtrycket)

Den närmaste månaden kommer valrörelsen att ta fart på allvar. Jag kommer säkert också att bli engagerad. Samtidigt ser jag det lite ur medborgarperspektiv. Och med den utgångspunkten  är det lätt att få en känsla av att nu lovar alla vadsomhelst för en röst. Många jag pratat med har redan uttryckt en stor trötthet inför hela valrörelsen – och så borde det väl inte vara? Nej, alla borde aktivt delta i alla möjliga diskussioner, fylla torgmöten,  grilla de olika företrädarna. Lite åt det hållet är väl visionen om ett demokratiskt samhälle?

Och det är dit vi måste hitta tillbaka. Du står inte utanför politiken vad du än säger. Alla frågor är politik.  I viss mån tror jag vi har lite svårt att inse att vi inte alltid kan få precis som vi vill, oavsett partifärg. Och att det är lite av en spegling av samhällsklimatet. Hellre än att ta en jobbig process fram till en fungerande relation skiljer man sig och börjar om på nytt. Fattar Centern ett beslut som jag tycker är fel blir jag genast Socialdemokrat. Om mitt lag förlorar tre matcher i rad byter jag till det vinnande laget.

Ja, vi klarar inte av att förlora.

Sen har vi ju inte tid. Gubbarna och gummorna för hundra år sen som bodde i ett kyffe med åtta barn och hade ett dåligt avlönat jobb tio timmar sex dagar i veckan – de hade tid med politik och samhällsbyggande. Men det är klart, om det släpps ett nytt Wee eller så eller om en ny såpa släpps av kanal RAT TV, måste vi ju ta del av det.

Jag är själv inte ett dugg bättre, bortsett kanske från att jag upplever det som ett slöseri med demokratiska resurser att vi använder de verktyg som finns så dåligt.

Några svar har jag inte heller annat än att vi på något sätt måste hitta till ett bredare engagemang. Viktigt: Se till att rösta 19 september. Det är i alla fall grunden för demokratin. Sen hoppas jag givetvis att du ska se att Socialdemokratin motsvarar dina förväntningar och krav bäst men det är du själv som avgör det!!!

Totalbra Torsdag, allihopa…